suddrik

Dagbok från Amerikatt

Hur man börjar dagen med skratt 24 maj, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen — Suddrik @ 7:43

Ungarna smet tidigt över och la sig i vår säng så att Viktor inte fick plats. Jag vaknade nyss och konstaterade att gårdagens huvudvärk sitter i än. Gardinerna är fråndragna för ovanlighetens skull och Alva som låg och tittade åt det hållet sa sömnrusigt att ”det är en ekorre därute på gräsmattan…” Jag och Sanna tittade. Alva fortsatte ”det hade varit mycket knepigare om det var en noshörning”.

Hon har alltid varit duktig på att roa!
Hon är duktig på svengelska också.

Alva pratade i telefon med moster Lena i söndags. Det var dags för Lena att natta lilla Viktor och Alva undrade ”är du klar pratandes?” Hon är inte dum i alla fall, översättningen är perfekt.

Vanligaste svengelskan hon säger är dock ”jag kommer att missa dig”. Det sa en svenskakunnig tysk till mig när jag flyttade hem efter sommaren på Mallorca, så det verkar visst universiellt. Kanske dags för svenskan att byta ut sakna mot missa.

Apropå tyskar, Alva och jag hämtade Sanna i skolan i slutet av mars och träffade på vägen vår tyska kompis Lena, som liksom Alva är 4 år gammal. Trots att det äntligen var en solig dag (men algerna hade ännu inte torkat upp) så hade hon mössa på sig. Alva är observant och frågade ”are you still enjoying winter?”.

.

Har varit lite dålig med att lägga upp balett-recital-bilderna. Finns två skäl, dels har jag inte orkat sitta ner och göra det, dels var det hela inget vidare. Det var bättre i fjol, ungarna också, trots att de var ett år yngre. Alla grupperna hafsades ihop på 1 timme, 1 timme som sammanlagt kostat oss över $250 i form av biljetter, kostym och fotografier. Grupperna ansågs små, så man smällde ihop Alvas gäng bara några veckor innan och på uppvisningenvar de hela 12 ungar på scen, förutom hon som gråtandes sprang ifrån. Man såg knappt vem som var vem. De kunde förstås inte dansen något vidare, koreografin var luddig och läraren var rätt dålig också. Hon är rolig som fröken i klassen, sätta upp recital – not so much. Musiken hade de misslyckats totalt med, det inleds med sång och sedan kommer en vers utan sång då de upprepar samma sak. Ja, på nåt vis vände de om det hela, och utan text visste ingen unge vad den skulle göra, så 11 barn stod på scenen och väntade i hela versen.

Jo, jag erkänner att jag var arg. Inte på att det var dåligt i sig, utan för att barnen inte fick chansen att göra något bra av det. Vi sa naturligtvis inget till Alva, som ärligt talat lyckades bäst att minnas koreografin, hon hade haft roligt och det är ju huvudsaken. Även om jag gärna sluppit lägga ut över $250 på kalaset.

I väntan på sin tur.

Hon hade blåmärken efter koppningen på ryggen, tack och lov hade hon vingar!

”Won’t you come out and play with me”
Trean från vänster står och gråter, hon hann bara öva 1 eller 2 gånger med gruppen innan det var dags för uppvisning. Alva är 4 från höger.

 

Alva med kompisen Mila, de fann varandra de senaste månaderna, troligen för att de är längst och fick dansa ihop en del. Vi hade glömt köpa blommor i år, men Milas familj som hade kommit ihåg det lämnade aldrig fram dem. Dels var det inte värt berömmet, men tid fanns inte heller. 1 timmes show, sen klappade det bara ihop. Antiklimax som heter duga. Det var rätt skumt att komma tillbaka till skolan veckan efter.

Nu hoppas jag att fotografbilderna blir bra åtminstone (vi har haft varierade erfarenheter…).

Annonser
 

6 Responses to “Hur man börjar dagen med skratt”

  1. urenergi Says:

    Naaaaw det var så fint att prata med henne (och Sanna med tidigare) ❤

    Och jäklar vad hon är lik dig på sista bilden!! 🙂

    • suddrik Says:

      Alva är min bättre kopia. Men alla säger att Sanna är lik mig bara pga hennes färger. Men Sanna är en riktig Laszlo!

      Jag har foto på när Alva snackade i telefon, ska försöka få fingrarna ur och lägga upp dem ikväll. Dagens inlägg la jag upp innan jag åkte till jobbet imorse, det har stallat i över en vecka så det var dags. Kom till jobbet sent, 9.30 eller nåt… Men jag ska vara kvar ända till 17 idag, och då har alla gått för länge sen så de kommer tro att jag jobbar över.

  2. saltistjejen Says:

    Å vad söt hon är lilla AlvaBell! och klok.
    Gräm dig inte för mycket över dansen. Huvudsaken är som du säger att Alva haft roligt. Egentligen är det väl DET som är orsaken till varför hon dansat? Att hon älskar det? Men visst, jag kan hålla med om att de borde tänka lite mer på att föräldrar faktiskt betalar en del för själva uppvisningen. Å andra sidan så kan jag ibland tycka att sådana här uppvisningar ju enbart känns som de är till för just föräldrarna. Det är inte alltid ungarna tycker det är superkul. Ofta tycker de allt innan själva uppvisningen var roligast. Så jag vet inte…. Jag är kluven tror jag.
    KRAM!!!

    • suddrik Says:

      Ja, alltså, personligen bryr jag mig inte om alla ungarna skulle ha sprungit runt på scenen och skrikit, bara de hade roligt och valde det själva. Det som stör mig är att de ville vara duktiga och fick inte chansen. Man såg hur förvirrade de var, stod och tittade på varandra, åt sidorna, letade efter föräldrar och fröken, hela versen tills att sången började. Man vill göra så gott man kan!

      Jag var med i en orkester en gång när jag var kanske… 11? Spelade piano, minns inte låten. Jag kände mig inte säker, och tyckte ändå inte att jag hördes, så jag struntade helt enkelt i att spela alls när vi hade vår stora spelning inför säkert ett par hundra pers. Efteråt gick jag ut till mamma, som tack och lov inte sa något. Så kom fröken fram till mig och berättade för mig att jag hade varit duktig. Det är 25 år sen, och jag minns det så väl ännu, hur jag fick beröm för något jag inte hade gjort, när jag egentligen bara ville vara duktig men inte haft självförtroende och kanske inte heller kunskap så det räckte.

      Jag må vara inskränkt svensk, men jag fullkomligen avskyr den där ”good job”-mentaliteten som man har här! Titta, min unge kan peta näsan, ”good job”. Man vänjer sig vid att total avsaknad på ansträngning är värd beröm, belönar underprestation lika högt som medelmåttighet eller verklig ansträngning, och det enda man lär sig är att inget är värt att kämpa för.

      Alva är skön, ge henne anledning att känna att hon är duktig på något och hon kämpar som en galning. Det vill jag inte ta ur henne! Sanna är ännu coolare, hon kämpar även hon suger fullkomligt på något!

      Kram på dig!!

  3. Gunilla Says:

    ”Du fattas mig!” Klassisk replik ur Ronja Rövardotter. Astrid, hon kunde det där med ord och repliker.
    Din dotters svengelska är ju förtjusande rolig : ) Skriv upp och gör en bok!

    • suddrik Says:

      Åh, jag fastnade alltid också på det där ”du fattas mig”. Fast jag hade aldrig tänkt på att det var något speciellt med det! Så rätt och ändå aldrig använt! Tack för att du poängterade det!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s