Det är den officiella First day of summer här, och Alva fyller 5. Jag verkar förneka hennes ålder, för hennes presenter är inte inslagna. Jag kan inte fatta att min lilla knubbiga bebis är 5 år gammal. Det är tur att det kloka barnet fortfarande ser så himla barnsligt ut.
Min akupunktör och hans assistent älskar Alva och ber mig ta med henne fast hon inte har tid där. Så hon fick åka med idag. Hon bjöd på biskvierna jag egentligen skulle ha med till jobbet. När jag låg med nålar från topp till tå så lekte Alva med assistenten, Benson, som kommer från Taiwan och är lite för ung för att ha barn men drömmer om att få en liten Alva efter att han gifter sig 2012. Alva ville titta på mottagningens husdjur, blodiglarna, de som var smala. De tjocka står i ett skåp för att smälta förtärt blod. Benson lät till Alvas stora glädje en igel krypa i sin hand. Sedan ritade de och pratade om leksaker. Plötsligt hörde jag Benson, doktorn och 2 patienter spontant börja sjunga ”Happy Birthday” för Alva.
.
När vi kom till dagis en halvtimme senare hade de redan samling, Alva var ju lite sen. Alla vände sig om och såg jätteglada ut. Fröken sa ”nu!” och så sjöng de för henne allihop. Alva blev röd över hela kroppen, precis som hon blev när hon fick födelsedagsmiddag på Red Robin i söndags och personalen kom och sjöng för henne och bjöd på glass. Det är nytt. Förra året sprack hon nästan av lycka när alla sjöng för henne, i år bli hon generad. Det lustiga är att hon själv trodde att hon var som förr ännu, hon såg fram emot sångerna, men hon förstod på sitt kalas att det var lite läskigt, efter det är hon blyg.
Men innerst inne gillar hon det nog.
.
Sanna har haft problem med bölder bakom öronen och igår kväll tog vi henne till kirurgen på Children’s. Eftersom problemet var i huvudet så fick det bli barnplastikkirurgen. (Jo, de finns!)
Den coola ungen var inte ett dugg nervös inför besöket, trots att hon visste att de skulle snitta bubblorna och dränera. Ungen är stenhård, inget snack om saken.
I väntrummet tittade Sanna förväntansfullt på mig med sina stora grå ögon. Hon frågade ”mamma? Är det verkligen här du jobbar?” och som svar på mitt Ja fick jag ett högaktningsfullt ”wow…!” Doktorn ville liksom alla läkare man träffar oavsett åkomma ge henne penicillin. Jag sa tack men nej tack. Han förklarade att bölderna trots att de är en bit ifrån de inte längre nytagna hålen i öronen, faktiskt har uppstått pga av dem. Hon tål inte metallerna, varken det kirurgiska stålet eller guldet som vi också haft i ett tag. Jag slet ut örhängena på en gång för att låta hålen växa igen. Att jag inte förstod själv? Men hon hade ju utstått håltagningen och alla dagliga tvättar, man vill ju inte göra allt ogjort. Man ville att det skulle fungera, bli bra. Hon är lycklig nu i alla fall, jag förklarade att man inte behöver örhängen och att hennes kusiner inte heller har hål i öronen. Frågan är om hon inte bara ville ha dem för att Alva hade, för att få vara lika cool vid håltagningen och kanske också för att bevisa att hon är flicka. Lilla snuttan. Hon slapp dränera i alla fall.
.
First day of summer alltså. Och så är det. Himlen är knallblå, vinden är varm och jeans var ett uselt val idag. Jag promenerar på lunchen, för att handla lite på Trader Joe’s som vi kan grilla med familjen Lalloo ikväll, och till Petco för att köpa en resebur till Sofie. Råttan börjar bli gammal, vi kan inte åka ifrån henne, vem vet om hon överlever. Klart hon ska med på semestern! Och nu, äntligen! har vi faktiskt köpt biljetterna också! Vi åker den 7/7 och kommer till Sverige 11/7. Detta beror icke på extrem tidsskillnad, även om det kan kännas så ibland, vi ska bara mellanlanda på Island i några dagar.
.
Hihihi…
I skrivandets stund kommer projektledaren Leon. Han har bett mig starta om programmet vi jobbar med några gånger idag eftersom han inte har behörighet. Så dyker han upp ”i luckan” här och säger ”uno mas, por favor” och jag svarar omedelbart ”du behöver inte ens säga nånting längre” innan jag kommer på att det var fel språk. HAHAHA!!
suddrik 
De växer så snabbt. Man hinner inte alltid med….
Och du hål i öronen behöver man verkligen inte! Hälsa Sanna det!! 🙂 Själv har ja aldrig haft och aldrig velat ha hål i öronen. varför liksom? Jag är väl snygg nog ändå, hahaha! 😉 nej men allvarligt så har jag aldrig varit sugen. Kanske för att min mamma har nickelallergi och jag vet att det är mycket större risk att utveckla sådan allergi med hål i öronen. Jag hoppas även att E inte kommer vilja ta hål, men vill hon det tänker jag försöka ”bråka” med henne såpass att hon inte gör det förrän hon är mycket äldre. Risken för allergier kan gå ner om man åtminstone inte är väldigt ung. Här tar många med ”latinskt” ursprung (typ latinamerika, Spanien) hål i öronen på sina döttrar medan de fortfarande är på BB. Helt galet tycker jag!!!! Varför?!? Så onödigt.
Härligt att ni nu har era Sverigebiljetter också!!! 🙂
Kram!!
Ja ATT dom växer! Lillskruttan var ju bara bebisen när jag började läsa hos dig!
Alva fick sina hål efter ett antal månaders tjat eftersom jag lyckades tjata till mig det när jag var 6, och det gick bra trots att jag faktiskt hade nickelallergi i barndomen. Troligen funkade det pga att jag hade guld i, och det var säkert renare förr. Under klockan kliade det dock, så jag penslade på nagellack och sedermera blev det klockarmband som gick under. Hade inte väntat mig några problem när de använder kirurgiskt stål, allra minst på Sanna som tål allt. HOn sörjer iallafall inte att hängena är borta, hon var så less på problemen att hon inte ens övervägde att kämpa vidare.
De som tar hål på sina bebisar säger att de gör det för att riktigt små barn inte har någon känsel i örsnibbarna. Huruvida detta är sant eller inte vet jag inte… men jag har talat med en mexikanska som själv gjorde 4 (!) hål på sin nyfödda dotter. Ungen märkte det knappt. Men nog tycker jag att det är lite galet, precis som jag tycker om omskärelse. Man kan tycka att det även är fel att låta en 3-åring bestämma sånt själv som Alva fick, men vi är så strikta i mycket att jag ibland vill ge dem lite ”leap room” och känna att de har något att säga till om vad gäller deras egna kroppar och liv. Men båda fick som sagt tjata i månader innan vi sa okej!
KRAM!!
Tuff tjej du har!!! Jag hade nog sjalv varit lite skraj! Bra att ni kom pa vad det kom ifran sa man kan forebygga! Jag har hal i ornen och i nasan men har (ta i tra) inte haft nagra besvar men det ar ju sa olika. Aven har i Mellanostern och bland indiska familjer ar det valdigt vanligt med hal i ornen pa flickbebisar.
Ah det narmar sig alltsa! Blandade kanslor antar jag! I helgen ska jag leta en fin ram till min sa fina teckning!!! Min son var makta imponerad nar han sag den. Och den ar verkligen vacker! Tack!!! (som du marker har jag nyktrat till hahahaha) mail kommer snart!
Hoppas lilla Alva far en underbar fodelsedag och visst ar det skrammande att de vaxer sa fort! Joli ar fortfarande bebis for mig men nu ar hon ju fyra ar! Sjalv blir man ju bara yngre!
Kram!