suddrik

Dagbok från Amerikatt

otrohet 8 mars, 2010

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Träning — Suddrik @ 23:06

Jag har varit notoriskt otrogen mot mitt gym den gångna veckan. Genomled ikväll mitt fjärde Bikram yoga-pass. Det är intressant hur vidrigt det är och hur jag inte kan minnas senast om någonsin jag föll så hårt och snabbt för något. Är man inte förtjust i förändring och nyheter så krävs det för det mesta många upprepningar för att ett intresse ska byggas upp.

Det har blivit lite lättare efter några gånger. Tyvärr, jag gillade när det var dödligt ansträngande men å andra sidan svettas jag lite mindre nu. Inte mycket mindre, det känns fortfarande som kallsupar mot andra halvan av de 90 minuter långa passen. I camel pose känner jag mig fortfarande spyfärdig, men det är ok, när jag kände mig som snurrigast sa instruktören (det var ingen som klagade, hon bara sa det) att camel pose är då man utsöndrar mest gifter. No shit.

Passen ser exakt lika ut varje gång, och varhelst i världen man går, alltid samma 26 poser, i samma ordning, 2 gånger per pose och de hålls alltid lika länge.

Så varför gillar jag tortyren? Jag har aldrig lyckats meditera, men som jag är i huvudet efter Bikram, jag tror inte det blir bättre av meditation. Jag är redan vigare. Man bränner en jäkla massa kalorier jämfört med vanlig yoga. Jag har fått aptit. Men bäst av allt är huden, jag är len som Sanna i ansiktet, alla finnar är borta, fina linjer, pannrynkor och påsar under ögonen likaså.

Jag älskar verkligen det här!

.

Här hemma händer det inte mycket. Tar det lugnt, vi är lyckliga över våren och att kunna hänga i parken igen. Alva frågade förra tisdagen om hon kunde få prova på karate igen, hon fick förstås, gillade det och började på torsdagen. Det känns som att vi inte gör annat än går på barnkalas på Pump It Up. Jag tränar fortfarande 10-15 timmar i veckan. Viktor jobbar… han har väl haft lite förändringar i och med att killen som var hans chef i Sverige, innan projektet flyttade till USA, sa upp sig förra veckan. Detta ger ingen som helst inverkan på Viktors arbete, de hade inte mycket med varandra att göra mot slutet, men på något sätt har det ändrat hela dynamiken. Det är säkert mest i mitt huvud, det har hela tiden känts som att MS äger oss i och med att de flyttade oss hit, och när han nu är borta så känns det mer frivilligt nu. Låter säkert som rappakalja, och jag har väl för mycket tid att tänka, men det är en intressant känsla. Den känsla som jag annars oftast fastnar på, av något skäl alltid när jag kör söderut på 520 och solen skiner 🙂 är hur livet är precis som förr. Same shit, different country. Så orolig och nervös man var över flytten, och nu är det precis samma sak.

Ibland ledsnar man dock. Förra veckan var jag, inte nere… mer sur. Det är bristen på miljötänk som aldrig upphör att irritera mig till vansinne. ”Nu är jag klar med det här. Nu vill jag åka hem, skaffa jobb, jobba ett halvår och bli på smällen.” sa jag till Viktor. Nu är det glömt. Imorgon har jag en intervju.

.

Förresten, kan nån haja att det inte finns något engelskt ord för kallsup? Fattigt!

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s