suddrik

Dagbok från Amerikatt

Som att prova ett annat liv 13 december, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Shopping — Suddrik @ 0:54

Jag och Alva har firat lucia idag. Men det hela kändes rätt bisarrt. Till att börja med är det knepigt när det är 15 grader på lucia, det ska vara kallt. Skulle det vara 15 grader i Sverige så skulle lucia med stor sannolikhet innebära samma sorts fylleslag som midsommarafton, då det tenderar att vara ungefär samma temperatur. Storebror påstår att de har samma temperatur som vi i Sverige, 15 grader. Fast Fahrenheit. Jag vet vad jag föredrar, den här värmen, men det är kluvet. Jag vill at barnen ska få uppleva snö nu när det väl är snö-år i Sverige, men vi missar dem. Främst är det dock det eviga regnet. De senaste dagarna har varit extrema i mängden nederbörd, vår storm water pond (stor grop som tar upp överflödigt regnvatten) som jag aldrig ens sett lite väta i botten av, var  flera meter djup idag. På TV visar de översvämningar i närheten.

Viktor och Sanna packade klart, gjorde matsäck till resan och så körde vi dem till Sea-Tac. Alva grät. Hon älskar Sanna så mycket. De är verkligen världens bästa systrar, jag hoppas att det håller upp i tonåren.
Själv är jag mest nyfiken på hur det ska kännas att vara ensamstående ett tag. Det har ju bara varit detsamma, samma riktning, i så många år nu; sambo, gift, 1 barn, 2 barn. Alva har aldrig varit enda barnet. Det ska faktiskt bli riktigt spännande alltså!

Så från Sea-Tac åkte vi in till stan, promenerade genom Pike Place i regnet. Besökte Marimekko-butiken för att köpa present till ”7-åringen som redan har allt”.

.

.

.

Märkesmuggar för 22 dollar styck (!) är kanske inte en given present till småtjejer.

.

..

.

.

.

 

.

Sedan åkte vi vidare till Swedish Cultural Center på Dexter Avenue. Min kompis Kristilyn berättade deras Lucia-tåg igår, vilket gladde enormt efter det missade uppträdet förra veckan på Nordig Heritage. SCC:s tillställning var en vuxnare tillställning, hit kom det inte bara barnfamiljer, de var snarare rejält underrepresenterade. Det brydde inte Alva sig om, hon skulle ha tärnkläder på sig.


Tärna med attityd

Stället blev packat, många fick stå längs väggarna. Ett par tanter höll tal, 3 Nordiska Folkdancers-musiker spelade och 10 dansade folkdans, som sig bör på alla Swedish American-tillställningar (det var riktigt roligt!). Sedan äntrade ett antal gubbar scenen, de flesta så gamla att de såg mer levande än döda ut. Faktumet att jag inte vet om jag någonsin lyssnat på någon manskör förr är det enda jag kan säga till deras försvar; det lät helt förjävligt. Damkören kom in för andra och tredje psalmen och sjöng den fjärde ensamma, den enda som var uthärdlig. Alva otålig i stolen bredvid, men skötsam.
 

Och så äntligen kom de. Luciatåget var mer bisarrt än vackert. Inte barn som på museet, utan svenskstuderande i övre tonåren som pratade ok svenska så att det lät lite lustigt ibland. Melodin var omgjord på Gläns över sjö och strand. De hade gjort något skojigt av hela luciagrejen, och om det är något jag aldrig sett någon humor i så är det just Lucia. De småskrattade rakt igenom och pepparkaksgubben som då och då dansade runt framför scenen… ja jag vet inte… (men Alva gillade honom tydligen!)
 

Lucia, som jag tror är en riktig svenska, och tomten, som definitivt inte är det, för dialog. (Vad säger han?) http://www.youtube.com/watch?v=P_T1JQ-JdxI

Men jag klagar inte, jag fick se ett luciatåg till slut! Det är rätt häftigt såhär långt från Sverige. Och vi fick sjunga med Stilla natt, bara en sån sak! Och på de midsommarfiranden vi närvarat på så har dans varit förbehållen folkdanslagen, barnen har inte varit välkomna. På museets luciafirande var det några danser, men det hinner knappt börja innan det är över. Idag fick vi dansa massor, när de såg barnen runt granen så kom de vuxna tillbaka, drog fram fiolen och så dansades det igen. Alva var jätteglad och sprang spontant upp och dansade, ville inte ens pausa för kakor och lussebullar, till slut fick hon t o m med mig upp. Här kommer de tillbaka från att ha dansat iväg till ett angränsande rum.

Alva var lyrisk över alla nya vänner. Till min förvåning kände jag bara igen en kvinna som brukar sälja svenska saker på olika tillställningar, samt Viktors feta jobbarkompis (se 7/12 :-)). Men till slut när det var nästan tomt fick jag lov att slita henne därifrån. På vägen hem sa jag att staden lyste vackert i mörkret men fick inget svar.
 

Jag älskar att fota dem när de sover, inte bara när de är ovanligt söta utan även när de gör kul grejer. För några dagar sedan hämtade vi tillbaka en undanplockad leksak, grodfällen, och någon timme efter att vi nattat barnen hittade jag henne på golvet.

Vi kom hem efter 18 och jag insåg att Sanna och Viktor inte ens var halvvägs till Island. Nu skulle jag tro att de har bytt plan och snart är framme.

Gjorde något ovanligt och städade. Jag tror att jag hatar att städa, men jag hatar bara förgängligheten och otacksamheten. Jag diskar, plockar ur och i diskmaskinen och städar köket… och så kommer jag tillbaka efter en timme till ett mindre berg. Nu är det undanplockat överallt och halvmörkt eftersom ingen tänder alla lampor i huset. Något annat som är skönt är att det inte finns någon att ta hänsyn. Vill jag gymma så hämtar jag bara Alva och drar dit. Så flexibelt. Vi ska minst hinna med Garden D’lights, pyssla tomtar och ett biobesök, Tangled, längre än så har jag inte tänkt planera. Omväxling är hur som helst trevlig. Dags att tip-tappa i säng…

Annonser
 

4 Responses to “Som att prova ett annat liv”

  1. saltistjejen Says:

    Oj vilket luciafirande!!! Ja det blir annorlunda när man är långt från Sverige. Just Lucia är den tradition och ”högtid” som jag saknar från Sverige. Midsommar och jul kan man alltid fixa själv på ngt hyfsat vis, men lucia är svårt. jag är så glad över att Svenska Kyrkan har ett så otroligt fint Luciatåg här varje år! Jag ska blogga mer om det när jag får tid.
    Och det där med humor i Luciatåget tycker jag beror lite på vad för slags tåg det är. När jag pluggade på universitetet hade vi ett luciatåg med humorinslag i vilket jag tycket var jättekul! Men som sagt vi hade även väldigt traditionella och högtidliga luciasånger.
    Låter spännande med ditt ”1-barnsliv” ett tag också. Jag tror det kommer rymma både jättehärliga stunder för er båda, men självklart även längtan och saknad. Men ibland är det sådant man kan behöva också. Jag tycker jag längtar och saknar alldeles för lite eftersom M och jag i stort sett aldrig är ifrån varandra. Ibland är det mysigt att få sakna lite också. 🙂
    Stor Kram!

    • suddrik Says:

      Min gubbe brukade säga förr i tiden att det var mysigt att sakna. Jag fattade inte riktigt. Man måste väl bli lite mätt innan det är roligt att sakna. Hur ska man tolka det? Jag antar att han var det i början av förhållandet och jag är det nu.

      Universitetståget förstår jag om de skojar till! Fast då ska det vara HELT skoj, inte kul inslag, det blir bara knepigt! Önskar att vi hade en svenska kyrkan också, men jag får väl nöja mig med de två luciatåg vi faktiskt har 😉

      Kram!!

  2. T-Anna Says:

    Eftersom de envisas med att ta betalt, ha fel dag och sjunga fel sånger har jag mer eller mindre bestämt mig för att försöka organisera ett alternativt tåg nästa år. Skulle du komma om ni fortfarande är här då?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s