suddrik

Dagbok från Amerikatt

Saknad 1 juni, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen — Suddrik @ 12:25

Jag längtar efter att vara hemma med barnen så det gör ont i kroppen. Vara hemma i två år var inte bra för karaktären. Undrar om det nånsin går över igen? Jag tror inte jag kände lika när jag var hemma med dem när de var bebisar och gick tillbaka till jobbet igen, de var så små, man saknade dem förstås, men kände dem inte så väl eftersom deras personligheter inte kommit ut helt än. Man behövde nog dessutom friheten. Aj aj i hjärtat.
 
Det är så konstigt, för det är ju inte så att jag inte vill jobba. Jag vill bara kunna ha dem hos mig när som helst. Titta upp och se dem. Eller åtminstone veta att snart, eller när jag vill, så kan jag gå och hämta dem.

I torsdags och fredags kände jag för första gången på mycket länge den där ångesten över att behöva jobba. Som söndagsångest ungefär, det hade jag fram till början av 2000-talet. I förra veckan hade jag det inte för att jag tvingades vara på arbetsplatsen, utan för att jag ville hem och umgås så mycket som möjligt med småtjejerna. Och det sitter i, trots att vi haft Memorial Day och lång helg.

Det har varit lite för mycket aktiviteter på sistone för att hinna med att blogga. Med lite tur hinns det med åtminstone lite bilduppladdning ikväll. Eller nån annan dag…

Annonser
 

3 Responses to “Saknad”

  1. saltistjejen Says:

    Inte konstigt alls tycker jag. Själv tycker jag fortfarande att mina dagar hemma utan barn är underbart! Men så har jag knappt haft så någonsin sedan vi fick barn. MEN jag känner igen mig i att det blir roligare och roligare ju äldre E blir! Att lära känna henne. Att umgås med henne nu är så MYSIGT! Och friheten när man inte jobbar är att man KAN hämta henne tidigare från dagis när man vill! 🙂
    Men visst, jag skulle gärna ha ett jobb däremot känner jag att om det fungerade ekonomiskt och praktiskt skulle jag inte ha något alls emot att inte jobba heltid. Utan ha mer tid utanför jobbet också.
    Kramar!

  2. Pia Says:

    Tror det ar helt normalt!!! Jag var hemma i singapore i 2,5 ar sa jag kanner mig fortfarande ganska glad att fa aka ivag till ett jobb men visst saknar jag ungarna och kanner mig otillracklig att jag inte finns dar for dem. A andra sidan ar jag en battre mamma nar jag far lite stimulans utifran.
    vad jag har markt pa senare tid ar att jag blivit jattenojjig, jag kan sitta pa jobbet och borja tanka pa om nagot hander nar de ar i skolan eller nu da de ska aka till sverige. Att inte ha full kontroll over det som hander runt omkring dem!
    Hm… mail pa vag!
    Kram!

  3. suddrik Says:

    Jag jobbar jättelite som det är, så jag är rätt orolig för hur det blir när man har ett jobb man bryr sig om! Skönt att höra input från er!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s