suddrik

Dagbok från Amerikatt

Idag: Totally politically INcorrect 17 mars, 2011

Filed under: 2. Living in America,Skillnader — Suddrik @ 9:59

Sorry guys, dags att vara lite politiskt inkorrekt. Nu har jag lyssnat i 2½ år på snack om det här med att vara hemmafru utan att själv nånsin säga vad jag själv tycker.

Det man hör är allt från att barnen behöver sin mamma – vadå nedlåtande för de föräldrar som arbetar, inkl alla pappor?
till
det är SÅ bra i USA för att i Sverige, där får man minsann inte vara hemmafru – det har jag aldrig märkt av, trots att min mamma var hemmafru tills jag var 8, samt att min syster var hemma i några år.

Och förresten, vadå får? Det är norm och förväntat av kvinnor! Det är det motsatta, att arbeta, som inte är helt socialt accepterat. Det är synd om familjer som är så fattiga att kvinnan, ve och fasa, måste arbeta.

Aldrig får man höra någon försvara arbetande kvinnor, detta trots att jag inte kan vara ensam om att anse att ”det krävs en by för att uppfostra ett barn”, inte en enstaka mamma. Vi måste också vara flera som anser att kvinnor behöver samma status, samma trygghet både ekonomiskt och karriärmässigt, samma mentala utveckling som män, dvs jämställdhet, samt att barn behöver förebilder. Men ibland undrar jag. Naturligtvis gäller det inte alla amerikaner, inte heller alla orter, men det här landet ligger efter. I Sverige är man inte framme heller, det sägs vara 100 år kvar till jämställdhet om det går vidare i samma takt. Men det som skrämmer är att det finns så många som arbetar emot jämställdheten.

Att drömma om att ha råd att vara hemma och att lösa situationen är inte fel, det är inte det jag menar. Alla kan vi drömma om att få lata oss och jag känner några som ordnar det. Jag tänker särskilt på T hemma i Sverige, som jobbade långa timmar på ett ställe han avskydde, men startade eget och nu jobbar så lite som han kan för att ändå klara sig, istället försöker han göra det han tycker om. Men T gör det inte genom beroende av någon annan, eller genom att måla in sig själv i ett karriärmässigt hörn. Han är därute på marknaden, och hans fru försörjer honom inte. Om de skiljer sig kommer hans fru inte att behöva betala honom underhåll. Dylika lösningar verkar inte helt sällsynta, men inte heller vanliga eftersom få människor vill leva med färre prylar än någon annan. Men glöm nu prylgalenheten, jag ska inte frångå ämnet, det är beroendesituationen jag ogillar, bristen på jämställdhet, åt båda håll.

.

Jag är övertygad om att såvida inte maken frivilligt, självmant och utan ledande frågor uttrycker att han vill att hans andra hälft ska vara hemma, så kan man ta för givet att han egentligen vill dela bördan som föreligger i att vara ensam familjeförsörjare.

Detta är inte en gissning helt gripen ur luften. Man hör ibland män lågmält sucka hur de önskar att deras fruar bidrog med pengar så att de skulle slippa en del av pressen. I mitt eget fall, under de 2 år jag var arbetslös och roade mig med att träna upp mig och shoppa och leka med barnen och baka det ena mer avancerat än det andra, så erkände min man aldrig att han kände sig pressad av att vårt uppehålle var beroende av hans insats. Samma dag jag skrev på mitt kontrakt kom det dock fram. Han brukar vara ärlig, så jag förvånades lite över att han inget sagt. Men bara lite, han ville inte lägga ytterligare börda på stressen från jobbsök och studier.

Hela frågan är absurd, för trycket är ömsesidig. Mannen förväntas dra in alla pengar, förlorar han jobbet har han således inte mycket att erbjuda. Bör hon då lämna honom? Kvinnan förväntas hålla sig fräsch, medelålders män ser ut som vrak men trots det kan de ha kvinnor som ser fantastiska ut. Om hon inte håller sig fräsch eller inte sköter hushåll och barn enligt familjeförsörjarens önskemål, bör han då lämna henne? De här kraven kan utvecklas in absurdum, vi diskuterar dem mycket därhemma, förvånas och underhålls då de uppdagas i form av olika exempel omkring oss.

Vi kommer naturligtvis alltid att ha krav eller åtminstone förväntningar på varandra inom relationen, men jag tror att om vi delar de största bördorna så försvinner en stor del av dem. Kanske kan jämställdheten få en skjuts på vägen? För mig som svensk så erfor jag hur hemmafrulivet var det fullkomligt motsatta, ett bevis på att de gamla felaktiga könsrollerna är orubbade än, grundmurade, och båda parter håller fast vid dem med näbbar och klor trots att de båda är förlorare.

Jag hoppas att våra flickor inte har influerats negativt allt för mycket. Vi vill inte att de som så många andra flickor ska studera för 100 000 dollar bara för att därefter gå raka vägen från slutbetyg till altaret, till BB och så tillbaka till att försörjas. Det är att välja bort ekonomisk trygghet, och uppfostrar vi dem i tron att det är kvinnans lott i livet, så är det vi som gör valet för dem! (Nu har vi sån tur att återflytt till Sverige skulle lösa frågan automagiskt för oss. :-))
Viktor brukar skämta om att kvinnor borde förbjudas fortsatta studier efter High School. Han nämnde detta för kollegor vilka först chockades av det politiskt inkorrekta i hans cyniska uttalande, men efter förklaringen, att de ändå så sällan nyttjar sin utbildning mer än i några år, så höll de med! Viktor blev rätt snopen.

.

Skriver jag detta som ett svepskäl för att vi är panka och jag behöver urskuldra skuldkänslor? Nej, vi klarade oss på Viktors lön, med hus i Sverige och rejäl hyra här, semestrar och aktiviteter. Inte för att vi skiljer våra pengar åt, de går in på samma konto, men tittar vi på sifforna så rör vi inte ens min lön.
Är det så att jag inte vill vara med mina barn? Förstås fel där också. Där där barnen är mitt allt, och därför jobbar jag aldrig över och spenderar all ledig tid med dem, inte för att jag måste utan för att jag vill. Sanna ser jag bara några få timmar färre nu när jag arbetar. Jag valde bort jobbet på Amazon som betalade 100 000 kr mer per år och var fastanställning (jag har bara konsultjobb nu), eftersom det var längre resväg och jag trodde att det skulle bli mer övertid.
Nej, jag skriver detta för att jag anser att jag är en förebild och bra förälder, trots att jag inte är hemmafru.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s