suddrik

Dagbok från Amerikatt

Litet barn börjar bli liten tween 10 augusti, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Resa — Suddrik @ 18:17

Sanna går definitivt igenom något just nu och för första gången på många år behöver jag söka information. Visst vet man redan allt om man tänker efter, men ibland går det så mycket fortare att läsa det någon annan redan tänkt ut. Vårdguiden säger att ”Många vuxna märker för sent att deras ungdomar håller på att bli vuxna.”. Jag känner igen det. Från andra. Det är inte ett problem som jag har, om alls så vore det det rakt motsatta.

Igår kväll grät hon igen, vårt stora barn. Jag minns inte vad det var om den här gången, en missad kram, ett litet men jobbigt krav, något annat som sårar när man är känslig och inte förstår vad som händer i kroppen och knoppen. Långt efter att vi sagt godnatt gick jag tillbaka in till henne och satte mig på sängkanten och pratade en bra stund om känslor, hur de kommer, stör, förändrar, utvecklar. Man pratade inte om sånt här när jag var liten, frågan är om det ens var känt att 6-åringar går igenom en identitets-kris eller vad man ska kalla det, hon börjar i alla fall finna sig själv. Jag kan inte hjälpa henne, men jag kan lyssna och svara och på så vis åtmionstone göra det lite lättare för henne, hon behöver ju inte undra vad det är för fel på henne ovanpå det jobbiga som redan sker.

Jag förklarade att hon håller på att lära känna sig själv, och håller på att bli den hon ska vara. Att hon som alltid velat vara grabb vill ena dagen vara det, men andra dagen flicka, och så kommer det att kännas med många olika saker ett tag framöver, och så frågade jag om hon kände igen sig i det. Och det gjorde hon. Det är nästan löjligt uppenbart (vilket underlättar för en icke alltför observant mamma) när hon sätter på sig för stora, fula t-tröjor och shorts och gör galna saker, för att nästa morgon sätta på sig en ljuv, rosa klänning och säga att allt är äckligt.

Fördelen i allt det här, förutom att hon är fullkomligt, underbart jättenormal förstås, är att hon börjat uppskatta fysiska lekar mer, alltså brottas försiktigt och kittlas, stora mängder kramar utdelas också. Ofta berättar hon att man är en fantastisk mamma, och det är så himla gulligt. Samma framsida har en baksida. Igår när jag var och gymmade och farmor stod och lagade lunch så sparkade Sanna foten i en stol och började högt svära på farmor att det var hennes fel, hon som bara stått tyst i köket. En stund senare bad hon om ursäkt. Usch vad det ska vara rörigt i huvudet på flickan just nu. Minns ni hur det var att vara tonåring? Jag gjorde allt för att glömma. Tyvärr går det inte. Mer kramar, mer frihet, mer kärlek ska hon få. Fina, lilla blondinen.

.

Alva å sin sida är väldigt lätt just nu. Kanske för lite kramar om jag ska klaga på nåt. Hon springer runt och är prinsessa hela tiden, eller åtminstone alla de timmar på dygnet som hennes mor tillåter henne. Och har hon inte polyesterklänningen med plastvingar så har hon sin skiraste riktiga klänning. Fast i sandlådan och på karate får hon inte. Efter att vi avmaskade hela familjen i lördags (Alva hade springmask och man behandlar hela familjen för säkerhets skull, dan efter fick jag höra att våra tyska kompisar hade detsamma) så har hon helt plötsligt slutat äta kopiösa mängder som hon brukade. ”Jag är mätt” säger ungen och vi glor dumt. Vi undrar om hon har utvecklat anorexi. Men så smäller hon i sig 8 pannkakor nästa dag (de är inte så stora, men ändå) och så tror vi inte det längre.

Igår kom lilljäntan och bad mig skriva ”pictures annoying” på hennes papper. Jag undrade lite grinigt om hon inte borde skriva nåt annat, hon fattar väl inte ens vad irriterande betyder? Skrev förstås ändå, hon är envis.

Hon återvände efter en kvart eller så. Hon visade. Det var 4 små bilder.
– ”Det här är en trasig TV”.
Ja, det är ju irriterande, tänkte jag.
”Det här är ett A under ett bord.
Det här är ett äpple med en blomma på och här är ett monster som har såna där sjunggrejer på huvudet [hörlurar].”
”Ålrajt”, sa jag.

För tillfället lallar hon omkring för sig själv i trädgården, berättar historier om kaniner och låtsas rida på en käpp. Jag ler och fotar.

.

Concord och Waterworld. Låter underbart. Men det var bara ännu underbarare.
Här var det dags för lurre och i vanlig amerikansk ordning var utbudet enormt; hamburgare och pommes. Med eller utan ost typ. Och ketchup är en grönsak, men det vet väl alla.

Sanna och farsan hennes försvann iväg för att åka ruschelkanor, Alva och jag stannade vid kiddie-poolen, vi är lättroade. Jag frös, stämbandsinfektionen gjorde mig trött och frusen, badade så lite som möjligt.

Faren och barnen på väg ur för tillfället avstannad vågpool.

Trötta men lyckliga barn.
 

Pappa är nog också trött.

Silkesakacia. Alva plockade mycket, men de vissnade fort.

Jag frågade om vi skulle strunta i Legoland, om vi skulle stanna i Concord och bada på Waterworld i 3 dagar till istället. Det ville de. Men vi åkte förstås vidare ändå. Men först sov vi kvar en natt till. Åter på hotellet möttes vi av detta gulliga som städarna komponerat. Ett av de få ställena som vi lämnade dricks på, och de fick 5 stjärnor på Google, inte bara för städningen utan för den härliga servicen också.

Annonser
 

2 Responses to “Litet barn börjar bli liten tween”

  1. Anne Says:

    Hihi, ja men precis. Det ju alla att ketchup är en grönsak. En serving ketchup per dag och grönsakskontot är fyllt…
    Skämt åsido, jag vill bara uppriktigt och ärligt säga att jag tycker du verkar så klok och underbar som mamma. Jag menar det verkligen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s