suddrik

Dagbok från Amerikatt

Omtanke 13 augusti, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Resa,Skillnader,Träning — Suddrik @ 13:09

Har varit på combat idag på morgonen och tog i som ett svin för att stänga av hjärnan (love it) och få ut så mycket som möjligt av det. Särskilt muay thai-låten var underbar, en av mina absoluta favoriter från release 39. Äsch, vem försöker jag lura, nästan alla muay thai-låtar är mina favoriter.

Om jag skulle ta och komma till saken.

Efteråt gick jag upp för att byta handskar och fastnade på bänken där jag satt och tänkte på saker. Efter en stund, ganska lång antar jag, så kom en kvinna fram och frågade hur det var med mig. Jag log och sa att jag bara tänkte och tackade henne för omtanken. Detta är något som aldrig har hänt mig i Sverige. Jag har i tonåren gråtit på pendeltåget någon gång, och samtliga medpassagerare gav blanka fan i det. När jag själv såg en flicka gråta på tåget frågade jag hur det var med henne, men hon sket i mig. Som en naturlig följd dyker minnet av hur folk betdde sig när jag var gravid och hade spädbarn, inga erbjudna sittplatser ens som höggravid och barnvagnen är klumpig så då trängde sig folk före i kön. Folk säger att detta gäller Stockholm, men jag har inte varit planterad i Stockholm i alla mina år, jag har faktiskt sett andra ställen också, t o m bott på andra ställen under längre perioder. Det gäller inte bara Stockholm.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Inte ett dugg antar jag.
Nu luktar jag hur som helst väldigt illa och skulle behöva duscha. Men vi ska till stranden i detta nästan perverst vackra väder och då känns det lite överflödigt.

.

Ligger hopplöst efter med att ladda upp bilder! Jag lådsas att vi är i CA fortfarande då. Här är mina undersköna döttrar i väntan på att bada i poolen i Concord.

På väg mot San Fransisco. Undrar varthän det ligger…?

Precis som de kuststäder vi tidigare besökt så är San Fransisco höljt i dimmor och inte alls mysigt vädermässigt. Snålblåst mitt i juli och inte alls särskilt varmt. Men underbart ändå.

Sanna har fått souvenirtröja från Hard Rock Café. Inget vidare ställe faktiskt, men tröjan var ursnygg!

Jag har kanske nämnt hur närapå samtliga restauranger ger barnen kritor och papper. De stora kedjorna ger barnen kritor som slängs efteråt. På Hardrock Café var temat på ritpappret miljön och återvinning. Men hör och häpna när vi ser att kritorna är för engångsbruk och ungarna får tjocka plastglas med plastlock och plastsugrör till käket, och muggarna som är tjocka nog för att återanvändas slängs om man inte tar med dem. Sådan dubbelmoral gör mig milt illamående. Tyvärr är den löjligt vanlig. Man anser att återvinning är det bästa för världen, ingen inser att det bästa vore om plastskräpet inte hade tillverkats alls, eller om det åtminstone hade utnyttjats till det går sönder. Ibland undrar jag om jag och min kompis Anja är de enda som diskar och återanvänder plastpåsar in absurdum.

Pier 39.

Barnen fryser inte alls…

Utsikt mot Alcatraz. Fast vi orkade inte åka dit. Rättning: jag orkade inte åka dit. Barnen brydde sig inte. Viktor sa inget.

Sälarna vid piren. Urläckert! Hade vi inte frusit så vi hade ståpäls så hade vi nog stått kvar än.

JAG VILL KLAPPAAA!! 😦 KOM HIIIT!!

San Fran var precis lika backigt som man sett på TV och det fanns mängder av vackra hus. Tyvärr blev väldigt få bilder bra.
Zick-zack-vägen fastnade litegrann, men det var förstås mycket coolare än vad som framgår på bild!
  

Vi hade absolut inget ärende på andra sidan Golden Gate, men naturligtvis måste vi åka över. Fram och tillbaka.

”Där har jag varit” som pappa brukar säga. Outhärdligt men himla kul att härma.
 

Chinatown

Det här är någon känd byggnad… öh…

Skyskrapor är coola. En stund. Snart vill jag se horisonten igen.

Så for vi vidare söderut. Vi fick ökenklimat en bra bit, och detta älskade jag. Jag gillar inte havet, skog och öken ska det vara. Vindkraftverk är inte vackra i ordets rätta bemärkelse, men jag älskar. (Jag stavar fel till kraftwerk… kraftverk menar jag, varje gång.)

Jag kör alltid i innerstad och Viktor tar långkörningarna. Skälen är enkla. Jag har snabbare reaktionsförmåga i stan och Viktor har fördelen att han kan hålla sig vaken länge. Själv somnar jag bakom ratten efter någon timmes nattkörning. Att jag lever är beviset på att jag inte nattkör. Barnen somnade framåt 23 och jag någon timme senare. Vid 2:30 väckte Viktor mig. Vi körde förbi LA och snart var vi framme i Carlsbad.

Vi fick ta in på hotell mitt i natten. Dagen därpå var vi helt slut. Vi badade lite, men vädret tydligt ovanligt dåligt i år, så vi var tacksamma över den uppvärmda poolen. Själv låg jag under täcke och tittade på. Vi besökte outlet-byn på andra sidan gatan en stund, den hade som vi förväntade oss EXAKT samma utbud som outletbyn i södra Oregon och byn i norra Washington. Den största skillnaden var att de här åkgrejerna, vilka är det enda så får barnen att stå ut, kostar 50c i Kaliforningen och bara 25c i Washington.

Och så tusentals kilometer senare var vi äntligen där!

Annonser
 

2 Responses to “Omtanke”

  1. Cecilia Says:

    Nej det är verkligen bara inte i Stockholm det är så.Det räcker med att man kommer till Europa så är det annorlunda mot USA.Folk står på varandra vid baggagebanden och ingen ber om ursäkt,det puttas och knör.

    • suddrik Says:

      Ja, amrisarna är verklgein toppen på det där!
      Vet inte riktigt hur det är med övriga Europa, jag har väl varit ung och full för det mesta 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s