suddrik

Dagbok från Amerikatt

Språkfascist in the making 10 september, 2011

Filed under: 5. Återvändande — Suddrik @ 11:16

Sanna berättar att hon brukar stå först i kön när de ska in i skolan. En dag i veckan ställde hon sig i givakt och gjorde honnör. Någon härmade. Och så stod de där hela klassen, på spikrakt led och gjorde honnör när fröken kom. Fröken gick fram till Sanna och sa ”yes, sir!” sådär på skoj varpå Sanna svarade; ”det heter inte ”yes, sir”. Det heter faktiskt ”yes, mam”.”
Mor blir stolt men skrattar sig fördärvad.

Det är roligt att gå och lämna barnen och gå tillbaka efteråt. Det kommer massa kostymnissar från olika håll, och så samlas de på gångvägen och går i lämmeltåg mot bussen alternativt pendeln.

Det är de små skillnaderna som gör det. I Redmond gick en del också, men samtliga gick klädda som om de skulle rulla i dynga hela dagen, kostymnissetåg är mycket roligare. Och snyggare.

Jag uppskattar när folk ser hyfsade ut, det tänker jag inte sticka under stol med. Jag menar absolut inte att alla ska gå runt i märkeskläder, men varför inte göra det bästa med det man faktiskt har?

I veckan har Sanna nämnt att hon vill ha på sig nåt snyggt, eller ordet hon använder är nog coolt när jag tänker efter. La inte så mycket vikt i det, men när hon bad om hjälp för 3:e dagen under samma vecka så frågade jag henne varför, hon vill ju bara ha säckiga t-tröjer och trasiga jeans (hon sliter hål på dem så fort att hon vant sig, så nu ska de vara trasiga). Utan att tveka så förklarade hon…: ”Jo… i USA såg alla förjävliga ut, men här är alla fina, så jag vill också vara det.”.
Det blev jeans (det hela paret faktiskt) med svart polotröja och uppknäppt svart-lila-rutig flanellskjorta ovanpå, med instruktion från mor: ”när ni tar skolfotot så kan du ta av skjortan, för utan mönster på tröjan så blir ansiktet ofta finare på bild”.

Samma dag sumpade Alva sin vrålsnygga fejkskinnjacka nånstans i skolan och stod inte att återfinna någonstans. Den var från Macy’s och dess motstycke saknas i Sverige, den var något stor men satt fantastiskt redan nu, meningen var ju att hon skulle ha den i ett par år. Det känns som att rollerna är bytta, det lilla modeoraklet har totalt tappat respekten för sina saker och eftersom jag vägrar köpa nytt till någon som är vårdslös kommer hon att se ut som en fågelskrämma innan året är slut. Sanna kommer inte bli glad när skitungen kommer och lånar i hennes garderob.

Annonser
 

4 Responses to “Språkfascist in the making”

  1. saltistjejen Says:

    Haha! Sanna har helt rätt i att alla i Sverige bryr sig så mycket mer om hur de ser ut och är klädda än vad man gör här. Och då bor jag ändå i New York där väldigt många är väääldigt snygga och piffade! MEN det är framförallt kvinnor har jag märkt. Män ser oftast skitdåligt klädda ut. Har de kostym så är det för jobbet och de är ofta i modell ”större” vilket ofta gör att de kan se säckiga ut. Dessutom tycker jag själv att kostym är sååå trist! Som klädsel alltså. men har man det som arbetsuniform (vilket många har här) så kan man ju inte göra så mycket åt saken. Men det är som sagt vanligt att se par där hon ser fantastisk ut men där han ser ut som om han just kom från beachen i stora baggy shorts, gammal t-shirt och flipflops… 😉
    Själv är jag allt annat än ett modeorakel…. Önskar jag hade intresset, tiden och orken att bry mig mer. Men nej, så länge inget yrke kräver ngn form av dress code kommer jag nog tyvärr att fortsätta glida runt i jeans (eller liknande) och t-shirts, eller andra enkla toppar…
    Hoppas ändå att Alvas jacka kommer fram!

    • suddrik Says:

      Jag har förstått att NY är avsevärt mycket bättre!!
      Västkusten… not so much. Nån dag ska jag åka till NY på riktigt (har bara varit där en snabbis) och gå runt och kika på folk… och kolla på allt som du skrivit om!!

      Det fåtal som hade hyfsade kläder i WA hade precis såna där för stora kläder. Spelar ingen roll hur fint plagget faktiskt var, de var alltid fel. Kavajer för långa, byxor för pösiga, kappor som var ”mandelformade” istället för insvängda/figursydda, färgerna vill jag inte ens tala om, inte så att jag kräver svart, men de flesta har ingen aning om vad de passar i och sätter på sig färger som ser förskräckliga ut, och detta som grädde på moset efter att det är så fult i skärningen. Hahaha!

      Jag gillar kostym, men det är inte ett krav för att nån ska vara snygg. Det är det extremt fula som är trist, shortsen och 15 år gammal snedtvättat tröja eller varför inte lika gamla infjärtade mjukisbyxor som blivit så populära… 😀
      Men schyssta jeans och t-shirt är ju aldrig fel!

  2. Gabriella Says:

    En sak som jag faktiskt saknar är just den svenska stilen, folk anstränger sig mer 🙂 Och jag håller med om att det är trevligt, och man kan alltid göra det bästa av det man har 🙂

    … hahaha, hur klär man sig om man ska rulla i dynga hela dagen ?! 😉 Duger säckig t-shirt och mjukisbyxor ? 😉

    • suddrik Says:

      Måste erkänna att jag blev lite besviken vid hemkomsten också… men mest för att modet var heeelt off… Det blir bättre nu när det är höst, det blir det alltid!

      Säckig t-shirt och mjukisbyxor blir det allt oftare efter jobbet vill jag lova… kostym – sen hem och fullkomligen SLITA av sig kläderna, hoppa i de fula gamla camouflage-mjukisarna från Fred Mayer (love ‘em) t-shirt (ofta snygga men ibland oversized nattlinne..) och gärna camouflagetofflor också!! Skulle jag bli sedd ute i detta? Iiiinte mycket… 😀 (Min stackars, stackars familj!!)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s