Prognos: regn med risk för spöregn november 11, 2009

Oj vad det regnar! Jag har aldrig sett så mycket nederbörd. Jag bryr mig föga, det är hyfsat varmt och jag måste inte vara ute särskilt mycket. När jag väl är ute så hittar jag bläcksvamp! Det enda som jag ogillar är att köra i regnet, i Sverige regnar det inte så ofta om kvällarna, här regnar det mest efter att det blivit mörkt och jag ser ingenting. Värst är i början av 520, där det står en radda betonggrisar längs vägen eftersom man håller på med vägarbeten för att bredda vägen. Där har jag fått mina enda vattenplaningar, trots alla ”chanser” förr om åren har jag aldrig upplevt riktig vattenplaning, ratten formligen slits ur händerna på en och det är nära att man flyger in i betonggrisavdelaren. Numer sniglar jag i vänsterfilen på väg hem från gymmet, och folk får köra om på insidan om de vill köra fortare än 50 mph som det är där.

Alva som mer eller mindre missade Pippi-åldern (undrar vad det kommer att innebära för hennes utveckling) är officiellt inne i prinsess-åldern. Hon vill ha Snövit-klänning och envisas med att hon är en prinsessa. Jag tycker inte att det är jätteroligt, varför ska hon vara prinsessa för? Kan hon inte bara vara en exceptionellt underbar unge? Det är ju redan klart! Hennes 3-årstrots, som så mycket mer åldersmässigt korrekt heter ”terribles twos” här, var väldigt mild. Nu är hon inne i en ifrågasättande ålder, och får för sig att sura och säga emot minsta lilla. Som tur är så är hon ju en exceptionellt underbar unge och ungefär lika långsint som en guldfisk, så hennes små åsiktsanfall blir knappt märkbara.

Sanna och Alva tittar på Snövit och det var så läskigt att Sanna fick lugna lillasyrran.

Jag firade kursavslutet och åkte till Nordstrom Rack och fyndade. Nordstroms är svindyrt, men racket säljer ut billigt. Det var verkligen roligt, jag tror att det var nystädat så det var lättare att hitta än sist jag var där. Hittade bland annat en fantastisk ”liten svart” från CK för bara $50. Behövs, mina klänningar som ännu inte lämnats till välgörenhet sitter förfärligt illa. Men allt är inte dåligt, på baletten i lördags så frågade en annan 3-årings mamma om jag också var dansare. Jag skrattade och sa att jag har 2 högerfötter och hon påpekade att hon trodde att jag var det. Gjorde hela min dag.

Tyvärr gjorde det inte kvällen. 6 sigma-provet gick inget vidare, jag har ingen aning om ifall jag klarade det. Provet var 02-05 (11-14 svensk tid) och jag var extremt trött och kom därför inte igång ordentligt förrän hälften av de 3 timmarna hade gått. Skrev så fort jag kunde när jag väl börjat, men hann inte riktigt med allt. Smällde i mig mina guarana-piller så när jag väl skulle lägga mig 5.30 var ögonen som tefat. Sov lite drygt 2 timmar, vaknade med pingpong-ögon igen. Vi åkte till gymmet. Jag tål inte sömnbrist, ett par timmars brist kan gå bra, men 5 saknade och jag är som drogad. Nästa kurs började igår och verkar dödligt tråkig. Jag funderar starkt på att strunta i den. Jag vill hellre söka jobb på heltid och bygga hemsida, det var så länge sedan sist. Jag överlägger på daglig basis med mig själv, ska jag köpa andra kursboken och börja eller ska jag bara strunta i det direkt? Statistik är så vansinnigt tråkigt, visst skulle det vara kul att anta utmaningen – om jag klarar den, men jag vet inte ens om jag kommer att ha nytta av kursen. Jag hatar att ge upp, jag känner mig som värsta förloraren, men det är så tråååkiiigt… Kan inte nån bestämma åt mig?

Onsdag imorgon och Sanna har ledigt från Kindergarten pga Veterans Day. Det försiggick tydligen en del flaggviftande i skolan idag, sånger om det härliga landet sjöngs och soldater besökte skolan och berättade om sina hjältedåd. Viktor berättade hur fasligt likt landet är totalitära stater och drog sig till minnes de ryska soldater som besökte hans barndoms skolor. För att ta till en gammal hederlig särskrivning: smak löst. Fascinerande på så många plan att jag inte ens orkar brodera ut, ja ni hajar.

Sånt här skriver barnen ofta, gärna och självmant i Amerikatt.

 

Jag gav upp att hitta vems av barnens strumpor som var vems. Så Sanna har fått ett jobb att utföra och det gör hon glatt, snabbt och effektivt.

Sanna är för övrigt så himla cool. Hon fixar att hålla på med sin nya dator, flyttar DVD-driven mellan maskinerna och chattar. Hon räknar, hon skriver. Sport vill jag knappt gå in på, hon fixar allt. Vi gör yoga ibland, där jag leder i flexibilitet vinner hon i styrka. Hon är fantastisk på karaten. Inga problem med någonting. Måste visa när hon gör yoga, det är så gulligt.

Bakasana (crane pose)
 

Adho mukha svanasana (Downward-facing dog)

Urdhva mukha svanasana (Upward-facing dog)

Tadasana – Mountain pose with little baby back bend

 

Jag är nykär i min man. Han är fortfarande den snyggaste killen jag vet.
Viktor stressar på jobbet just nu. Han jobbar likväl inte jättemycket, men till skillnad från många andra så jobbar han när han jobbar, så han kommer hem i tid om kvällarna.

Nu är klockan halv ett, dags att krypa ner hos lillgrisen som redan lagt sig i vår säng. Vi ska ha roligt imorgon, småchixen och jag.

Stilla höstdagar oktober 8, 2009

Det är rött och vackert därute. Jag har aldrig förstått folk som säger att de älskar hösten, men här i Redmond så älskar jag också hösten. Perfekt joggarväder är det också. Min brutna ryggkota värker, det är bara till att anstränga muskelkorsetten. Samtidigt måste man vid 35 faktiskt erkänna att man är medelålders och sluta utsätta sig för mycket. Så när knäna gjorde ont efter 2 km spurt i nedförsbacke så saktade jag in och gick sista halvkilometern. Hade jag varit ung, dvs 34, så hade jag struntat i att det kändes som att knäna behövde oljas och sprungit hem illa grinandes av ren envishet. Men nu är jag medelålders och lyssnar på min kropp.

Är nykär och lycklig och äter inte. Snittar på 1000 kcal om dagen och då tvingar jag i mig de sista 200 på kvällen. Sanna äter inte heller. Varför vet vi inte. Idag hade hon pannkakor till skolan, och favoritflingorna, lite mandlar, yoghurt med sockervaddsmak (!) och ett plommon. Plommonet var det enda hon åt, trots att allt annat var hennes önskemål. Tur att hon dricker en massa mjölk åtminstone. Kanske borde jag blanda ut den med vispgrädde? Hon är smal som en sticka. Trevligt är dock att hennes kalazion verkar läka, den blev enorm och röd men sprängde säkert nån stackars por till slut och varet tycks ha runnit ut. Vi håller tummarna för att den flera månader gamla kroniska pricken också läker ut.

Alva pratar på riktigt nu. De är roliga att lyssna på, de där små. Sanna har ett suveränt ordförråd men bryter en hel del. Alva går knappt att skilja från en amerikan, men ordförrådet är fattigt än. Det roligaste är att Alva kan umgås med amerikanska barn nu och det märks att det glädjer henne. Idag och igår har jag fått dra henne från preschool. Jag tänkte att hon skulle få ledigt idag och gå på svenska lekträffen med mig, men hon ville hellre till preschool. Det där får hon välja.

Och imorgon är det fredag, som alltid varit min favoritdag. Hela helgen ligger framför en. Jag älskar t o m att stiga upp på fredagar. Den senaste månaden har jag tagit ledigt från jobbsök och plugg varje fredag och tränat 3 timmar i sträck. Snabbdusch, sedan hämta Alva. Nu tycker jag ännu mer om fredagar.

 

Bilder

… från middagen på Cheesecake factory

   

Viktor ser visst inte så glad ut, men det var han. Och han käkade upp de rester som vi andra inte fick i oss. Alva käkade max 1/3 innan hon la sig i soffan och klagade över illamående. Undrar om de kommer att minnas tårtmiddagen hela sitt liv?

Vi hyrde The Next Karate Kid till Sanna. Hon gillade den förstås. Jag hade väntat mig att lillräkan skulle vara för liten, men otroligt nog satt hon som klistrad filmen igenom. Och på bilden här var hon så uppspelt att hon inte klarade att sitta kvar i runda soffan med oss andra, utan smet över till den andra där hon satt och skällde, ”dumma gubben!”, på ondingarna. Innerst inne finns det nog en karateapa också i vår lilla ballerina.

Vi har förstås hyrt Karate Kid också nu när den kommit tillbaka in i butiken. Undrar om de uppskattar den lika mycket, när det är en kille i huvudrollen?

Sjukt stora plommon. Plout hette dom visst. Ett vanligt mindre för jämförelse, men de smakar väldigt lika. Just smaken var intressantast, inte hur utan var, nästan all frukt är mest smakrik utåt, där den är mest färgrik, men dessa smakade mest närmast kärnan. Ovanligt. Det är förstås en hybrid, 1/4 aprikos tror jag.

 

Kolla trollet!

Gratis är gott september 21, 2009

Inatt har det varit kallt, under 10 C skulle jag tro. Då är det inte sommar längre. Plugghörnan ute är för kylig, hade filt igår, men idag lockar det inte ens att gå dit.

 

I torsdags var vi så upptagna så att vi – hör och häpna, hela familjen glömde karaten! Sanna har blivit uppetad till vuxenkaraten, hon är för bra för barnkaraten nu. Dräkten, som kallas Gi, har kommit. Hur som helst, comes lördag och vi har almanackan full, karate istället för i torsdags och Alvas balett samtidigt. Sanna skötte sig superbra, Senpai (Sensei=lärare, Senpai=lärarassistent) frågade om det verkligen var hennes första gång inne på vuxenkaraten.

Alva dansade jättebra, vi har övat lite hemma eftersom hon har handikapp pga språket, men hon var duktigare än jag trott. Flickan som var taskig förra veckan gav Alva blanka f*n i, så flickan ville leka med Alva mer än något annat. Förstås. Alla har väl hört talas om spelet och hur man ska vara svåråtkomlig? Alva veknade lite, men flickan gav upp, efter halva lektionen lämnade hon till och med studion. Tja, vi hade regn för andra gången i sommar och det var väl vädrets fel att de var lite trötta.

Det var member appreciation day på mitt gym, så vi åkte dit och fick nygrillade hamburgare och dricka till lunch. Hoppborg och ansiktsmålning bjöd de också på. Det kändes himla dumt att gå runt med vanliga kläder bland alla tränande individer, vi tränade ju inte alls. Jag hade väl tänkt det, men vi är snuviga hela gänget. Jag har säkert 37.3 och svärmor säger att hon tror att jag överlever, men jag tvivlar. Framtiden får utvisa.
 

Ett par timmar senare åkte vi till Terezas nya jobb som hade invigning i helgen. De kombinerar vuxenträning med barnaktiviteter istället för bara barnvakt och de håller till i den sötaste villa jag besökt här i USA. Tereza har konstlektioner förstås, det finns även dans och yoga. Alva och Sanna gick på dans, sedan målade och skulpterade de, Sanna sprang iväg på yoga och var äckelduktig. Innan de stängde vid 17 hade de en sista barn-yoga och Sanna ville gå igen, Alva följde med. Alva visade sig vara en riktig naturbegåvning hon också!

Jag vill lova att de små räkerna sov som barn på natten! Alva vaknade inte ens för sin vanliga klockan-tolv-yra.

Vi hade min låtsas-släkting Ellinor som barnvakt i fredags när vi åkte iväg på liten kryssning med Microsoft. Tyvärr var arrangemanget så kasst att det inte är värt att orda om. Det blev några fina bilder på Seattle men indianreservatet Tillicum Valley som vi kom till var bara patetiskt, exploaterat och tunt. Ungarna fick inte följa med, vilket var synd eftersom de om de fått följa med hade gett mig något utbyte av det hela, men att vallas runt bara vi vuxna hade jag hellre varit utan. Ungarna å andra sidan hade jätteroligt hemma med Ellinor.
  

Förhoppningsvis blir det någon ny utgång snart. Gymmet och Dojon anordnar båda ”parents night out” 26/9 och det skulle ungarna gilla; träning, pizza, popcorn och film! Dessutom har Tereza gett mig en födelsedagspresent redan, ha över ungarna på pyjamasparty. Är det inte fantastiskt?

 

Alva och jag gjorde manikyr & pedikyr i fredags. Alva vågade inte pedikyr, ”nästa gång” sa hon.

Sannas dräkt tvättat några gånger – den var hård! Lilla räkan… så söt och så stor…

Jag ser fram emot nästa lördagsmorgon när jag får sätta in en karateapa och en prima ballerina i bilen. Det kommer bli en härlig syn. Yeah vilken helyllemorsa jag börjar bli! 1 år som arbetslös will do that to you!

 

Tröttheten har ingen lag. Tyngdlag kanske.

 

Veckans roligaste:
Diskuterade rasism med Sanna. Förklarade hur vissa dumma människor tycker att andra är sämre bara för att de är t ex har annat etnicitet, kommer från ett annat land eller inte kan språket så bra, där även vi räknas in. Vi pratade länge, jag upprepade allt, man vill ju inte missuppfattas. Och för att dubbelförsäkra mig om att inte ha missuppfattats så brukar jag när vi pratat viktiga saker ”förhöra” barnen senare, då får även Viktor höra, det är en liten bonus. Den här gången visade förhöret vara bra… Frågade Sanna vad vi pratat om och hon sa att ”vissa” var mindre värda. (Säger inte vilka nu, så blir ingen sårad!) Gör om, gör rätt!

Men tösabiten är tack och lov färgblind. Inte helt, hon beskriver folk korrekt, men hon bryr sig inte om etniciteten, språket ännu mindre, kanske inte så konstigt. Det glädjer mig mycket.

Assimilation september 17, 2009

Stack ut och sprang ikväll, stod inte ut med tanken på gymmet. Viktor sa att jag inte skulle springa till Microsoft för det hade visst skådats ”nåt farligt djur” där. Hade killen varit smart så hade han sagt att det var en björn, jag menar, berätta för en kattmänniska att det finns en puma i trakten och förvänta sig att hon håller sig därifrån? Skulle’nte tro de va. Men jag såg ingen puma tyvärr.

Ibland skäms jag lite över att vi aldrig gör något. Alltså, vi gör inga road trips, inga utflykter, inga museibesök. Aldrig är väl att ta i, Samtidigt försöker jag se det för vad det är – såna vi är. Vi reste en del förr, inte mycket men tillräckligt för att veta att vi inte är intresserade av sightseeing, inte av museer eller annat som man SKA se. Vi gillar att umgås med lokalbefolkningen och att prova på att leva ett annat liv. Av samma skäl undviker vi att bara umgås med svenskar, vilket många av svenskarna tycks göra, och istället vill vi blir assimilerade. Visst vill jag se mycket! Men det är så besvärligt… och ärligt talat är det minst lika trevligt att hänga med nya polare (numer vänner) och på nya ställen (numer stamhak) i krokarna.

Idag har vi dock umgåtts med svenskar. Vi hade svenska lekträffen och 5 mammor kom med varsitt barn. Alva var så lycklig, hemma från preschool och jämngamla barn, blir det bättre? Äntligen lekte hon med andra barn istället för att hålla sig undan.

Hennes fröken var här idag också, för näst sista gången. Engelskan låter lite bättre nu. Vi har börjat med lite rutiner hemma också, vi pratar engelska under den 10 minuter långa promenaden hem från Sannas skola, dessutom lär jag henne 1 nytt ord om dagen, något hon gillar eller behöver. Tisdag blev ”look” eftersom hon inte kan säga titti däer längre, onsdag ”tree” på hennes begäran, idag ”toy” som jag tyckte att hon behövde.

Hämta kraft september 1, 2009

Det började rätt bra. Jag lämnade stor flicka i Kindergarten och åkte med liten flicka till preschool. Åkte hem med Alva och träffade Alvas älskade engelskfröken Debbie.

 

Sanna 2004, Sanna 2009. Vad hände???
 

 Alva äter yoghurt i preschool

 

So far so good. Innan jag går för att hämta Sanna får jag mail om jobbet jag ville ha, MS vill inte ens träffa mig för jag är inte teknisk nog. Jag förstår inte, 10 års j*vla teknisk erfarenhet och jag är inte teknisk nog? Jag blev så deppig att det gjorde fysiskt ont. Hämtade Sanna och det kändes som att jag hade en kvartsten om halsen.

I samma veva fick jag mail från baletten. Jag kan inte stava det längre utan var tvungen att fuska! Engelska: ballet, svenska: balett! Hur det än stavas så var klassen full och jag hänvisades till kl 9 istället. 9 varje lördag, jubel, jubel. 

Inte nog med det hittar jag inget att köpa i present till Viktor. Jag tror hans present blir att slippa fiskbullar och stryk på sin födelsedag. Började känna att jag inte orkar träna ens. Förresten var det skitväder också. Mulet, 18 grader, det duggade säkert 1/4 mm. Det börjar bli mörkt tidigt om kvällarna. Och så har jag sedan flera dar jätteont i högerbenets knäsena, hela vägen från knät till höftbenet, inte går det över trots stretch flera gånger om dagen. Ni hör gott folk – det är bara blä allting.

Jag deppade och tog till flaskan. Jodå, jag dricker när jag mår riktigt dåligt. Trots att jag kör bil med barnen i. Det sägs att man inte kan dränka sorgerna utan att de jäklarna kan simma. Det var knappt nämnvärt, men 66 cl Cherry-cola light senare kändes det faktiskt aningens aning bättre.

 

Tvingade iväg mig till gymmet. Värmde surt upp på combaten. Sen blev det lite bättre. Orkade inte med någon ensamträning bland vikterna så jag körde vidare med pump. Räknade ut att jag säkert gått på pump 750 gånger sedan jag började för kanske 9 år sedan. Deprimerande, inte konstigt att jag ledsnat.

Men något hände ändå, precis som alltid. Och som vanligt fattade jag inte innan att det var träning jag behövde. En plan började ta form i huvudet och det kändes lite bättre. När jag kom hem så visade det sig att mitt tjat lönat sig, Alva kom med i sin balettgrupp och får träffa Ella igen på lördag. Nu sitter jag och söker igen. Plugga tänker jag göra om dagarna när barnen är borta. De mörka kvällarna? Tja, utebelysning och uppvärmd bubbelpool duger gott. Den här töntigt kitschiga nummerplåtsramen jag köpt till Kittan piggar också upp. Härligt smaklös va!?

Vi har en ballerina augusti 29, 2009

Jag kommer just hem från kanske den bästa joggingturen någonsin. Jag har knappt sprungit sedan vi kom hem eftersom jag jämför med Väsby som var så perfekt för löpning. Det känns som att jag borde, när man börjar jobba har man inte tid att hänga på gymmet 4-5 dar i veckan utan får välja det som finns till hands. Ikväll kutade jag uppför 40:an, jag har inte vågat förr eftersom Frida berättade att den var tung. Alltså, jag får lock för öronen varje gång vi kör uppför den, fortfarande efter ett år. Men det var ingen fara, det gick lätt uppför och 15 minuter efter att jag lämnat huset var jag uppe på 156:an. Efter den långa uppförsbacken kändes jämn mark som att sväva. Det blir mörkt vid 20 om kvällarna nu, och kallt om nätterna, men luften var ljum. Det var tomt på gatorna i Microsoftkvarteren och på hemvägen längs Bel-Red låg en tung parfym av jäsande björnbär.

Det har tydligen bara regnat 1 inch på 3 månader. Jag vet inte om detta är någon sorts rekord, vore lite för hög frekvens på rekord sedan vi kom så det tror jag inte. Men jag ler nöjt för mig själv när jag tänker tillbaka på hur så många undrade varför vi skulle flytta till regniga Seattle. Jag säger bara en sak: det beror bara och endast på vad man jämför med.

Vi njuter allt vi kan. Igår var vi på gymmet på morgonen och sedan stranden från lunch ungefär. Ringde Viktor som handlade grillmat på hemvägen från jobbet och när han kom hemkörandes hittade han oss halvt intrasslade i björnbärsbuskarna mellan parken och hemma. Vi grillade, ungarna fick bygga sina egna burgare och vi bubblade i poolen. Härligt! Det slog mig att jag kanske aldrig kommer bli såhär brun igen någonsin.

För Alva var detta en mycket efterlängtad helg. Hon har drömt om balett i många månader nu, legat och tittat in under dörren bredvid Sannas karate och velat göra detsamma. Trodde väl inte att det fanns balettlektioner för 3-åringar, men när jag hittade en annons om pre-ballet så var jag tvungen att berätta för henne. Naturligtvis ville hon. Alva är inte typen som tjatar. Man måste vara lyhörd och fråga, inte för rakt på sak för då blir det ju ledande. Ibland pratar hon mycket om saker, som t ex detta, då är det lätt! Hon fick välja genom att prova på karate i torsdag och balett idag.

För mig och Viktor hade valet varit enkelt. Dels är vi emot balett, det är bara en sak i raden av aktiviteter som grundmurar könsskillnader om man frågar mig. Inte nog med det, det blir en resa till per vecka, och det kostar mycket (om båda går på karate blir det något billigare). För Alva var valet också enkelt… Hon hade absolut inte tråkigt på karaten, men hon älskade, älskade, ÄLSKADE baletten.

Redan efter halva lektionen (totalt 40 minuter) hade Alva blivit kompis med Ella. Jag kollade med Ellas mamma och de kommer att gå i samma grupp, lördagar 10:30. Jag stod med tårar brännande bakom ögonlocken, hon var så fin, så cool fast hon så lite förstod, så duktig, så vig! och så social. Och så roligt hon hade! Jag har aldrig sett henne så glad så länge förr.

Alva och nya kompisen Ella. När det var 5 minuter kvar så gnuggade de näsor. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Och jag förstår inte hur det gick till, Alva inte bara brister i talförmåga, de hade inte tid att prata.

 Alva är så mjuk och jag har länge hoppats på att hon ska finna en vän som är likadan, en som inte kör med henne, som låter henne  bestämma lika mycket och som tycker lika mycket om henne tillbaka, för Alva tycker mycket om sina nära. Det verkade kunna finnas potential här. (Jag vet, inte ropa hej innan man är över ån, men glädje ska tas ut i förskott!)

 

Jag fick inte jobbet på MS förresten! Jag är faktiskt mest lättad, nu slapp jag ta ställning om huruvida jag skulle ta det eller ej. Men, rekryteraren berättade att jag tydligen gjort absolut bäst ifrån mig på intervjuerna (hon var med) men att killen de valde jobbat på avdelningen förr. Han hade säkert bytt, sparkats och tvingats gå tillbaka igen. Jag letar vidare, det verkar faktiskt lossna lite äntligen.

 

Jag håller på att blåsa min dator så jag är lite dålig på att läsa min mail den här veckan. Bättring snart!

Shit, snuten augusti 14, 2009

”Shit! Snuten!” brukar Viktor säga ibland när han ser en polisbil. Ungarna härmar, idag säger dom det istället för Viktor, särskilt Sanna. Gulligt.

När vi kom hem från handlan idag var Viktor hemma och såg generad ut, så pass att jag frågade om han kissat på sig när han berättade att det hänt nåt hemskt. Han hade som ni säkert kan räkna ut blivit stoppad av snuten för första gången. Han hade glömt klistra på sitt skattemärke. Han förklarade att han glömde det inför semestern och att det låg i hans väska på kontoret. Då ville hon se hans körkort. Det låg också i väskan på kontoret. ”$100 tack” sa polisen och skällde om körkortet. Då hade han ändå tur, märket var mycket försenat, och när det är mer än en månad sent så kostar det egentligen det dubbla i böter.

Jag hade en bättre dag. En tjej kom fram till mig på gymmet och berättade att jag såg fantastisk ut, hon mindes mig från i våras och sa att jag ”uppenbarligen jobbar hårt”. Jag blev jätteglad förstås. Det gör det ännu trevligare med träningsvärken jag haft i några dagar, det är så värt det.

Tänkte experimentera lite med biskvi-bak idag. Jag har gjort mandelmassa, men det är så dyrt så jag tänkte experimentera och tillsätta kokos. Vete 17 hur det kommer att smaka, men ett försök är det definitivt värt. I värsta fall kan de få bli småkakor utan påsmetan. Ska baka bröd också. Jag är sur över vår lilla frys och letar efter en större till källaren, till pannrummet eller garaget, för långtidsförvaring. Kanske borde man inte vara förvånad, men jag hittar ingen som helst miljöklass på någon av de skåp jag tittat på. Det verkar inte finnas. Surprise!

Mer engelska juni 7, 2009

Jag kan springa! Efter lite uppvärmning gör inte knäna ont längre. Jag är barnsligt glad. Efter att ha kämpat hårt och länge känns det verkligen som att det var dags. Jag måste fortfarande jobba vidare på det, men gu vad skönt att det är så pass bra som det är.

 

Idag har vi varit och shoppat lite i Seattle Premium Outlet. Det är inte jättebra, men vi hittade en del kul. Värst är väl att se hur äcklig smak man har fått, hihi Vad hände med alternativ-Laszlos egentligen?

Ungarna som får göra kul saker 9 dagar av 10, till skillnad från oss vuxna alltså, betedde sig inget vidare. Till slut kom jag på att hota med ”inget tivoli nästa helg” vilket fick Alva att hoppa upp från golvet innan jag hunnit räkna till 2.

Men de var roliga ibland också. Sanna bad Alva om min flaska; ”Alva, can I have the water?” och Alva svarade med ”no, it’s my water”. Vi baxnar. Nu står hon och räknar stenar. ”There is no rosa. There is rosa.”

Vi har också, ÄNTLIGEN, besökt Walmart. Vi har planerat att besöka detta lågprisvaruhus sedan vi kom hit, men de ligger långt bort och vi har inte orkat. Det var inte så mycket att orda om antar jag… Det vi reagerade mest över var skillnaden på folk jämfört med på t ex Freddan i präktiga Redmond. Exempelvis såg jag en kvinna som verkade vara cirka 40 men var risig nog för en 70-åring efter ett hårt liv. Hon saknade tänder och sög på tandköttet. Unga som gamla, ungefär hälften vi såg led av grav övervikt. Även om vissa individer skrämde mig till att ta omvägar, (haha, jag är som en gammal tant,) så uppskattar jag att se lite annat folk.

Lika när vi var inne i stan igår, vi såg på Mamma Mu och Kråkan a.k.a. Mamma Mooh and Crow på Admiral Theatre nära Alki beach. Lite mer variation på folk.

 

 

Alva med världens största popcornhink. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi åt på en restaurang bara för att den hette Angelina’s, och där fick alla 4 riktiga glas, vi vuxna slapp sugrör till och med. Barnen fick som alltid kritor, men de var inte nya. Jag vet inte hur en amerikan skulle uppfatta det, antagligen billigt, men själv blev jag glad över att slippa det vanliga slöseriet och fann det enbart rustikt.

 

 

 

Vi har badat mycket den gångna veckan. Datorn har varit för varm för att orka med bilduppladdning. Ljudkortet lider än, men i övrigt verkar det funka lite bättre.

Det har ”snöat” hela veckan, det är Cottonwood trees som fröar säger de som vi frågat. Det ser helskumt ut när det kommer rejäla virvelvindar och vi gillar det, men det är mindre kul för allergikerna. (Man måste förstora den här bilden alltså…)

 

Vi var med småtjejerna till Crossroads förra söndagen. De behövde klippas och Alva är så håröm, så när jag hittade stället var det givet att vi skulle gå hit när det var dags. De fick ligga ner och tvätta håret, Alva vrålade som vid blodprovet, men erkände efteråt att det var helt okej. Sanna valde flygplan och Alva brandbilen. De fick välja låda med leksaker, Alva valde My Little Pony, Sanna pirater. Genialt.

När Alva började ledsna så sa frisörskan att hon kunde kamma en ponny. Det gjorde hon, länge.

Sanna hade nog klarat sig utan, stora tjejen…

Så var man klar.

De fick åka karusell för en quarter. Tur att de inte vet hur billigt det var, då hade vi blivit kvar halva dan antar jag!
 

Om det är något som man har fattat här så är det hur kul det är att leka i fontäner. Så istället för att som hemma förbjuda bad i dem, så bygger man dem för att kunna lekas i. När ungarna förstod vart vi skulle blev de galet glada.

Alva har fått en ny bikini. Jag ogillar egentligen bh på barn, men den här bikinin är så galet snygg, jag är avis och vill ha en likadan! Alva älskar den och säger att hon vill ha fler bh:ar. ”Jaha”, säger jag.

Vi har åtskilliga gånger talat om för Sanna att hon aldrig, aldrig, aldrig får använda sig av karaten mot andra barn. Jag trodde faktiskt att hon förstod, och hon förnekar det gärna, men om inte detta är bevis så vet jag inte vad som är det! Fin form dock.

När Sanna är på karate…

… så är Alva mer intresserad av baletten som flickor övar på näst-dörrs.

Vi käkar en hel del äpplen. Nästan bara ekologiska Braeburn. Men vad jag än köper så händer det rätt ofta att äpplet är brunt inuti, som att det börjat ruttna från mitten. Jag undrar verkligen vad de gör med äpplena. Jag har aldrig sett äpplen bli bruna inifrån i Sverige, men det här tog ändå priset. Vad behandlas de egentligen med? Finns det någon stackars vitamin kvar i dem? Och den största frågan är ändå; hur gammalt är detta jäkla äpple? (Och ja, jag käkade upp det.)

Avslutar dagens inlägg med en bra bild på Sanna, en glad.

Domedagen april 26, 2009

Så fick vi alltså provsvaren på Alvas matallergitest. Svaren är inte hundraprocentiga, men vissa saker kändes uppenbara. Vad som händer nu är att vi tar bort det som gav utslag på testet och återinför produkterna en i taget efter två månader. Vi började omgående genom att åka förbi PCC och inhandla alternativ. Trots alla bra, men dyra, alternativ så känns 2 månader väldigt jobbigt, för det var en hel del vi ska utesluta; mjölkprodukter, hönsägg, soja och vete. Jag är övertygad om att det är vetet som är boven, dels för att jag anat det själv länge, men också pga att det gav höga utslag och på flera områden; fullkornsvete, gliadin, gluten och spelt, till skillnad från t ex mjölkprodukter där enbart yoghurt gav lite utslag. 

 

 

 

 

Inköp: bröd, mandelmjölk + mandelmjölk med chokladsmak, kokoskakor, rismjöl, äggersättning, riskex, ank-ägg, ris-ost, kokosfett, kokosyoghurt, choklad, Lära-bars, rispasta och quinoapasta.

 

 

 

 

 

Förutom att roa oss med allergimat har det varit mycket tentaskrivande i veckan. Igår blev jag klar med några dagar till godo. Jag är inte nöjd dock. Blir jag aldrig.

De nya programmen släpptes på gymmet så jag och Frida tränade över 4 timmar igår, jag var hos min PT 7.30 på morgonen för att tejpa knät (och det höll). Imorse var jag iväg på fulla realesen av nya Bodycombaten och det var jätteroligt, förstås, men ännu roligare var att knäna funkade riktigt bra, trots de 4 timmarna igår. Det kan ha hjälpt med ispåsarna jag hade på i en timme och de 4 timmarna bubbelbad…

Svärföräldrarna imponerar, de badar ofta. Jag tänker alltid på hur kallt det blir att gå upp efteråt och badar sällan. Ildi satt med alla 4 timmarna igår. Mysigt, det är inte ofta man sitter still så länge.

Ungarna har lärt sig tycka om Elmo som ”alla” barn verkar älska här. De har bara sett en film för någon månad sedan, samt dockor i affärerna, men när jag frågade om de ville hälsa på Elmo vrålade de av lycka. Idag var vi alltså på My Gym i Bellevue som är en inomhuslekplats där man köper gymmedlemskort eller så kan man hyra stället för barnkalas. Eftersom det var gratis idag var det överbefolkat, men ungarna hade jättekul ändå. Lilla försiktiga Alva hoppade i bollhavet två gånger och blev som förbytt, hon kastade sig i gång på gång, och gjorde avstickare tvärs över lokalen till studsmattan för att sedan återvända. Och när Elmo kom sjöng och dansade hon med precis som alla andra ungar, Sanna tyckte först att det var töntigt men gillade stora Elmo så hon sympati-dansade ändå. Jag var förvånad, hon har varit rädd för tomtar, påskharen och Red Robin-maskoten, men Elmo var bara underbar. När det var dags för kram och fotografering så ställde barnen sig i kö två gånger, de kunde inte få nog.

Sanna hoppar
 

Kawabunga!
 

ELMO KOMMER!!
 

Fågeldansen
 

Tålmodiga farföräldrar

Keliga barn
 

Sedan orkade inte morsan deras längre och man ska ju ändå sluta när det är som roligast…

Farmor släpar eftersläntrar-Alva över Crossroadsparkeringen.

Självömkan april 16, 2009

Jag sitter och grinar, nästan i alla fall, i bilen igen. Jag har varit på combat för första gången på vad jag tror är 4 veckor. Jag fick för min sjukgymnast, vilka så mycket mer passande heter fysioterapeuter här. Det var meningen att jag skulle testa en gång för att se om jag kan börja igen. Men det verkar jag alltså inte kunna. Det gjorde skitont. Jag kunde se det framför mig, ni vet den där när bilden går sönder framför en, glad som 17 på scen krasade sönder som en krossad spegel. Omgående kom gamla välkända tankegångarna tillbaka; jag skulle ändå inte våga, det skulle skita sig, und so weiter, und so weiter. Som tur är får man inte tänka så när man inte är pessimist så det fortsatte ”… och just därför jag måste köra spinninginstruktörsutbildningen i Normandy Park i maj!”

Alva har utvecklat en hyfsat allvarlig skräck mot offentliga toaletter, detta beroende på att de är automatiska och pga hennes ringa storlek spolar henne i rumpan jämt. Jag klandrar henne egentligen inte, men det är jobbigt att hon har börjat kissa på sig, samt att stressen förvärrar hennes eksem.

Vi hade ju räknat med att jag skulle ha jobb vid det här taget, eftersom jag inte har det plus att vi betalat för 2 hus (och sommarstugan…) i ett halvår, köpt 2 bilar och en massa annat jox som vi saknade här, t ex soffor, så har vi inte jättebra med pengar just nu. Vi skär ner på de största utgifterna, samt de enklaste att avvara. Exempelvis, eller tissempeltvist som en gammal kollega till Viktor uttalade det: även om det är rätt billigt att äta ute, så går det ändå en del på familjeluncherna om lördagarna. Som tur är börjar det bli varmt ute så man kan byta till picknickar i parken, vilket säkert också är trevligare. Man får maten direkt och slipper ha andra människor omkring sig! Fördelen med att jag inte har något j***a jobb är att jag kan ta med mig ungarna (hem?) till Sverige på långsemester, kanske 6 veckor istället för 3 som Viktor får vara borta. Eventuellt har jag hittat en annan 2-barnsmamma i samma situation som vi skulle kunna åka ihop med.

Avslutningsvis vill jag summera veckan med att jag har insett hur viktigt det är med komplimanger och vänliga ord, hur mycket jag uppskattar omtänksamhet och empati. Jag vet inte hur bra jag är på de här sakerna själv, så jag ska jobba på att bli bättre på det, samt att försöka sluta klaga på saker och bara lyfta fram det positiva i allt.
… förutom i trafiken, f*n vad vissa kan reta gallfeber på mig, i flera sekunder! Men det handlar om sekunder, sedan glömmer jag det, så det är kul och ska fortsättas med.

Orkar inte lägga upp bilder idag heller! Also: gute Heute alle Leute!