suddrik

Dagbok från Amerikatt

Vardag nr 1 8 september, 2008

Filed under: 2. Living in America — Suddrik @ 21:43

Det är kanske lite tidigt att kalla det vardag. Men; jag är rätt duktig på att tänka för mycket och överanalysera, och på så vis kan jag hinna igenom hela register av känslor på mycket kort tid. Idag är det alltså en mindre rolig dag. Jag är medveten om att jag alltid är trög i starten, t ex tog det flera månader innan jag började gilla mitt jobb. Men att vara medveten om detta gör inte någonting bättre!

Jag sitter alltså i ett sorts komplex med vad jag tror uppgår i cirka 300 lägenheter. I dessa bor väldigt många Microsoftanställda (läs: män) och deras familjer. Således ser befolkningen ut en måndag som denna: hemmafruar, främst indiska, hemma med sina barn, många bara boendes här i 3 månader. De enda männen jag såg var trädgårdsmästarna.

Någon vidare hemmamorsa har jag aldrig utgett mig för att vara, jag har inte tålamodet som krävs för en bra sådan, det har i och för sig inte alla hemmamorsor, men de vill åtminstone vara hemma, de har ofta gjort valet. Själv vill jag inte, jag har varit den som jobbat mest och tyckt att det varit roligast. Så nu när kalendern är helt tom, ja inte en bokstav är inskriven denna vecka, så är det på inga vis underligt att jag ogillar situationen. Ganska snabbt tappar jag min identitet och det hade sannolikt gått bra om det handlat om 3 eller 6 veckor, kanske mer, men 3 månader och troligen längre och utan att veta vad som händer sedan det bara funkar inte. Jag får höra att ”det löser sig” och att jag får ett jobb så jag kräks, för alla har vi våra huvudsaker i livet som vi vägrar att rucka på, och att ha jobbet som ett sådant ämne är inget som särskilt många förstår eller ens accepterar vid påpekande. Men såhär är det: jag HATAR att gå hemma. Jag har dessutom fått mail idag med inbjudan till någon svenska-Seattlemammor-med-småbarn-träff. Jag borde vara tacksam och glad men känner mest rysningar. Tänk, ett stort antal kvinnor som organiserar dylikt och inte har några som helst karriärsambitioner, vad i hela [infoga valfritt svärord här] har jag gemensamt med dem? Men visst ska jag gå… Från ambitiös karriärskvinna till ofrivillig Stepford wife på blott 2 veckor. Jag tar LIIIVEEET av mig!!

 

Ja, hur som helst, jag är i alla fall brun igen, alltid nåt. Vi har jättefin pool som vi var antingen ensamma vid eller åtminstone väldigt få. Sanna låg i konstant i 2 timmar, hon var skrynklig som en liten gumma när hon kom upp. Poolen är tyvärr bara öppen en vecka till, sedan bommar den för säsongen. Å andra sidan så finns det identisk pool och identisk bubbelpool 3-4 meter åt sidan, dvs inne i huset. Gym finns också, hade jag inte så ont i halsen så skulle jag vara där nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gick till vår favoritrestaurang efter badandet. De hade nån sorts ”kids eat free Mondays”. Vi hade tänkt dela på en förrätt bara, men det kändes ju helt åt helskotta att bara betala 21 pengar som den rätten kostar, när vi var 4 personer. Så vi halverade förrätten och tog två varmrätter också. Det var dumt, förstås, och vi borde ha vetat bättre eftersom vi varit där 2 gånger i juli, det GÅR inte att äta 2 rätter där.
 
Kidsen åt så sina quesadillas så fint, Alva rörde knappt sina men Sanna rörde å andra sidan inte sitt ris. Sjukt bra ställe det där, bra priser och bra drinkar kände vi till från förr, men barn-dealen var ju något i hästväg. De fina djungelmuggarna med sugrör fick de ta med och de fick kritor att rita med också. Blir återbesök.

Imorgon eftermiddag blir det dock inte, då ska vi äta hemma och jag ska baka. Det finns ju inget bröd här. Jag behöver förresten hjorthornsalt. Hartshorn salt heter det som alla vet. Fänkål, dvs fennel, har jag hittat, så det är bara hjorthornsaltet kvar för tunnbrödet. Någon frivillig som kan skicka? 🙂

Annonser
 

2 Responses to “Vardag nr 1”

  1. Annika Says:

    Oj då… Hmmm…Ge du den här gruppen en chans. Det är ju många expats runt om i världen som träffas genom SWEA-Scandinavian club etc.
    Jag vet inte vad jag ska säga…??? Är ni här på väldigt kort tid? Mindre än ett år??
    Jag skulle vilja säga till dig att NJUTA av det du har just nu. Så fort ni kommer hem igen är det ju den vanliga vardagen som tar över igen.

    Jag hoppas att du ger svenne-gruppen, och dig själv, en fair chance. Vem vet, you might even like it… Många Mammor i den gruppen är säkert här på visum som inte ens ger dom möjlighet att jobba utanför hemmet.

    Bara ngra tankar från mig från den andra kusten…

  2. suddrik Says:

    Att jag inte gillar att vara hemma är ett faktum som inte kan ändras, mitt psyke kräver ett arbete. Skulle jag inte ha fått möjlighet att arbeta så hade vi inte åkt alls, det hade inte ens kommit upp till diskussion!

    Jag tror inte att barngrejen är annorlunda här än i Sverige, och där var det knappt uthärdligt! 😀 Men visst ska jag ge svenne-gruppen en chans! Vi har redan en fika inbokad imorgon och lekträff på torsdag!

    Vi vet inte hur länge vi stannar. Det blir 1 år om vi vantrivs, 2 om vi tycker att det är ok, 5 år eller livstid om det är toppen. Just nu blir det en dag i taget…
    (Jag hörde just att jetlagen är värst på 3:e dagen och igår var jag så less så jag inte hittade hem från Redmond town square – det bara måste bli bättre idag! ;-))


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s