suddrik

Dagbok från Amerikatt

Inte alltid på topp 14 september, 2011

Filed under: 5. Återvändande — Suddrik @ 0:07

Ibland tappar jag självförtroendet helt.
Rätt gissat – idag är en sån dag.

Jag har startmöte och det är alldeles för tekniskt. Jag hänger med på nästan allt, men inte riktigt hela vägen. Behöver jag förstå allt i min roll? Inte alls. Det motsatta kan till och med vara fördelaktigt för helikoptersynen och det. Likväl känns det inte helt hundra. Känner mig rostig efter att inte haft uppstartsmöten på flera år, efter att bara ha jobbat internt med kundkontakten delegerad på andra resurser på de senaste 2 uppdragen, efter att ha haft många likriktade projekt innan dess. Det är komplex som spökar, innerst inne vet jag att jag alltid levererar och har nöjda kunder, men just nu hjälper det inte. Vill, nej behöver, bidra mer, kunna mer, ta fler initiativ tack vare samlade erfarenheter. Vill vara sådär bra som jag, tja, vill vara. Det spelar ingen roll att jag är ny, att man förväntas ha en inlärningsperiod. Jag är inte snabb i början. Och jag accepterar det inte, accepterar mig inte.

Det händer att jag undrar varför jag sökte mig från de jobb jag haft förr, de som man kände lika väl som sin egen handväska. Man kan komma till jobbet både trött, bakfull, jättesjuk och med hjärnan någon heeelt annanstans, men ändå sköta jobbet perfekt. Inte så att man överlevererade just den dagen, men det kom fler. Det var tryggt; inga nyheter, inga överraskningar, verkligen inga sensationer. Men istället ville jag inget annat hellre än just detta. Sökte en roll där jag utsätts för samtliga av mina rädslor, från små orosmoment till fullfjädrade fobier, ibland så ofta som flera gånger varje dag. Undrar om jag är väldigt modig eller helt enkelt bara väldigt dum.

Tågresan hem är kort men bjuder sällan på underhållning. Ett perfekt tillfälle för eftertanke och för träning på att bara leva i nuet. Okritisk närvaro utan tidsramar eller krav. När jag stod på perrongen och tåget och stirrade tomt framför mig idag gick reflekterandet till varför jag kände mig så tom inuti. Inte duga till. Insikt efter en stund om att  det faktiskt bara är tillfälligt, jag behöver komma hem, krama barn, plocka svamp som planerat, äta nåt vad-som-helst med caesardressing på, slappa i soffan, krypa ner i sängen bredvid min för varma man, och imorgon kommer allt ha blåst över. Dippen är nog som så ofta annars bara en del i inlärningskurvan, när man känner att yes vad allt är bra, till näe, jag kan inte kan inte kan inte, duger inte…, det här vet jag, men som sagt, det hjälper sällan när man är där nere på botten. Gå i lera och sörja.

Vill jag något annat då?

Inte en chans. Jag är exakt där jag vill vara. Skräckblandad förtjusning räcker inte till, jag är helt enkelt livrädd. Och trivs bra med det.

.

Annonser
 

6 Responses to “Inte alltid på topp”

  1. Gabriella Says:

    Du är modig ju! 🙂 Coolt att exponera sig för sina rädslor 🙂
    Det är bara nyttigt att att inte var på topp jämt, det ger lite perspektiv, även om man alltid skulle vilja vara bäst förstås 😉

    Trevligt badkar! Skulle ge en hel del för ett sådant istället för det skabbiga oanvändbara vi har nu 😉

    • suddrik Says:

      Amerikanska badrum ser rätt fina ut på håll, när de är nya. Men all plast gör dem svårstädade och de slits ju så fort! De vi hade i Redmond var dessutom djupa som en sopp-skål ungefär, så jag badade väl 1 gång på 3 år tror jag. Det blev ju lite mer i bubbelpoolen utomhus, det skulle jag vilja ha här också!

      Jag känner mig inte så modig, bara korkad 🙂
      Men nu har jag iallafall kommit en liten bit på väg så det känns aningens bättre…

  2. Pia Says:

    Ah jag forstar precis vad du menar, men det ar ju den dar spanningen och oron som far oss att driva vidare, lara mer, svettas, ha angest men sedan prestera over var formaga. Och efterat kommer den dar skona kanslan att man klarat det, man overlevde, man gjorde det!
    Ibland onskar jag ocksa att jag hade ett jobb dar allt gick pa rals, invanda rutiner och processer, inga overraskningar men inser samtidigt att jag skulle bli sa otroligt uttrakad och ostimulerad. Jag behover komma hem och mitt i natten fa en uppenbarelse hur just DET problemet ska skotas, eller kanna mig otillracklig for att sedan anda komma pa en losning, sla knut pa mig sjalv men pa ett positivt satt.
    Det later som ni har kommit in i vardagen, harligt. Det ar lustigt att nar man kommer in i lunken sa kanns det som man aldrig varit borta fran den. Bade bra och daligt!
    Gillar ocksa badkaret!!!!
    Kram!

    • suddrik Says:

      Jag gillar också utmaningar i vanliga fall, men när det blir för mycket, hoppa fallskärm lixom, då är det inte lika skoj! För en gångs skull fick jag faktiskt användbart råd av maken, och nu känns det som att det faktiskt går att få tag i alla lösa trådar, även om jag fortfarande känner mig som ett jäkla ufo! Många grejer har jag bara läst om och aldrig kommit i kontakt med, men efter 5 år som projektledare förväntas man ha vissa erfarenheter, så nu måste jag kämpa häcken av mig. Men det är ju kul det också, och man går ju ur det starkare…
      (Sedan, när jag deppig över min okunnighet och trött så jag inte orkade träna bara låg i soffan och käkade choklad, så blev jag inte särskilt förvånad när det visade sig vara ”den tiden i månaden”… hahaha!)

  3. Mamma Says:

    Haha, förutom att du ställer alldeles för höga krav på dig själv så är du fullkomligt normal!!
    Du har gjort det du vill och det kan väl vara lite svårt i början. annars hade du som sagt fått ta ett jobb där du kan allt och du hade blivit uttråkad och sagt upp dig. Eller?
    Jag fick lära mig i skolan att när en kvinna söker jobb så kollar hon: det här kan jag – det här kan jag, oj, jag kan ju allt, då kan jag söka!!
    En man kollar: Åh, det här vill jag göra – det här vill jag lära mig – åh shit va kul, det här söker jag!!
    Du har bara lite manliga idéer, vilket jag anser vara friskt!
    Kör hårt, men våga erkänna att det är svårt, och det har du just gjort, jag menar: erkänner att det är svårt!!
    Du är bästa Jenny i världen!!

    • suddrik Says:

      Vad söt du är 🙂 (det var ni alla 3!!) och lustigt att du säger just det där med manligt och kvinnligt, jag gnällde lite över det igår! Jag och kollegan var på ett par seminarium i ett ämne som jag anser mig rätt dålig på, och efter sammanlagt 3 timmars seminarier insåg jag att de inte hade lärt mig ett endaste dugg. Så visst kunde jag! Som vanligt anser jag inte mig kunnig nog om jag inte kan allt…

      Fast jag har faktiskt en hel del att leva upp till, inte bara mina egna krav! Min CV till att börja med, lön och muntliga löften på det. Just att jag trivs så vansinnigt bra gör mig ju ännu oroligare för att det inte ska gå bra… Jag vill ju vara där och inte behöva byta…!!

      Puss på dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s