suddrik

Dagbok från Amerikatt

Att göra ingenting 23 februari, 2010

Jag är dålig på att göra ingenting. Få saker stressar mig så mycket som just ingenting. Ändå tycks det när man tänker någon vecka tillbaka vara bara just det man gör.

Tisdag är tänkt att vara träningsfri dag. Efter många soliga dagar beslöt jag ändå att om det blir klart och fint idag också så ska jag ge mig på min milarunda, eller 10K som de säger här. Nu blev det inte så fint, helt ok, men inte sol. Så jag sitter i soffan med filt på och dricker. Te alltså. Söker jobb, chattar med min gamla WM-data-kompis, kollar in trendspaningskursen. Lyssnar på härlig musik från Putumayo och Women of the world, Latinamerika. Värme, lugn och trygghet. Det här var det bästa ingentinget på längre. Om man planerar in ingentinget och inte bara låter ingentinget planera mig så blir det både mer påtagligt och behagligt.

När Alva och jag åkte till dagis igår och de som vanligt spelade Lady Gaga på c89.5 ville jag kräkas men bytte istället station till en med mer blandat utbud. Sluttonerna på In the summertime, (lalala!) övergick i La Bamba. Alva sitter vanligen tyst i bilen så jag brukar prata och sjunga för henne om jag ska höra annat av gäspningar från baksätet. Bra låt är det dessutom så jag sjöng. Bakifrån hörde jag strax Alvas högt klingande fnitter, hon skrattade så hon nästan frustade, och utbrast till slut något om att jag låter så roligt och pratar som någon av hennes fröknar. Det är så roligt att impa på barnen att jag funderar på att lära mig bra spanska bara för deras skull.

Det är härligt att se vad härligt lyckliga mina härliga ungar är. Jag tror att jag var som Sanna när jag blev deprimerad första gången. Visst tänker ungen, men lyckliga är de. De skrattar och ler inte hela tiden, men de är tillfreds med sina liv. Roligt är också detta psykologiska hemma-experiment att ha barn är. Försökte ordna lekträff med min nya tyska kompis Anja, eller öh… med hennes barn menar jag. Anja lider enormt av polleninvasionen och vi bestämde att jag skulle hämta lilla Lena istället. I skolan skulle Sannas kompis Maggie köra runt med storasyster och mamma, vilka behövde leverera Girl Scout-kakor. (Jag vägrade i år, men nästa år måste Sanna också, suck och stööön!) Tja, vi tog förstås Maggie också. Sanna och Maggie lajade förstås vilt som vanligt, när de inte leker med råttorna så slåss de, slåss de inte så gör de något som ändå mest påminner om att slåss. Och så skrattar de. A-personligheter. Alva och Lena satt på Alvas rum. Båda är småsystrar och vana vid att någon bestämmer åt dem. Så de satt och pillade med My Little Ponies och sa knappt ett ljud. Båda väntade på att den andra skulle bestämma åt henne. Jag frågade om de ville leka med Playdoh. Det ville de. Så snart satt de vid köksbordet och sa inte ett ljud där heller. Alla Playdoh-burkar blev snarare överväldigande än sedda som stor variation. Frågade om de ville baka kokosbollar istället. Det fungerade bättre. Hur som helst är det väldigt intressant att bevittna dem. De ger inget sken av att trivas ihop, men frågar jag Alva så är hon mycket förtjust i Lena.

Själv är jag mycket förtjust i hennes mamma. Hon låter så fint när hon talar sin mjuka tyska till sina vackra och väluppfostrade små flickor. Hon vet hur man bakar bröd och när hon hämtade Lena frågade hon genast att jag rullade kåldolmar, det gör inte folk här, de vet inte ens vad det är. De lever så miljövänligt de kan. Det kanske verkar lite enkelt som anledningar att gilla någon, men hon är ju trevlig som 17 också, och det är avslappnande att hitta någon som liknar en när man flyttat utomlands. Egentligen tror jag att jag är mer amerikan än svensk på väldigt många sätt, men eftersom jag inte är uppvuxen här så känner jag mig mycket ofta som ett riktigt ufo. Tänker jag på hur fel allt känns så kryper accenten fram mer och så blir jag ännu mer osäker, nedåtspiral. Med tanke på hur många som är utlänningar med bruten engelska så känns det småaktigt att känna sig annorlunda. Jag behöver nog bara börja jobba för att det ska gå över dock. Förra veckan tränade jag 13 timmar, så det är nästan som ett jobb. Men där vill jag inte konversera. Go… (the f*ck) away…
Det är banne mig inte roligt att snacka när man knappt får luft och svetten rinner ner i ögonen.

.

Näe, dags att hålla truten och visa bilder.

Alva övar på att skriva sitt namn korrekt.
 

Sanna gör riktiga läxor.
 

Fettisdag ska firas. Jag bakade och gav semlor i fina färggranna påsar till amerikanska kompisar. Vi bjöd hem svenska gänget söndagen efter fettisdagen för en rejäl semmelorgie, men en varsin minisemla på den rätta dagen måste man få. Alva somnade i bilen vid 17.30 och vaknade inte mer den kvällen, så Viktor tvingades äta upp hennes semla också.
Söt Sanna fick bygga semlorna efter att jag skurit upp dem. Riktigt snygga.

Alva och Lucille ”vilar” i preschool. Sova middag är SÅ 2006 tycker Alva. Lucille brukar somna efter att Alva har åkt hem.
Självklart sover man med skorna på sig efter att ha gått runt på bädden med dem.

Vår var det här.

 

Alla skryter hemifrån om hur det är en ljuvlig meter snö som man tror att vi blir avundsjuka på. Vi är jätteavundsjuka. Särskilt på att det inte går t-banor eller bussar. Att det blåser så att man behöver skotta av bilen varje dag. Nä, jag är avundsjuk på Tiptop, Lövånger sviktat fullkornstunnbröd och Naturdiet chokladshake (utan sukralos!) men den där snön och kylan – den kan ni få behålla!

 

Lördag i solen och lunch på Red Robins uteservering.
Friterade mozzarella sticks är både godare och mer mättande än pommes frites. Men vi lärde oss att om 3-åringar får såna och chokladmjölk till, så äter de inte alls när huvudrätten kommer in. Note to self: beställ ingen mat till Alva nästa gång. Eller kanske vi borda byta mozzarella-”hjärtattack”-pinnarna mot sallad nästa gång.
Sanna var inte med för ovanlighetens skull, hon var på Remlinger Farm med Girl Scouts på Daisy fun day.

Varmt och skönt i solen var det i alla fall. Inte en snöflinga så långt ögat kan nå…

Söt mage tittar fram. Den lilla knubbisen blir bara smalare för varje vecka som går. 😦
Har inga bebisar kvar.

Jo, hon ville bada, men där säger skräddaren bestämt Nej. Några ungar badade i en annan fontän, de hade t o m badkläder på sig, såna där långa badshorts och badtröja. Ett annat barn hade kläder som hade dugt på Nordpolen. Själv trivs vi bra som svenska ”lagom”.
 

Det blev många fina bilder i det bra ljuset. Säg till om någon vill ha resten. Det var balett på morgonen så hon var t o m iordninggjord i håret.
 

Alva får bara ärva jeans med hål på knäna och pojkkläder av Sanna, så jag sa till Alva att hon kunde få köpa något tjejigt och gick in på Gymboree med 20%-kupong i högsta hugg. Jorå, tjejigt blev det! Pappa vägrade hatten till en början, men när Alva sa att hon skulle köpa den för egna pengar så fick hon den. Men vita hanskar för över 10 dollar, där fick gränsen gå.

Memphis Belle:

Hon fick nya jeans med ballerina-broderi på benet också. Dan därpå hittade jag 3 tröjor som var nedsatta med 70% på reapriset, en med RockPrincess tryckt på bröstet, ”Yes, Rock’n’roll” vrålade Alva när hon fick den, en med Tinkerbell (vad hette hon på svenska nu igen?) och en prydlig, stickad Osh Kosh-pullover som var nedsatt från 30 till 5. Nu kanske hon slipper ha arvegods med döskallar, bilar och Spiderman åtminstone 3 dagar i veckan.

.

Nästa dag for vi till gymmet som vi brukar om söndagarna. Alla måste träna. Alva kutade fram till akvariet och sa att en fisk såg ut som en hund. Vi trodde henne förstås inte, men när ögonen hamnade på den här, då blev jag faktiskt nästan rädd.

Men, finns det flygfiskar och kattfiskar, då kan det väl finnas hundfiskar också? Frågan är bara, är den ful, kul eller bara otäck? Viktor sa att det som skrämde honom mest var faktumet att fiskarna verkar vara olika från gång till gång vi tittar i det stora akvariet. Mitt amerikanska svar? ”Det gör inget, för de går på fast prisavtal.” Jag hade kunnat lägga till att ”Om inte de skulle användas i akvarier så skulle de ju kanske inte fått födas alls” men en stark inneboende cynism till trots måste jag avstå den kommentaren, jag är för klenmagad.

Annonser
 

7 Responses to “Att göra ingenting”

  1. Men va! jag har litat på min rssläsare och så missar den ett inlägg. Jaja. jag bakade (eller, nej, monterade) faktiskt också semlor i år, fast i lördags istället, då jag var/är sjuk hela veckan (andra veckan och tredje antibiotikan på UVI och inget hjälper. grr.). Sådär gott, mest tradition. Men! jag håller helt med om vädret, är så glad att slippa snöhelvetet.

  2. suddrik Says:

    jag såg att du var dålig. Vad är det för fel? (Jag vet inte vad UVI är?) Hoppas det blir bättre snart!

    Blev semlorna bra till slut då?

  3. Urinvägsinflammation. jättekul. inte.

    Bra blev dom nog (jag köpte färdiga kardemummabullar på Larsen’s Bakery 🙂 , och hade hårda klumpar mandelmassa istället för äcklig mjölkblandad smet ) men jag är inte jättepepp på grädde. De som inte blev semlor käkade jag upp varma och utan grejs till fika, och det var jättegott.

  4. suddrik Says:

    Mmm… bullarna är godast. Semlor har det bara blivit 2, men kardemummabullar… några fler.

    Inte så mysigt med uri däremot. Det är så smärtsamt och irriterande! Hoppas det går över snart!

  5. saltistjejen Says:

    Härliga tjejer du har!!!
    Det är så skoj att få fälja er. Och DU vilken VÅR ni har! Blir avundsjuk!
    kram!!

  6. Anne Says:

    Absolut, visst kan man gilla en människa av en anledning som att hon kan baka bröd, noterar man rullar kåldolmarna. Ja, jag fattar precis vad du menar och tycker faktiskt att det är nog så många anledningar att gilla någon (sen är det klart att det finns nåt mer mellan er också, annars hade det inte räckt hela vägen ut att gilla henne).
    Jag kan känna ett behov av det som liknar min bakgrund, t.ex. en annan inflyttad (tyska, sydamerikan eller vad det nu må vara) just för att man kan förstå varann. De trevligaste jag träffat här och som jag fått mest kontakt med är andra inflyttade (olika nationaliter, ej svenskar).
    Vet inte hur det är med dig, men jag har noll behov av det som är exakt det jag är, dvs svenskar och det umgänget som finns i de här trakterna har aldrig lockat mig. Det kanske varit annorlunda om jag varit gift med en amerikan, jobbat och minimalt fått svenska doser. Men nu ser ju livet inte ut så.

    Förresten, det här med språket och hur man kan känna sig.
    Visst, i viss mån tycker jag det handlar om dåliga engelskadagar, vissa dagar flyter det inte som man vill och allting känns bara krångligt. Men jag har insett att det mycket också handlar om vem man pratar med, vissa människor gör något osynligt, omedvetet (antar jag) som gör jag känner mig osäker, sämre och bara får svårt att prata och sen fortsätter ju den där spiralen så det blir ännu sämre än det i verkligheten är.
    Det handlar inte om mig, min engelska utan om människan jag konverserar med. Vissa får en helt enkelt att känna sig obekväma på ett eller annat sätt och då märks det för mig direkt i språket, försämring där.
    Medan då vissa människor (amerikaner, tyskar, indier eller vad det nu må vara – nationaliteten spelar ingen roll tycker jag) får en att känna sig bekväm, bra. Då flyter språket också mycket bättre och man vågar ta ut svängarna mer, vissa andra gör en bättre helt enkelt medan vissa människor är det omöjligt att prata bra engelska med och jag tror det handlar mer om dem än om mig, de får mig att känna på ett visst sätt som begränsar mig språkligt.

    • suddrik Says:

      Vad roligt att du tycker lika! Jag har många amerikanska bekanta, en närmare vän, men övriga är liksom jag invandrare.

      Och att umgås med bara svenskar lockar verkligen inte. Det är trevligt ibland, vid högtider som amerikanerna inte förstår, men oftast känns det bara skumt. Dels för att jag jag lika gärna kunnat bo kvar i Sverige om jag inte ville ha en förändring i livet, men också pga att jag inte har valt dem själv – situationen valde dem åt mig. (Men nu gillar jag faktiskt vissa av dem riktigt mycket, t ex Å som jag säkert aldrig skulle ha lärt känna om vi bott i Sverige.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s