suddrik

Dagbok från Amerikatt

Inblick och utsikt 29 juli, 2011

Filed under: 3. I Sverige,4. Coming home,Bara bilder — Suddrik @ 10:26

Lyssnar på Eple, kanske Röyksopps bästa låt och en av världens skönaste. 1000 tankar snurrar i huvudet. Jag var ute och sprang igår efter 1 veckas down-time pga streptokocker. 23 på natten, feta grodor och gigantiska gräshoppor på vägarna, precis lagom temperatur, gatlyktor som spontant tänds och släcks och skrämmer livet ur mig, skuggor som växer och försvinner, meter läggs efter meter avverkad sträcka. Hjärna och kropp vaknar på nytt. Den sista fysiska ohälsan springs bort ifrån och jag kan tänka klart. Det är när jag gör de där enkla sakerna som man gjort förut som insikten blir som tydligast.

Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka detta tillräckligt väl för att det inte ska låta pretentiöst men ändå så djupt som det ändå är. Men det känns som att jag dött och återfötts ur askan av mig själv. Ingen fågel Fenix, bara en ny version, en mer avslappnad, harmonisk och lycklig. Jag kan nog inte förklara.
Uppe på vinden återfanns min gamla keyboard, tog ner den till barnen som vill ha ett piano. Notböckerna fanns i en annan låda. Det var 20 år sedan jag satt framför de svart-vita tangenterna och ett notblad senast men det är ändå värt ett försök. Vid gud, vad jag fastnade. Tiden försvann… Till min förvåning gick det flytande omgående, med de stycken jag mindes redan på första försöket, vissa som jag aldrig helt lärt mig krävde 2 genomspelningar, de tunga klassiska lite fler. På det hela taget spelar jag bättre nu än när jag var tonåring. Barn och make lyssnade en bra stund. Och jag brydde mig inte. Borta är nervositeten, prestationsångesten och rädslan för att inte duga.

3 år. Jag minns inga detaljer när jag vaknar, men jag vet att jag drömmer om mitt andra liv på nätterna; känslan av att befinna mig i dojon, småprata med Jeanne, med barnen i parken, en drink på Desert Fire, ta ut mig på gymmet, en promenad på byn eller Target, små lätta minnen. Hur kan en annan så enkel verklighet omforma så grundligt? Åldern gör förstås sitt till, och den tydliga gränsdragningen som man inte får om man gjort samma sak under de 3 åren och inte haft något vettigt att jämföra med utan bara långsam utveckling. Men jag tror inte att det räcker, att skaka om livet så mycket som en flytt över Atlanten innebär, tror jag har gett mig lika mycket som 10 års terapi. Kommer nog inte mycket längre i mitt navelskådande, men jag älskar att se hur vissa saker backat ur intresse-sfären och nya vuxit fram. Fast det gör ont att löpträna efter året av avhållsamhet (hälsporren gör fortfarande ont) så ler jag när jag kutar.

.

Efter en vecka har vi vant oss vid vattnet, folkbokfört mig och barnen (Viktor slipper) i Sverige så att jag kan köpa mobiltelefon (billigare alltså, med abonnemang) och sånt, vi har ätit Tip-Top och blodpudding och Tom & Jerry-godis och Polly, gått vilse på nya Apoteket och chockat insett att det vuxit upp en skyskrapa utanför vårt köksfönster. Jag har erbjudits 3 fantastiska jobb utan att ha sökt ett enda själv. Grannbarnen har blivit stora och våra barn pratar lite konstigt i jämförelse med dem. Till skillnad från att prata lillagammalt som man trodde så inser jag till min stora förtret att de bara talar onyanserat. Men det kommer väl. De har ju dessutom ett språk till, något som vi verkligen är glada över.

Vi har fått en mässa också!

Frukost i ett [nästan] tomt hus
Master bedroom fick sängar från landet (som i sin tur fick en ny familjevåningssäng)

Barnen sover på antika (jupp, antika på riktigt) madrasser

.

Måste åka och handla. Mer bilder kommer när jag orkar. Det är lite slappt just nu…

Annonser
 

2 Responses to “Inblick och utsikt”

  1. Gabriella Says:

    Wow, jag älskar känslan av förändring/utveckling du beskriver, den liksom bara sker, och helt plötsligt har flera pusselbitar fallit på plats, och saker känns lovand 😉 (fri tolknig av din text hahaha)

    Låter helt underbart ju 😉 Speciellt det där om att bli erbjuden tre jobb!!! Wow, imponerande!

    Jag är rädd att när vi flyttar tillbaka att jag ska känna panik över att inte ha utnyttjat min tid i USA bättre och att det bara kommer att kännas tomt att flytta tillbaka. Men gör man något vettigt med sin USA tid så slipper man ju det. Eller vettig och vettig, huvudsaken att man känner sig nöjd 🙂

    Ert hus ser så mysigt ut, skulle göra vad som helst för att ha era golv i stället för heltäckningsmatta hahaha 🙂

    Kram
    / Gabriella

  2. suddrik Says:

    Hahaha, du har tolkat precis rätt! Jag stod still i många år, dränkte det mesta i öl, så jag har en del att ta igen (och gör det). Som någon nära mig med samma ungdomsproblem sa, hon önskade inte bort de dåliga åren eftersom de format den hon är idag. Kanske man kan fortsätta att lära hela livet när man var gammal nog att uppskatta det när de stora insikterna kom?

    Jag förstår vad du menar med paniken. Jag kände likadant själv i minst 1½ år. Sedan släppte det, jag började uppskatta fritiden. Tänk, man tror inte att man ska överleva arbetslös, och sedan saknar ledigheten när man väl får jobb! Men jag vet inte om jag vill säga till dig att ”ta vara på den här tiden” och alla andra klyschor, för det spelar ingen roll vad någon annan säger, det måste komma av sig självt. Men jo; oroa dig inte utan försök att uppskatta ledigheten, vi kommer troligen inte att få vara såhär lediga igen förrän vi pensioneras, och vid det laget finns det risk att vi inte har hälsan kvar. Gör det du vill!

    Jag avskydde heltäckningsmattorna jag också!! Men barnen gillade dem, det gjorde golven som ”en möbel” där de kunde leka på ett annat. Så… i sovrummen, tja okej då, även om det säkert inte är sådär jättebra för hälsan, men i resten av huset är det helt galet!!

    KRAM!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s