suddrik

Dagbok från Amerikatt

latmaskens EFIT! 29 juni, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Jobb,Shopping — Suddrik @ 0:55

Influerades av Saltistjejen som gör världens bästa EFIT (ett foto i timmen) och gav mig på att göra ett själv. Sen har det gått några dagar… Lite sen, men här kommer den!

.

7.45. Dagen börjar alltid med Fitline och matväskor…

8.45. Off to work. Trevlig dag med fint väder och lugn i trafiken. Garagebilden är med enbart för att jag är bergis på att det ska komma zombies varje gång jag är där. Alltid lika läskigt fast jag förstås inte ens tror på dem…

10. Sen sitter jag här och sitter…
Jag älskar mitt kontor. Skulle jobbet inte vara så vansinnigt långsamt skulle jag sitta där än.

11.45. På lunchpromenad.
Universitetsdistriktet är så mysigt! Jag älskar hur det är blandat småvillor och skyskrapor. University of Washington-skrapan är riktmärke på väg till jobbet så den behöver förstås förevigas.

12.45. Tillbaka på jobbet, har shoppat skor för 6 dollar på asiatiska butiken. Hade 5 blåsor på fötterna… Var egentligen där för att köpa present till Alva, hon fick en lucky cat och ett pannband, ni vet ett sånt som sushikockar brukar ha om huvudet.

14.45 hämtar jag Alva på jobbet. Vi ska på karate!
Vi skriver in varje dag, och ut när vi går. Alva med Fröken Debbie.

15.20. Sanna har avslutning på japanskan och det blir uppvisning med bland annat sång och teater.

16.20 var vi tillbaka hemma igen, och Apples to Apples hade kommit! Jag handlar så pinsamt mycket från Amazon att jag borde skämmas.

Det blev ingen träning den här dagen, vi firade alla avslut, dessutom var Sanna helt färdig efter ha haft sommarfest med skolan i Idylwood hela dagen.

20.30. När vi skulle säga godnatt till barnen fann vi sovrummet tomt, barnen hade bäddat på utemöbelkuddarna i lekrummet istället. De sov där i en vecka.

21.30 och dags att göra marsipan. Skålla, skala och mala med socker.

22.10. Dags att bubbla lite…


23.00 är det såhär gulligt…

 

I’m free 24 juni, 2011

Filed under: 2. Living in America,Jobb,Mat & dryck — Suddrik @ 1:14

Idag kom jag 10 min för sent till ledarmötet på jobbet, men hann precis lagom till delen då de skulle överösa mig med beröm. Jag räddade dem i en tid då de stod handfallna, har genomfört med fantastiska resultat och lyckades komma in utan att få en överlämning, samt förenklade för projektledaren som tog över min roll när jag gick. Jag blev rörd, jag känner inte alls att jag varit framgångsrik i den här rollen. Kanske är det bara för att tempot varit alldeles för långsamt för mig.

Lite senare fick jag ett presentkort på Amazon som de närmast sörjande hade skramlat till. Gulliga, gulliga dom! Amy sa att jag hade varit en solstråle, jag tror hon gillade att jag alltid komplimerade henne för hennes alltid lika vackra hår.

Men nu är jag fri igen! Såhär nöjd var jag när jag åkte hem redan vid 2.30 för att lämna tillbaka datan och skriva på non-disclosure-dokument. ”Aahhh…” Imorgon bitti ska jag till gymmet innan jag åker hem och packar. Och på kvällen ska jag på kata-klass med Sanna. Jag tror att resorna fram och tillbaka var jobbigast, jag avskyr att sitta och häcka i tät trafik.

.

Förresten, när jag körde dit imorse så tittade jag på stan och mumlade för mig själv ”fy vad fult”. Så här kommer en liten motvikt till ”I love sunny Seattle”, närmare bestämt, ”meet fugly Seattle”:

Nåväl, jag lovade ju att dela med mig av biskvireceptet, mitt trademark som jag tweakat till vad jag anser är perfektion! English och Swedish.

CHOKLADBISKVIER
18-20 st små

Ingredienser
2 dl sötmandel
1.7 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 äggvitor

Chokladsmörkräm:
100 g smör
1.5 dl florsocker
1.5 msk vanillinsocker
4 msk kakao (1 dl ger schysst beska)
2 äggulor
(gärna lite smält choklad också)

Chokladglasyr:
200 g mörk blockchoklad

Gör så här:
Sätt på ugnen. 200 C / 390 F. Skålla, skala och mal mandeln.
Blanda mandel, socker och vaniljsocker.

Vispa sönder vitan med en gaffel. Blanda den med mandel och socker till en tjock smet. Lägg bakplåtspapper på en plåt. Klicka ut smeten till runda kakor, lämna lite plats runt varje kaka. Grädda i mitten av ugnen 10-15 minuter. Är de för ljusa så sjunker de när de kallnar. Lossa kakorna och låt dem kallna på galler.

Rör smör, florsocker, vanillinsocker och kakao till en smidig kräm. Rör ner äggulan. Vänd mandelkakorna upp-och-ner och bred smörkrämen på undersidan, toppformat. Låt kakorna stå kallt så krämen stelnar.

Smält chokladen, gärna i en dessertskål som är lätta att doppa i. Doppa kakornas smörkrämssida och låt kakorna stå kallt innan de serveras.

Ps. Går utmärkt att förvara i frysen, låt dem bara tina i kyl så att chokladen inte ”svettas”. Ds.

– – – – –   – – – – –   – – – – –

Swedish chocolate biskvier
18-20 small ones

Ingredients cookie:
1 cup almonds
3/4 cup sugar
1 tsp vanilla
2 egg whites

Chocolate butter cream:
1 stick of butter
3/4 cup confectioner’s sugar
1 tbsp vanilla
4 tbsp (dutch) cocoa
2 yolks
(some melted chocolate doesn’t hurt either!)

Chocolate topping:
200 g dark baking chocolate

*
Scald, peel and ground the almonds. Mix with sugar, and vanilla and add egg whites. It will be something between a batter and a dough.

Spoon pit 18-20 small cookies on parchment paper covered cookie sheet, leave some space, the cookies will melt a little. Bake at 390 degrees F for 10-15 minutes, or until the begin to brown. (350 degrees if your oven can’t be set exactly) Let cookies cool.

Stir or whip roomtempered butter with sugar, vanilla and cocoa to a cream. Add the yolks.

Turn the cold almond cookies over and spread the butter cream on their bottoms, form little peaks. Let the cookies rest in the fridge in order for the butter cream to stiffen.

When buttercream has stiffened, melt the chocolate. A tip is to use a small dessert bowl, which provides depths. About a tsp of coconut oil may be added to smoothen the chocolate.
To the messiest part: now dip the cookies’ butter cream peak sides in the chocolate, put aside and let cool in fridge.

*
These cookies may last for months in the fridge if they’re in a good airtight container.

They can also be frozen, though they should be thawed in the fridge or the chocolate will ”sweat” (that is just a cosmetic issue though).

The procedure is messy the first couple of times, but once you get a hang of it, it’s super simple.

 

Sunny Seattle, i love you 3 juni, 2011

Filed under: 2. Living in America,Jobb — Suddrik @ 14:19

Jag promenerar på lunchen. Ska bara till Trader Joe’s för att köpa frukt till hotellvistelsen inatt till imorgon. När jag kommer ut igen så inser jag att himlen är löjligt blå och det är högsommarvarmt där i utomhuset. Ställer min kära körsbärsmönstrade shoppingkasse på marken och står på Roosevelt Ave, blundar mot solen och bara njuter. Folk blänger, men det är inte mitt problem. Jag älskar sommaren, jag älskar Seattle, jag älskar att vara fri.

 

Det känns närapå omöjligt att gå tillbaka in, till projektet där jag inte har något att säga till om trots att jag anställdes för det. Funderar i mitt solrus på att bara säga det. ”Jag kan inte jobba under de här premisserna!” och bara gå. Ut i solen och härligheten. Men så gör man ju bara inte! Det blir ju regn igen på måndag. Dessutom gillar jag ju min reporting manager. Kanske ska ta och bad-moutha herr projektledare och ta hans jobb? Mister Marshall lyssnar inte ens, han säger bara ”it’s not that I don’t agree with you” till allt jag säger utan att ens tänka på vad jag har sagt eftersom han avbryter innan jag hunnit prata till punkt. Men det gör jag inte heller.
Om jag tar det erbjudna fasta jobbet är det ju en helt annan femma, klart jag skapar min egen tillvaro då. Men jag vill inte jobba inom non-profit, det går för sakta, är för tungrott, det tas inga beslut. Så jag gör mitt jobb och stannar så länge som jag lovat.

Dags att gå in igen. Adjö solen, vi ses om ett par timmar.

 

 

Jaha, då var det över då. 16 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,4. Coming home,Barnen,Besök,Jobb — Suddrik @ 12:23

Jag vaknade 7 med 2 barn i sängen och ingen make. Viktor sov i soffan efter att ha varit uppe med lillebror klockan 5. Min svåger var nära att ”göra en Laszlo”, dvs tog fel på flygtiden. Han skulle resa kl 8.40 men trodde att det var på eftermiddagen. Göra en Laszlo säger vi sedan jag och Viktor missade flyget till Bali där vi skulle spendera 3 veckors bröllopsresa. Vi hade på något sätt tagit fel på en dag och insåg misstaget en halvtimme innan planet lyfte. Underbara, ljuvliga, fantastiska och världens bästa flygbolag Thai Air fixade in oss på nästa flyg istället, utan extra kostnad. Nu när resten av makens familj bytt efternamn blir uttrycket bara vårt!


De har dessutom bäst mat, med flervalsmeny,
och
de snyggaste och trevligaste flygvärdinnorna.

Sanna har inte känt av det riktigt än, men jag vet att hon kommer att sörja att onkel Gabor har åkt hem. Hon har haft så roligt med honom och har väckt honom varje morgon genom att stirra på honom tills han kom upp för att leka med henne.

Vi har ett litet vacuum just nu i vilket vi sitter och inte riktigt vet vad vi ska göra. Ödet tycks ha valt ut åt oss att vi bör flytta tillbaka nu. Det är aktierna i Viktors företag som måste köpas tillbaka i sommar, våra Sverige-hus står tomma och övergivna, kontraktet på huset här går ut och det är ändå för stort för oss, så vad valet än blir flyttar vi någonstans. Jag har hittat ett hus i området som jag är sugen på, det är mycket mindre med har större och plattare tomt. Det finns mer som drar och knuffar oss långt österut. Det är jobbigt att bryta upp. Har dock haft en telefonintervju med Sverige och eftersom arbetsmarknaden är så mycket trevligare och roligare i det gamla landet så finns det ändå ljusglimtar i mörkret. Jag är också medveten om att för varje år man stannar minskar chansen att vi återvänder.

Men det är lugnt i livet nu.
Råttan har magrat och blivit lite knäpp, hon har nog inte så långt kvar. Hon är 1 år och 8 månader, vi räknade med upp till 2 år. Hon får jättemycket mat nu, kanske blir hon fet och friskare igen?
Jobbet är långsamt med trevligt.
Jag nämnde för Viktor att jag vill konvertera till Buddhismen, för att kristendomen är självgod och självberättigande och jag likaså. Lärorna passar bättre in i vår filosofi och Viktor ville också. Jag har sneglat ditåt i flera år, nu har tanken mognat.
Alva hade sin balett-recital igår, antiklimax med blandade känslor. Återkommer med bilder ikväll.

.

 Varför förlåtande religion? Hellre tillåtande.

 

Title 9 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Besök,Jobb — Suddrik @ 10:12
Tags: , ,

 Jag har fått en titel. Från förra veckan är mitt andra namn Interim Functional Manager. Det låter ganska coolt. Jag vet inte vad det betyder, att funtionen tar slut? Men som sagt, det låter coolt.

På det här stället är man ~4500 anställda och det finns över 2000 titlar.

Idag är jag ensam på kontoret, alla mina projektmedlemmar är ute och håller kurser eller roar sig med att vara skadade (stackars Jennifer). Jag antar att jag kommer att sakna arbetsuppgifter hela veckan.

Det är så gott som omöjligt att få igenom förändringar här. Samtliga ifrågasätter allt bara för att höras, ingen utför sina uppgifter, saker tigs ihjäl. Utförs uppgifter dem så utförs de fel för de tycks inte förstå uppgiften, även om de kunde förklara den när de fick den. Det är en ond cirkel så jag kan förstå att det händer; en kollega hade i uppgift att ta ut en rapport på alla 2000 titlar, gruppera dem och ange vilka utbildningar varje gruppering behövde gå. Jag såg hennes Excel-ark, arbetet hon utfört var rigoröst och omfattande. Men det var för 2 år (!) sedan. Den delen av projektet fördröjdes och nu ber jag henne göra ett liknande arbete. Inte exakt lika, så hennes tidigare arbete är med all sannolikhet både fel för ändamålet och föråldrat. Med den erfarenheten i minnet, vem skulle känna sig taggad för att anta uppgiften igen, eller någon uppgift för den delen? Nackdelen med icke vinstdrivande verksamhet.

Det kanske låter som att jag är missnöjd, men teamet är ett av de trevligaste jag någonsin varit del av. Ansvarig för gruppen, som skulle bli min chef om jag tar det erbjuda fasta jobbet, är en helt fantastisk tjej som tar för sig av livet, hon ser ut och beter sig som en vuxen Pippi. Hon är halvsvensk och frågar ut mig om det gamla landet. Jag berättar om de lustigaste skillnaderna. Vi har samma filmsmak också. Ja, det är helt omöjligt att ha möte med henne, för vi pratar om annat än jobb minst 50% av tiden.

Alla 2 barnen är i skolorna idag, Viktor ska ta ut några religiösa helgdagar som Microsoft erbjuder sina anställda men jobbar idag. Gabor har tagit GPS:en och Spruttibangbang och kryssar själv inne i Seattle. Har tipsat om de vanliga turiststråken. Vi missar alltså den runda som vi alltid tar med besökare, dvs bil till Space Needle, Monorail till city, promenad till Pike Place och käka glass på vägen tillbaka. Skumt. Men vattenfallet ska nog hinnas med! Praktiskt att jag har en långsam vecka på jobbet!

 

Trött 29 april, 2011

Filed under: 2. Living in America,Jobb — Suddrik @ 0:13

Jag hade tänkt att blogga idag, men jag är helt färdig. Får bli nåt kort.

Var på intervju för nåra dagar sedan hos konsultföretaget Denali Advanced Integration. Sen ute på Swedish Hospital. Nån dag senare ringde projektledarchefen och erbjöd mig jobb hos dem. Inte bara ett uppdrag som alla andra konsultföretag i trakten, utan fast jobb med lön även om jag skulle råka vara obelagd nån vecka. Vi har pratat Sverige-flytt ganska mycket, vi tyckte det var dags, så jag kände mig osäker på att ta jobbet eftersom jag precis som i julas, hade ställt in mig mentalt på hemflytt. Så jag ringde upp och drog en rövare med kontentan att jag eventuellt flyttar om 2-3 månader. Trodde inte att det skulle falla i vidare god jord och såg glatt fram emot att spendera resten av veckan och våren på gymmet. Men igår jobbade jag alltså första dagen på Children’s Hospital i Seattle. Lite chockartat är det, men att komma dit från Microsoft känns som att komma hem från helvetet. Ingen konstig konkurrens, bara vänliga och stöttande människor som gärna delar med sig av sina kunskaper. Jag tror att jag lärde mig mer första dagen än jag gjorde de första 2 månaderna på Microsoft. Överallt står böcker om Kaizen och ledarskap, folk har dessutom läst dem. Som om inte detta vore nog så är det jättefräscht! Jag har en ljus cubicle med låga och praktiska väggar, inte ett mörkt, trångt, litet och äckligt rum som jag måste dela med knepigt folk. Och det är lugnt.

Trots att jag ogillar att köra för miljöns skull, det är slöseri med tid också för den delen, så tycker jag att det känns rätt… coolt. Jag har gått och varit avis på Viktor som hade jobb från början, men mitt äventyr har ju blivit större. Vi är för sällan i stan, men jag har varit på intervju i varenda vrå av Seattle med närområden. Jag har fått testa Microsoft jag också, men nu får jag se något annat vilket ger en välbehövlig kontrast. Jag gillar att köra på smågator och parkera i väl dolda parkeringshus, leta efter hål i väggen och nu får jag göra det varje dag. Lite töntigt kanske, men jag tycker at det är jättespännande!!

Dr Phil, som man kan påstå simmar i populärpsykologins absoluta lågvatten, säger i inledningen till programmet (eller han gjorde det för 4 år sen när jag sist såg honom) ”I want you to be excited about your life!” och det borde verkligen alla få göra! Man ska få ha såhär kul, tur att jag är naiv nog att uppskatta det.

Men det blev ju ingen träning dårå. Skulle jag hämta min dator på Denali som ligger i Redmond, så jag smet tidigare, IT stängde tydligen redan 16.30. Sen blev det gymma, med målet att ta i så mycket som möjligt. Viktor sms:ade och frågade när jag skulle komma hem och svaret blev ”när jag stupar”. Så fick det bli. Jag ligger i soffan och har inte ens orkat äta annat än en apelsin. Jag är till och med stolt över att ha orkat duscha. Ska fråga om Viktor kan borsta tänderna på mig. Hoppas att det gör ont imorgon!!

Det här kärleksparet har spenderat ett par dagar i vår trädgård. Jag gillar nämligen att slänga ut kolhydrater, serru. Det uppskattas visst inte bara av ekorrarna som de är till! De hälsade på 2 dagar i rad och länge! Välkomna åter, any time!
 

 

Inre osämja 16 mars, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Jobb — Suddrik @ 8:43

Hjärnan och kroppen är så osams. Jag är vrålhungrig men anser att jag har ätit så det räcker redan. Hjärnan vinner idag. Jag matvägrar eftersom det inte blir så mycket träning som jag vill den här veckan, det är nämligen uppgradering i helgen vilket innebär arbetstiderna från helvetet. Jag räknar med 36-40 timmar fredag till söndag. Eftersom jag ska jobba med min chef som jag är livrädd för bävar jag och önskar bara efter att den här veckan ska vara slut. Men det är faktiskt inte mycket annat jag drömmer om. Nej, det slog mig idag att om jag fick massa pengar, alltså miljoner eller till och med obegränsat, så skulle jag inte ändra mycket i livet som det är just nu. Bara småsaker. Som ett hus här, fast bara ett litet. En hel vecka med någon tränare som kan göra mig vig. Fast helst vill jag ha en teleporteringsmackapär. Är såna dyra?

.

Den lilla snyggingen är en sån liten kvinna i den tröjan. Utanför Ikea efter att ha införskaffat tunnbröd, polarkakor, kaviar, och godis.

Stora snyggingen leker med slime i bilen. Det är lite segare än slime, annars hade det blivit no-no.

Alva ritar på Red Robin. Vi är på Red Robin alldeles för ofta.
Kanske inte världens bästa kvalitet, men hon är ju så söt.

I söndags åkte vi högst upp i Microsoftskrapan i Bellevue för att se på konferensrummet vi ska jobba i hela helgen. Hissen var rätt otäck, den rörde sig jättemjukt och så, men vi åkte från våning 1 till 28 på hisnande få sekunder. Högst upp är kafeterian som vi tänkte att barnen skulle uppskatta utsikten från. Det var det bästa gratisnöjet någonsin. Det är fönster runt ungefär halva våningen, och jag tror att de tittade ut genom varje. Bäst var den stora knallblå hotell-poolen som de hittade ”till höger”. Vi bör göra om det här nån gång när det är klart väder.

Men mina möten ska vara på våning 16. Det finns mini-golf, foosball och schyssta ytor att vila på. Inte direkt som det risiga gamla kontor som jag jobbar på om dagarna, där är heltäckningsmattorna fula, de bruna möblerna slitna och på toaletterna finns askkopparna kvar. Men jag klagar inte. Alla cubicles (arbetsrum) på våning 16 var som en blandning mellan tågkupé och terrarium, sådär så man förväntar sig se apor i dem. Dessutom är min byggnad, nummer 3, härligt nog på gångavstånd hemifrån, och saknar den farliga närheten till shoppingmöjligheter.

(Ska nog städa lite och ställa fram en korg med bullar eller nåt…)

Här ska vi ”bo” i helgen. Har mitt namn på skärmen och känner mig mäktig. 🙂
Jojo, man ska glädjas över det lilla.