suddrik

Dagbok från Amerikatt

Jävla Camilla! 21 mars, 2011

Filed under: 1. Going to America,2. Living in America,Barnen — Suddrik @ 10:55

För några veckor sedan berättade min fd kollega Camilla att hennes barn går och sjunger på fjolårets Melodifestivalslåt ”Manboy” och att jag borde spela den för mina småtjejer. Våra barn är jämngamla, så jag följde tipset. Surfade reda på Eric Saade på Youtube och Alva blev hooked vid första lyssningen. Men det var förra helgen, hon har bara småtrallat på låten lite då och då under veckan. Igår ville hon höra och se videon igen. Hon kan minsann sköta Youtube själv, och efter 10:e genomlyssningen somnade jag i soffan, hon fortsatte utan mig. Sanna hade stängt in sig för att spela dataspel på rummet och Viktor lekte med sin dator med hörlurar på. Alva satt alltså ensam och stirrade storögt på killen på tv:n. Han är minsann snygg tycker Alva, lika fin som Sharkboy (Taylor Lautner). Nu har jag beställt en CD-spelare från Amazon till Alva, så att hon kan få hela albumet och lyssna på det hur mycket hon vill… men på sitt eget rum.

Härav överskriften: söndagens mest spontana kommentar var ”Jävla Camilla!”! 🙂


Är han inte en Sharkboy?

Tänk att hennes första favorit skulle bli en svenne! Jag som oroade mig för att det skulle bli någon Disney-produkt. Nu är ju Saade en riktig produkt han också, men jag är ändå glad att hon valde honom framför Hanna Montana eller de därna brorsorna vad-de-nu-heter. Jonas?

Faktum är att Alva är mycket musikalisk och går på tillvalslektioner i musik i pre-K, men hon har inte visat mycket intresse för musik annat än barnvisor. Jag förväntade mig att hon skulle bli sen, som jag, och finna intresse i ettan eller tvåan. Jag minns vad jag gillade; ”In the summertime” när jag var 6, ”En papaya coconut” när jag var 7 och från 8 var det Carola, och inget annat än Carola, i några år. Det är roligt, men som vanligt sörjer jag svunna tider när min bebis återigen visar prov på att det var åratal sedan hon faktiskt var nån sån där bebis. Hon saknar det också, att vara liten, hon gråter ibland för att hon inte vill bli stor, men som vi alla vet är det oundvikligt.

Just nu varierar hon mellan att vara som en 6-åring och 14-åring. 4-åringen som hon faktiskt är, kommer mycket sällan fram.

Igår hade hon ju dessutom sitt första riktiga bråk med farsan. Vi förvånas, hon hade ju ingen trotsålder alls. Hon har börjat smälla i dörrar och låsa in sig, låsa slutade hon med när jag sa att vi hänger av dörren om hon inte lägger av. Igår vägrade hon komma och käka och var istället rejält störig mot Viktor. Det slutade med att hon vrålade rakt ut hur dum han var och hur han inte fattar nånting och sedan slogs hon med honom. Vi brukar inte straffa med sängen, den här gången fick hon dock lägga sig redan klockan 18. Men i alla dessa hennes pre-tonårsfasoner (finns det term för pre-teen i svenskan?) så är hon fortfarande klok, så hon stannade på rummet. Jag tröstade henne i sin hysteri och förklarade det hon inte förstod. Hon blev sams med pappa också, men för att förstå konsekvens fick hon vara kvar i sängen. Hon var vaken till 21, kom bara ut för toalettbesök. Sanna gav henne en bok. När jag sa gonatt till flickorna på riktigt vid 20.30, läste Alva sin första bok; ”Mat”.

Mat.
Mat sat.
Sam sat.
Mat sat on Sam.
Sam sat on Mat.
Mat sat. Sam sat.
The End.

.

*** *** ***

Alla goda nyheter är inte alltid bara av godo.
Vi vet att vissa har väntat på den här informationen som jag fick för 1½ timme sedan, men trots att det var avgörande för att vi skulle kunna flytta tillbaka gör det inte valet lättare: Båda flickorna har kommit in i skolan Utbildning Silverdal. Skolan var vårt förstahandsval, Sanna i 2:an, Alva i 6:års. Men som sagt gör detta bara hemflyttsvalet svårare, för jag vill verkligen inte flytta tillbaka. Familjemöte ikväll antar jag.

Annonser
 

6 Responses to “Jävla Camilla!”

  1. Camilla Says:

    Jag SA ju att man hatar låten!!! Du måste lära dig lyssna på mig ordentligt 🙂 Ungarna har egna spotifylistor som de letar reda på låtar o drar in. Nu är det mycket winx låtar – hata på dom med… man blir galen! Gäller o introducera dom till sådant man gillar. Maya har fastnat för Einstürzende Neubauten – väldigt märkligt men så är hon unik den ungen.
    Kram Milla

    • suddrik Says:

      Lägg av!! Gillar ungen Neubauten?? Säg till om ni vill ha låtar, vi har nog alla.
      Hälsa henne New No New Age Advanced Ambient Motor Music Machine från mig! 🙂

      Spotify finns inte här – vilken tur va!! De lyssnar på det jag lyssnar på…!!

  2. saltistjejen Says:

    Oj!
    Det blir intressant att se vad ni kommer fram till.
    Förstår din ångest. Det är svåra beslut och så många faktorer som spelar in och olika personers känslor och åsikter att ta hänsyn till.
    Hoppas ni kommer fram till något som kan kännas bra för hela familjen!
    Kramar!

    • suddrik Says:

      Ni lär väl ha stått inför samma fråga några gånger antar jag? Problemet för oss var att vi hittade vårt drömhus och köpte det 1 vecka eller så innan vi fick erbjudandet att flytta hit. Hade vi inte köpt det så hade vi inte haft lika starka band.

  3. saltistjejen Says:

    Oj då förstår jag!!
    Hm, det är verkligen otroligt svårt. Själv slåss jag mest med allt runtomkring. Det här med kulturskillnader. Saker här jag inte kan eller ens vill försöka förstå.
    Jag skräms ibland av arbetsklimatet. Av att man inte har ngn som helst förståelse eller vilja att underlätta för barnfamiljer. Att man i många fall bara ”måste” ha en hemmafru(man för att öht kunna ha ett familjeliv med barn. Sådana saker!
    Sedan såklart att man långt borta från familj och vänner. Och att jag faktiskt älskar och saknar Stockholm och ja Sverige. Jag har dessutom inga syskon och mamma blir äldre och äldre, vilket är en stor del av hela ”skuldkänslan” av att vara långt borta. Jag vet att vi endast är halvvägs så långr bort som ni, men om jag skulle behöva se min mamma mer än 1 gång per år är det ändå väldigt långt avstånd och priset såpass högt att det är nästan ogörligt. Max 2 ggr per år skulle vi kanske kunna. Men det är ju INGET egentligen med tanke på hur mycket man borde träffa och kunna hjälpa henne när hon blir äldre och ev sämre. M har ju en syster som bor nästan granne med sin/deras mamma så jag tror inte att han alls känner på samma vis inför just detta.
    Svåra beslut.
    Lycka till med ert!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s