suddrik

Dagbok från Amerikatt

Säg hej till v-jelasz! 24 november, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Jobb,Shopping — Suddrik @ 1:40

Det har snöat några centimeter. Infödingarna kallar det storm. Världens är täckt av ett 5 centimeter tjockt och vackert snötäcke. Ingen vågar köra i det här vädret, utan sand eller salt är det snorhalt. I år har även jag problem eftersom mina däck inte är nya längre. Men jag vet ju tack och lov ändå hur man gör, på de korta resor jag har gjort idag har jag sett många andra som inte vet det. Nästan alla faciliteter är stängda, skolorna, gym-klasserna och flertalet arbetsplatser. Till Microsoftbyggnad nummer 3 där jag sitter var det inte många som orkat ta sig. Men jag var lycklig, mina inloggningsuppgifter har kommit. V-jelasz, v- står för vendor och betyder att jag är konsult. Inte för att jag hade så mycket nytta av dem, ingen är där för att berätta vad jag ska göra, men jag kunde konfigurera min dator och läsa lite dokumentation som jag äntligen kommer åt. På vägen hem sken himlen rosa i horisonten och färgade snön och bergen, det var en mäktig syn.

Jag hämtade Sanna för att bland annat köpa vinterskor till henne och pulka till Alva. Det var slut överallt. Vi hittade överdragsbyxor däremot, fast de suger säkert i sig vatten som alla vinterkläder för barn gör här. Det är lite surt att köpa vinterkläder eftersom vi bara åker till snön några få gånger. Vi har vinterkläder som är nästan oanvända när de är urväxta, detta trots att Alva ärver efter Sanna.

Viktor har varit hemma och vab:at/tagit snow day/tagit sick day. Han är den enda i familjen som inte är helt återställd ännu. Sanna var inte helt bra ikväll heller, hon fick väldigt ont i huvudet och ville lägga sig redan 19.30. Hon grät till slut. För att undvika värktabletter så försökte jag få henne att meditera igen. Senast gick vi nerför en lång, vit trappa, idag låg hon i mjuk mossa på ett berg innan hon fick sväva omkring. Jag vet inte om det är så klokt med de här berättelserna, om hon kanske kan bli skrämd på något vis. Samtidigt skulle det kännas himla bra om hon lär sig att meditera när hon fortfarande är ung.

Alva låg i sängen och jag blängde på hennes öron. ”Vad annorlunda de är” sa jag till Viktor. ”undrar just vems öron det här är?” Alva muttrade ”de är mina”.
Hennes lågkolhydratsdiet är över. Det brukar fungera så vi trodde att 2 veckor skulle göra susen. Och tja, det blev mycket bättre, sedan mycket sämre igen. Tillbaka på noll.

Bättre sent än aldrig: Viktor har köpt biljetter till Sverige, han och Sanna hälsar på 13-21 december. Alva undrar när vi ska flytta tillbaka. Stackars förvirrade unge. Vi får väl försöka roa henne tills det är dags att flytta.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s