suddrik

Dagbok från Amerikatt

Det går framåt, men blir det bättre? 22 augusti, 2011

Filed under: 4. Coming home — Suddrik @ 23:16

Jag provtränar på SATS, är så slut att jag knappt orkar signa avtalet efteråt. Så går det när man slappar över en månad. Orkar inte med någon mer styrketräning, kvarten innan box-passet får räcka. Sedan promenerar jag halvtimmen hem i den ljumma sensommarnatten. Det är numer redan mörkt vid 21.30 så tankarna vandrar och stannar på ”första skoldagen”. Det är melankoliskt, jag nästan ångrar att Alva fick börja förskoleklass ett år tidigt, bara av det simpla skälet att jag vill ha en baby girl fortfarande. Nu är hon ju stor.

Meningen var ju att jag skulle inskola hela dagen, vara med, stötta, finnas där för henne. Viktor var med Sanna i ett par timmar innan han gick hem och jobbade, nöjd med vad han hade sett. Själv kände jag mig också rätt överflödig. De slutade egentligen redan 11.30 såhär första dagen på skolåret, men vi ville ju att de skulle få vara med de andra och skaffa kompisar, så tvärtom vad planen var från början bestämdes det att de skulle få hänga på fritids fram till mötet med Sannas fröken vid 15.30. Så efter lunchen gick jag helt enkelt hem och käkade. Det kändes helt fel… Återtanke:

Året är 2003. En helt vanlig oktoberdag, närmare bestämt den 28:e.
2 nyblivna föräldrar står utanför Karolinska sjukhusets BB med en liten blond och vacker bebis i en liten bärbar bilstol. Hon är utklädd till kanin, vinteroverallen har långa öron. Vi tittar på varandra och jag undrar ”ska de verkligen skicka hem oss med det här barnet? Vad ska VI göra med det? Hur kan de lita på oss?” Sedan åkte vi hem. La henne på soffan och så tittade vi lite på henne. Hon blängde tillbaka, nyfiket och nöjt trots sin mycket ringa ålder. Och vi undrade. ”Vad f*n gör vi nu?”

Idag, 2011, undrade jag det motsatta. Efter alla år på dagis och skolor och preschools och gu vet allt så undrade jag ”hur ska jag kunna lämna mina små tjejer med de därna? Ska dessa människor verkligen ta hand om mina barn? Kan jag verkligen lita på dem?”

Missförstå ej, fröknar och all annan personal vi mött har varit fantastisk. Precis som på Audubon gillar jag skolan så mycket att jag skulle vilja gå där själv. Det är bara verkligheten som smyger sig på. Det yngsta barnet som växer upp, och faktumet att vi är tillbaka i Sverige, i verkligheten, igen.

.

Far går med barnen, mor går med kameran…

Alva hittar sin cubbie… sin… krok?
Det går sakta, vill inte riktigt.

Vill inte alls faktiskt. Hela samlingen var bara hemsk hemsk hemskt tyckte Alva och ville bort.

Vet inte exakt när det lossnade. Redan direkt efter samlingen när de fick leka tror jag. Vid lunchen var hon lycklig, kött med ris, favoriten, hon tog tomat och röda bönor också, och hämtade mer efteråt. På eftermiddagen var allt bara skoj. Måla var skoj, leka inne var skoj, lekplatsen ute var skoj.

Sanna gillade också lekplatsen. En annan mamma sa att den var trist, men alla ungar roade sig kungligt. Och det är ju det enda som betyder något.

.

SATS har bollhav inne hos barnvakten. Ungarna kommer vilja att jag tränar varje dag… Ska iallafall passa på om dagarna fram tills det är dags att börja jobba, samla energi inför hösten. För snart är mitt sommarlov också slut. Jag är nog lika nervös som Alva, men tycker att det ska bli så himla roligt!!

Dags för sängen, imorgon ska vi vara i skolan 8.10, den tid vi vanligen stiger upp.

Annonser
 

2 Responses to “Det går framåt, men blir det bättre?”

  1. saralalloo Says:

    Vad kul att de trivs! Vi ser fram emot meet & greet nästa vecka.

    • suddrik Says:

      Jag förstår det! Även om det är underbart med sommarlov så är det ändå en viss lättnad att börja skolan igen. (Känslan finns kvar 20 år senare :-))


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s