suddrik

Dagbok från Amerikatt

Straffet för våra synder? 24 april, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Skillnader — Suddrik @ 20:13

Gå i kyrkan är måhända intressant i studiesyfte, men på vägen därifrån blev vi trots allt straffade för våra synder då en bil körde ut från en parkering framför oss. Jag hann varken väja eller bromsa eftersom jag trodde han var på väg in i högra filen, det var två-filigt, men icke, han körde rakt igenom den och BAM in i sidan på oss. Eller BAM är väl att ta i, bilar är inte byggda för att hålla nu för tiden, utan för att ta smällen och rädda liv, så det blev en ganska mjuk krock. ”Nu har vi krockat” konstaterade jag lugnt till barnen innan vi körde in på närmsta parkering. Farbrorn i andra bilen bad om ursäkt till Viktor eftersom jag höll mig undan och sörjde min kära gamla kittans undersköna kaross. Nu buktar det både in och ut lite här och var, och det gnisslar när man öppnar passagerardörren.

Helt jättefruktansvärt blev det ändå inte. Vi ringde polisen och snart kom det faktiskt hela 2 st bilar. Den ena for ganska snart, men poliskvinnan, en kort och söt brunett, stannade kvar och ordnade med alla uppgifter. Ungarna var nyfikna. Det tog inte lång tid för dem att få alla polisattiraljer demonstrerade för sig, vilket var lika roligt för mor och far förstås. Bröstplatta som skydd för knivhugg täckt med skottsäkert tyg, kom-radio och telefon med kokm-funktion, utfällbar batong, teaser, pepparspray, extra kulor och pistol, den sistnämnda sitter tydligen fast och kan inte demonstreras. Teasern kunde däremot demonstreras, och barnen fick prova att fälla batongen ut och in några gånger. Sanna fick sitta i polisbilen och tuta lite, saftblandaren är väldigt spännande den också. Alva vågade sig inte riktigt i närheten, hon var lite rädd för alla sakerna. Och bilens baksäte i hårdplast och med feta galler för fönstrena är t o m jag rädd för, så ingen av oss vågade provsitta där. Viktor var nog räddast eftersom han för det mesta stod en bra bit bort med bortförklaringen att han fotade.

Alvabell sa att hon skulle bli ninja eller polis när hon blir stor. Sanna stämde in. Så officer Kathy sa att hon var ninja och polis och blev rena guden i barnens ögon. Vi missade trumfestivalen vi tänkt besöka inne i Seattle Center, men vi fick väl en värdig ersättare. Jäkla trist på bilen bara, ringa försäkringsbolag som Viktor åkte på att göra var en erfarenhet vi kunnat klara oss utan.

Alva hotas med batongen

Sanna vill tuta, och Alva vågar sig ovanligt nära…

.

Vi hade alltså varit i kyrkan, en sån där aktivitet som vi ofta planerar men i sista stund aktivt struntar i. Men påsken är ju lite mesig här, och vi måste ju förstå vad 17 det är som lockar så vansinniga mängder amrisar att hänga i kyrkan vareviga jäkla söndagsmorgon. Tja, vi vet fortfarande inte. Jag må låta negativ i min beskrivning, ha då i åtanke att jag är mycket konservativ och vägrar exempelvis moderna versionen av Fader Vår och biblar på modernt språk, jag kan således inte sådär lätt vara positiv till ett auditorium utan fönster istället för en vacker gammal kyrka och en prälle i jeans och mintgrön skjorta istället för den klassiska prästdräkten som jag är van vid från Sverige. Jag är heller inte van vid den mer intima stämningen, vilket fick hela upplevelsen att kännas som ett väckelsemöte. Så var inte fallet, men läskigt var det likväl.

Kyrkan är inhyst i en vanlig, låg amerikansk byggnad, som så många andra moderna kyrkor i trakten. Vi välkomnades av flertalet människor, som att vi redan var bekanta och delar av den återkommande publiken. Kaffe och munkar om man så önskade. Istället för att ta med barnen in på gudstjänst så hyste vi in dem på en Kids Klub, precis som på gymmet, men här tittade man på religiös film samt sjöng lovsånger till Jesus Kristus. Innan vi lämnade barnen för sitt öde i en timme hann vi bevittna hur en med oss jämgammal gosse med tvivelaktiga avsikter sa till barnen att de skulle göra hans favoritsak i hela världen; worship! Herregud alltså, men jag vet inte ens vad det ordet innebär. Ordboken säger:
worship (substantiv)
a feeling of profound love and admiration = anseende, tillbedjan, dyrkan (religion) 
religion – the activity of worshipping = gudstjänst, andakt
Jahaja. Det sa inte mer än jag visste. Motsvarigheten finns kanske inte i svenskan eller svenska kyrkan för att vara mer exakt. Så jag frågade nån som förklarade att de skulle sjunga sånger till Jesus. Tja, de är väl i goda händer tyckte vi och gick ut för att lyssna på bandet som stod på scen i auditoriumet och sjöng om sin kärlek och hängivenhet till Jesus. Bakom bandet projicerades låttexten så att alla kunde sjunga med. Ständigt Jesus. Varför inte Gud? Hade tänkt fråga Pastor Steve när vi talade med honom efter gudstjänsten, men lät bli. Människor sjöng och såg så belåtna ut, många med händerna uppsträcka. Efter 2 låtar som gick in i varandra och därefter tycktes fortgå i evighet så tog Pastor Steve till orda. Dagens gudstjänst, som kallas för lära, alltså teaching,  handlade om sisådär 20 rader i bibeln, om Guds uppoffring då han offrade sin enfödde son för våra synders skull. Efter en kvart tänkte jag bara ”det var väl ett himla tjat”. Vi lämnade barnen på indoktrinering och gick själva vidare till hjärntvätt. Jag irriterade mig över en hänvisning till ett stycke där Jesus botar en lam genom att förlåta honom hans synder eftersom det framställdes som att han blivit lam pga sina synder. Ingen kul tanke om man drar paralleller till svårt sjuka små barn. Det som trycktes hårdast på var just det här med synden och jag tror, om jag uppfattade saken rätt, att synden är kristendomens ryggrad. Kanske övertolkar jag, men det är svårt att låta bli när någon säger samma sak om och om i en halvtimme, men på femtioelva olika, men ändå hyfsat lika vis. Men mest irriterade jag mig på hur tack till Jesus framfördes. Det var med en sådan lättnad som jag bara kan jämföra med den lyckliga sucken hos någon som efter att ha hållit sig i 3 timmar så att blåsan nästan spricker, äntligen får lätta på trycket. ”I loooohve you Jesus, you are so goooohd… *djup lycklig suck*”.

Pastorn såg oss i publiken innan han gick upp och förberedde oss då på att vi skulle avsluta med bön och en sista sång. När vi kom till den delen av arrangemanget så bjöds människor upp att ta plats precis nedanför scenen, för att bli bedda för. Det låter lite knasigt, men om man hade något jobbigt i livet, om man kommit för långt från Gud och ville komma närmare igen, eller om man bara ville känna Guds värme, så kunde man gå upp och stå där under den sista låten. En kille som såg ut som en rejält medtagen knarkare gick upp och följdes snabbt av 10-20 andra individer med mer ”religiöst utseende”. Till de uppklädda kom det snart upp folk, en person vardera, och la en hand på deras axlar för att be för dem. Jag tyckte lite synd om gossen med det medtagna utseendet och sa till Viktor att ”snart går jag upp och ber för’n” men jag visste inte hur man skulle säga. Till slut kom det upp en man till honom också, han tycktes fråga vad killens bekymmer var för att kunna be för korrekt angelägenhet.

När vi gick talade vi åter med Pastor Steve och nämnde lite snabbt hur annorlunda det var mot vår högstämda och i jämförelse rätt torftiga erfarenhet vi har från Sverige. Att jag föredrar min svenska modell höll jag för mig själv.

Barnen fick små korgar med massa godis i samt stora, fina bollar när de lämnade barnområdet.

Även om detta inte var för oss [vuxna] så förstår jag att folk ”fastnar i träsket” (haha 😉 ). Vi har alla våra religioner, vissa säger att kraften kommer från en Gud, alternativt tron på Guden, andra tror på naturen, sin skola, terapeut, förening/samhälle, sina kosttillskott eller på sig själv. Jag tror på min egna version av kristendomen, baserad på godhet istället för synd samt med inslag av reinkarnation (det passar med mitt miljösamvete), samt på BodyCombat, alternativ vård (som jag ska blogga om snart) men mest på  mig själv. Lieber GOTT vad jag låter ego, men för en gångs skull så står jag för min självgodhet!

I skrivandets stund, nästan 8 timmar senare, frågar jag barnen vart de vill gå på söndagsmorgnarna; gymmet eller kyrkan? och båda vrålar lyckligt ”KYRKAN!”. Trots förklaringar att inte bollar och godis delas ut i kyrkan annat än på påsken, och att vi kan bada på gymmet och åka till lekparken efteråt, så vill de små skitungarna ändå till kyrkan. Inte bara min agnostiska make tycker att detta är oroväckande.

I vilket fall som helst, vi lämnade aldrig Bellevue och gjorde skitsaker som folk gör hela tiden, men det här var nog årets hittills mest spännande dag! Folk åker på semester och knallar på museum, ibland tror vi att vi missar något eftersom man ”ska” göra sånt, men det är totalt ointressant för oss. Att se folks riktiga vardag, det är att uppleva ett land. Kanske kom vi den amerikanska folksjälen ett litet steg närmare idag.

.

Avslut idag med youtube-länk: Alva tar en liten paus i strumpvikandet för att dansa lite. När man sjunger så medryckande är det svårt att låta bli. Alva dansar och sjunger och viker strumpor

Annonser
 

6 Responses to “Straffet för våra synder?”

  1. saltistjejen Says:

    HAhahaaa! är det inte lite strumpvikarfascist över diig minsann???? 😉 😉 😉
    Nej skämt åsido så var det en väldigt gullig filmsnutt måste jag säga! 😀
    Men kyrkbesöket får håren att resa sig på mig och detta är inte positivt. Jag har svårt för sådana här saker. och särskilt när det börjar likna ”väckelsemöten” och där synden basuneras ut… Förresten ang Jesus vs Gud så är det väl så att Jesus ÄR Gud han också. Du vet trefaldigheten. Gud är alltså Fadern, sonen och den helige ande också. Och att just Jseus hyllas av de tre är väl för att det var just Jesus som var martyren och lät sig korsfästas och dö för människornas synder. Alltså för att vi skulle få syndernas förlåtelse. Enligt bibeln.
    Jaja, jag respekterar självklart allas tro och vad man väljer att gå till för kyrkor, men som sagt jag har svårt med sådan där kyrklighet. Särksilt som jag ofta tycker (av erfarenehet) att just de som pratar mest om synden är de som har svårast att ha öppna hjärtan själva till andra.
    Intressant att få läsa om er interaktion emd polisen iallafall! Och SKÖNT att det inte blev ngn värre krock. Vi såg en krock här igårnatt. INTE rolig alls. Jag mådde riktigt dåligt av att se den. Alledeles nedanför vårt vardagsrumsfönster. till slut var det 3 ambulanser, 2 brandbilar och 3 polisbilar. Ena bilens passagerare såg inte ut att må så bra. En bil måsge ha kört mot rött gissade vi efter att sett hur bilarna stod efter krocken. Fy! Som sagt så skönt att ni klarade er oskadda!

    • suddrik Says:

      Klart man är fascist med kläderna! (Och diskmaskinen :-D)

      Jag känner som du med det hela, det var asskumt med kyrkan. Men vansinnigt intressant som sagt! Jag känner till det där med treenigheten, men jag fattar inte varför man bara väljer Jesus. Efter att jag skrivit klart inlägget så slog det mig att kanske, kanske är det för att skilja sig från judendomen. Sen stör jag mig på att, och det här kommer att låta väldigt svinigt, men fortsätter att tjata om det här stora offret Gud gjorde, men det var för bövelen 2000 år sedan! Det har gått hundra generationer sedan dess! Kanske dags för nåt nytt? Kanske inte offra ett barn till, men ett litet mirakel på nåt vis vore väl verkligen på sin plats? Är det för mycket begärt?

      Kanske är det bra att man krockade lite. Har vi kanske gjort av med vår kvot? Frågan är om anledningen till att jag aldrig för krockat är för att jag så sällan körde i Sverige, hoppas inte!!

  2. Pia Says:

    Kyrkan gives me the creeps! Sorry och jag har och hade alltid svart for det dar med synden, arvssynd och alla annan synd! Att sjukdom ska vara forknippad med synd tycker jag ar helt forkastligt, ungefar som kastsystemet i Indien, om du ar fattig och sjuk har du fortjanat det for du var en ond manniska i ditt tidigare liv. Hjarntvatt! Jag foredrar i sa fall harda trabankar och en gnisslande orgel an en massa smickrande lull lull for att locka svaga och vilsna sjalar.
    Sonen fick folja med vara australiensiska grannar till kyrkan och pratade efter det om Jesus, att Gud skapat varlden samt att om man ar dum hamnar man i helvetet. Holl pa att satta kaffet i vrangstrupen. Har inget emot religioner men tycker att man ska forsta vad det hela handlar om innan man hanger sig, inte bara for att det ar kul och alla ser sa glada ut…!
    Skont att det gick bra med er krock, usch sant ar aldrig roligt! Har krockat flera ganger har, bland annat med en mur. Polisen ar INTE lika tillmotesgaende har som i USA och definitivt inte kvinnlig! Hade aldrig vagat satta mig i deras bil, da hade man val blivit deporterad till Korea igen!
    Kram!

    • suddrik Says:

      Hahaha, vad sjukt med polisen där borta! Försök att låta bli att krocka något mer va? Man blir ju orolig!

      Jag gillar egentligen religion, när man tror för att det ger kraft och stöd i mörka tider. Men om det bara handlar om den där synden och straffen och helvetet då är jag hellre utan faktiskt. Får sonen följa med grannarna igen? 😀

  3. Ulrica Thiel Says:

    Spännande! Religion och vad det gör med samhället är fascinerande. Jag funderade ett tag på att bli präst, enbart för att få göra min tolkning av Gud, den allsmäktiga, anden eller dom en trappa upp (beroende på vad man vill benämna det med) Det som kan trigga mig mest är att det är någon person som tolkar det PRECIS så att det passar dom bäst som t.ex synden, synden, synden. Vilket underbart maktmedel! Säg åt massorna att dom är syndare om dom inte följer det som passar just dig, så får du som du vill. För mig finns det något större än det vi ser här, jag är troende alltså, men att anpassa den tron efter vad gubbar i medelåldern tycker är rätt och riktigt ställer jag inte upp på. Har du läst ”Enligt Maria Magdalena”? MYCKET bra bok som ställer hela kristendomen på sin spets…
    Avslutar med ett citat ”Den som är fri från synden ska kasta första stenen”

    • suddrik Says:

      Jag hade också såna funderingar i några år, jag var och hälsade på i ett kloster i några dagar. Men jag kom väl fram till att jag var alldeles för promiskuös och glad i sprit för både prästämbetet och att bli nunna.

      Jag tycker exakt som du och jag vägrar att tro på nya testamentet skriven flera 100 år efter Kristus av av otäcka gamla gubbar med rädsla för kvinnor. Det har nog blivit lite av en egen variant med åren, alla religioner är samma sak i grund och botten tror jag. Under mässan i söndags så pratade han utöver det där med synden, att det inte gick att välja ur bibeln, man måste ta allt. Och då särskilt synden antar jag. Det uttalandet stötte bort mig ännu mer.

      Jag läste boken för många år sedan, jag minns tyvärr inte så mycket, bara att jag tyckte att den var lite äcklig 😀
      ”Kasta första stenen” hänvisar jag dock till ganska ofta! Även om jag inte tycker att vi ska gå runt och känna en massa skuld hela tiden, så tycker jag absolut att vi ska erkänna den för oss själva och dels göra så gott vi kan samt förlåta andra deras fel. Förstås!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s