suddrik

Dagbok från Amerikatt

Sick…! 30 augusti, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Nyheter — Suddrik @ 23:59

Nu har Alva inte kräkits på 2 dygn, men det har Sanna. 2 gånger idag. Konstig sjuka det här.

.

På nyheterna berättade de om en stigande motorcykelstjärna, Peter Lenz, som dog igår under uppvärmningsvarvet i ett race. Han föll och blev sedan påkörd. Inte en nyhet som vi vanligen brytt oss om, ”den som sig i leken giver” som det heter, men det här fallet var annorlunda. Pojken var 13. Han blev påkörd av en 12-åring. Vi satt med munnarna halvöppna. Vem f*n låter 12-13-åringar köra båge?? De talar om det som en tragedi.

Jag undrar lite hur man pratar nu i hans familj. Att han i alla fall dog när han gjorde det han älskade mest? Eller att han kör med änglarna? Jag tycker mer synd om 12-åringen som oavsiktligt dödade en annan människa.

.

Igår såg vi förresten ett par identiska tvillingflickor med Downs syndrom. Jag trodde inte att det var fysiskt möjligt.

 

Stora nyheter 4 februari, 2010

Filed under: Nyheter — Suddrik @ 22:13

Tittar på nyheterna. De har stängt en skola pga löss. De visar en mamma som är så upprörd över hennes barn. Hon har alla barnens saker i säckar i garaget, en påse med sängkläderna, men också en med skolväskor och böcker och några till med saker som vi normalt funtade känner till att löss inte bor i.

De har stängt skolan!! HAHAHA!!

 

Man är inte bara glömsk utan ignorant också 4 december, 2009

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Nyheter — Suddrik @ 17:11

Idag har jag tränat i 3 timmar och 50 minuter, detta efter att ha ätit en proteinbar på 200 kcal. Jag är helt slut. Men lycklig.

Sanna går i skolan 8.25 – 15, förutom på onsdagar då hon slutar 13.30. Om ni inte omgående tänker tanken ”oj vad lätt att glömma” så kan jag säga ”oj vad det är lätt att glömma”. Varannan onsdag har hon girl scouts till 14.30. Men nu ligger det till såhär; nästa vecka ska Sanna följa med girl scouts på caroling på ett närbeläget sjukhem. Detta innebär fler möten, hon var på insvärningmötet förra onsdagen och hade extramöte för att öva på julsångerna i måndags. När onsdagen väl kom då hade morsan totalt glömt bort vad det var för veckodag och varför och 13.30 när Sannapanna slutade satt man godan ro och la patiens eller något annat intelligent som morsor gör. 13.39 slog det mig att, shit, jag har visst barn. Jag vrålade på Alva att det var dags att lubba, letade upp telefonnumret till skolan för att ringa dem och be någon hålla flickstackarn sällskap och så sprang vi. Sanna springer fort, men hon orkar inte springa mer än halvvägs till skolan, det är straxt under en kilometer dit. När uppförsbacken kommer flåsar hon som en blåsbälg och säger att hon håller på att dö. Alva kutade hela vägen, dessutom så pass fort att jag var tvungen att springa också. När vi kom fram så hittade vi Sanna sittande tillsammans med ett par handfullar andra bortglömda barn. Hon flinade och verkade vara på gott humör men lät mig veta att det minsann var riktigt pinsamt.

Idag sprang vi inte till Kindergarten, inte mycket i alla fall, även om Alva gjorde sitt bästa att motivera mig genom att springa som en galning och samtidigt skratta så det gurglade, nej porlade, om henne. Nej, jag orkar inte. Jag vill ligga ner. Helst sova, men bubbelpool fungerar också. Det blir det tyvärr inget av med ikväll, det är parents night out, denna gång på Alvas preschool och hon ser fram emot att visa sin skola för Sanna, som i sin tur ser fram emot att visas. Jag är klar med julklapparna till Sverige, ikväll ska vi ordna Viktors till Sverige, och eventuellt till våra småtjejer också… om de ska få några alltså. Jag har funderat på en säck potatis. Sån där mjölig som man gör mos på. Haha, de skulle säkert ha roligare med en säck potatis + grejer som de redan har, som pärlor, vattenfärg, pinnar och lim, än med allt skräp som man vanligen köper till dem. Potatis it is!

.

Den största nyheten just nu, åtminstone här i staten, är en dödsskjutning i Lakewood där 4 poliser miste livet. Lakewood ligger ungefär 1 timme söder om oss, vid Tacoma som det nästan alltid handlar om när TV rapporterar om våldsamheter i staten. En man som satt inne på över 90 år, många undrar varför han hade släppts, visste om att poliser brukade sitta på ett café och gick dit för att döda dem och sedan hade han planerat att gå vidare för att skjuta civila. Nu blev han hindrad från det sistnämnda tack vare en skottskada i buken som han ådrog sig på cafét, men de 4 poliserna klarade sig alltså inte. 2 dagar senare var gärningsmannen fortfarande på fri fot, han fick tydligen en hel del hjälp, men upptäcktes till slut av en polis och sköts till döds.

Att han hittats och dödats missade jag, en kompis berättade det igår kväll. Jag erkänner att jag sa ”yes!” när hon berättade att han dödats. Det kunde ju ha gått värre så.

Jag skäms över att jag inte följer nyheterna, men för det mesta är de så ofattbart ointressanta att jag inte ids ha skräpet på. Det är ett väldigt tjat om de nyheter som har något värde, och tjatet fylls ut med kvasinyheter i nivå med sista sidorna i stockholmsförorternas lokaltidningar. Utomlandset (vilket bra ord!) finns inte, såvida det inte finns amerikaner inblandade – så klart, som t ex nu när en ung amerikanska står inför rätta i Italien. Vete katten om hon är skyldig, men är hon oskyldig så förstår jag att amrisarna blir upprörda, inga oskyldiga har ju någonsin dömts i det här landet…

Jag minns nyheterna i Florida våren 1994. Först var det Tonya & Nancy. Jag var så less på brudarna, det enda de pratade om på tv var dem. Visst var det fult gjort att slå den vinnande isprinsessan på benet, men någon begränsning på folks nyfikenhet måste det väl ändå finnas. Hon gjorde ju knappt illa sig!

Så gjorde någon lokal borgmästare något dumt, tack, tack, jag minns inte vad det var, annat än att jag var tacksam för att det tog fokus från skridskogänget.

Det höll i sig några dagar. Sedan bekantades man med OJ Simpson. Efter att ha sett honom jagas på motorvägen någonstans mellan femhundrafemtielva och tolv miljoner gånger så bestämde jag mig för att jag personligen skulle strypa honom om jag sprang på honom. Jag vet att han är flera meter lång och säkert är rätt stark också, men är man tillräckligt irriterad så lyckas man nog.