suddrik

Dagbok från Amerikatt

Vanesaker & snöhot 11 december, 2008

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Mat & dryck,Shopping — Suddrik @ 0:38

Jag undrade vad som hände med ett foto jag tog här om dagen, och det visade sig att det var kvar i kameran, ensamt. Med andra ord fotar jag inte alls lika mycket längre. Har väl inte gjort nämnvärt mycket på sistone, men så är sensationsnivån höjd också.

Vi har ju alla olika preferenser där, jag tycker att det är oerhört coolt med alla djur överallt, och alla växter, somliga blommar än! Att det finns röda löv och alltså inte ens är vinter än, och att vara tvungen att lära sig att baka på nytt. (Håller jag mig till mjuka kakor och småkakor så är det som hemma… antar jag!) Det sociala spelet fascinerar förstås också, men det upptäcker man förstås inte lika fort. Så, jag tror att det krävs resor för nya sensationer för min del. Eller vänta lite för guds skull, jag behöver ett jobb ju!

Angående de sociala skillnaderna så hittade jag en ny blogg idag i vilken Anne-Marie påpekar att amrisarna pratar högre. Det gör jag definivt redan och har inte ens reflekterat över det. Högt och tydligt. De hör mig inte annars. Jag vågar på ett annat sätt än hemma.  Okej, under mitt sista år hemma så påbörjades den processen, att lära mig våga ta plats, men det var intressant att läsa om. Ännu intressantare ska det bli att komma hem, att se om det kommer att gå tillbaka och i så fall efter hur lång tid. Jag tänkte på Camilla på Itella också, hon bodde i USA ett par år som liten och hon pratar inte så högt visserligen, men väldigt tydligt. Och är lika härligt social som de jag har träffat här i krokarna.

 

Jag har ett milt sug efter (=dör om jag inte får) att åka till H&M. Det finns mitt i Seattle och i University-området, men de har inte hela sortimentet. I Tukwila finns statens tredje och sista alternativ. Kais mamma Leah sa att vi inte fick åka dit efter måndagens skottdrama (1 död) men när jag kom hem och kollade efter de andra butikerna så var det rätt tydligt att utbudet var avsevärt mycket mindre där. När vi pratade om det hemma så kom vi på att vi ju faktiskt bodde 10 minuters promenad från Kista Centrum där hemma (men på rätt sida om järnvägen) och de sista 2 gångerna vi besökte det stället var det skottlossning 1-2 timmar efter att vi lämnat stället. Jag såg hemska syner när jag tänkte på det, om hur något av mina barn träffas, och gick inte dit mer. Men tja, mycket värre än Kista lär det ju inte vara. Å andra sidan har Vancouver ännu bättre utbud, så vi kanske borde bila de 2½ timmarna dit istället?

 

De pratar just om snöhotet på tv. Hittills har de varit mycket duktiga på att förutspå vädret, plus/minus någon dag vill säga, till skillnad från SMHI som jag inte finner existensberättigande för, och de pratar om 1,3 inch på lördag-söndag.

 

Sanna är nu invigd i användandet av engelska som hemligt språk. Båda ungarna älskar smörgåsgurka och vi köper på Ikea. Både prisvärt och miljövänligt, jag veeet… Hur som helst så hade Alva salami och inte leverpastej och jag ville inte att hon skulle få idéer om gurka eftersom hon då inte skulle äta upp sin macka (tunnbröd, Ikea, Sverige-import… jag veeet…)

Sanna började, naturligtvis, att skryta över att hon hade gurka direkt, som hon alltid gör. Hon gör allt för att jävlas med sin baby sister som hon heter numer. Så jag sa åt henne på engelska att hålla käft om gurkan, gurka kunde hon inte, men budskapet gick fram med ett pekfinger på burken.

Apropå miljövänligheten, på Ikea köpte jag en svindyr (haha, svin-dyr) julskinka också, nästan 60 dolares! Och importerad från Sverige. Fy jag skäms. Från miljövän till miljöbov på typ en kvart. Usch. Men jag bakade mina jädrans pepparkakor själv och köpte inte importerade Annas. Men så… näe, jag jäser bulldegar med öppen ugn. Jag ger upp. Jag är värdelös på det här. 😦 Jag måste nog följa mammas råd och kolla upp kalljäsning. Baaahs.

 

På preschool finns en ursöt liten pojke med japansk mamma. Pappan är amris och har en gång i tiden gått på samma preschool, men hemma pratas det bara japanska och pojken går i japanska skolan, så han kan inte engelska. Fram tills nu vill säga, han har precis börjat prata han också. Men jag måste ju ändå skryta, Sanna har gått 2 veckor kortare, är definitivt inte född här och hon pratar bättre än han.

Annonser
 

One Response to “Vanesaker & snöhot”

  1. Ildiko Sebastiani Says:

    Sanna ärvde säkert din språkbegåvning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s