suddrik

Dagbok från Amerikatt

Spurt 14 maj, 2009

Filed under: 2. Living in America — Suddrik @ 22:06

Det är lite mycket just nu. Studierna, barnens aktiviteter, träning och rehab. Alvas eksem är inte bättre, inte ens med antihistamin som hjälpte för någon vecka sedan, så vi kämpar vidare med kost och läkarbesök.

Så vi gör inget och allt. Vi har köpt kött av en kille som såg ut som lillebror skulle se ut om han sålde kött, lite större men väldigt lik med andra ord. Det var kul att höra honom prata engelska. 🙂
Vi har lagat pulled pork. Man är ju tvungen att komma på flera kötträtter, något som vi är usla på i vår halvveggo-familj. Halvveggo är svårt när Alva inte får äta soja och vägrar bönor.
Det har regnat i vad jag tror är 3 veckor, förutom enstaka uppehåll, de infaller på helgerna. Men det är vår, syrénerna blommar, blommar ut här och var, rhododendronbuskar och träd lyser i alla möjliga färger, vackrast är karmosinrött som jag sällan såg i Sverige. Det finns massor med träd översållade av blommor. När det är ljust och klart så bildar den snöiga bergskedjan en fantastisk kontrast till all grönskande vår. Ibland, särskilt när jag kör bil ensam och huvudet är tomt, så ler jag för mig själv. Det är så fint här och jag tänker ”haha, jag är i USA”. Så knäppt! Det är så konstigt att bo utomlands, som inte är utomlands längre utan hemma, och samtidigt är det så… vanligt. Det är vardag nu. Engelskan kommer automatiskt, hjärnan behöver ingen extra-puff som säger att det är dags att byta, den bara gör det ändå. Det sociala spelet börjar bli tydligt. Jag gillar det, hur alla är lite trevligare än vad som kanske är nödvändigt. Inte ser jag det som ytligt heller, för nu när det smittat av sig så kommer det naturligt, och ärligt, även från en vanligen så tillbakadragen snitt-svenne som jag. Så ja jäklar vad jag trivs.

Trots att jag saknar att jobba så inser jag många fördelar med att det inte blivit jobba av hittills. Kursen hade jag inte hunnit med och Alvas allergimat hade blivit ett rent helvete att hinna med utan hjälp. (Jag har absolut noll hjälp med maten.) Bara att lära sig hitta allt på en helt ny plats tar mycket tid. Och när man inte har hjärnan upptagen med arbete hela dagarna har man tid att tänka efter på ett annat sätt. Det gör det lättare att läsa situationer, tolka resultat och inse hur människor fungerar. Men till hösten måste det ändå bli jobba av, ett år till står jag inte ut.

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s