suddrik

Dagbok från Amerikatt

Nedräkning påbörjad 20 maj, 2009

Filed under: 2. Living in America,Resa — Suddrik @ 20:00

Nu är vårt PM klart på kursen så jag tänker blogga i rena glädjeyran. Kursen har varit så rolig och gått riktigt bra, så jag är verkligen helnöjd. Ska väl inte ropa hej än, jag har inte fått några omdömen än, ett moment kvarstår också, men det känns helt enkelt bra för en gångs skull. Vi har istället för föreläsningar en gruppdiskussion on-line som pågått i ett par veckor, och av alla inlägg så har läraren enbart kommenterat på mina, annars svarar han övergripande. Och det har varit bra svar, att han uppskattar det kritiska tänkandet. Det är roligt att hitta sin läggning, nu vet jag vad jag bör nischa in mig på.

 

Jag har försökt få med Viktor till gymmet i åratal. Men så till slut flyttade vi hit och han blev helt enkelt lite fet. Han provade för några kvällar sedan ett par byxor som han köpte innan vi flyttade och sedan dess inte använt, och därefter det nya par som han fick av sina föräldrar i påskas. Det gick inget vidare. Först skrattade jag så jag vred mig åt kommentarerna, hur det var felmärkt och så vidare. Efter en kvart hade jag slutat skratta, inte bara av magontet, jag insåg att han menade allvar. Jag insåg också en av de stora skillnaderna mellan män och kvinnor. 🙂 Sorgset tog insikten form hos Viktor också när han förstod att det var samma nummer i alla par. Nu har han skaffat massa träningskläder och gymkort blir det också. Lagom till Sverige hoppas jag nå runt honom igen. Annars får jag helt enkelt lyfta tyngre själv. Så att mina armar blir längre alltså.

Undrar exakt hur arg han kommer bli när han läser detta?

 

Alva har lika mycket eksem som vanligt. Vi har hittat en bättre kräm dock, så kanske lite bättre. Just idag är det förjäkligt, hon har kliat sönder ena ögonlocket så det svullnat upp. Vi experimenterar med käket, för det mesta är det asjobbigt att leta alternativ, vi blir urlessa på att det är samma hela tiden, men ibland är det roligt också, man får ju experimentera. Efter 3 veckors sökande hittade jag soja- och mjölkfritt margarin, samt getsmör, så nu kan vi både bre mackor och baka. Getyoghurt hittade jag också så det blev råglimpor. Vi har också bakat kladdkaka med mjölk- och sojalecitinfri choklad, kokos- och palmolja, potatisstärkelse och ankägg och kokosbollar med palmolja. Men gladast blev Alva när vi hittade Mac & Chreese. Jag trodde inte mina ögon, Mac & Cheese utan vete, mjölk, soja eller ägg? Men visst; innehållet består av rismakaroner och sås på rismjöl och jäst (nutritional yeast, vet inte vad det är). Det blev inte gult utan grågrönt, och smaken påminde inte om cheddar utan snarare pesto, men Alva var nöjd och käkade halva paketet. Mer Mac & Chreese till (små-)folket.

 

Vi har haft lite problem med att Sanna är asocial. Det är en dödssynd här i ”sharing is caring”-landet. Det hela handlade om flickan K på preschool. Jag kan inte annat än att hålla med om att ungen är en pain in the ass, hon är en besserwisser vars like jag aldrig skådat, hon skäller på sina klasskompisar, lägger sig i och är bara allmänt, tja, vidrig. Men söt med ljust lockigt hår och stora blå ögon, långa smala armar och ben som hon är duktig att göra gymnastik med. Tjejen är avis på Sanna och Kai, vilket Sanna förstås upptäckte rätt kvickt. Man kan väl säga att när ungen blev för jobbig så bad Sanna henne fara åt helskotta, på sitt eget lilla vis…
Jag jobbade den dagen och såg hela uppträdet. Jag förstod Sanna men förklarade att hon inte behöver gilla tjejen, bara låtsas som att hon gör det. Hon får gärna komma hem och berätta för mig hur hemsk hon är, men säg inget, varken till henne eller om henne inför kompisarna, för någon som verkar gilla alla blir mer omtyckt än någon som är taskig mot någon. Sedan tjatade jag om detta, någon gång i veckan sedan kanske 2 månader tillbaka. Nu vet hon. Vet inte om det är rätt egentligen, men på sätt och vis önskar jag att någon sagt så till mig när jag var liten.

Preschool har en häst som barnen får med hem ibland, jag har säkert nämnt honom förr. Han heter Bucky och har en resväska med kläder, samt en bok i vilken barnen får rita och skriva vad de gjort tillsammans. Sanna fick Bucky i torsdags och utan preschool på fredag fick hon behålla honom hela helgen. Han följde med på karate, till stranden, till parad i stan och så vidare. Hon ville inte lämna tillbaka honom på måndagen. När hon ändå gjorde det så var det K:s tur att få honom. Hon berättade malligt för mig och Sanna att hon hade fått honom och vinkade retsamt med hans tass och ropade hejdå till Sanna. Sanna rörde inte en min. Inte jag heller. Men jag ville. Vilken äcklig liten unge som retar min lilla tjej! Sanna som grät när hon var tvungen att lämna tillbaka hästen de första gångerna hon fick ha honom, hon var så ledsen att hon inte ens ville ha honom igen, hon visste ju att hon skulle bli ledsen över att lämna tillbaka honom! Så klok. Preschool slutar nästa torsdag, Sanna är nog glad över att slippa skitungen. Jag räknar ned.

Och jag räknar förstås inte bara ned till det. Tänk att vi ska till Sverige om bara en månad. Det ska bli jättekul. Men vad 17 gör man i Sverige i 6 veckor???
Vänta tills jag bloggar i augusti igen! Jag menar när jag ställer mig frågan; Hur 17 kunde 6 veckor gå så himla fort???

Storasyster Tina ska vara ”hemma” också. Himla schysst! Kanske vi hinner med någon barnaktivitet? Herregud vad annorlunda det är nu. När vi var tonåringar var halvårets skillnad viktig, jag sa att jag var lika gammal, nu vill jag INTE vara 35 än. Hahaha! Men vad värre är, planen för bara 10 år sedan hade definitivt haft sprit, cigaretter och dans involverad, nu tänker jag ”Skansen?”.

Termen ”hemma” har blivit knepig att använda. Att vara här känns som en förlängd vistelse i sommarstugan, som de dryga 2 månaderna vi spenderade i skogen när Alva var nyfödd. Men faktumet är ju att jag trivs bättre här än i Sverige och vi bor ju här nu. Så oftast säger jag ”hemma” om USA och ”hemma i Sverige” om Sverige.

Tänker på att flytta ”hem till Sverige” är något man gör frekvent. Vi pratar inte mycket om det, jag vet inte varför Viktor inte säger något, men för min del handlar det om att jag inte vill. (Kanske är det jag som bestämmer allt vi pratar om? Inte otänkbart.) Jag berättade för ett par fellow mums på preschool idag om myggen, om hur vi satt och dödade mygg så att vi till slut kunde skriva ordet myggor med myggor. Hur man på i Gävle vissa år tillåts använda förbjudna medel, och hur jag i Norrland en gång hade gråa byxor, men de såg svarta ut eftersom de var täckta av en matta av knott. Jag tänker på hur jag inte lyckats skaffa nya vänner sedan gymnasiet. Men främst är det vädret som är avskräckande. Den långa, vidriga, fuktiga vintern, och så kommer våren. Varje dag det är bara hyfsat väder så måste man, ja måste, ut och utnyttja dagen. När jag slösat en solig dag på städning, sjukdom eller ve och fasa, bara slappa, så har jag ångest efteråt, för jag vet att riktigt fina dagar kanske man vissa somrar bara får något dussin av. Förra sommaren var det jättefint 3-4 veckor i juli, och så var sommaren slut. Helt slut! Här hade vi jättefint och badväder i söndags och vi diskuterade löst vad vi skulle göra. Det var Syttende Mai med parad i Ballard. Men… kan man slösa bort en varm dag med knappblå himmel i stan? Och då slog det mig, att vi kommer få många fler såna dagar i sommar. Istället för 2-4 veckor högsommar så förväntar jag mig månader. Och det är viktigt för mig, det därna vädret. Och jag ler inombords när jag hör Seattleiterna klaga. De skulle bara prova ett år i Stockholm.

 

Jag knaprar tetracykliner mot oral dermatit. Den förändrar min smakuppfattning. Den här gången blir saker för söta. Det låg en melon i köket i en vecka, jag är inte ens sugen. När jag tog fram den smakade den övermogen, vilket Viktor intygade att den inte var. Jag som kan äta 3 kg på en dag.  Saknar att älska melon. Men det är roligt också, förra gången jag käkade pillren så började jag gilla tomater och paprika, tomat gillar jag än. Nu kan jag äta osötad yoghurt, (urk urk urk :-P) men det smakar sött! Knäppt, men bra antar jag.

 

Bilder!
Mina flickor älskar varandra. Alva brukar ofta sova hos Sanna, men det blev för trångt sa de. Så de lägger sig på golvet istället…! Vi märker aldrig något, de smyger ner kanske en kvart efter att vi lagt dem.
SovaPåGolvet

9 maj, Redmond town center.
Saker som två små flickor promenerandes hand i hand helt på eget initiativ, det är sådant som får även de mest härdade modershjärtan att värka och sinade ögon att tåras på nytt.
TjejerHandIHand

Sanna har bett om att få ”åka och shoppa i town centret”. Hon vet att om hon bara får åka dit så kan man alltid råka bli dyngsur. Smart tjej! Hennes 5 myror-badbrallor har blivit för stora, resåren tog slut och de når henne nästan upp till hakan. Flickor måste helst ha rosa, och vad det än är för färg så ska det vara gullegulligt, självklart bh till badbrallan om man inte har hel baddräkt, volanger, blommor, you name it. Pojkar ska å sin sida ha byxor som går ända ner till knäna. Valet är lätt för min lilla pojkflicka, jag älskar att hon inte fattar skillnaden. (Militärgröna killbrallor med döskallar på.) Några dagar senare frågade några ungar på Idylwood-stranden om hon var en pojke eller flicka.
SannaMittIFontänen AlvaTvättarSig
Fick Sanna precis i rätt sekund! Alva tvättar håret.

 

Här har jag stött på ett problem. Jag har råkat blanda ankägget med hönsäggen. Kan man få hjälp med att lista ut vilket det är?
Ägg

Alva sover som Pippi… Japp, hon sover faktiskt. (Jag vände på henne, hon andades så tungt.)
AlvaSoverSomPippi

Flickorna badar i Idylwood, 15/5.
Badparad

Jag har massor med fina bilder på ungarna när de badar, men jag är ärligt talat oroad för pedofiler och lägger helst bara ut påklädda barn-bilder. (Vill någon ha 4112 med ursnygg Alva poserande på playan så säg till.)

Viktor och Alva på väg till Idylwood 16/5. Alva babblandes hela vägen.
Alva&ViktorPromenerar
Sedan jag var barn har jag velat bo nära en strand. Inte så att jag behöver se den, men jag vill ha promenadavstånd till badan. Jag älskar Idylwood. 🙂

Så var det norsk nationaldag Syttende Mai. Klart man ska till Ballard och titta, vi har inte sett parad någon av oss, vad vi minns i alla fall. Och den var… rätt pinsam. Mest bilar med reklam för typ… Tronds biltvätt, med någon/några flaggviftare i. Ja ni hajar, vanligt folk. Det kom t ex ett gäng på runt 8 mammor med barnvagnar och flaggor i händerna. Wow! Vi kunde ha gått med kändes det som. Jag som hade väntat mig floats eller vad det heter, såna man ser på tv!
Sanna har tagit de flesta bilderna, hon satt på Viktors axlar och behövde roas. Alva sov i sittvagn och blev mest irriterad när det lät mycket. Corny var det, men här är bevis.
SyttendeMai1 SyttendeMai2

Massa folk i svarta folkdräkter – vilka är i tjock svart ylle, mysigt i högsommarvärmen. Själv hade jag minikorta camo-shorts och vit tröja. Det var nästan för varmt.

Men här kom något kul!
SyttendeMai3

Hmm… har lite cheerleaders och blåsorkester också…
SyttendeMai4 SyttendeMai5

Sist (och störst!) utsikt från flytbron på hemvägen.
Rainier

Det var allt för idag! Ska ta huvudvärken och lägga den i soffan och titta på repriser av Law & Order, som är det enda vettiga jag hittar på tv just nu. Tur att man pluggar och inte har tid. Det börjar väl bli dags att äta upp de sparade lakritsfiskarna som jag fick av storasyster Barbro i december också, det finns några få kvar än! Det finns Dubbelnougat och Mintchoko i kylen också, med utgånget datum. Dem ska jag låta bli. Har ont i knät igen, så inga choco-orgier. Printa 4112 tolv också var det.

Annonser
 

One Response to “Nedräkning påbörjad”

  1. Men du skulle ju ha ringt, paraden var ju typ fyra kvarter från oss! (Vi höll oss borta 🙂 )


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s