suddrik

Dagbok från Amerikatt

Veckor av lycka 18 augusti, 2009

Filed under: 2. Living in America,Barnen — Suddrik @ 20:53

Solen skiner från en molnfri himmel. Vi har inga bekymmer i världen. Inga jag tänker på i alla fall. Jag tar det lugnt med jobbletande tills att barnen börjar skolan eftersom planen kräver många timmar utan störningar. Ingen av våra skolor har börjat. Vi gör vad vi vill. Det är inte mycket. Vi slappar, solar och badar, tränar, bakar, går på promenader, kokar saft. Vi är bruna och lyckliga. Nu pratar jag förstås bara om mig och barnen, Viktor stressar på som vanligt, haha! (Snart är man i ekorrhjulet själv, men NU kan jag skratta!) Blek börjar han förresten också bli… 🙂

 

Alvas lektion idag gick bra. Hon är så mycket mer verbal när Sanna inte är med. Hon pratade på riktigt med Debbie. Istället för att vara rädd så försökte hon på svenska med amerikanskt uttal då hon inte kunde, och förr eller senare så förstod fröken allt hon ville. Men jag funderar över en sak; hur kan hon ha klarat av att bo i USA i ett år utan att lära sig prata? Det är intressant, hur Sanna förvånat med att prata så pass bra att hon klassas som intermediate, okej att hon gått på preschool 10 timmar i veckan, men Alva har varit själv till barnhagen på gymmet, träffat Tereza och Alenka och andra vänner och så vidare. Frågan är om hon inte vill, eller om det har med utvecklingsstadiet att göra, att hon hade fullt upp med att lära sig familjens språk. Säkert är det lite av båda om jag känner den skruttungen rätt.

Sanna har det så bra på karaten. Det finns två femåringar till där. Först introducerades hon för en docksöt indisk flicka, Anya, som fick visa henne skåpen. Sensei Arai berättade vid hämtningen att Sanna också lekt med en pojk som heter Matisse. ”Oh, fransk?” undrade jag, och naturligtvis var han det. Sensei hade sagt åt honom att leka med Sanna, men de var ju inte kompisar så det ville han inte. Sensei bad honom ta hand om Sanna istället för hon inte hade några kompisar i gruppen (hon är ju kvar i småbarnsgruppen med främst för unga barn för lägret) och det gick bra för Matisse. Så nu antar jag att de är kompisar!

Igår frågade jag Sanna om hon ätit sitt mellis på karaten. Hon förklarade att de fått instruktioner om vad de skulle säga före och efter mat, vilka hon tyvärr glömt bort, med andra ord blev det inget mellis. Plikttrogen tjej! Hon kan sjunga ”huvud, axlar, knän och tår”-sången på japanska, så det lär ta sig!

Idag hade det blivit lite mellis.

Väl hemma igen var hon så annorlunda, så stolt, så vuxen, så självsäker. Den här flickan lär växa mycket när hon börjar skolan. Jag tror att jag ska börja sörja förlusten av min bebis redan nu. Blä. 😦

Apropå bebisar så blev det inget kalas idag, Tereza hamnade på akuten med magsmärtor. Hon är inte den som klagar annars, och de upptäckte en cysta. Samtidigt upptäckte de att hon med all sannolikhet är gravid i ett löjligt tidigt skede. Så nu har hon lite smått börjat övertala mig att bli gravid också. Det skulle vara mysigt. Men…

Annonser
 

One Response to “Veckor av lycka”

  1. Elke Says:

    Haha, jag berättade på autistcentret om hur Sanna hade varit med Viktor, shit vad impade de blev!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s