suddrik

Dagbok från Amerikatt

Limbo 26 november, 2008

Filed under: 2. Living in America,Barnen,Mat & dryck,Shopping — Suddrik @ 23:56

Idag har vi haft play date på KidsQuest till ungarnas stora glädje. Vi sprang på en annan svenska och hennes 2 små barn där, vi är inte få svenskar här!

 

Jag bestämde mig för att ha på mig min Kate Moss-klänning idag, jag köpte den på Top Shop i fjol och det har inte blivit av att ha på sig den än. Lagom varm med viss del ylle. Den är sjukt snygg och jag blev så lycklig över passformen när jag drog på den, den är svart och jättekort så det blev tjocka svarta strumpbyxor till. Upptill är den båtringad och den har pösiga ärmar som dras ihop i ärmsluten. Riktigt 60-tal, precis som jag gillar. I bilen på väg hem såg jag att den hade gått sönder i sömmen längst ner på vänster sida. Jag blev mycket besviken och förvånad, den hade ändå kostat 1000:-. Jag köpte den asbilligt på rea så pengaförlusten stör mig inte. Den är av vävt tyg och det är inte fållat tillräckligt, så den väver liksom upp sig. Lite svart vliseline och några extra sömmar borde hjälpa, tänkte jag. När jag kom hem och tog av mig kappan så hittade jag en likadan upptrådning under vänster arm. Viktor frågade om jag sett baksidan. Ärmen höll på att ramla av. Jag blir så irriterad! Okej att den var utread, men hade jag varit hemma hade jag gått tillbaka trots att så lång tid passerat, för det här säljer man inte, det ska i så fall anges varför den är billigare! Tja, jag slapp ju kemtvätta i alla fall… :-/ Och jag klippte bort detaljerna till Sanna som pyssel.

Imorgon ska jag ha min forever21-klänning med Monet-blockmönster. Den kostade runt $20 så den förväntar jag mig inte mycket av, men jag kan nog sätta en tusenlapp på att den klarar sig bättre!

 

Jag har hittat strömming i tomat och basilika. Inte riktigt som makrillfiléer, men nära nog. Det är kul hur man bygger upp sitt ”nära nog”-skafferi här.

Igår på bodypumpen slog det mig att jag saknar något hemifrån. Vägguttag. Skrämmande nog inte mycket mer. Jo, jag saknade nog språket litegrann. Det känns som att alla larvar sig, att de bara övar engelska med mig. När ska de sluta skämta med mig och sluta snacka engelska?

Det känns som att jag är i en allting-svacka just nu. Jag läser inte och har tappat träningslusten. Jag tränar förstås ändå, men läsning blir det allt för lite av. Jag funderar ofta på vad jag vill och kommer aldrig på något. Kanske måste man inte alltid vilja något. Men det verkar underligt. Man måste väl vilja gå ut och käka eller dansa, vilja läsa en speciell bok extra mycket, simma, shoppa, whatever? Men jag kommer inte på något. Jag vill nog bara harva vidare, träna lite om dagen, handla mat, gå ner till parken ibland, äta mina identiska frukostar och luncher, dricka mina 2 Cherry Cola om dagen (Sanna-ungjävel kallar dem för KäringCola, hahaha! Det har inte med uttalsproblem att göra, hon vet exakt vad det är…) Men det verkar så vansinnigt tråkigt. Det kan väl inte vara allt jag vill ha ut av livet, inte ens just nu?

Nej, Lola har gått om mig på Funbeat i antal tränade minuter denna månad, så jag måste ner på golvet och göra lite pilates. Morgon-pump imorgon bitti (tack härliga Gold’s för att det är öppet på Thanksgiving!) och dubbelpass på fredag morgon. Näe fy fan. Nu är det avgjort. Jag har inget liv. Men jag har en jäkla snygg aftonväska med paljetter.

Annonser
 

One Response to “Limbo”

  1. Känner lite likadant- är så van att ha stora konkreta långstidsmål, men det har blivit himla dåligt med det. Vi borde träffas och fika eller nåt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s