Trött idag. Fick samtal inatt, Tereza behövde åka till akuten, så jag åkte dit för att vara barnvakt en stund. Naturligtvis vaknade hon jätteförvirrad, har aldrig sett henne gråta förr. Jag kan inte prata med barn, än mindre på engelska, så det gick väl halvdant. Jag blev rätt glad när hennes faster kom och löste av. Hon var bättre på det där, säga rätt saker. Jag kan bara hyssja och sjunga. T mår bra idag, det blev ingen bebis den här gången, men hon verkar ok med det.
Det blir stranden idag. Kanske Vasa Park med rutschkanorna. Jag har poppat en guarana, det närmaste knark jag kommer.
Jag är arg på mig själv. Jag handlar kläder i strl 2-4 men tittar besviket bort från spegeln. Det borde hjälpa att veta att jag ser fel, som det hjälpte mot panikångest att veta att det var just panikångest, men nej, jag ser fortfarande lika ut. Jag vet också att det inte borde spela någon roll om jag ser ut som en gravid flodkossa utan att andra kvaliteter är viktigare. Det är en del av mig, det sitter för djupt rotat, så hårt inpräntat att jag inte vet om jag kommer att lyckas förändra tänkandet. En stund kan det kännas som att jag duger, men sekunden efter; vem försöker jag lura.
Istället, för att döva tankarna, berättar jag för småflickorna åtskilliga gånger om dagen hur vackra de är. Men det är väl fel det också. Jag vill ju inte att de ska växa upp och bry sig mycket alls om huruvida de är fula eller vackra. Jag vill bara att de ska vara tillfreds med sig själva.
