Vi har haft kalas för Kjelle idag. Nu har alla gått hem förutom mammas kompis Solweig som lekt med Sanna i timmar. De har engelska-lektion och översätter ord för varandra. Nyss kom Alva och var med och sa ”cykel”. Jag frågade om hon kunde det på engelska, hon kunde ju i fjol, haha, jag kommer aldrig glömma hur hon skrek ”BAJS-SYKEL!!” när hon insåg hur det lät. Men hon hade glömt. Jag förklarade att det börjar på ”bajs”. Hon tänkte och tänkte och såg lika konfunderad ut som professor Baltazar. ”Men Alva”, sa jag, ”det börjar på bajs…?” Alva tittad upp och undrade ”Poo?”
Hade ingen aaaning om att hon kunde ordet! Skrattade mig halvt fördärvad.
Barnen var hos farmor och farfar natten till idag och jag gjorde stan snyggare
Det är konstigt att komma tillbaka och träffa massa folk från förr, de ser så annorlunda ut i sina 10-15 år äldre kroppar. Lustigast var att springa på en kille jag dejtade löst när jag var 14. Jag var ute med Ullis, och hon fick telefonsamtal från den här killen på vägen hem. Han pratade fortfarande om förr. När jag fick veta detta tappade jag hakan. ”Men herregud, hur kan han sakna någon som han knappt träffade alls, och det för 20 år sen?” Sedan slog det mig. Det ÄR 20 år sedan. Jeez. Jag trodde knappt att man kunde bli såhär gammal!
Tog chansen att gå och shoppa när jag för en gångs skull hade chansen. Det blir inte mycket därhemma så det var väldigt kul. Det blev handväska, linnen, trosor, shorts (i present till mamma så att hon slutar försöka sno mina) och solglasögon. De där glasögonen alltså… Först köpte jag ett par och la dem i min medhavda töntpåse (min töntpåse (töntpåse = tygkasse) är snygg, det är ett träd på). Sedan träffade jag Ullis och käkade efterlängtad lunch, Yakiniku finns inte hemma. Och precis innan vi skulle gå så blev det två par solglasögon. Hade helt glömt bort att jag redan handlat ett par. Så nu har jag tre. Tänkte nog lämna tillbaka ett par. Jag hittade en blommig klänning i modell snortajt fodral. Den är för tajt över bysten, men fanns bara kvar i en storlek och jag kunde inte låta bli, den var nästan en kopia av en klänning jag gav bort för 15 år sedan och har saknat sedan dess. Tänk vad lycklig lite sund materialism kan göra en!
