suddrik

Dagbok från Amerikatt

Kan det vara karma? 21 februari, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Mat & dryck,Resa,Träning — Suddrik @ 0:54

Jag vill inte vara en sån som lever för helgerna, men efter vissa helger önskar man att det vore både 1 och 2 dagar kvar på den.

Av Alvas director på Pre-K hörde jag om en rumänsk familj som just flyttat hit, de vann green card-lotteriet och lämnade allt, de anlände med 2 resväskor var och inget mer. Kvinnan har precis fått jobb, det gick snabbt, men de saknar förstås allt i möbelväg. Vi körde dit en gästsäng som vi hade i källaren, plus sängkläder och täcke, och så tog vi med ett dockskåp, ett par stekpannor, brödrosten och några leksaker. De blev jätteglada och vi satt och pratade med dem i ett par timmar. De bjöd på sprit och bröd och flott som sig bör och vi pratade om det hårda livet där och om amerikaners lustiga vanor som de redan efter 3 veckor i landet har börjat uppmärksamma. De bor i ett lägenhetskomplex där familjen sammanlagt inte får tjäna över 50 000 dollar om året, då blir man ombedd att flytta. Men det var helt otroligt fint och låg mycket bra till, vi hade gärna bott där.

Frågan är om det inte i slutändan är jag som tyckte att det var roligast, att få hjälpa till. Man har så mycket saker som man inte behöver, och så mycket bra grejer slängs varje dag. Jag avskyr att behöva slänga bra grejer, jag uppskattar begagnat själv också. Tänk om vi kunde hjälpa varandra, kanske få bli fadderfamilj för en nyinvandrad?

Vi ser fram emot att träffa dem igen, vi planerade en middag. De har 2 flickor i åldrarna 10 resp 4, den yngre kan ingen engelska alls, ändå lekte alla 4 barnen ihop i 1½ timme. Fantastiskt.

På kvällen var vi på fest hos Krystalyn och Anders som båda fyller år. Vi packade ihop en korg med hemgjord falukorv, Absolut, bullar, blandat svenskt godis mm och lämnade barnen med Alvas frökens dotter Gladys. Alla fester vi besökt här har börjat och slutat tidigt, och vi var hemma före 12. Morgonen därpå kom Alva in och stortjöt. Sådant är sällsynt så jag kramade länge. Hon var upprörd för att Gladys inte var kvar. Hon grät på gymmet också skvallrade Sanna senare på kvällen, hon satte sig framför tv:n för att ingen skulle märka något, och vid läggdags var det dags igen. Nog är det gulligt, men till slut fick jag förklara för henne att om hon blir så ledsen så kan vi inte ha henne som barnvakt alls igen. Jo, hon lugnade ner sig lite. Nu vet vi att de trivs ihop och vi börjar planera på att göra Seattle på riktigt någon kväll.


Hemkörd falukorv. Vem hade kunnat ana att denna rätt någonsin skulle kännas lyxig och t o m exotisk?

.

Efter att ha varit lite tråkiga på sistone bestämde vi oss för att äntligen ge oss av till snön 1 timme bort och åka tubing. Planen var att åka 1 gång i månaden, men det har inte blivit av. Jag hade inte ens tagit av prislappen från termobrallorna jag köpte i fjol… De har fina skidbackar också, men jag är inget vidare förtjust i skidåkning och Viktor är inte jätteintresserad han heller. Vädret var fantastiskt och när vi kom fram insåg vi att vi inte var ensamma om tubing-idén, att det är mid-winter break från skolorna gör säkert inte saken bättre. Vi bytte om i bilen, svettades, lite cyniskt sa jag att ”det vore ju typiskt om de har utsålt”. 2 minuter efter uttalandet stod vi och läste ”Sold out” och jäklars vad irriterad jag blev. Jag skickade Viktor och barnen att leka i snön så jag fick stå och sura en stund. Sen tänkte vi att vi skulle gå och fråga för säkerhets skull ändå. En kille kom fram till oss och frågade om vi ville ha biljetter. Vi fattade inte först. Han hade fått 4 extrabiljetter för bara en femma när de köpte sina till passet före det vi köade för. Jag jublade och ville betala honom, till slut gick han med på att ta emot en tia, vilket var löjligt lite med tanke på att kalaset skulle ha kostat oss $66 dollar.


Första riktiga snön som jag och Alva sett den här vintern.


Mycket kläder, jacka skulle på den ovana småtjejen också, men Alva hanterade det väl.


Tubes


Såhär ser banorna ut

Passen är på 2 timmar. I vanlig ordning orkade Alva hur mycket som helst, utan att klaga en endaste gång! När det var sisådär en kvart kvar så frågade vi om de inte ville ge upp och gå och dricka varm choklad, vilket de förstås ville, och vi gick upp till ”alpstugan”… som hade stängt. Men jag lyckades prata till mig varsin mugg choklad till ungarna efter att Viktor fått nobben, jag fick dem gratis dessutom!

Mina fina chokladsugna barn och deras konstiga far.


”Kom igen och snäll-bjussa på varm choklad nu, ungar!”

Nu är man lite trött (vi har ju gymmat ett par timmar också) och seg  och funderar, vad ska vi hitta på nästa helg? Mer pulka vore trevligt!

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s