suddrik

Dagbok från Amerikatt

Äventyret Island 10 juli, 2011

Filed under: 4. Coming home,Bara bilder,Resa — Suddrik @ 3:11

Precis som vid Sverige-långresan för 2 år sedan blir jag väldigt känslosam. Fäller t o m en tår när vi åker hemifrån. Det är mulet igen efter några varma och molnfria dagar, så man ser inte mycket när vi lyfter strax före kl 17. Nästan 7 timmar ser vi Islands månlandskap och landar med lika många timmar i tidsförlust. Alva har legat och sparkat på den trevliga Idaho-grabben bredvid, Sanna hade 2 säten att sträcka ut sig på. Viktor och jag har nickat till sittande några gånger, men vi är alla 4 lika dödströtta. Till min stora glädje träffar vi Anna med hennes man Joe och deras lilla Annika och fikar på flygplatsen en stund. De har gjort samma stop-over på Island som vi, fast åt andra hållet och är på väg hem igen, och de tipsar om sevärdheter och berättar om sin Sverige-semester.

Så hoppar vi på bussen till stan. Jag gillar inte landskapet. Det är platt in till stan, och kargt och dött sånär som på lite lågväxta blommor och buskar, bergen en bit bort ser ännu mindre beväxta ut. Hemma brukar byggnader ligga dolda mellan träd, här undrar man om några träd kanske finns dolda mellan byggnaderna. Vi noterar att inga hus har skorstenar, de värms ju upp av naturligt varmvatten. Även kranvattnet är naturligt, de har 2 system, ett med varmt vatten (som luktar lite ägg) och ett med friskt källvatten. Man får spola en stund för dricksvatten.

Naturligtvis får man inte checka in redan före 11 på morgonen. Vi lämnar bagaget i vandrarhemmets hall och promenerar in till stan. Stan är förstås liten. Det bor bara 320 000 pers på ön, någon nämnde att man har 500 000 turister per år. Jag tittar på kvinnorna, de är långa och vackra, ofta blonda, och trots att vi har samma färger har jag svårt att särskilja dem, de ser ut att höra ihop hela bunten. Något annat jag noterar när vi gör små inköp, som uttagsomvandlare t ex, är skillnaden i service. De kommer inte fram själva men hälsar på isländska med varma och äkta leenden när jag närmar mig, jag säger hej och fortsätter på engelska. De väntar på att jag ska säga vad jag vill och försöker heller inte sälja på mig mer än det jag valt. Avslappnat och trevligt, varken som USA eller Sverige.

Vi går länge men är fasligt trötta. Reykjavik ser ut som en svensk stad på 60-talet. Som de ser ut i Pippi-filmerna i alla fall. När vi får åtkomst till hotellrummet diskuterar vi kortvarigt om vi ska motarbeta jetlagen eller ge upp mot den och ta en tupplur, men tröttheten vinner. Det är vid det här laget inte så mycket jetlag vi lider av, utan en hel natts förlorad sömn. Kroppen vinner, vi sover i 3 timmar. Åtminstone vi tjejer, Viktor vaknar efter ett par timmar och planerar sedan utflykter och försöker irriterat väcka oss som ”bara skulle sova en timme”.

 

Vi käkar middag på stan, provar kötträtter för att ha gjort det, och kommer tillbaka till vandrarhemmet, sluddrande av trötthet, där vi somnar vid 22. Sedan sover hela familjen i hela 12 timmar.

.

Någon högtalarröst på flygbussen sa att ”Island inte är så kallt som man tror” och jag fick upp förhoppningarna. Men jag har nog alltid trott att ”Island inte är så kallt som man tror” och tycker således snarare att det är lite kallare än, tja, man tror, om nu man är jag. 🙂 Kanske är blåsten från havet som gör att jag behöver både långärmad tröja och kofta och jacka ovanpå linnet, eller så är det tröttheten. Kanske både och. Vi har tur med vädret.

Vi hyr bil för att fara runt själva, billigare och flexiblare än att köpa turistturer, och kör iväg i vandrarhemsmanagerns lilla blåa Skoda. Han prickar in det viktigaste på en karta och berättar för Viktor om varför Reykjavik heter Reykjavik, vikingarna kom hit och såg ånga stiga upp från geysrar och man sa ”titta, reyk!” Det säger jag många gånger under dagen, det är ju så kul! Vi har med oss massa vatten och 3 kräkspåsar till Sanna, men hon klarar sig klanderfritt hela dagen. Det tar inte lång tid att inse att vi är i vikingaland, Birka – släng dig i väggen. Detta är på riktigt.

Vi rundar sjön Þingvallavatn som tack vare varma undervattenskällor på sina ställen ska vara badbar året om, och stannar sedan i Þingvellir där Islands parlamentet grundades år 930. På vägen hit har jag försökt bortse från asfaltsvägen man kör på och bara se miljön, och det är lätt att förstå hur det måste ha sett ut här för 1000 år sedan, och här i Þingvellir där naturen störs av enbart trätrall och låga rep är det ännu lättare. Jag drömmer om tidsmaskiner, tänk att få se allt på riktigt. De första känslorna vid ankomsten är bortblåsta, man kan inte annat än älska den här ön.

Alva älskar naturen.

”Akta er för trollen!” sa jag till Sanna som älskar den gamla svenska barnfilmen ”Trollsommar”. Oj vad läskigt det blev då! Pappa fick följa med. (Det fanns inga troll.)

Det är häftigt att se ringarna där lavan en gång rann och skapade klipporna.

Nationalparken är skyddad av Unesco.

Alva älskade hela parken och hade nog gärna stannat hela dan.

Vi läser på skyltar och förstår kanske vart 3:e ord. Det är värre när de talar, Anna berättade redan på flygplatsen att exempelvis LL uttalas T. Isländska verkar svårt och befolkningen verkar inte särskilt intresserad av att lära ut ens något ord här och var, inte heller talar många skandinaviska som man tror om man läser på wikipedia. Engelska funkar dock överallt, brytningen är charmig. Barnen imponerar, ett par gånger har folk utbrustit ”men, är ni inte svenskar?” när de hör barnens klanderfria engelska. Detta är första gången jag ser i praktiken och verkligen förstår hur häftig deras 2-språkighet är.

Alva ropar; ”titta vilken stor trädstubbe!”.

.

Vi  åker vidare till Geysir. Vi såg en geyser i fjol, men det här var mycket häftigare. Flertalet kokande hål väser upp ånga ur marken, det stinker svavel och att folk förr trodde att det fanns drakar här upphör att verka konstigt. Den stora geysern sprutar oregelbundet, men ganska ofta. Ordet geysir betyder tydligen just ”spruta vatten”.

Det kokar i hålet!

Helt klart, förstås – inget kan väl överleva i den här hettan!

Här kan man leka. Försiktigt.

Hahaha, Alvas buttcrack!

Undrar hur många som råkat bränna sig i okunskap genom tiderna, och hur många som utmanat varandra att hoppa i…! Kan tänka mig hur de höll på, de därna vikingarna…

Vi tittade länge på geysern. Första bilden är min favorit; man väntar, väntar, väntar… och så kommer det en enorm, ljusblå luftbubbla innan den sticker iväg långt upp i luften!

Ungarna leker på en bänk, Sanna bär Alva och kittlar henne.

.

Nära Geysir ligger Gullfoss, ett enormt vattenfall. På vägen dit skriker vi nästan i bilen när vi ser glaciären Langjökull norr om oss. Så vackert vit och oändlig (932 Km2!), sådant man bara läst om. Viktor blir så betagen och står länge och tittar och fotar. När vi betraktar Gullfoss blir man ändå lite förvånad, såna enorma vattenmassor, att det finns något kvar av glaciären? Naturens krafter är så påtagliga här på Island. Vad lycklig jag är över att få vara här! Någon gång under dagen säger Sanna; ”mamma, kan vi inte stanna här typ ellet halvår eller ett år?” och Alva säger att det är den bästa dagen i hennes liv. Sedan bråkar de i baksätet. Man kan inte få allt.

Vi fick inte komma mycket närmare glaciären än såhär. Det krävs 4-hjulsdrift och vår lilla pluttbil kunde knappt hålla sig på vägen på de många grusvägarna. Glaciärtur får bli på nästa Islandsbesök!
Såna här bilar åker man med då:

.

Tiden går fort när man har roligt. Dags att åka hem. Känner mig lite rotlös och bostadslös, just nu är Egilsbergs Guesthouse det närmaste hem man kan komma. Egilsberg uttalas för övrigt tvärtom mot vad jag sa, ”Ejilsberk” ungefär.

Vi stannar någonstans igen, efter Selfoss, och tittar på några rykande hål. ”Titta, reyk!”.

Hål det kokar i. Inte ramla i, ungar!
Det luktar… äggmök. Måste vara ett skithål.

Det varma vattnet får växtligheten (varför växer det nåt där?) att ruttna. Svavelstank kombinerat med förruttnad biologisk massa, fy vad det stank.

Och naturligtvis trampade Sanna i. Inte i hetvatten, utan i ljummet men svart och stinkande avrinningsvatten.

Hemresa, en bit kör vi genom denna stenöken. Barnen tycker att Lavagirl borde bo här.

.

Barnen hamnar i säng vid 9.30 och har inte sovit en blund i bilen. Vi lägger dem och gör något vi aldrig vågade i USA (tänk om de tar barnen ifrån oss) och går ut på promenad. Frukosten består mest av kolhydrat så vi köper ost, korv och skyr (som påminner yoghurt men egentligen är en färskost, smakar dock bättre än båda!). Vi är inte imponerade av isländska mataffärer, de vi tittat in i ser ut som sämre sortens förorts-jourlivs i Sverige och utbudet är inte spännande alls. Jag som älskar att gå i mataffärer utomlands, (det är en av höjdpunkterna på alla semestrar,) blir lite besviken. Vi går ner till vattnet en snabbis, helst vill vi så snabbt som möjligt tillbaka till barnen, men jag kan inte tro mina ögon. Klockan är 22.20 och solen står fortfarande ganska högt på himlen. Och bakom oss, ser vi månen. Det är inte lätt att föreställa sig hur mörkt det ska bli här om vintern, men vi är här nu, och Reykjavik om sommaren är fantastiskt. Det luktar äggmök på sina ställen, men man vänjer sig vid det.

  

Himlen var egentligen ljust klarblå på bilderna, motljuset gör solbilden mörk.

.

Nu har jag och Alva varit uppe sedan klockan 6 och bloggat respektive lekt, samt gosat en del. Framåt 9 vaknade Sanna och till slut, nästan 10, vaknade även maken, han som beklagade sig över att vi var trötta igår. Dags för påklädning, promenad runt stan samt bad i en av de isländska naturligt uppvärmda utomhuspoolerna. (Ursäkta om jag är lite dålig på att svara på mail, kommentarer och sånt, jag har läst allt och svarar så snart jag kan!)

Annonser
 

One Response to “Äventyret Island”

  1. Gabriella Says:

    Wow, vilken fantastisk semester so far 😉 Verkar helt magiskt 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s