suddrik

Dagbok från Amerikatt

Med en känsla av bakis 29 april, 2011

Filed under: Barnen,Träning — Suddrik @ 13:20

Efter gårdagens totalgenomkörare är jag fortfarande helt slut i kroppen. Det finns många som är snabba upp på fötterna och borta ur mitt synfält innan jag ens fattar att vi har börjat, till min fördel kan jag fortsätta i timmar, långt efter att de kvicka fått slut på energi. Igår tycks jag ha tömt alla kroppens resurser och depåer. Kan inte koncentrera mig alls. Men det är ändå skönt att ta i och att ta i länge. Så länge det inte handlar om för snabba rörelser utan bara uthållighet och ren kroppsstyrka så skulle jag gärna ta i hela dagarna. Men man kan ju bara anta att det inte betalar sig riktigt lika bra att jobba med kroppen som med projektledning, så jag kommer väl få fortsätta att vara bunden och beroende av gymmet.

Man sover inte sådär jättebra heller. Alva hade en tillväxtsspurt för några veckor sedan, som vanligt syntes det på henne, det där übersöta försvann i några veckor och så kom hon ut på andra sidan, lika söt som vanligt, men med något nytt i både sätt och utseende. Behöver jag nämna att jag hatar det? Det var väl cirka 10 dagar sedan och sedan dess har hon slutat att komma in till mig på nätterna. Jag saknar hennes lilla gosiga kropp och har gått och hämtat henne ett par gånger, men något har hänt, dels är hon så otymplig att jag inte kan bära henne som en bebis längre, hon måste väckas så smått och hjälpa till litegrann och när hon sover så är hon helt vild. Hon brukade vara lugn, på sin höjd snarka lite när hon hade en eksem-period. Men nu är hon överallt, skallar mig i bröstet och sparkar Viktor samtidigt. Vräker mig på rygg och sover på min bröstkorg, hon har blivit stark! Min pulsmätare visar att jag var vaken halva nätterna, så jag hämtade henne bara 2 gånger. Inatt kom hon in av sig själv, sömndrucken och förvirrad med håret spretandes åt alla håll kom hon in vid 1-tiden. Jag antar att det var därför Viktor valde att sova i soffan. Trots att jag bara jobbat 3 dagar den här veckan så ser jag fram emot helgen.

Jag minns hur min lilla Alvas ansikte skrynklades ihop och tårarna var nära när jag berättade att jag hade fått jobb. Både hon och nästan lika lilla Sanna sa att jag skulle låta bli. Det gör lite ont. Efter de här åren har även jag själv vant mig vid att ha all tid i världen för dem. Sanna som har massa extraklasser och lekträffar trodde jag inte skulle bry sig så mycket, kanske gör hon inte det heller, hon kanske bara inte vill gå på YMCA efter skolan. Det är svårt att veta med henne, hon säger inte mycket. De hade event på Sannas skola igår, student sharing night och därefter ice-cream social, Viktor tog flickorna dit. Sannas fröken föll Alva i smaken så Alva började berätta hela sin livs historia för henne, den var visst längre än man kan ana. Efter ett tag tittade fröken Scaife mellan Alva och Sanna, hon tycker mycket om Sanna, och konstaterade att ”ni systrar är inte så lika, va?”
Sanna pratade klart när hon var jätteliten, hon var aldrig tyst. Alva tog över och hon lär aldrig sluta.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s