suddrik

Dagbok från Amerikatt

One ballsy 4-year-old 13 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Naturmedicin — Suddrik @ 0:05

På återbesök hos akupunktören. Alvabell hade också tid bokad i mitt senaste försök att bli av med hennes eksem. Hon fick örter senast, ingen bättring än, men det tar alltid tid förstås, nu är hon förkyld också. Han frågade tyst om han får sätta nålar i henne. Alva hörde inte och jag sa ”sure,  but… sie hat viel Angst davor”. (Ja, han pratar engelska, tyska, italienska, franska, schweizertyska och kinesiska och jag är inte ett duuugg avundsjuk.)

Jag mutade med choklad och motståndet var borta. Man får muta, ändamålen kan helga medlen.

Hon låg jättefint så länge som dr Tennenbaum ansåg behövdes, inga klagomål ens när han vred om nålarna.

Han lyssnade på hennes förkylda bröstkorg, slemmigt sa han. Det blev koppning också. Ja, sånt har jag bara sett på internet. Spännande!

拔罐 koppning, eller cupping, på kinesiska

Vi får väl de om hon mår något bättre imorgon. Jag tror mer på tekniker som nämndes redan av Hippokrates än moderna och invasiva metoder med otäcka biverkningar! Hon har märken efter 2 av kopparna och fick ekologisk hasselmassa till efterrätt för att hon var så duktig.

Innan jag åkte med Sanna till dojon på kvällen, efter att Alva hunnit berätta och visat bilder för henne och Viktor, så frågade jag Alva om hon kunde tänka sig göra om det. Och visst kunde hon det! Så tänkte hon efter på de säkert 20 nålar jag fick i när hon var klar och tilla att ”bara inte så många”.

Läskigt eller ej, jag tycker att hon rockar. Det kan nog bli en ninja av henne när hon blir stor, precis som hon planerar.

Annonser
 

Mindre vanlig biverkning: Plötslig död 11 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Naturmedicin — Suddrik @ 12:58
 

Take me to your leader. 3 maj, 2011

Filed under: Naturmedicin — Suddrik @ 11:53

Jag tror att de flesta kommer att strunta i att läsa det här inlägget eftersom människan regelmässigt väljer den behagliga okunskapen, ”ignorance is bliss”.

Jag är så genuint genomledsen efter att lagen emot naturläkemedel gick igenom i EU här om dagen. Jag förstår inte hur det kan ske. Jag förstår inte hur det kunde bestämmas redan 2004 men att ingen fick veta det och således göra något åt det förrän några månader innan det gick igenom. Men mest är jag ledsen över att bli av med naturliga preparat. Hur kunde detta ske?

Människan är sin stora hjärna till trots inte särskilt intelligent. Vi är flockdjur som anpassar oss till gruppen och gör vad vi blir tillsagda av ledaren. Tyvärr har vi vant oss av vid många av de tidigare nedärvda instinkterna som varnar oss vid fara, förutom de sämsta. För hur kan det komma sig att om jag säger att jag behandlar mig och min familj med kolloidalt silver så reagerar alla som att jag hällde i dem gift, men om jag säger att barnen går på penicillin och ADHD-medicin, jag på Xanax och värkstillande samt ska operera mina krämpor, min man äter blodförtunnande pga högt kolesterol och även Viagra för att han har blivit impotent av medicinen, en biverkning för 20% av brukarna, lyfter någon på ögonbrynen då? Inte mycket. Snarare får jag chockade reaktioner när jag berättar för jämngamla att vi inte äter någon medicin alls i vår familj. Hur kan två medelålders människor i Amerika inte ha fått den vård de förtjänar när de t o m har täckande försäkring för det?

Faktum är att samtliga ”läkemedel” jag rabblade upp kommer med en rad, ofta allvarliga, biverkningar. Författaren John Virapen jämför inköp av läkemedel med när du köper en bil. Jättekul! ”Det här fordonets biverkningar är att bromsen inte fungerar i 1% av bilarna. I 2% av bilarna leds avgaserna in i bilen istället för ut. I ovanliga fall, dvs 0.6% så exploderar den utan vidare vid drift…” Och så vidare. Men trots att det gäller våra kroppar, våra hälsa, våra barn! så tar vi tacksamt emot precis vad som helst vi får utskrivet till oss och sväljer glatt. Varför skriver jag ”läkemedel” inom citat? Jag kallar dem läkarmedel, för medicin läker inte, de tar bort symptom. Orsaken är ointressant. Jag vill inte vråla konspiration! även om det kanske är det, för jag har tro kvar på mänskligheten och kan faktiskt inte tänka mig att det alltid varit så att det vinstdrivande syftet tagit fokus från att faktiskt läka, det är nog bara kunskapen som fattas. Läkare och vårdpersonal är jag övertygad om gör allt som står i deras kunskap och makt för att läka, men de kan inget, får inte ta reda på eller ordinera, annat än skolmedicin.

För att återgå till silvret. Om jag som sagt nämner det för ”vanligt folk” så googlar de för fullt på biverkningar. En biverkning om man äter malt silver är att man kan bli blå. Detta gäller inte kolloidalt silver som pga de små partiklarna spolas ut ur kroppen, men låt oss på kul säga att man kan bli blå, och det finns 1 (ja, EN) gubbe som har blivit det. Han fortsätter dricka silver förresten, men jag ska hålla mig till saken: VEM läser bipacksedeln innan den häller i sitt barn penicillin 2 gånger om dagen i 2 veckor?? Ni vet de små silverkulorna som man har som strössel på tårta? De är också belagda med silver. Inte kolloidalt silver utan vanligt, dvs för stora partiklar som ansamlas i kroppen, lyfter någon ens på ögonbrynen över dem? Om någon mot förmodan tänker på det så följs det av ”men det är ju så lite…” Någon som sökt fakta om dem? Nej, för varför skulle man? Bara acceptera, gapa, svälj. Men när jag berättar att kolloidalt silver som nästan bara innehåller vatten (10 PPM silver) på extremt kort tid läker halsfluss, mollusker, nagelsvamp, magsjuka, förkylning, munherpes, etc, så är reaktionen genast att det är farligt och ändå inte funkar.

Det där att det inte funkar, jag tror någon glömde säga det till molluskerna. Alva var bara 3 och litade på sin mamma. Jag fick kräm från doktorn, litade till 100% på honom och inget hände. Jag fick tips om kolloidalt silver och trodde inte alls på det. Men, det fungerade. Jag tror på placeboeffekten, men i det här fallet förstår jag inte hur någon kan hänvisa till det. Jag känner för att blanda in Jesus här; om synden är detsamma som brist på tro, så är det bara syndare som lider.

Jag tänker också på alla de som äter skolmedicin, och verkligen verkligen tror på den, men sedan ändå blir sjukare eller dör av den. Hur många dör av örtmedicin? Ojsan, ingen! Argumenten är att man inte vet vad örter gör samt att det finns för många kvacksalvare där ute. Men om örterna inte skadar, ge mig ett bevis på folk som dött av naturläkemedel!, så låter detta som rent skitsnack i mina öron, ett argument framdrivet enbart i vinstsyfte. Och regeringarna lyder. Vad annars? Kvacksalveriet skulle försvinna om vi istället för att förbjuda det hela la tid, energi och pengar på att utöka den och certifiera människor. Men lurendrejare finns förstås. Inte lika många eller lika farliga som i läkemedelsindustrin, men ändå. Bättre alternativ än att förbjuda allt finns dock.

Jag har letat efter en riktigt bra alternativdoktor länge, och jag fann honom för några veckor sedan. Han tittade på min tunga, sa att jag var torr i bröstkorgen, alltså törstig, och att jag skulle få örter. Jag tänkte att han var knäpp. Jag berättade om min förskjutna ryggkota och dess 4 brutna utskott, han sa att han skulle skriva ut örter. Jag tänkte att han var knäpp. Jag hade kommit dit för min onda fot som varken fysterapi eller hålfotsinlägg hjälper mot, kortisoninjektioner vägrar jag av hälsoskäl. Han gav mig akupunktur – på fel ben! Jag tänkte att han var knäpp. Men meridianerna går på motsatt sida av kroppen fick jag veta 1 vecka senare och vid det laget hade jag sedan länge slutat tänka att han var knäpp. Foten var bättre dagen efter. Inte perfekt, det krävs mer än 1 behandling, men bättre än den varit på månader. Efter 3 dagar glömde jag helt plötsligt dricka light-Cola. Jag hade glömt att han sagt det, men törsten, som jag inte ens visste att jag hade, var borta. Men när min brutna rygg ungefär samtidigt slutade göra ont, då tyckte jag att det var fånigt. Jag kom tillbaka efter 1 vecka och var lite… irriterad. Jag dricker nåt snusk som smakar gammalt kaffe blandat med askkopp (han skrattade och sa ”mer askkopp va?”) och han sticker nålar i fel ben… men det funkar. Han har gjort det här i över 30 år. Jag bokade tid för Alva också. Jag är less på sjukvård – jag vill ha friskvård! Förebygga istället för att komma dit när det är för sent! Bara genom att titta på Alvas tunga kunde han säga att ungen var varmare än vi andra och inte behöver så mycket kläder. Jag förvånades, jag visste ju, men hur visste han? Hon fick örter som luktar curry. Sanna ska dit på fredag. Förra måndagen tog jag beslutet att lämna skolmedicinen till alternativmedicinens fördel (det finns förstås undantag, ett stroke skulle förstås innebära besök på akuten) och samma dag fick jag jobb på Children’s hospital. Ja, jag håller inne med mina åsikter, de kommer försöka tvinga mig att komplettera de vaccin jag saknar, men jag slutar hellre.

Så jag berättar hela historian för mamma, som fick akupunktur i Sverige en gång. Hon hatade det, dels för att det  inte fungerade men främst för att det gjorde så himla ont. När hon nämnde det sa akupunktören att ”det är bara bra om vi träffar på en nerv”. Människan kunde inte ha haft mer fel får jag veta när jag frågar min akupunktör, men han säger det med mildare ord. Detta bevisar vad jag säger, vi ska inte sluta, vi ska utbilda, SATSA!

Jag tycker absolut att man ska tänka kritiskt och våga stå för sina åsikter, men så många är kritiska för kritiserandet i sig självt. Utan någon som helst fakta att backa upp sina åsikter sprids galla enbart för att förstöra, att man förstör livet för andra är inte intressant. Det finns t o m föreningar för dessa bittra individer, organiserat hat! Jag höll på att sätta morgonvitamindrinken i halsen när jag för första gången fick höra om VOF av min lillasyster.
Jag tror att just detta, att folk har lättare att fälla än att fria, lättare att förkasta än acceptera, har förstört naturläkemedelsbranschen i Europa. Vi föredrar det vi känner igen, även om det vi har är dåligt. Eller om jag hårddrar det så hatar vi allt som vi inte förstår. Se bara på segregationen i Sverige, jag har alltid sagt att jag inte är rasist, men var fanns mina utländska vänner? Efter att jag slutade gymnasiet har det varit begränsat till några finnar och andra skandinaver är ju föga exotiska. Rasism är bara ett exempel, det finns allid något annat du inte förstår, även om det inte är just utlänningar eller naturmedicin.

Vad är nästa steg? Jag har hört att man vill riva upp naprapatreglerna, vilket i praktiken skulle innebära att framtidens naprapater skulle dela rollbeskrivning med kiropraktorer, samt att båda skulle vara sämre utbildade. Naprapaterna är när jag tänker efter såhär i efterhand, de enda som hjälpt mig i Sverige. Jag har tagit bort halsmandlarna när jag kunde ha fått kolloidalt silver, (det botade Alva på 3 dar,) epilepsimedicin i nästan 10 år för en åkomma jag aldrig hade, penicillin mot allt möjligt där kolloidalt silver skulle fungerat i säkert 9 fall av 10, och det på kortare tid. Ingen har rekommenderat mig kostomläggning mot mina depressioner.

Jag tror att många, precis som jag själv gjorde förr, tar sina piller bara-för-att. Man förstår trots bipacksedlarna inte att läkarmedlet i sig ofta är farligt. Även om man förstår så tänker man kanske det gamla vanliga ”det händer inte mig”. Men främst bryr man sig inte. Jag slutade med mina antidepressiva för att jag inte kände något alls. Jag slutade med p-piller för att de motverkade sitt eget syfte (jag ville inte längre). Jag slutade med penicillin för att jag alltid får någon följdsjukdom. Det FINNS alternativ. Kost, naturliga p-medel, ofarliga naturläkemedel. Det mesta vi får utskrivet tror jag inte att vi behöver alls, men vi lyssnar inte på våra egna kroppar längre, och vi har inga medicinmän som kan hjälpa oss. ”Du har en bakterie i näsan och behöver penicillin” säger doktorn och vi tar det, trots att vi egentligen är friska.

.

Hur kan företag som borde lyda under samma etiska lagar som läkarna få vara vinstdrivande? Jaja, argumentet är; inga aktieägare och vinst = ingen inkomst, inga nya ”läkemedel”. Men vad har de kommit på då? Vad har vi kommit på sedan penicillinet? Fokus ligger inte på de riktiga och viktiga sjukdomarna, utan på det som aktieägarna är intresserade av, dvs medel mot håravfall, erektionsproblem, övervikt etc. AIDS? Det är ju ändå bara fattiga förlorare och annat drägg som får. Om jag återgår lite kort till kolesterolproblemet; Läkemedelsindustrin bestämde sig och drev igenom ett lägre gränsvärde för var kolestrolet i blodet är farligt. Således kunde man få mer kolesterolsänkande medicin utskriven. Som nämnt blir 20% av männen impotenta, en löjligt hög siffra för ett symptom som med stor sannolikhet inte ens är farligt. Samma företag gör Viagra. Men vilken vinstmaskin! Viagra blir omodernt efter ett tag, då byter man färg och namn på pillret, höjer priset till det 3-dubbla, gör jättestor reklamkampanj och… vilken vinstmaskin! Alla blir glada, aktieägarna och pillerknaprarna likaså, för det där är ju något man tror på.

 

Vardagsoptimism 7 april, 2011

Igår var jag och styrketränade i 2 timmar, rekord för i år eftersom jag är less på att lyfta skrot och hellre vill köra kardio eller karate. Tänkte lite på det där med ryggen. Hur den gjort så ont sedan 14-årsåldern, hur jag ibland inte kommit ur sängen pga smärtor, hur jag i 20 år drömt om att en dag få veta vad det är för fel och mirakulöst bli frisk igen. Inte mirakulöst kanske, snarare steloperation.

Sedan fick jag veta vad det var för fel, och att det aldrig kommer att bli bra.

När jag satt där och gjorde back extensions så tänkte jag på hur det kunnat vara värre. Det hade ju kunnat gå så illa att jag förlamats från nedersta kotan. Kanske t o m hade fötts så, om nu brottet skedde före födseln. Skönt att man kan gå.

Men det är inte det enda som är underbart. Jag fick problem med sköldkörteln i somras och värdena var urusla när jag gick till doktor Adams i september. Likaså när jag kom till endokrinologen i början av november. Men jag vägrade behandling eftersom alla symptom försvann över en natt när jag började med FitLines vitamindrinkar. Jag tyckte att jag var för ung för en kronisk sjukdom och föredrog rena vitaminer framför radioaktiva piller, betablockerare och levothyroxine. Några månader senare är jag nyfiken på hur jag mår. Det känns ju bra. Dr Adams ringde upp idag och konstaterade att värdena nu var perfekta. Jag som aldrig jublar skrattade och tjoade högt därinne på Whole Foods. Dr Adams trodde nog att hyperthyroiden kanske förflyttat sig och blivit hyper-pucko istället. Men jag är frisk!! Så nu har jag gett FitLine till min bästis också.

.

För att återgå till förlamningen så är jag rätt lam för närvarande, händer ofta när jag hittar nåt nytt jag gillar. När jag inte tränar så ritar jag konstant. Varje bild tar 10-15 timmar och den lille autisten i mig tar överhanden totalt. Jag kan i alla fall prata samtidigt. Men det är ett ritblock 15 cm framför ögonen på mig hela tiden.

 
Nummer 2 ritade jag till Sanna som gillar isbjörnar och djur över lag sådär. Det står ‘kärlek’ och ‘evigt’ med japanska tecken (‘sann kärlek varar för evigt’ blev för långt 🙂 ) och på den tredje, Viktors, står det Ninja förstås. Om jag ritar nån åt mig själv så blir det lätt, det blir nog mest choklad.

Att man är lite frånvarande gör inte så mycket antar jag, Alva har legat hemma med halsfluss hela veckan och det har blivit mycket film samtidigt som det fortsatt att spöregna ute. Förutom igår då det var soligt fram till 17, då det började spöregna, hagla, åska och snöa (!) i ett par timmar. Men vi missar inte mycket.

Halsflussen förresten: Alva hade jättestora röda halsmandlar som såg ofriska ut, så det var inte mycket fråga om saken. Jag frågade om hon ville gå till doktorn och få rosa medicin (som hon spyr av ibland) men hon ville hellre dricka kolloidalt silver som var det andra förslaget. Hon gurglar några milliliter 10 PPM silvervatten 3 gånger om dagen och har tillfrisknat lika fort som man brukar göra på penicillin. Jag blir fortfarande lika fascinerad, trots att jag sett det döda mollusker, läka nagelsvamp, munherpesblåsor, magsjuka, etc. Det är ju så löjligt lite man får i sig, om man jämför är det inte mycket mer än exempelvis det stål man får av sig när man äter en måltid med en gaffel i rostfritt. Föräldrarna till Alvas dagiskompis gick också bet vid traditionell molluskbehandling och är efter tips från oss hängivna silveranvändare de också. Jag älskar ofarliga metoder!!


”Men Viktor, vad f*n lagar du egentligen för mat?”
Måste vara nåt sånt där ungerskt.
(Man vet aldrig var man hittar den här tjejen när hon är lös…)
.

Innan jag plockar upp sharpie-pennan och blocket igen så läste jag en intressant sak på SvD.se idag. Tydligen så finns det inga blåbär i Cloettas blåbärs-kexchoklad. Det äcklar mig lite att man får sätta blåbär på framsidan när det inga bär finns, Livsmedelsverket tyckte att det var helt i sin ordning, men samtidigt, hur många skogsbär tror folk egentligen att det finns i lösviktsgodisarna skogsbär? Kexchoklad people, är godis. Inte hälsokost. Inte ens halvdan mat. Utan just godis. Men jag glädjer mig också, över denna reaktion samt över att Cloetta faktiskt ska förbättra produkten. Never in America, det vill jag lova. Förresten saknar jag svenska blåbär. Jag saknar att plocka svenska blåbär också. Me, you (landet alltså) and a blåbärshink i juli/augusti. Jag längtar redan.

 

Imorgon börjar sommaren 10 juni, 2010

Filed under: 2. Living in America,Naturmedicin — Suddrik @ 13:52

Nu känns det som att det har regnat sedan oktober. Med vissa undantag i t ex februari så stämmer det. Vår undervåning luktar som sommarstugan, alltså mögel. De tomatplantor som kaninerna inte har ätit upp har ruttnat. Folk är bleka, deppiga och aggressiva. Jag använder skinnjacka än, vilket är en fördel eftersom jag älskar den, men jämför skinnjacka och jeans i mitten av juni med i fjol så strumporna åkte av och shortsen på runt första maj och då var man barbent och strumplös till slutet av september. Men det är nog också den största fördelen. Är så less på det eviga skitvädret (har ni hört det förut?) regnet i sig är inte så farligt, men molnlocket gör mig klaustrofobisk. Jag struntar i hav och skog och stad, jag behöver bara se himmel.

Evigt hällregn. Klicka och njut.

Jag var ute i fredags med en singelkompis, vi gick pubrunda och det blev massa söta drinkar och t o m ett par öl vilket jag inte riktigt tål, men så sällan som jag går ut fick det vara värt det. Efter det har jag varit deppig och tröstätit kolhydrater, längtat hem, inte orkat träna, deppat, tröstätit kolhydrater,osv… moment 22. Nu är det slut med kolhydrater sånär som i grönsaker i några dagar framöver. Det brukar ta 3 dagar, med härligt förbrännande bikram yoga kanske det räcker med hälften.

Återkommande läsning är väderleksrapporten. Det är så härligt att de faktiskt har rätt här lika ofta som SMHI har fel, sisådär 90% eller så, och då de har fel så handlar det oftast om någon dags fördröjning. Min 10-dagarswebsite har sagt regn i veckor, 5-dagarsrapporten likaså. Båda är ense om att imorgon, ja imorgon, fredag den 11:e juni, då börjar sommaren. Efter lunch ska himlen klarna och solen ska skina och smälta oss med 20-gradiga dagar så långt prognoserna sträcker sig. Kanske återvänder livet då? De identiska dagarna utan meningsfullt innehåll kanske känns lite roligare när solen skiner och Sanna slutar skolan så att vi kan hänga på playan. Tyvärr har Erin, min dermatolog som även är en jäkel på varm sojavaxning och att prata skit, förbjudit mig att sola mer eftersom jag har melasma i ansiktet. Numer även på händerna kan jag tillägga. Fan vad jag är gammal.

.
Alva har recital, balettuppvisning, om ett par veckor. Fotograferingen skedde i söndags. Gjorde knut på henne, mitt livs första, den blev jättebra och fick sitta kvar i 3 dagar.

Såhär söt var hon.
  

Hela kostymen, tiara och handskar på! 
Miss Peyton och Miss Alva.
 

Balettdräkt, biljetter för far, mor och syster samt 4 foton=$200. Som hittat. Men som ni ser – värt det.

.
Alva och svenska Richard en sån där sällsynt solig dag. Nationaldagsgrill hemma hos fam Gustavsson 5/6. Båda barnen är lillasyskonet och kelgrisar, syns det?

Inte EN enda bild på Sanna idag! Man kan undra om jag har fler barn? Hon håller sig undan den lilla, nej stora, tjejen.

.

Jag minns inte längre om jag nämnt Alvas mollusker. Hur som helst så fick de rejält fäste pga hennes eksem och eftersom hon kliade sönder dem så spred de sig som en löpeld över torso och höger arm, några dök upp på ryggen och på högerbenet. Läkarbesök resulterade i kräm som skulle smörjas på 2 gånger om dagen i max 7 dagar, gjorde bort mig och råkade fortsätta i 10 dagar, men det gjorde ingen skillnad. Funderade på kollodialt silver (avjoniserat vatten och rent silver, collodial silver heter det här) som läker mammas förkylningar och öroninflammation på kort tid utan antibiotika, lillasyster testade med samma resultat. (Läs här!) Nåväl! Fick medhåll därifrån, återförsäljaren i Sverige sa att ”de går bort på ett par dagar”. Införskaffade på min flummiga hälsokost och en flaska med pipett, applicerade sedan på bomull som tejpades fast på ungen (självklart reagerade hon på kirurgtejp… suck! Fick byta till Fixomull).

Och det är så häftigt, för där modern läkekonst ger en krämer som jag är tveksam inför att applicera på en människa och ger mig prognosen att vi kan tvingas leva med denna molluskhärd i 3 år om vi inte fryser eller opererar när krämen inte funkade… ja där funkade silvret på nolltid. Urmollusken var en stor, elak jäkel som tog 5 dagar att få bort, men de andra var borta på 2. Varma bad om kvällarna och efter dem kunde jag mer eller mindre torka bort molluskernas ”ögon”. På under en vecka fick vi bort säkert 50 mollusker. Jag tror att det kan finnas någon kvar, men alla gamla sönderkliade gör det svårt att hitta nya, så nu får hon läka både dem och eksemen innan vi går på ny jakt. Jag tänker lite vidskepligt på den gigantiska ur-mollusken som en myr-drottning, när hon nu är död så är hon frisk (och därmed är man immun) och inga fler kommer att dyka upp. Vi får väl se. Silver-frälst är jag i alla fall!!

 

Kan man läka allergi? -2 20 april, 2010

Filed under: Naturmedicin — Suddrik @ 23:54

Idag är det tisdag och Alva har ätit som vanligt, eller rättare sagt mer än vanligt eftersom hon får äta allt numer, sedan i lördags kl 12. Hon får homeopatiska droppar 2 gånger om dagen, det smakar vatten, logiskt eftersom det är baserat på vatten, och så är det lite kalcium och andra mineraler. Det slog mig att jag glömt smörja hennes nariga armar på ett par dagar och gick för att kika. Eksemen har minskat i omfattning.

Jag fattar ingenting.
Ytterligare fortsättning följer…

 

Kan man läka allergi? 16 april, 2010

Filed under: Naturmedicin — Suddrik @ 13:29

Min tyska kompis Anja berättade att även hennes barn haft problem med eksem som små. Hon hade hört från en bekant, som befriats från sin pollenallergi, om en naturterapeut (naturopath) och besökt denne. Anja som själv kommer från konventionell medicin, jag tror att hon är utbildad sjuksköterska, var mycket skeptisk till den underliga behandlingen, men behöll ett öppet sinne och båda barnen är nu eksemfria sedan en lång tid tillbaka. Idag har vi besökt doktorn, som går under namnet ”häxdoktorn”  här hemma för att Alva ska veta att det inte är ”nån som sticker”. Jag tänkte också tro på detta och även skriva om upplevelsen.

Sigrid är en charmig, invandrad tyska, [tyvärr] utan tysk brytning. Vi berättade historian om allergiläkaren som sa att det inte var en allergi och jag visade hans förtryckta ark med medicin där han kryssat för antihistamin, 2 kortisonkrämer, nässpray och antibiotika för min då 2-åriga lilla tjej som var helt frisk förutom lite eksem. Besöken hos naturapaten som inte gav något och misslyckat blodprov, efter vilket vi gav upp.

Sigrid la Alva på en brits och analyserade hennes energibalans via mig eftersom Alva själv är så liten. Metoden heter CRA, Contact Reflex Analysis. Jag höll i Alva på någon punkt på henne och Sigrid tryckte ned, ibland upp, på min utsträckta arm. Först tryckte hon på olika punkter på Alvas kropp, vid magen var det problem. Troligen candida, vilket lät trovärdigt, hon är så mottaglig för infektioner och virus. Detta följdes av att Alva utsattes för olika ämnen, hon fick hålla i olika små flakoner, parfymprovssmå glasbehållare, och när något gav utslag så lades det åt sidan. Hon hittade ett antal ämnen som Alva är känslig mot, lustigt nog inte jordgubbarna eller de andra frukterna som vi hållit henne från. Det förvånar mig inte heller, hon får ju inte frukterna och ändå har hon eksem till och från. Mjölk, ägg, lök, majs, mögel, etc lades åt sidan. Jag erkänner att jag skrattade en stor del av undersökningen, men faktiskt mer över hur jag kände att min styrka var sämre vid vissa ämnen, än för det lustiga i hela situationen.

Sigrid valde bland homeopatiska tinkturer och mätte om energibalansen blev bättre, sedan lades de utvalda små pärlorna och pillren i vätska för att tas 2 gånger om dagen. Nu ska Alva undvika alla födoämnen som hon är känslig mot, listan är lång, men det handlar bara om 25 timmar. 25 timmar är viktigt eftersom kroppens olika delar (nu kan jag dessvärre inte återberätta detta korrekt) ”förnyar sig” varannan timme, och det tar 24 timmar för detta att ske i alla organ. Allergiämnena stör kroppens meridianer. Alva får äta grönsaker, vissa frukter, potatis, ris, kött, kyckling och fisk. Efter de 25 timmarna får hon äta som vanligt igen. Även jordgubbar! Denna teknik för att eliminera allergier permanent är ganska ny och kallas N.A.E.T.; ”Nambudripad’s Allergy Elimination Techniques”. Det låter knepigt, men faktiskt är jag inte ens skeptisk längre.

Vi bokade en ny tid till nästa fredag då vi ska mäta energier på nytt. Alva är inte särskilt illa däran, dessutom är hon barn och de brukar bli bra snabbare, så Sigrid valde att ta alla ämnen samtidigt. Hos känsliga och/eller vuxna eliminerar man ett ämne i taget.

Jag vet inte hur jag tänkte, men planen hade varit lunch på lokal eftersom besöket var på lunchtid, men det blev till att åka hem och laga mat förstås. Vi besökte Whole Foods för att köpa Calendula-hudkräm som ska lugna hennes eksem. Hon fick råstekt potatis, fläskfilé och gurka till lunch. Vi har inte så mycket att välja mellan, men 25 timmar kan man göra vad som helst. Inte hålla andan kanske… men definitivt klara sig utan Digestive-kex!

Jag hoppas verkligen att detta fungerar eftersom jag lovat Alva att slippa invasiv medicin igen, detta efter förra sommarens hemska upplevelse med alla felstick vid blodprovet som de sedan glömde testa födoämnen på, det som var anledningen till att vi ens kom dit. Fungerar det så tänker jag också gå till Sigrid och undersöka exakt vad det är jag får eksem under fötterna av, jag vet att det är någon kolhydrat, men vilken?

Till min extrema förvåning täcktes det här besöket av försäkringen. Anja betalade ur egen ficka då hon var där med sina småtjejer för 2 och 4 år sedan, men numer täcks det alltså. Tänk om tandvård och naprapati kunde täckas i Sverige… Jag är glad i alla fall, nu har vi absolut inget att förlora på att försöka. Kanske är jag inte ens så skeptisk av naturen längre, för en månad sedan trodde jag inte på meditation, efter en månad av hot yoga, utan att ens veta om att jag lärde mig det, så gjorde jag det.

Fortsättning följer.