suddrik

Dagbok från Amerikatt

Nu är det verkligen jul igen 21 december, 2010

Nästan jul!

Julgran på plats. Var lite orolig för hur det skulle gå alldeles själv. Okej, Alva erbjöd sig att hjälpa till mer än en gång, men med en blygsam höjd på 1.10 och med mjuka armar som knappt orkar lyfta en mjölkkartong och dessutom är ömtåliga för skrap så blir det lättare om man gör det själv.

Det händer sällan, men för en gångs skull kunde vi dra nytta över att ha något annorlunda traditioner. Amerikanerna köper sina granar tidigt, vissa redan i slutet av november. De vill ha extremt täta och jämna granar, tätheten kommer från att man klipper utstickande grenar. Vi säger att de är vässade. Kompisen Sara säger att de är formade med kebabkniv. När vi kom till försäljningsplatsen var det söndag och 19 december och man har halva priset på alla granar eftersom det är slut på säsongen. Det fanns granar för 10 dollar, de var dessvärre såna som ser ut som enar med långa barr. De riktigt täta granarna var förstås slut, vilket vi blev ledsna över… INTE. Vi vill ha en som jag kan hänga saker i, inte lägga på, med naturliga, oklippta grenar. Vi gick runt och letade länge, Alva tappade sin leksakskatt i geggan flera gånger. Till slut beslutade vi oss för en kanske 2.20 hög Douglas Fir, som har grönare barr men i övrigt påminner om kungsgran i och med att barren sitter kvar. Jag torkade av katten och la den i Alvas luva.

Lilla härliga Alva. Inte en sur min, ingen ilska, ingen irritation på hela veckan. Är hon alltid så här ljuvlig och glad? Jag tror det. Den enda negativa känsla hon visat var efter julfesten med mitt jobb. Lincoln Bay hade hyrt in sig på en go-cartbana, inomhus, ett stenkast från Alvas dagis. Min chef hade sin nyss 5 år fyllda dotter Olivia med sig. De två småflickorna är lika vänligt besjälade och det var som att de alltid känt varandra. När vi åkte hem, strax efter flickan och hennes mamma, grät Alva några tårar och sa desperat ”mamma, jag vill ha den där flickan!” Jag förstår så väl, så kände jag med min nyaste kompis, Sannas bästis mamma, en kanadensiska som jag omgående blev helkär i och vill ha bara för mig själv.

Glädje är något som jag älskar med den här byn. Det är lite fult att vara cynisk och sarkastisk. Till en början stördes jag, ansåg det ytligt och skitnödigt. Men med tiden har jag kommit att uppskatta det. När jag träffar folk som klagar för kritiserandets skull hör jag hur vidrigt det låter, inte bara negativt och fult, utan personerna låter så deprimerade och egocentrerade. Jag ryser vid tanken på att jag så länge varit likadan själv, inte väldigt negativ, men ändå rätt cynisk. Syster Yster har uppmärksammat mig på att det finns hela forum på nätet som bara går ut på att kritisera sådant man anser inte vara bra, ofta helt ogrundat. Att det finns människor som är så patetiskt fulla av sig själva att de inte kan förstå att det finns annat än det som existerar i just deras sinnesvärld! Börjar lära mig att inte nappa på kroken, eller att åtminstone dra mig tillbaka i tid när man råkar på ett sånt där riktigt rötägg. Cynisk pessimist blir jag aldrig igen, man kan inte skylla på ungdomlig ignorans längre.

.

Julfesten är inte den enda aktiviteten vi roat oss med, vi hälsade på familjen Lalloo som bjudit in hela Seattles svenskar (nästan i alla fall :)) på julfika. Sara hade bakat som en galning, jag blev avis, vill också baka, men halva familjen var i Sverige så ingen adventsfika hos oss i år (heller). Nästa år…

Vi kom hem sent, som alla kvällar den här veckan, käkade lite och klädde vår stora gran. Saknade åter mina julsaker som står bortglömda på vinden i Sollentuna… men till min stora glädje hade våra nya julsaker laddats med känslor. 3 jular är vad det tog att börja skapa sina nya traditioner. 2 till och allt kommer att kännas som att man aldrig gjort någonting annorlunda än just såhär.

.

Vår lite helt oamerikanska julgran, fining framför. Vadå, var det nån som trodde att den där grenen…? 🙂

Mina köksodlade svampar. Skördade andra omgången ostronskivling igår. De växer så fort. Som svampar!
Hur tillagar man ostronskivling? Jo stek i saltigt smör, kokar i grädde.

Och så Lion’s Mane. Igelkottstaggsvamp på svenska? Hur tillagar man sån? Jo, stek i saltigt smör, kokar i grädde.

De här svampodlingarna räcker inte länge, åtminstone inte ostronskivlingen, man ska inte räkna med mer än 2 skördar. Den andra kan det bli fler av. Jag må vara lite knepig, men att odla svamp hemma är alldeles sjukt kul! Andra kan roa sig med karuseller och vattenrutschkanor och sprit, men odla svamp, så har man roligt i min värld!

Annonser
 

7 Responses to “Nu är det verkligen jul igen”

  1. urenergi Says:

    Åhhh vad sköjigt det låter att odla egna svampar! 😀 Vad göder du dem med??

  2. Mormor Says:

    Måste försöka odla svamp – hoppas det går att köpa frön (myceler) här hemma!!

  3. Mormor Says:

    Stämmer detta?
    Ostronskivling

    (Pleurotus ostreatus)
    En svampdelikatess

    Ostronskivling även kallad Ostronmussling, är en av de mest odlade svamparna i
    världen. Den odlas främst i Kina, Japan, Indonesien och USA, men även i Europa,
    då främst i Ungern och Italien. Till Sverige kom den först i mitten på 1980-talet
    och den har blivit mycket populär tack vare sin aromatiska och milda smak och sitt breda
    användningsområde. Ostronskivling passar såväl som ensamrätt som tillsammans
    med andra råvaror. Den stekta svampen passar utmärkt till olika kött-, vilt-, fågel och fiskrätter samt i soppor och såser.

    Ostronskivling odlas i ren värmebehandlad vetehalm utan syntetiska tillsatser eller
    bekämpningsmedel. Till den värmebehandlade våta halmen tillsätts mycel för
    önskad sort av ostronskivling och fylls i plastsäck med hål i. Mycel växer in i
    halmen och efter ca 3-4 veckor kan första skörden tas. Totalt kan 1-3 skördar tas
    men den första är störst. Svampen växer ut i klasar genom hålen i plastsäcken,
    där svamphattarna delvis täcker varandra. Odlingstemperatur 15-20°C och mycket
    hög luftfuktighet krävs. Rikligt med friskluft och ljus krävs för att svampen skall
    utvecklas väl före skörd.

    • suddrik Says:

      Stämmer bra det där!

      Jag köpte mina färdiga paket hos fungi.com. Vi tänkte försöka dra nya upp nya skördar, svärmor odlade champinjoner i Ungern och berättade hur man gör, men vi har inte fått tag i halm. Det handlar bara om tid, att köra en bit. Tydligen ska nästan hela USA:s ostronskivling komma från WA. Och websiten är jättebra, många odlare har köpt sina initiala startpaket därifrån.
      Min plan är att köpa med mig pluggar när vi flyttar tillbaka till Sverige. Man slår in dem i gamla stockar eller stubbar. Jag får väl täcka över dem på vintern…

  4. saltistjejen Says:

    Vad kul att du odlar ostronskivling! Det försökte jag en gång för länge sedan när jag bodde i studentkorridor. Läste botanik på den tiden och vi ympade lite ostronskivlingmycel i en gammal björkstam som vi sågade upp och ”delade” på jag och ett par kompisar. Vi hade då ett grupparbete om just trädsvampar och tyckte det hela var en kul extragrej! Tyvärr tog sig aldrig mycelet så det blev ingen svamp men vi tyckte ändå det var kul!
    Härligt att ni känner julstämning också. Jag känner att traditioner kan utvecklas förändras och omformas rätt mycket ändå och ändå kännas genuint och äkta. Granen var superfin!!! Jag gillar heller inte de där klippta. De ser ut mer som en trädgårdshäck som man klippt till en granform…. Vår är en ”riktig utan klippta grenar, men ändå rätt tät. Lite mer Disney över den jämfrt med en vanlig svensk gran.
    Och det där med cynism. I små doser tycker jag det kan vara otroligt befriande och kul, men det blir lätt för mycket och då tippar det obönhörligen över i en fom jag avskyr. Nämligen de där ”jag-är-bäst-allt-o-alla-andra-är-skit-formen” som du beskriver här. Det är inte längre lite roligt och klädsamt utan enbart tröttande och energikrävande. För alla.
    Stor kram!!!

    • suddrik Says:

      Vad roligt att läsa om era svampodlingsförsök! Jag trodde att det var något halvt omöjligt innan jag köpte de här klumparna, men nu när du berättar får jag ännu mer blodad tand… ska försöka när vi kommer tillbaka till Sverige, det skulle vara tråkigt att börja odla i stubben här i vårt hyrda hus och aldrig få se en svamp!

      KRAM på dig, hoppas julen är toppen! Ska läsa blogg idag, har knappt suttit vid datorn sedan torsdags. 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s