suddrik

Dagbok från Amerikatt

Ändan är inte nära! 11 januari, 2011

Filed under: 2. Living in America,Barnen — Suddrik @ 1:02

Nej, nu är det ju faktiskt bättre igen.
Förra veckan avslutades med ett mail från min chef. Allt det stod var ”you go girl!” och, jag är så billig, men efter det så kändes livet lite lättare. Nu blir det nya tag för att nyttja en gammal floskel.

Viktor och Sanna drar iväg på karate, Alva och jag blir kvar hemma. ”Vad vill du äta till middag?” undrar jag och Alva svarar kvickt ”fisk och svampgräddstuvning och ärtor”. Inget skräp här inte. Man har verkligen världens bästa ungar. Igår skrev Sanna en sång till Alva, Alva Bellina kärleksprinsessa, och jag hade börjat grina på riktigt när jag läste om inte Viktor hade stått och flinat åt mig när han såg hur tårögd jag blev.

När den negativa stressen sjunker undan återvänder livet. Vi planerar lite nöjen, saker som vi velat göra och besöka men som inte riktigt har blivit av. För vi har det rätt tråkigt. I helgen har vi käkat ute som vanligt, varit på våra aktiviteter, shoppat massa böcker, DVD:er och barndataspel för några få dollar styck på Half Priced Books. Sedan var helgen över. Det finns mängder med aktiviteter för barnen här, men allt ska styras upp så hårt. Gärna innehålla mängder skräp. Kort och intensivt och så nåt nytt, barn får inte bara sitta och bara vara. Varför hitta på egen lek när någon kan hitta på den åt dig? För oss vuxna finns det färre nöjen, visst finns det vuxenlekplatser också, men vi är inte så lekfulla av oss. Jag var glad över att Alva var med mig på jobbets julfest så att jag ”inte kunde” åka go-cart. Vete katten vad det exakt är vi saknar, men bara att få besöka ett ställe där folk har vuxen-kläder på sig vore trevligt.
Det är intressant för en omogen pratkvarn att hamna i ett sällskap där man automatiskt utan att ändra på sig själv upplevs som tystlåten och den enda vuxna.

Så jag ”took a moment” idag. Lyssna de på Air-låten som jag har bookmarkad på jobbet, Missing the light of day, och eftersom den talar till mitt allra innersta så bestämde mig för att jag skulle känna efter vad jag verkligen vill. Djupa insikter kommer inte till en mitt på dagen på jobbet utan kräver åtminstone lätt meditation tror jag. Men dra på trissor, det hände. En 30-sekunders paus och så uppenbarelse. Det här med karriär och sånt? Tja inte vad det det jag såg. Inte heller Sverige-flytt, vårt hus, vara vältränad, resor eller något annat som jag tror är sånt jag vill. Nej, jag såg mina småbrudar. Och en till bebis.
I fjol funderade jag ett tag på det här med fler barn, men inte seriöst utan för att det är gulligt. Det är ju praktiskt med två. Det är inte så roligt att sabba kroppen heller och man börjar ju bli lite till åren… 🙂 Sedan dess har jag inte tänkt nämnvärt på det. Så jag blev förvånad. Ännu mer när jag insåg att kroppen inte är viktigare trots allt jobb jag lagt ner på den. Ja ja… drömma kan man ju…

Annonser
 

2 Responses to “Ändan är inte nära!”

  1. urenergi Says:

    Uppmuntran är icke att förringa!! 😀 Sug i dig!

    Minns även hur du för väääldigt många år sedan skrev en lillasysterdikt till mig… den finns sparad bland få sparade pappersprylar… ett A4 skrivet i blyerts. 🙂

    • suddrik Says:

      Jag minns början på den… hoppas att jag inte också stavade kärlek med ”sh”! *NÖJD* (Fast jag är imponerad över att hon kunde stava ett sh-ljud alls)

      Det finns bevis på att uppmuntran är mer motivation än både pengar, status och lediga dagar. Kan man få lite varje dag tack? 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s