suddrik

Dagbok från Amerikatt

Å, åka pendeltåg… 25 september, 2011

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 23:54

Det står en liten kille framför mig på tåget. Liten och liten, 15 kanske. En röd finne lyser irriterat på hans näsa, han står och läser en bok, att döma av omslagets mönster ”Spelet”. Eftersom Metro för första gången var slut står jag och försöker att låta bli att blänga på oskyldigt folk, men man kan ju inte låta bli helt. Tänker inte på det först, inte förrän ett par detaljer inte riktigt klaffar. Killen har stor, stickad rastafarimössa, oversized hiphop-byxa och tröja, vanlig friluftsjacka och till detta Misfits-väska med Marilyn Manson-knappar. Så hör jag vad han lyssnar på. Klassisk musik!
Antingen är killen förvirrad, har någon sorts personlighetsklyvning, eller så är han det bästa av allt: förtjust i det mesta.

Jag älskar lokaltrafik, men avskyr t-centralen. Känslig för negativ energi är jag så tacksam över att man kan passa in rätt vagn och väl framme i stan bara springa upp för trappan för att i ett nafs vara borta från de stora mängderna stressade människor och ute i den klara luften. Är den här vackra hösten ovanligt fantastisk, eller får den ovanligt fantastiska livsglädjen den bara att verka sådan?

.

Veckans skillnader-insikt:

  • Redan kl 15-16 börjar man höra MÄN säga att de måste skynda sig iväg och hämta på dagis och skolor. Jag frågar maken. Ingen av oss hörde detta i USA. Viktor kommer efter en stunds eftertanke på att det var ju visst en man som hämtade 1 dag per vecka. Några sekunder till och han drar sig till minnes att det var svenska A…
  • Svenskar må klä sig bättre än amerikaner i de flesta fall (med undantag för exempelvis tajts, särskilt de som slutar på halva vaden och får även de längsta gasellben att se ut som fläskiga stumpar) men på gymmet ser folk inte riktigt kloka ut. Rättelse: inne på gymmets cardio-klasser ser det knepigt ut, skrotlyftarkillarna utanför ser ju ut som de gör överallt. Men inne på exempelvis combaten så klär många sig i lager på lager av kläder som inte alls passar ihop, vanligen förfulande kläder som inte passar dem. I don’t give a flying fuck som vanligt utan traskar dit med camo-byxor och svart topp och bryr mig inte om att jag ser skitnödig ut när jag matchar klassen jag går på. Är det combat så blir det camo även om jag är ensam i landet om det.
    Mode kan vara lustigt ibland, även inom fitnessvärlden. Mest skrattretande var det på Fitnessmässan där många som dansade drog upp ena byxbenet till knät…? Alltså, rynkade upp brallan, under knät…? Bara ena byxbenet och det andra fick hänga? En sån fånig fluga. Men samtidigt hysteriskt kul! Kanske betydde det något, exempelvis att man är singel och gay? Vad praktiskt i så fall! Det borde finnas uttalade koder för allt!
 

Friday night 24 september, 2011

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 4:03

Jag har läst att man inte ska blogga på lördagar, och det ligger en hel del i det. Fast jag orkar inte bry mig så mycket om det idag.

Klockan är 3 på natten. Vi skulle titta på TV eller nåt men råkade somna redan före 22. Som vanligt vaknar jag efter 5 timmar och kan knappt vänta på att dagen ska börja. Det brukar vara positivt att vakna med glädje kl 7 (fast jag inte kommit i säng förrän 1-2) men 3 på natten, hmm, not so much. Vad katten gör man vid den här tiden egentligen?

Facebookar. Viker tvätt. Städar köket. Läser. Funderar på att epilera benen, men det låter för mycket och efter en sån omgång lär man aldrig kunna somna om. Helst vill jag inte sova mer, blir trött och seg och får påsar under ögonen. Så 5-6 timmar räcker. Finns det några nattöppna butiker? Skulle behöva en till kostym och ett par blusar. Nej nu vet jag! Tar och jobbar lite!

 

Är Pippi en slampa? 7 augusti, 2011

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 22:59

Vi spenderar hela dagen på Astrid Lindgrens värld. Det regnar så gott som hela tiden, från 11 då vi anländer till strax efter 18 då de uppenbarligen stängde. Teater-temaparken var ingen särskilt stor överraskning och vi vet inte om den var värd de 4 timmar det tog att åka hit. Tack och lov kortades hitresan med 1 timme eftersom vi kom från Örebro.

Det skulle vara tidigt uppträde i Körsbärsdalen så vi skyndade oss dit så fort vi anlände till parken, men det fanns inget där. Störtregnet i samband med bristen på tak (regnar det aldrig i Sveriget?) gjorde de första timmarna rätt outhärdliga. Antar att man vande sig vid nederbörden till slut. Dagen blev till slut helt okej, Pippi, Emil i Lönneberga, Madicken och kanske mest av allt; Karlsson på taket, var jätteroliga att titta på! Inte så man kommer att köra hela vägen tillbaka, men om man har vägarna förbi så – absolut!

Vi bor på ett hotell i Vimmerbys södra utkanter, men härlig frukost- och middagsbuffé. Ikväll har vi suttit i några timmar i restaurangen, passade på att dricka ett par  öl vardera när barnen lekte i lekhörnan. Så ser jag något bekant. Förklarar för Viktor hur den blonda kvinnan framför oss slickar sig runt munnen exakt så som Pippi gjorde under showerna idag. Jag glodde mycket på Pippi så jag känner igen henne, Viktor gör detsamma. Hon har man och 3 väluppfostrade barn vid bordet. Vi försöker få våra barn att gå fram och fråga om det är hon, Pippi, vi vågar ju inte fråga, och unikt nog gör inte barnen heller det, inte ens Alva som vanligen har balls of steel. Vi tar upp våra kids på rummet, lägger dem framför min dator som ger ”Karlsson på taket” och går tillbaka ner för en 3:e öl. Barnen nöjda över ansvaret. I restaurangen sitter Pippi, slickar sig runt munnen och så försvinner halva sällskapet för att stanna vid restaurangens utgång. Hon själv går fram till en hyfsat ung kille vid bordet bredvid och man kan inte låta bli att avlyssna… jorå, hon bjuder hem honom. Häpet säger jag till maken att Pippi just bjöd hem någon på trekant, trots att jag inte riktigt tror det själv. Brukar inte uppmärksamma sånt. (I skrivandets stund säger Viktor med ett flin ”undrar vad de gör just nu?”) men det blev så grafiskt. Lyssnar vidare. Och jovisst, oskyldiga Pippi har flera barn och är swinger. Hon rockar.

 

mer löpning 5 augusti, 2011

Filed under: 3. I Sverige,Kategorilöst! — Suddrik @ 23:50

När jag var 12 skulle vi lussa på Marabou. Det här var ganska stort för oss kids då, man såg fram emot att gå i 6:an så man fick göra det, vi övade mycket inför det och var där tidigt på morgonen när Lucia-dagen väl kom.

Åren går.

När jag var cirka 20 såg jag fram emot att se 12-åringarna lussa för mig, när jag själv stod där vid löpande bandet.

Mycket vatten har förstås runnit under broarna sedan dess.

När jag tillryggalägger ytterligare en Helenelundskilometer tänker jag på hur tillfreds jag är med mina yrkesval och karriären, var jag står just nu. Tankarna går vidare till de som blev kvar. Vissa har naturligtvis gjort det aktiva valet, samtidigt som andra verkar olyckliga i sina situationer. Söndagsångest, evig längtan efter helgen.

Det är förstås inget fel i att jobba på fabrik. Jag förstår om man trivs, särskilt om man exempelvis är stressbenägen, man kan lämna jobbet bakom sig när det är dags att gå för dagen. Även om det säkert är mycket samma sak så känner man ändå att man får något gjort, varje dag. Men det är trist när vi inte kan välja.

Idag har vi val, men kanske sätter arvet från föräldrarna ibland allt för djupa spår.

Tänk om man hade fötts ett antal årtionden tidigare, till föräldrar som alltid arbetat på bruket, knegarfamilj där ingen får tro att ”de är något” minsann. Man följer i föräldrarnas fotspår som förväntas, kanske har man inga val ens tekniskt, inga andra arbeten att få.

Är det konstigt att man känner sig fri?
Man ska uppskatta både det lilla och det stora och det helt svenska alldeles lagom.

 

fascination av fanatism 22 juni, 2011

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 10:05

”Allt bra som händer i mitt liv händer tack vare X, vad det än må vara. X passar för alla utan undantag och alla behöver X. Vad ditt problem än är så kan X bota dig. Du behöver bara hänge dig mer och om du inte gör så kommer ditt liv att försämras rejält. Och nåde dig om du uttrycker någon form av kritik eller ifrågasättande. Vid ifrågasättande är det min plikt att överbevisa att den okunnige har helt fel genom att påvisa min och X’s suveräna status. Bevisa den okunniges okunskap även på områden denne är kunnig på och individen kommer när den inser hur mindervärdig den är bli upplyst, vända sig till X och bli en värdig människa.

Jag sprider mitt budskap om X eftersom det är en livsstil som alla ska hänge sig åt. X ska finnas i mina tankar och mitt tal vad jag än företar mig. Jag bär vittne om hur oöverträfflig X är för alla, oberoende av om de också funnit och dyrkar X, om de bara ger X viss uppmärksamhet eller inte alls är intresserade, ty även de icke intresserade är bara oupplysta och kan och ska omvändas till den goda sidan, där den enda verkliga glädjen och välmåendet bor.

X är fullkomlig och inget annat får ställas jämte X, ty X är det ultimata och kan inte överträffas. Om en individ inte vill ta emot X i sitt liv så står det i min kunskap att personen enbart behöver mer information. Övertygelsen kommer att komma så fort denne accepterar X och mina allomfattande kunskaper om X och allt som har med X att göra. Ty jag som upplyst vet vad du behöver och jag vittnar för din skull. Ta emot X i ditt liv, bli en del av vårt upphöjda sällskap och sprid även du budskapet vidare.

 

25 december, 2010

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 11:15

& nu GOD JUL USA!

 

24 december, 2010

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 0:39

GOD JUL SVERIGE!

 

Återhämtning 5 september, 2010

Filed under: Böcker,Kategorilöst! — Suddrik @ 21:33

Vi åkte och badade i fredags. Det var ett jättebra bad i Renton bara en kvart hemifrån. De hade 2 rutschkanor, de vi sett från motorvägen och dreglat efter i över 2 år men ändå aldrig tagit oss tid att besöka, en bana att åka badring i, vågpool mm. Dessutom var vattnet uppvärmt. Det borde alltså ha varit ett paradis, vilket det också var för barnen, men jag satt, nej hängde, i en solstol. Sedan har det bara fortsatt, magsjukan. Igår var det halvdant, var bara yr och matt och kunde inte finna ord. Idag var jag säker på att jag skulle vara bra, men det blev värre, ryggläge hela dagen. Har förlorat 3 kilo och får inte behålla något så jag ser rätt uttorkad ut. Urläckert ihop med den blodiga ögonvitan. Vågar man ens visa sig ute?

Men en hel bok hanns igenom idag. ”America 2014 – an orwellian tale” av Dawn Blair. En dystopisk berättelse förlagd år 2014 i USA, som då hunnit byta namn till God’s United States. Presidenten George Blush leder fortfarande landet, i kriget mot terrorismen är de som är motståndare till hans återval förstås terrorister, och på vilka grunder som helst kan man utropas till samhällsomstörtare och hamna i privatiserad rehabilitering. Skiiitkul! En modern ”1984” helt i min smak.

 

Döende 3 september, 2010

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 13:10

Jag brukar skryta med att inte ha varit magsjuk sedan jag var 14. Fylla borträknat förstås. Inte ens vid graviditeterna hade jag några problem. Jag brukar undra varför folk håller på med något så äckligt, särskilt vinterkräksjukan, urk vad snuskigt. Tack vare denna motståndskraft så har jag fått torka mängder av spyor i mitt liv, jag kan ju inte smittas.

Men nu är det alltså 2 gånger på en månad, första gången i samband med migrän. Nu har jag mått lite illa hela veckan (och sabbade en intervju tack vare det) men igår så brakade det lös. Detaljer: spydde 1 gång i timmen från klockan 22.30 till 7.30.

Som grädde på kräkset så spräcktes ett kärl i ögat. Det är en helt ny upplevelse! Stor äcklig blodfläck på kanske 1 centimeter i diameter. Sådärja, tog kort på det, men det är för äckligt för att lägga upp här.

Kanske har jag fortfarande resistens. Tydligen har en viss procent av befolkningen annorlunda tarmväggar vilka inte tillåter bakterierna att passera. Jag tror att problemet den här gången var att jag tog hand om nykräkt Alva en gång, sedan två gånger i Chelan följt av att hon låg mittemot mig och sov. Sanna pussade jag t om efter hennes attack i tisdags… Dumt, dumtare, dumtast. Men hon var ju ledsen.

Jag har svårt att acceptera sjukdom. Först vid 4.30-kräkningen insåg jag att det inte skulle bli något gymmande idag. Det stör mig än. Klockan 15.30 kommer far och barn hem och eftersom detta tycks bli den sista sommardagen med 25 grader och sol inför en vecka kyla och väta, så var planen att åka till Renton och bada. De har rutschkanor och annat skoj. Ligger och försöker få i mig avslagen Cola, som jag fick när jag var barn. Det går sakta, det gör ont som vassa stenar och smakar äckligt. Jag hatar Coca Cola, det smakar jord och är för sött. Men jag vill verkligen iväg, för småbrudarnas skull.

Fast allt är inte skit. Jag väger drygt 2 kilo mindre än igår morse! Får man beställa 2 dagars sjukdom till kanske? Å andra sidan har magen blivit väldigt rynkig. Klädnypor?

 

Boreout 18 juni, 2010

Filed under: Kategorilöst! — Suddrik @ 15:41

För ett antal år sedan var det lågkonjunktur i Sverige efter att it-bubblan hade spruckit och jobbet inför de eventuella Y2K-problemen var sedan länge bortglömt. Jag var skrattretande underbelagd i min tjänst. Trots förfrågningar kunde jag inte få mer ansvar. Jag sökte en del annat, men hittade inget jag var särskilt intresserad av, mitt jobb var ju bra när jag var normal- eller överbelagd. Med tiden märkte jag att de uppgifter som jag faktiskt hade tog lång tid att lösa, jag sköt saker på framtiden och kände mig konstigt nog stressad, trots att jag visste att jag inte hade anledning. För att få tiden att gå skaffade jag mig rutiner som jag följde under varje dag. På sommaren gick det hyfsat, när den mest plikttrogne av oss 3 i gruppen gick på semester, så dansade vi andra två på bordet; vi tog halvdagar båda två, sommaren innebar ju ännu mindre jobb än vanligt. Vår gruppledare tyckte att det var okej, så länge vi skötte vårt arbete förstås, så vi mörkade inte alls, vilket var skönt.

Ledan var obeskrivlig. Sommaren tog slut och det blev september, ändå tog det inte fart. Åkte på smekmånad med maken, och trots den låga beläggningen hade jag saker, surdegar, väntande tills jag kom hem igen.

Vi spenderade 3 veckor på Bali med stark mat, billig sprit men framför allt fantastisk miljö och ett underbart folk. När vi kom tillbaka igen var man avslappnad, brun och som ny igen. Kom in till jobbet och avverkade surdegarna inom loppet av några timmar. Sedan satte jag mig och tittade rätt häpet på resultatet. Arbetet som jag utfört hade legat hur länge som helst och nu var jag redan klar. Det slog mig under dagarna som gick att jag lidit av någon sorts utbrändhet, men av leda. Det motsatta kallas lite skojsamt sådär för boreout, myntat av ett par schweizare, och det innebär precis det jag beskrivit, ”människor som har för lite att göra och utvecklar strategier för att dölja faktumet”.

Nu kan jag lugnt säga att jag är där igen. Inte lika illa, efter åratal av depressioner vet jag oftast snabbt när jag har en svacka i antågande; matvägran, leda, trötthet i kroppen, ointresse, hudproblem… och jag vet att det är dags att förändra något. Det jag gör som är måsten är fruktlöst. Kraven med barnaktiviteter och hushåll är enformigt. Ledig tid har gått till träning, men det är knappt kul längre utan tvång, 10-15 timmar i veckan är onödigt mycket och det kan vem som helst räkna ut, således ”strategi för att dölja ledan”.

Jag borde vara peppad efter karriärcoachen igår, det brukar funka jättebra på mig, men jag känner mig sämre än nånsin. Så nu tänker jag ta sommarlov. Bara göra det jag vill. Plantera några blommor, skita i träning, läsa en bok. Igår åt jag en hel melon till middag, inte en sån där liten löjlig personal watermelon, utan en rätt stor, som 3 personal melons ungefär. Jag som undviker kolhydrater… Tänker inte söka några jobb som jag inte absolut, absolut vill ha. Det lär inte bli svårt, jag har fortfarande inte sett mer än någon handfull som jag faktiskt har velat ha…

Självklart får man inte ta sommarlov. Idag har det ringt fler om jobb än vad det ringer på en vecka normalt. Vad ska jag säga? Sorry, jag har sommarlov. Återkom i augusti. Eller september.

Näe, nu ska jag nog sova i soffan en stund…