suddrik

Dagbok från Amerikatt

An American crapper 22 juni, 2011

Filed under: 2. Living in America,Larv — Suddrik @ 20:03

Uuuuh what a LUVELY crapper

På vår toa här på jobbet spelar man musik som folk kan ta med sig hit själva.
Ibland är det så dåligt att jag mår illa.

Då är det tur att man är på toaletten.

 

Best spam EVER! 12 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Larv — Suddrik @ 12:34

Excuse me guys, but today’s post just has to be in English.

I got this e-mail yesterday. Don’t recognize the sender, but I googled ”Baggage” that she mentions, it’s is a forbidden link from the company network, though it’s very clear it’s a Jerry Springer show. Hilarious!

Here’s the info from someone named Stacey Margetts:

Hey Jenny,

I am a show producer with Baggage. We would love to have you on our show on May 25th.  The pay is $500 for the day and you are here for about 4 hours.

I also wanted to talk to you about this particular episode…  It is a bi-sexual episode.  Is this something you are comfortable with?  And I guess I should first confirm that you are bisexual?  If, so great!

If not, let me know and we will place you in a a different show.

I need to book shows by end of day so please let me know if you are interested.

Thanks!

“Baggage,” hosted by Jerry Springer.  It’s a dating show with a twist…
everybody brings along their baggage! (What does that even mean?)

If this isn’t spam, I sure wonder where in the world she got my e-mail… and name?? WTF?
It was sent to my non-spammed address, so I guess she got it at Monster.com!

.

And yeah, if someone’s wondering – I’m not going.

Ps. Just to clarify one thing, it is NOT because of the bisexual thing.
That Jerry is a dumb*ss and I don’t want to be on TV.

 

Mallis, Bali, whatever 10 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Larv — Suddrik @ 10:57

Har du någonsin varit på semester och känt att du vill stanna kvar? Kvar i det nya, spännande, långt från verkligheten? Det äkta, men vardagliga och trista, på behörigt avstånd.

Det är visserligen att förneka verkligheten. Man vet ju att man vänjer sig vid allt och efter ett tag så blir det ju same shit, different language i alla fall, man kan inte fly från sina problem. Etc. Men jag tycker inte att jag har några problem… jag bara gillar. Väl?

Men jag inser att det är just där jag är nu; De sista dagarna av 3-veckorssemestern på Bali, det drar ihop sig och snart är det dags. Ett djupt andetag och så var det över, nästan som att det aldrig hade hänt. Om några veckor har solbrännan bleknat. (Eller som i vårt fall; simhuden mellan tårna  kryper tillbaka.) Sedan, ett minne som kanske bara lever kvar i form av bilder i ett fotoalbum.

En otäck tanke slår mig. Maken och svärmor har sagt att denna utlandsvistelse bryter av vardagslivet, vi kommer prata i termer före/efter USA, således kommer det att kännas som att tiden gått långsammare. Åldernojar, jag har ångest och klagar ibland över att jag åldras, det går så fort, för fort, ”och utanför lever hela världen vidare utan mig”. Man vill göra så mycket, snart dör man och får inte vara med längre, men redan nu är man för gammal för så mycket. Är det bra med ett avbrott? Jag tycker tyvärr att de inte kunde ha mer fel. Ty snarare känns det som att vi har varit på semester. Mein lieber Gott! Tänk, man kommer hem efter att ha varit på semester i 3 veckor och så har det i själva verket gått 3 ÅR!! Näe FY…!

Jo, jag tänker för mycket. Vi vet ju inte ens när vi ska flytta hem. Visumen har just förlängts. (Yey!) Önskar ibland att jag kunde stänga av den där katastrofala verksamheten i huvudet istället för att konstant spela upp framtidsscenarion. Den dagen den sorgen! Å andra sidan är jag förberedd när saker väl händer, har tagit ut ångesten i förväg, i små portioner, och slipper bli totalt sänkt. 40-årskrisen hade jag vid 31, nu är det pensionen jag sörjer.

.

Det här blev ju bara för deprimerande. Behöver lätta upp lite.
Tur att det finns kiss- & bajs-humor.


– Hej!
– Vad gör du?
– Ska du bajsa?

 

Miljöbov? Skyldig! 6 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Larv — Suddrik @ 0:21

Ta sig till jobbet med buss skulle ta en bra bit över timmen, moppe eller cykel är kört, det finns inte gång- eller cykelväg. Så jag kör, skäms och lider över det förstås. Jag sitter och svär över Viktors j*vla blysläde till bil. Självklart har vi bytt nu när han kör barnen mest, dessutom är den svårare att fickparkera med och jag vill inte ta den ökade risken att min kära Kittan skadas. Så jag får spruttibangbang.

 

den lilla gubben som petar i näsan är alltså jag om det inte var uppenbart 🙂

Vi var desperata när vi köpte Fårrden (Focus från 2003). Man ska aldrig handla desperat, vilket jag märkte ikväll när jag letade byxor, måste ha fina på jobbet, hittade ingenting och höll på att köpa nåt som inte ens var okej. Åkte hem med en stekpanna istället (!). Men en bil, det är snäppet värre. Vi hade provkört en nyare bil precis innan och i jämförelse var spruttibangbang inte lika genomvärdelös. Säljaren var så pushig att det var obehagligt. Så nu sitter vi med det här aset. Det är jobbigt att byta.

Som vi har garvat över den här styggelsen till bil! Skrattet fastnar i vrångstrupen när jag ser hur mycket den drar, tur att trafiken till stan flyter så bra som den gör.  Man funderar över vad som kan vara fel med skrället.

Så fick vi ju Kittan krockad och lånebil på försäkringen. Viktor erbjöds en stor, tung och miljövidrig SUV och bad om nåt mindre. Det fanns inget mindre ”men jag har 2 helt sproilans nya Ford pick-ups!” berättade säljaren ivrigt. Viktor svarade att det ”var emot hans religion” till säljaren som blev milt chockerad. Det blev den vita Ford Explorern.

Viktor pratade om skrället med en blandning av exaltering och äckel, bilen hade exakt samma urusla egenskaper som spruttibangbang. Det är alltså en Ford feature. Varför finns de kvar? Men, än är inte den sista idioten dum nog att köpa en Ford född… det har vi ju själva bevisat.

Kittan är förresten fixad och vackrare än hon varit på åratal. Plåtar är bytta och varenda liten biltvättsrispa har de svärtat ut. Och hon går mjukt och tyst. Och snyggt.

 

Kompetens 29 april, 2011

Filed under: Larv — Suddrik @ 8:47

Jag ringer min physical therapist får att cancellera alla bokade (dag-)tider. Deras ganska nya (3 veckor) receptionist svarar. Hon är verkligen helfläng, så jag anstränger mig för att tydlig. Förklarar att jag inte kan komma eftersom jag jobbar i stan, men jag kan tänka mig en morgontid, klockan 6 eller 7, eftersom jag då skulle hinna till jobbet i tid.

Efter att jag sagt mitt namn 2 gånger och därpå min terapeuts 2-3 gånger, så lyckas hon faktiskt avboka fredagstiden. Hon vill sätta mig på ring-listan för avbokningar, jag poängterar att hon bör notera att de bara ska ringa för tider klockan 6 och 7 eftersom de ringde så ofta förra gången jag var på den där väntlistan. Säger detta 2-3 gånger också. Så utbrister hon glatt: ”Men nu har jag hittat en bra nu! Torsdag den 12:e maj klockan 12.45!”

Vad svarar man på det?

 

Sjukt kul amerikansk reklam 19 april, 2011

Filed under: 2. Living in America,Larv — Suddrik @ 23:18

Amerikansk reklam är häpnadsväckande. Häpnadsväckande dum, kul, snuskig… ja, på massa olika sätt. Jag har samlat favoriter i ett år och här är vinnarna. (Klicka för större bilder!)

På plats nummer 5:

Kanske är det bara jag, men jag tycker att det här är SKITkul.
Mycket dubbelmoral runt det där med mänskliga drifter, trots att vi bara är människor ska vi vara så heliga. Men om hur man ska torka röven skrivs gärna. Mjukt ska det vara! Mjukt funkar väl bäst på en diarrémage efter åratal av raffinerade kolhydrater. Tacka vet jag lite hederlig gammal gran.

.

Nummer 4:

Nu kan du fortsätta äta sopor utan dåligt samvete (eller diarré (se nr 5) för den delen). Ät bara våra vitamin- och fiberberikade godisar istället! Busenkelt, eller hur!

.

Nummer 3:


Febreze finns väl i Sverige också antar jag. Kanske även svenskarna måste brottas med samma jätteproblem som uppvisas Febrezes ”informercial”? Fantastiskt ord det där. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag har aldrig haft problem med att mina gardiner, plädar, soffor, osv stinker så mycket att jag behöver spruta parfym på dem… Gardiner o dyl tvättar man väl om det blir smutsigt? Skor luftas? Men enklare är att spruta parfym, att den är cancerframkallande är oviktigt, de kommer säkert på ett vaccin vilken dag som helst…

.

Nummer 2:


Det är enormt svårt att tänka sig att detta inte är vinnaren! ”a breakfast they’ll want to eat”… Jo, tacka f*n för det! Om jag skulle fråga mina ungar om de vill ha ägg, mackor, pannkakor med sirap eller godis till frukost, så nog skulle de välja godiset! Nutella-reklamen skryter om hur produkten innehåller minimjölk och hasselnötter. Det låter ju bra. Men vi pratar alltså 30-talet nötter per burk. Resten av fettet är palmolja, sämsta möjliga med andra ord. I USA är de i alla fall ärliga, för på svenska burkar står det bara vegetabilisk olja!
Amerikaner som kommer till Sverige förfäras över att Nutella står bland bak-produkter och inte bredvid sylten.

..

Nummer 1:

Har aldrig testat själv, men säkert funkar både magneter och koppar på något vis… Mycket väl kan även tro på Jesus göra sitt till. Men det här är bara snuskisch.
(Om det finns nån fettfläck på bilden så beror det på att den suttig på kylen i ett halvår.)

.

Sugen på mer kul reklam? Kolla på filmen om läkemedelsreklam här: http://www.naturalhealthstrategies.com/big-bucks-big-pharma.html Dokumentären innehåller massor med kul klipp från medicinreklam! Att man får göra reklam för läkemedel är absurt i sig, men hur de skapar intresse är riktigt intressant, så den är kul från båda vinklar. (Filmen är inte negativ mot skolmedicin, den är negativ mot hur medicin exploateras.)

.

På torsdag ska jag till en akupunktör. Min plantar fasciitis har blivit värre trots att jag får hjälp av en friskgymnast (nej, det kan verkligen inte heta sjukgymnast!). Surrealistiskt, jag har aldrig betvivlat tekniken, men alltid sagt att jag aldrig kommer att göra det. Men av vad jag läst så funkar det bättre än fysterapi.

Trillade in på en sjuk blogg idag; Rikets sal. Den var så kul så att jag efter att bara ha läst första sidan funderar att sluta rösta på Moderaterna och gå med i Jehovas. Notera ”Vet ni”-rutan upptill i högerframen, helt ljuvlig.
Tänk om det vore såhär kul med religion på riktigt!

 

Ibland kan även en blind reklamare finna ett korn 28 juli, 2010

Filed under: Larv — Suddrik @ 10:45

Sitter och lyssnar på svenska 107.5. Reklam funkar inte på mig, jag hör inte ens, men nu lyssnade jag. Kontentan:

Flygplansbrummande i bakgrunden.
– Nu känner jag mig faktiskt inte riktigt avslappnad.
– Det är ju inte så konstigt! Du har ju aldrig hoppat fallskärm förut!
– Men… det är inte det…
– Jaha. Är det tjänstepensionen du oroar dig över?
– Ja…

Det var reklam för Alecta (min gamla kund!) och jag storflinar fortfarande.

 

Vått ute, varmt inne 7 juni, 2010

Filed under: Larv — Suddrik @ 20:29

Den senaste veckan har varit het trots det deprimerande, ändlösa, konstanta, gråa, regntunga moln-locket. Inte för mig eftersom det bara är de andra som haft feber. Alva hade 39 grader och ”ont i hjärnan” som hon sa (jo, barn får huvudvärk!) söndag-måndag. Viktor låg hemma tisdag med detsamma. På torsdagen trodde vi att vi var ”home free”, men när jag hämtade Sanna från skolan var hon tystlåten och grå och sa att hon haft ont i huvudet sedan hon började på morgonen. Hon ville absolut inte vara hemma nästa dag, för då skulle man ha field day i skolan. ”Eftersom pappa var sjuk kortare tid än Alva så kanske du kommer att vara dålig ännu kortare tid” tyckte jag och funkar det inte så får du väl (ja jag skäms lite) ta huvudvärkstabletter. Sedan lyfte jag upp min 6½-åring och bar det gråtande paketet hela vägen hem, samtidigt som jag förklarade för henne att gråt bara gör värken värre. Vi kom hem, hon sov ett par timmar, och nästa morgon fick hon sina rosa, tuggummi-smakande Tylenol och en lapp med sig till fröken. Viktor kom och åt lunch med henne, men hon blev frisk. Igår, söndag, fick Viktor feber igen.

När man fyllt tonåring brukar febern sällan överstiga 38, åtminstone inte nå 39 längre, är min erfarenhet, men Viktor, han toppar gärna på nästan 40. Idag började jag bli orolig, han har inte haft några andra symptom så jag oroade mig för inre problem och körde honom till doktorn. Det var nog tur att jag körde, väl där mindes han inte ens hemadressen. Att skriva in honom blev roligare efter det, syrrorna tilltalade mig precis som när vi är hos barnläkaren; ”när är han född?” osv. Skapar en ny dimension till det giftiga vi kvinnor säger om att vi har ”barn och ett vuxet barn”.

Vi fick vänta några timmar, men de ger en uppmärksamhet till och från så det är inte så farligt. När farbror doktorn, doktor Anderson närmare bestämt, gjorde entré så var det nästan chockartat, han är en ung, rolig och snygg kille. Vi trodde inte att det fanns såna här. Jag hade avvikt för att hämta Alva från preschool så Viktor berättade att doktorn kommit in och sagt ”vad är det med dig, du ser ju inte särskilt sjuk ut?” När jag och Alva anlänt och också fick träffa doktorn så sa han att det var konstigt att Viktor inte haft ont i halsen, att han skulle få det till kvällen (det fick han till sin stora förvåning) och att han har tonsilitis. Jag översatte; halsfluss, samtidigt sneglandes lite snett på doktorn,  undrade vad kvacksalvaren gick på för droger idag. Viktor har ju för bövelen inga halsmandlar…

Vi har pratat en hel del om det där, hur vi båda fått dem borttagna, men att jag hade tur som fick det gjort i Sverige och fick sova, själv blev han ihoplindad i ett lakan för att inte kunna röra sig innan en läkare kände med rökstinkande fingrar i halsen på honom och sedan blev han lätt bedövad med eter innan de togs bort. Kräktes blod efteråt gjorde vi däremot båda två. Man ska visst vara allergisk mot sitt eget blod.

Jag var på väg att ta mitt pick och pack och gå, men frågade lite försiktigt ändå om man kan få det även utan halsmandlar. Doktor Anderson lyste i halsen och jag fick se ett par infekterade halsmandlar lysa tillbaka emot mig. Doktorn frågade om vad mer min make kan ha ljugit om när han inte ens kan hålla sig till sanningen vad gäller sina halsmandlar.

Det är lite obehagligt faktiskt. Antingen har han fabricerat ett traumatiskt minne, eller så har det skett ett smärre mirakel och de har vuxit ut. Det har hänt större mirakel än så, jag hörde på 80-talet talas om en kvinna på vilken på ålderns höst en tredje uppsättning tänder plötsligt växte fram. Så stort mirakel vore det ju inte heller, det är ju inte en till arm vilket vore praktiskt om än något jobbigt vid skjortinköp, eller en till snopp… haha, YOU’D WISH!

Men mirakel eller ej: nu är det såhär att jag tycker det är rätt äckligt med halsmandlar. Ungefär som amerikanska kvinnor tycker om förhud. Ställer ultimatum: operera bort dem eller skilsmässa.

Tills vidare får han i alla fall penicillin.

 

Petco 10/5 10 maj, 2010

Filed under: 2. Living in America,Larv,Skillnader — Suddrik @ 22:59

Jag köpte råttmat på Petco. Väldigt vanligt är att butiker frågar om man vill donera en dollar för någon välgörenhet, i vissa fall matchar butiken donationerna. Det brukar vara till fattiga barn, herrelösa hundar och katter, regnskogen och dylikt. På en djuraffär är väl hund- och katthem vanligast antar jag, handlar inte där så ofta. Men oftast donerar jag, det kan nog vara alltid hittills. Men det skulle det bli ändring på.

Kassören slog in varorna, drog medlemsrabatt. ”Would you like to donate a dollar for Pet Cancer Awareness?”
Jag la huvudet lätt på sned och stirrade dumt någon sekund. ”öh… WHAT?”
Han berättade att folk inte vet eller nåt, jag såg samtidigt en liten informationsskylt och förstod att jag hört rätt.
Leende och med svårighet att hålla mig för skratt utbrast jag ”That’s just the dumbest thing I ever heard!!” Tilla att djuren inte är menade att leva så länge som vi tvingar dem att göra, och om min katt får cancer så låter jag den dö, inte skulle jag utsätta min katt för operationer och strålning (!).
Killen, som såg ut att vara i min ålder, sa inget.
Jag bad om ursäkt.
Han flinade och sa att det var okej.

Så gick jag ut till bilen. Öppnade bakluckan. Log fortfarande stort för mig själv. Och då, precis som man ser på film ibland, så garvade jag högt för mig själv och utbrast ”Pet cancer awareness…HAHAHA!!” och hann tänka ”vad de hittar på” innan det slog mig att jag pratade för mig själv. Då skrattade jag lite till. Det är sunt att vara lättroad. Men roligare än såhär blir det inte idag, så nu går jag och lägger mig.

 

Viktor gästbloggar! 19 januari, 2010

Filed under: Larv — Suddrik @ 21:00

Satt i bastun på gymmet efter familjebadande. Där var också en liten, nyss fyllda 10, men mycket tjock pojke som såg ut att vara lite speciell.

”Hola”, sa han när han fick syn på mig.
Jag svarade ”Hello” och frågade om han kunde spanska. Det kunde han inte sa han. Han kunde bara tre ord och hola var ett av dem. Han förklarade att hans småbröder och pappa satt i ångbastun och att det var svårt för honom att andas in den varma ångan, det var därför han satt här. Han såg rätt ledsen ut över detta.

Jag föreslog att han skulle sätta handuken över näsa och mun och andas genom den och att det skulle vara behagligare så. Han sken upp som en sol och tyckte att det var en utmärkt idé! Tackade och sprang fet, naken och blöt ut i omklädningsrummet för att hämta sin handuk. Redan här var situationen roande.

Efter ett tag hör jag ett duns och ett skrik som jag antar kom från pojken. Lite senare dök han upp i dörren och förklarade att han hade handduken för munnen, näsan och ögonen redan ute i omklädningsrummet och sprang in i en bänk för att han inte kunde se.

Han gick vidare in till ångbastun och jag var rätt säker på att det inte skulle gå bra för honom. Mycket riktigt, snart ekade ett mycket högt skrik över hela dusch- och omklädningsrummet. Jag tittade ut och genom bastuns glasdörr såg jag hur ånga vällde förbi från ångbastun, samtidigt som skriken forsatte.

Den lilla feta pojken kom tillbaka och satte sig igen och såg inte helt nöjd ut. Med lite dåligt samvete frågade jag om mitt lilla knep inte fungerade.
”Jo, det fungerade perfekt”, svarar han, ”men när jag var där inne och hade handduken över munnen, näsan och ögonen så såg jag inget, så jag tog bort den. Det var så obehagligt att jag drabbades av panik och skrek.”
”Jo, jag hörde det”, sa jag.

Bara en helt vanlig dag på gymmet.