Prognos: regn med risk för spöregn november 11, 2009

Oj vad det regnar! Jag har aldrig sett så mycket nederbörd. Jag bryr mig föga, det är hyfsat varmt och jag måste inte vara ute särskilt mycket. När jag väl är ute så hittar jag bläcksvamp! Det enda som jag ogillar är att köra i regnet, i Sverige regnar det inte så ofta om kvällarna, här regnar det mest efter att det blivit mörkt och jag ser ingenting. Värst är i början av 520, där det står en radda betonggrisar längs vägen eftersom man håller på med vägarbeten för att bredda vägen. Där har jag fått mina enda vattenplaningar, trots alla ”chanser” förr om åren har jag aldrig upplevt riktig vattenplaning, ratten formligen slits ur händerna på en och det är nära att man flyger in i betonggrisavdelaren. Numer sniglar jag i vänsterfilen på väg hem från gymmet, och folk får köra om på insidan om de vill köra fortare än 50 mph som det är där.

Alva som mer eller mindre missade Pippi-åldern (undrar vad det kommer att innebära för hennes utveckling) är officiellt inne i prinsess-åldern. Hon vill ha Snövit-klänning och envisas med att hon är en prinsessa. Jag tycker inte att det är jätteroligt, varför ska hon vara prinsessa för? Kan hon inte bara vara en exceptionellt underbar unge? Det är ju redan klart! Hennes 3-årstrots, som så mycket mer åldersmässigt korrekt heter ”terribles twos” här, var väldigt mild. Nu är hon inne i en ifrågasättande ålder, och får för sig att sura och säga emot minsta lilla. Som tur är så är hon ju en exceptionellt underbar unge och ungefär lika långsint som en guldfisk, så hennes små åsiktsanfall blir knappt märkbara.

Sanna och Alva tittar på Snövit och det var så läskigt att Sanna fick lugna lillasyrran.

Jag firade kursavslutet och åkte till Nordstrom Rack och fyndade. Nordstroms är svindyrt, men racket säljer ut billigt. Det var verkligen roligt, jag tror att det var nystädat så det var lättare att hitta än sist jag var där. Hittade bland annat en fantastisk ”liten svart” från CK för bara $50. Behövs, mina klänningar som ännu inte lämnats till välgörenhet sitter förfärligt illa. Men allt är inte dåligt, på baletten i lördags så frågade en annan 3-årings mamma om jag också var dansare. Jag skrattade och sa att jag har 2 högerfötter och hon påpekade att hon trodde att jag var det. Gjorde hela min dag.

Tyvärr gjorde det inte kvällen. 6 sigma-provet gick inget vidare, jag har ingen aning om ifall jag klarade det. Provet var 02-05 (11-14 svensk tid) och jag var extremt trött och kom därför inte igång ordentligt förrän hälften av de 3 timmarna hade gått. Skrev så fort jag kunde när jag väl börjat, men hann inte riktigt med allt. Smällde i mig mina guarana-piller så när jag väl skulle lägga mig 5.30 var ögonen som tefat. Sov lite drygt 2 timmar, vaknade med pingpong-ögon igen. Vi åkte till gymmet. Jag tål inte sömnbrist, ett par timmars brist kan gå bra, men 5 saknade och jag är som drogad. Nästa kurs började igår och verkar dödligt tråkig. Jag funderar starkt på att strunta i den. Jag vill hellre söka jobb på heltid och bygga hemsida, det var så länge sedan sist. Jag överlägger på daglig basis med mig själv, ska jag köpa andra kursboken och börja eller ska jag bara strunta i det direkt? Statistik är så vansinnigt tråkigt, visst skulle det vara kul att anta utmaningen – om jag klarar den, men jag vet inte ens om jag kommer att ha nytta av kursen. Jag hatar att ge upp, jag känner mig som värsta förloraren, men det är så tråååkiiigt… Kan inte nån bestämma åt mig?

Onsdag imorgon och Sanna har ledigt från Kindergarten pga Veterans Day. Det försiggick tydligen en del flaggviftande i skolan idag, sånger om det härliga landet sjöngs och soldater besökte skolan och berättade om sina hjältedåd. Viktor berättade hur fasligt likt landet är totalitära stater och drog sig till minnes de ryska soldater som besökte hans barndoms skolor. För att ta till en gammal hederlig särskrivning: smak löst. Fascinerande på så många plan att jag inte ens orkar brodera ut, ja ni hajar.

Sånt här skriver barnen ofta, gärna och självmant i Amerikatt.

 

Jag gav upp att hitta vems av barnens strumpor som var vems. Så Sanna har fått ett jobb att utföra och det gör hon glatt, snabbt och effektivt.

Sanna är för övrigt så himla cool. Hon fixar att hålla på med sin nya dator, flyttar DVD-driven mellan maskinerna och chattar. Hon räknar, hon skriver. Sport vill jag knappt gå in på, hon fixar allt. Vi gör yoga ibland, där jag leder i flexibilitet vinner hon i styrka. Hon är fantastisk på karaten. Inga problem med någonting. Måste visa när hon gör yoga, det är så gulligt.

Bakasana (crane pose)
 

Adho mukha svanasana (Downward-facing dog)

Urdhva mukha svanasana (Upward-facing dog)

Tadasana – Mountain pose with little baby back bend

 

Jag är nykär i min man. Han är fortfarande den snyggaste killen jag vet.
Viktor stressar på jobbet just nu. Han jobbar likväl inte jättemycket, men till skillnad från många andra så jobbar han när han jobbar, så han kommer hem i tid om kvällarna.

Nu är klockan halv ett, dags att krypa ner hos lillgrisen som redan lagt sig i vår säng. Vi ska ha roligt imorgon, småchixen och jag.

Halv sjutti september 28, 2009

Jag skrev igår, men glömde lägga in det. Således; Söndag:

Vi satte på oss våra finaste comboysiga skjortor och åkte på state fair idag, ”doin’ the Puyallup”, precis som vi gjorde 2 dagar efter att vi flyttade hit i fjol. Det var skoj att tänka på hur ungarna inte förstod ett ljud då och det mesta idag. Tyvärr är Alva förkyld, hon blev frisk men det återkom och vi missade det. Hon klarade dagen rätt bra ändå.

Vi blev kvickt påhoppade av en säljare. Han frågade var vi kom ifrån. Frågan var så direkt att jag automatiskt svarade Sverige istället för Redmond, kanske undermedvetet val för att slippa säljas på något. Vi pratade på lite, men för att göra berättelsen kort så frågade han om vi var utbytesstudenter. Jag vek mig dubbel och asgarvade. ”Herregud, mannen, vi är 35!” frustade jag fram. Tänk att man får visa leg oftare i år än vad jag gjort sammanlagt mellan åldrarna 20-33 i Sverige! USA is doin’ me good… yeah…

Så tittade vi på djur och drog paralleller om grisen Wilbur för att ungarna skulle förstå vad vi var på, käkade lite skräp (ja, lite, vi hittade inget tillräckligt värt det) och åkte karuseller. Några bilder nedan.

 

Kursens första grupparbete är avklarat. På något sätt lyckades jag göra som när vi skulle skriva uppsatser i gymnasiet och skrev bara rakt av. Min gruppmedlem klagade på någon bagatell men var i övrigt nöjd, jag gjorde lika med hans deluppgift. Himla trevligt! Min grupp består av mig, min fd kollega från Itella (jättekul att vi råkar gå samma kurs och att han hittade mig!) och en kille som bor i Kina. Urdumt antar jag med så lång tidsskillnad men han i Kina verkar inte vilja vara med ändå.

 

Idag ja… idag hände det oundvikliga. Fan vad jag är gammal. Jag sköt på faktumet så långt det gick. Jag har sagt 34 fram till så sent som igår. Fylla år var kul fram till kanske… 32. 35, not so much fun. Det  är halv sjutti.

Fick önskad puls/pedometer-klocka i present. En fitnesstidning. Och Godiva-choklad (!). När Sanna och Viktor försvunnit på respektive dagaktivitet så åkte jag och fortfarande förkylda Alva till Southcenter och shoppade på hennes begäran. Alva satt nerbäddad i sittvagnen och käkade popcorn och njöt mest av att skjutas omkring, förutom när hon tiggde till sig kläder (hon fick en jättelurvig brun luv-klänning från Gap). Jag hade rabattkupong och storshoppade på HM, mycket ovanligt och väldigt trevligt. 

Men när man fyller år tycker jag fortfarande att man ska käka exakt vad man vill. Vi brukade få välja vad vi ville när jag var liten. Jag minns bara en beställning, jag beställde pizza, dubbelt inbakat tefat! I år kände jag bara ”vad jag är sugen på dillkött”. Brukar göra det på frystorkade soja-bitar, det är vego, billigare och kokar klart på nolltid, men jag har inte hittat det här. Det blev grytbitar. Lagerblad och hela pepparkorn hade jag inte heller. Dill på kruka kunde man ju glömma, det fanns 2-3 små kvistar á $2 paketet. Det fick vara värt priset, 2 paket dill och en burk dillfrö, numer planterade. Det blev sååå gott. Hur kan nåt så enkelt bli så bra? Avsaknad av flera ingredienser dessutom? Det är säkert fet-grädden. Vi käkade alldeles för mycket förstås. Och nu? ”Vad jag inte är sugen på dillkött.”

 

Härmed är det officiellt: Sanna har börjat bryta. Hennes svengelska är hjärtskärande gullig.

 

Pulsen har legat på 60 hela dagen. Nu tänkte jag på Intervjun och hjärtat hoppade upp på 73. Ska träffa gänget imorgon, rekryteraren, projektledarchefen och en programmerare, för att kolla personkemi och så. Jag har panik, på gott och ont, ser fram emot det så att det gör ont / är livrädd så att det gör ont. Och vad 17 ska jag ha på mig???
(Nya blåjeans, blus, kavaj.
Håret så enkelt som möjligt, i tofs.
Minimalt med smink och kvinnliga utsmyckningar; inga smycken utöver ring, örringar och klocka.
Viktors parfym.)

 

Lite bilder

Alva och Sanna på Sannas skolgård
 

Ballerinorna i steppskor (de väntar på att få klistermärken på händerna). Alva står, kobent som sin mor, 3:a från vänster.

Tjejerna framför pumpakarvningen på Puyallup.

En till pumpa, Alva, Sanna, 1/8 eller nåt av mig.
 

Alva på cool ride.

Sanna vågar det mesta. Killen var lite snäll mot henne, inte så många helsnurrar, men det suger nog rejält i magen ändå!

Uniformt september 24, 2009

Sanna har karatedräkt.
Alva har ballerinadräkt.
Idag kom min. Eller mina rättare sagt.

Det här är ett bib apron med körsbär på. Håller i min nya rosa äggklocka.
 

 
Det här är ett vanligt med knyt. Och såhär lycklig blir man över körsbärsförkläden.

Man förväntas säkert laga stek och baka majsbröd när man ser ut såhär, men jag steker faktiskt pannkakor till barnen och tofu till mig. Jag behöver inget bakat nu, men jäklars vad jag längtar efter att få baka lite!

Det blev rätt mycket shoppa idag. Det brukar mest handlas mat i vårt hushåll eftersom jag avskyr att kasta och slösa och jag hatar att ha massa onödiga prylar. Tänker nästan alltid 2 eller 20 gånger innan jag köper något, förutom maten alltså, det går nästan alltid att tillaga något om det inte duger i sin ursprungliga form. (Nej, jag kastar inte mat heller, vi pratar promillen här.) Men idag var jag och Alva på Costco, de lurade dit mig med rabattkuponger. Ny stekpanna, 18 burkar med snap-lock jättebilligt, täta muggar som Sanna kan ha mjölk i till skolan. Jag vet inte vad det är med min hamstra-gen, men jag känner mig så trygg med kylen full. Och mina svampar har det så bra i den lufttäta burken. Vilken tur att jag pluggar, hur läskigt insnöad på köket skulle man annars vara??

Såg en reklamsnutt för att nyinspelade avsnitt av V börjar sändas 3/11. Jag vet inte jag… men det ser coolt ut, jag ska titta. Men nu tittar jag vidare på Fringe, absoluta favoriten sedan ett halvår. Heroes är så tråkigt, jag avskyr när folk aldrig dör. Ring mig när Sylar är död på riktigt. Eller åtminstone god! Eller låt bli, jag har inte tid ändå. Six Sigma var det ju.

Till sist, och minst eftersom jag tror att det innebär otur att glädjas, så ska jag på andra intervju.

Påtvingat lillgammal juni 10, 2009

Vi brukar köra biltvätt som heter Brown Bear, men de har repat bilen så mycket att vi testade Pink Flamingos no touch-tvätt idag. Den var lyxig, kostade bara 2 dollar mer, men 2 killar jobbade med bilen, 1 före och 1 efter, och bilen blev äntligen ren, dessutom utan repor. På kvällen berättade Sanna att vi åkt biltvätt, sånt är kul må ni tro. Här fick vi ett härligt prov på att Sanna mest umgås med sina föräldrar när det gäller svenska. ”Den var fan så mycket bättre än Björn-tvätten!” förklarade hon.

Lyckades bita ihop några sekunder innan jag garvade häcken av mig.

 

Vi shoppade lite presenter att ta med hem, Sanna och jag. Alva hade kompis på besök, men hamnade på något vis utanför, så jag tog med Sanna till Target. Nu har vi bl a köpt 80 fruitskins. Såg för några dagar sedan en skitsöt kortärmad blus på Freddan… ja, jag vet, det är som att handla på Obban, men vad 17, ibland lyckas de! Vi knatade in där också. Det verkar som att jag mest handlar på ungdomsavdelningarna, så även idag. Den är ärmlös, vit och figursydd med lite krås på, och så är den mönstrad med körsbär. Lillasyster kommer att bli avundsjuk. Nu måste jag köpa en ny eller sy in min gamla pennkjol.

Min lärare är klar med betygsättningen men är inte nöjd med hur den kan kommuniceras ut via webportalen, så vi studenter måste vänta några dagar till. Jag vill gärna ha den extra feedback han vill ge oss, så jag väntar gärna, men sitter förstås på nålar ändå.

Mer engelska juni 7, 2009

Jag kan springa! Efter lite uppvärmning gör inte knäna ont längre. Jag är barnsligt glad. Efter att ha kämpat hårt och länge känns det verkligen som att det var dags. Jag måste fortfarande jobba vidare på det, men gu vad skönt att det är så pass bra som det är.

 

Idag har vi varit och shoppat lite i Seattle Premium Outlet. Det är inte jättebra, men vi hittade en del kul. Värst är väl att se hur äcklig smak man har fått, hihi Vad hände med alternativ-Laszlos egentligen?

Ungarna som får göra kul saker 9 dagar av 10, till skillnad från oss vuxna alltså, betedde sig inget vidare. Till slut kom jag på att hota med ”inget tivoli nästa helg” vilket fick Alva att hoppa upp från golvet innan jag hunnit räkna till 2.

Men de var roliga ibland också. Sanna bad Alva om min flaska; ”Alva, can I have the water?” och Alva svarade med ”no, it’s my water”. Vi baxnar. Nu står hon och räknar stenar. ”There is no rosa. There is rosa.”

Vi har också, ÄNTLIGEN, besökt Walmart. Vi har planerat att besöka detta lågprisvaruhus sedan vi kom hit, men de ligger långt bort och vi har inte orkat. Det var inte så mycket att orda om antar jag… Det vi reagerade mest över var skillnaden på folk jämfört med på t ex Freddan i präktiga Redmond. Exempelvis såg jag en kvinna som verkade vara cirka 40 men var risig nog för en 70-åring efter ett hårt liv. Hon saknade tänder och sög på tandköttet. Unga som gamla, ungefär hälften vi såg led av grav övervikt. Även om vissa individer skrämde mig till att ta omvägar, (haha, jag är som en gammal tant,) så uppskattar jag att se lite annat folk.

Lika när vi var inne i stan igår, vi såg på Mamma Mu och Kråkan a.k.a. Mamma Mooh and Crow på Admiral Theatre nära Alki beach. Lite mer variation på folk.

 

 

Alva med världens största popcornhink. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi åt på en restaurang bara för att den hette Angelina’s, och där fick alla 4 riktiga glas, vi vuxna slapp sugrör till och med. Barnen fick som alltid kritor, men de var inte nya. Jag vet inte hur en amerikan skulle uppfatta det, antagligen billigt, men själv blev jag glad över att slippa det vanliga slöseriet och fann det enbart rustikt.

 

 

 

Vi har badat mycket den gångna veckan. Datorn har varit för varm för att orka med bilduppladdning. Ljudkortet lider än, men i övrigt verkar det funka lite bättre.

Det har ”snöat” hela veckan, det är Cottonwood trees som fröar säger de som vi frågat. Det ser helskumt ut när det kommer rejäla virvelvindar och vi gillar det, men det är mindre kul för allergikerna. (Man måste förstora den här bilden alltså…)

 

Vi var med småtjejerna till Crossroads förra söndagen. De behövde klippas och Alva är så håröm, så när jag hittade stället var det givet att vi skulle gå hit när det var dags. De fick ligga ner och tvätta håret, Alva vrålade som vid blodprovet, men erkände efteråt att det var helt okej. Sanna valde flygplan och Alva brandbilen. De fick välja låda med leksaker, Alva valde My Little Pony, Sanna pirater. Genialt.

När Alva började ledsna så sa frisörskan att hon kunde kamma en ponny. Det gjorde hon, länge.

Sanna hade nog klarat sig utan, stora tjejen…

Så var man klar.

De fick åka karusell för en quarter. Tur att de inte vet hur billigt det var, då hade vi blivit kvar halva dan antar jag!
 

Om det är något som man har fattat här så är det hur kul det är att leka i fontäner. Så istället för att som hemma förbjuda bad i dem, så bygger man dem för att kunna lekas i. När ungarna förstod vart vi skulle blev de galet glada.

Alva har fått en ny bikini. Jag ogillar egentligen bh på barn, men den här bikinin är så galet snygg, jag är avis och vill ha en likadan! Alva älskar den och säger att hon vill ha fler bh:ar. ”Jaha”, säger jag.

Vi har åtskilliga gånger talat om för Sanna att hon aldrig, aldrig, aldrig får använda sig av karaten mot andra barn. Jag trodde faktiskt att hon förstod, och hon förnekar det gärna, men om inte detta är bevis så vet jag inte vad som är det! Fin form dock.

När Sanna är på karate…

… så är Alva mer intresserad av baletten som flickor övar på näst-dörrs.

Vi käkar en hel del äpplen. Nästan bara ekologiska Braeburn. Men vad jag än köper så händer det rätt ofta att äpplet är brunt inuti, som att det börjat ruttna från mitten. Jag undrar verkligen vad de gör med äpplena. Jag har aldrig sett äpplen bli bruna inifrån i Sverige, men det här tog ändå priset. Vad behandlas de egentligen med? Finns det någon stackars vitamin kvar i dem? Och den största frågan är ändå; hur gammalt är detta jäkla äpple? (Och ja, jag käkade upp det.)

Avslutar dagens inlägg med en bra bild på Sanna, en glad.

Upp&Ner&Upp igen mars 17, 2009

… osv.

Jag åkte hem till Tereza idag för att måla. Hon är konstnär, på riktigt alltså, och vi har pratat länge om detta. Så äntligen! Det blev inget måla av idag, jag slipade och primeade en duk, vi mediterade i solen och jag fick kladda med kol till musik. Sedan ställde vi en fråga till hennes bok Ching eller vad den hette. Den svarade Nej på 4 sidor. Det var väl bra. Tereza har bevisat mig att hon är fullkomligt galen och jag älskar henne.

Det är S:t Patricks day idag. Vi grävde guld på preschool. Jag var bäst. Fattar inte varför jag alltid vinner över alla andra…  Hahaha! Jag gav allt ”guld”  jag hittade till närmsta eller det för tillfället fattigaste barnet. Men Sanna fick förstås mest. Det var jättekul. Jag vill också gå i preschool och tro på Leprechauns. Vet någon om det finns någon motsvarighet till ordet Leprechaun i svenskan? ”Pyssling” enligt tyda.se, men det var väl lite väl brett tycker jag. Jag tycker att mina barn är pysslingar…

 

Fick en timme över. Ska jag gå och handla mat? Nej fan, det är sällan, men jag ska gå och shoppa lite. Gick in på Black/White som är bra på klänningar och finkläder. Köpte två välsydda linnen… som jag planerar att använda när jag tränar. Jag bad om ursäkt i butiken över mitt hedniska beteende.

Så var det dags för läkarbesöket. Klämma, känna, slå, ta blodtryck och hela konkaronki, och lite röntgen på det. Jag är livrädd för strålning, men, fan vad kul att få se hur man ser ut inuti! Det var en skitbra doktor, men han hittade ingenting. Jag fick en diagnos som jag tyvärr inte fick med hem på papper, men det handlade om nötskador. Jag fick 3 veckors träningsförbud och remiss till sjukgymnastik.

Jag började nästan grina. Gick ut i bilen och där började jag grina på riktigt. Grinade hela vägen till Trader Joe’s. Handlade och hämtade Viktor och grinade lite mer till honom. Åkte hem. Bytte om. Åkte till gymmet och körde dubbelpass.

 

Jag är fortfarande rödgråten efter många timmar. Och svettig! Hoppas det finns varmvatten, jag vet inte hur länge det räcker, det är dags för en dusch. Eller ”durs” som min skånska gympalärare i lågstadiet sa. Bara tanken på hennes uttal av det ordet ger mig fortfarande rysningar.

 

Ps. Ny blogg som jag tycker att ni ska besöka, av min lillasyster som skriver om sin sons framsteg efter att han fått diagnosen autism, samt om allt, rent ut sagt: SKIT som finns i så mycket av den mat vi får i oss. Hon skriver jättebra också, marsch iväg hit och läs!

Vi finns inte! mars 16, 2009

På kul gick jag in för att kolla hur vi ser ut på ratsit.se (kreditupplysning mm). Och nej, vi fanns inte där längre. Som svensk behöver jag känna mig registrerad för att finnas.

Men, ibland lyser det osvensk om en också! Jag letade ingefärakapslar i styrkan 3 gram som jag köpte hemma, men här finns bara 550 mg. Frågade en äldre herre om hjälp. När han letade började jag prata med en jätterar tjej som hade varit i Sverige flera gånger. Affärsinnehavaren frågade om vi verkligen inte kände varandra från ett tidigare liv. Efter en bra stund kom Viktor in och undrade var jag höll hus, jag hade helt glömt av tiden. Vi bytte telefonnummer. Tänk, detta hade aldrig hänt hemma, ingen hade frågat mig och själv hade jag inte vågat fråga. Men annat är det här, eller borde jag säga, annan är jag här?
Jag tänkte ringa henne imorgon och nu återstår att se om hon vill ses, eller om den omtalade ytligheten finns på riktigt.

 

Vi handlade på en för oss ny affär här om dagen, Top, och det var trevligt med många lösviktsprodukter. Jag behövde barnolja och besökte bebisavdelningen. Där snubblade jag över detta…

… ska man skratta eller gråta?
Jag rister av ilska när jag ser detta! Alltså, en del saker som vi klassar som godis hemma i Sverige är mer eller mindre som hälsoprodukter här. Socker kan man trycka i sig hur mycket som helst av, medan natrium klassas som gift. Jag köpte en påse ”Fruit market’s natural snack” på Target, jag tyckte att den liknade Malaco Truly som jag gillar. Jodå, det var nästan detsamma, men här är det mellis, hemma är det godis. Folk är oinformerade och luras att tro att det är nyttigt, och finns det dessutom på bebisavdelningen, då måste det väl vara jättebra? Så ja, detta är bebisgodis. Inte konstigt att det går som det går med kostvanorna. Bebisar ska äta frukt- och grönsaksmos, inte godis!

 

Vi skrev in Alva på preschool idag. Det är inte samma co-op som Sanna går på, jag räknar med att ha jobb i höst, jag vill heller inte jobba med andras ouppfostrade barn längre för den delen. Det nya kostar $1500 per månad. Herregud, 1500 är vad jag betalade i kronor hemma i Sverige. Det svider lite. Bara ansökningen gick på $150. Sug på den ni.

Vi har också fortsatt med påskförberedelserna. Vi limmade på silkespapper idag. Sanna: rosa, Alva: lila, Frida: svart, jag: gult, fick ta det som blev över som mammor ska.

Öppna spisen ska pyntas också. Det är inte klart än. Får se om det blir klart. Jag är så kass på sånt där. Jag är bra på att baka, gjorde Cornbread igår, jättenkelt och jättegott. Hur som helst, jag har fått låna alla ungarnas kaniner, ska slänga upp ett påskris också. Foto kommer om det blir bra. Ja, vi är tidigt ute, men jag längtar efter våren, vi gillar alla att pyssla, barnen ser fram emot farmor och farfars påskbesök. Så vi jobbar på redan.
För USA-svenskar: Det finns påskägg på World Market, Tysklands-import! Inte alls dyra heller, som hemma ungefär! Vi som glömde våra i Sverige har förstås inhandlat redan. Vi gick skrattande därifrån, för kassapersonalen fattade förstås inte vad vi skulle ha flera tomma pappersägg till, och när jag sa att alla svenskar har en massa såna så snörpte han bara på munnen och såg ut att tänka ”idioter” om oss. Härligt!

 

Alva och hennes glade far tittar på Pippi flyttar in.

Nej nu jäklar kidsen, nu vill jag se på en riktigt smaskig katastroffilm. Helst pandemi med blödande, varande och blixtsnabbt smittande bölder. Eller kanske en rejäl atombomb (eller flera) och efterföljande strålskador, atomvinter och sura regn? Undrar om det finns någon som man inte har sett? (Knappast troligt va!)

Veckans depp & veckans gnäll mars 9, 2009

Jag sitter och letar jobb igen. Ett par dagar i veckan letar och ansöker jag, det behövs inte mer för jag hittar inga tjänster att söka. Idag är det nästan en vecka sedan jag sökte senast och inte ett jobb har jag hittat att söka. Utöver det har jag skitont i ena knät… japp, det värsta som kan hända om jag ska bli instruktör. Det är bara att vila.

Jag vill åka hem till mamma eller Barbro eller Lena och fika. Bara sitta ner. Skita i om det finns ungar så att man har ”lekträff” samtidigt. De kan väl titta på en jävla film, det gör de ju ändå var och varannan kväll före tandborstningen. Imorgon vill jag gå till Jobbet. Farsan skulle säkert tycka att jag är helt från vettet som faktiskt vill jobba, särskilt som jag egentligen har råd att stanna hemma, många andra skulle nog instämma. Förvånar nog mig själv också om jag ska vara ärlig. För inte kan det väl vara så viktigt? Men det är det.

Dessutom:
- Jag tränar 10 timmar i veckan och äter cirka 1500 kalorier om dagen men står stilla i vikt.
- Det är skamliga 0,5 grader ute och har småsnöat idag.
- Mammas MSN skickar virus-spam varje minut och jag orkar inte stänga min MSN eller blocka henne.
- Alva försökte snatta små plastdjur på Target igår. Dessutom har hon eksem.
… och det behöver städas, som alltid i detta enorma hus, mitt hår är skitigt och behöver tvättas, bilen likaså, jag är livrädd för att gå upp på den där fåniga scenen på gymmet. Etcetera.

Tur att Frida är skitglad och retar på Alva kläderna och kokar Spiderman-macaroni&cheese åt dem. Jag vill lägga mig på golvet och rinna ner i mattan. Men då behöver vi ju ta hit mattvättare sedan så det går också bort.

Ledsen.

Små ”amerikanska” fenomen januari 11, 2009

Vi har varit på Ikea, igen, och handlat lite som vi inte behöver och inget av det vi behövde, precis som det alltid går till när vi åker dit. Man började ana oråd när vi närmade oss med bilen och Alva vrålade ”jag vill gå in där!!”. Inte kan hon väl gilla att gå på Ikea?

Nåväl. Det var hyfsat lugnt besök, lite hoppande i bäddsoffor och utbrott när man inte fick köpa katt (Sanna) och panda (Alva). På vägen hem började hon sjunga. ”Trader Joe vad du va söt å fin när du kom in till mig och rulla upp gardin…” osv. Borde ha varit med stora bokstäver, för Alva lever absolut under parollen högt är vackert. Vi garvade åt henne, jag sjöng så en gång för 2 månader sen eller så, och efter det trallar de glatt på den båda två eller så får jag requests följda av ”en. gång. till. en. gång. till.”.

Vi svängde av 167:an och upp på 405:an mot Bellevue och Everett och mitt i svängen fullkomligen vrålar ungen ”jag heter Fred Meyer!!”

Jag vet inte om jag bara bleknade i ångesten eller om jag skrattade, men jag tyckte i alla fall att ”vi behöver ordna några nya intressen åt ungen”. Med början imorgon. Jag tror det blir hästar.

Anledningen till att jag drog detta till minnes var att ungen sprang naken genom huset alldeles nyss, på väg in till badkaret och hon utbrast högt, tydligt och på fullkomligt perfekt överklassbrittisk engelska ”Oh my God!”.

 

Mindre roligt idag var en sak som jag nämnt förr, bristen på kvalitet. Alla jag pratat US-shopping med säger att det är så bra, det är så lätt att byta och man kan göra det av nästan vilka skäl som helst och även efter väldigt lång tid. Jag är fullkomligt oimponerad av detta. Jag köper inte saker för att lämna tillbaka dem, jag köper det jag behöver och förväntar mig att det ska fungera direkt. Felaktiga saker har jag inte haft problem att byta hemma heller, tack och lov krävs det dock sällan. Vi for förbi Fry’s idag, ett jäkla humungous varuhus för all elektronik man kan tänka sig, alltså motstånd, förlängningskabel, skrivarpapper, leksaksrobotar, dvd-filmer, ja ni hajar. Vi tänkte kolla om de hade billigare transformatorer 110->230 V (vi kallar dem ”klumpen”) än Radio Shack vilka tar närmare $40 för sina, och man får bara 40 W. Viktor hittade en som gav 50W och kostade under tian. Ungarna hittade varsin 3D-tryckt lampa som de älskade, Sannas med Spiderman, Alvas med Batman, lamporna verkade stadiga och bra och barnen behöver mer ljus så WTF, vi tog dem. Och så köpte jag batterier till brandvarnaren.

Plockar upp alla varor och sätter mig på golvet med två jätteuppspelta småflickor och monterar deras lampor. Viktor hittar glödlampor, tur att vi hade köpt. Så provar vi transformatorn, elvispen är en bra kandidat, den klarar sig på bara 40W trots att den vill ha 280, bara den får sina 230 V. Det fick den inte med nya klumpen, den lät redo för pension. Bytte till Radio Shack-klumpen, wrooom så var den ung och pigg igen. Då var det bara skit alltså, den fungerade ju inte alls.

Lite sur men van efter alla skitinköp på Freddan knatade jag in till flickornas rum och ställde deras coola nya lampor på nattduksborden som stått och väntat på lampor i 2 månader. Alvas lampa såg konstig ut, jättesned. Försökte böja till lampfoten som pekade ut flera grader åt sidan, men den var gjuten och gick inte att rubba.” Tur att Sannas är ok” tänkte jag men insåg att det inte spelar någon roll, tillbaka måste vi ju likförbannat. Dessutom hade jag fel, hennes lutade upptill istället, skärmen hänger. Båda glödlampornas socklar var också lösa. Vad är det för fel på så mycket här? Varför är 2 saker av 3 som man köper skit? Och i det här fallet 3 av 4. Så visst är det trevligt att man får byta, men trasiga saker får jag faktiskt byta hemma också! I vilket land som helst skulle jag tippa på. Hade de misslyckats även med batterierna hade jag blivit väldigt förvånad, och ja, de var det enda vi var nöjda med.

Jag köper helst kvalitetssaker för något mer pengar, men jag tycker inte att de brukar misslyckas med lågprisalternativen heller därhemma, som t ex Rusta vars saker har fungerat hur bra som helst, jag har aldrig lämnat något i retur där. Här har jag börjat och köpt en billig vattenkokare, (den var ändå dyr i mina ögon, men de är ju å andra sidan vanligare i Sverige) och fått lämna tillbaka den. Bytte upp mig till den dyraste i affären och nu har den börjat bugga efter under 4 månader. Jag räknar med att få 5-8 år ur en vattenkokare, men kan acceptera så lite som 3 år också med tanke på att jag använder dem 4-10 gånger per dag. 4 månader anser jag vara fabriksfel.

Jag har funderat rätt mycket runt detta, (förstås/som vanligt/åh vad oväntat,) och undrar vad som händer med alla sopor. Ska jag behöva resa dit bara för att göra 3 returer? Eller ska jag lämna skräpet i garaget tills vi ska dit nästa gång (och då säkert glömma grejerna)? Och vad gör de? Gör de returer till Kina? Läggs det i en sopcontainer eller återvinns det som går? Det enda jag känner mig helt säker på är att de inte lagas. Det gör mig sorgsen.

Vi valde bort sängen vi såg på Ikea och köper beg från parallellgatan istället. En lastbils resa färre Renton-Redmond och retur och återanvändning av ett stycke säng.
(…dessutom slapp vi köpa säng vilket var en hel vetenskap i sig – det finns inte madrasser med träbotten som hemma!)

Mellandagar (Del 2) december 30, 2008

…fortsättning av del 1 nedan.

Dan före dan. Alva har full insikt i att de randiga krokarna med prinsessor på är klubbor och ätbara.

Alva botaniserar på Barnes & Noble. Det sitter folk och läser lite här och var. Jag ser fram emot att visa den jätteboklådan för Frida.

Lunch på Cheesecake Factory. Mina barn sköter sig. Inte.
 

Vete katten om Elin gör det heller?

Den här gör det inte.

Slutligen låg ungarna ner.

 

Utan jobb har jag ingen identitet och inga hobbies, nästan i alla fall, träning och bakande ger mig mycket. Och äntligen har jag hittat den magiska ingrediensen X. Det är som i PowerPuffPinglorna, sugar, spice & everything nice, och så lite X. Godaste jäkla lussebullar jag någonsin ätit, seg deg och problemfri jäsning.

Elin, som blev kvar här hela julhelgen (men kom iväg i lördags med flyget hem till Sverige) säger att jag är den största bullmamma hon träffat.

 

Sanna har andra intressen och det största är nog pysslandet. Här har hon gjort en kikare som man inte behöver hålla i. Mycket praktiskt. Vi blev mäkta förvånade och skrattade länge imponerat åt hennes finurlighet. Hon vet att hon är pysseldrottningen.

 

Julafton kom. Vi hade tänkt köra amerikanska stuket men vägde länge fram och tillbaka. Det föll på att vi inte hade kläderna. Men så hittade jag dem, på Target som jag åkte förbi efter gymmet på julaftons morgon, dyr men verkligen jättefin dräkt.

Jag fixade käk och laddade hem Kalles julafton från 2006. Kalle-titt kl 15 och käk vid 16, precis som det ska vara. Lutfisk, potatis, sill, prinskorv, köttbullar, julskinka med svensk senap, julmust… man kunde knappt ana att vi satt i Redmond, WA, USA.

Tomten kom vid 17.30. tyvärr när pappa var ute och hämtade posten, vilken naturligtvis levereras på julaftnar här. Vi hade inte fått någon post förresten.

Sanna flög som skjuten ur en kanon och vrålade rakt ut. Kramar och övertalning funkade inte, till slut skällde jag på henne och sa att hon fick ge sig och att tomten skulle gå igen. Hon lugnade ner sig. Men hon höll sig mest undan till skillnad från lillasyster som alltid har älskat tomten.

 

 

Jodå, kramar går bra efter ett tag! Särskilt om mamma börjar. Och Alva väntar spänt, hon vill ha flera.
  

Hejdå tomten, ses nästa år!

Elin var nog också lite rädd för tomten, hon höll sig undan och tog kort.

Sanna hade mycket färre paket än Alva eftersom hennes kulbana var äckligt dyr.

Alva har velat ha blink-skor sedan Sanna fick sina för 3 månader sedan. Tack och lov hittade jag trots dåligt utbud under vintern. Hon öppnade paketet, såg skorna och ropade ”BLINK-HOR!” och bankade dem i golvet så att de blinkade. Sedan skulle de på.

Öppnar Playmo-present.

Den här reaktionen var äkta. Hon hade verkligen önskat sig detta.

Alva tyckte i efterhand nog mest om sin jättelåda med Playdoh. Vad de har lekt med den! Vad gäller Sannas kulbana så har hon lekt jättemycket med den redan, trots att vi inte har fixat batterier till magnet-hissen än, men, mest har Viktor lekt med den. Han försvarar sig med att om han hade varit amerikan så hade han köpt den åt sig själv. Tjoho, tror han inte att jag känner till hans leksaksdrömmar? Han fick en liten Storm Trooper av mig.

Långt före jul kom paket från Örebro, med svarta polotröjor. Tjejerna är så snygga i svart polo. Rättelse; alla är snygga i svart polo!

Precis innan jul kom också paketet från farmor och farfar. Det var lite som en godispåse för tjejerna, DVD-filmer (grisarna var bäst), Bamsetidning, polisbil och Playmo. Jag fick te och Viktor en killtidning.

Sanna fick en snöglob av familjen Hedberg-Andersson. Vi har kikat mycket i den. Hela månaden har ungarna glatt sig enormt över Barbros fina julkalender och efter 2 veckor visste åtminstone Sanna att på lördagar, då får man minsann choklad!

Vi höll tillbaka på presenter i år. Vi har märkt tidigare att more is less med barn och julklappar, så Sanna fick förutom kulbanan bara Lego av oss, Alva fick en hoppboll och någon småsak, i övrigt fick de kläder. Kläderna var också mycket uppskattade, efter allt deras tjat om Spiderman skaffade vi några tröjor och strumpor vid förra H&M-besöket.

Jag gillar inte att köpa julklappar för handlandets skull. När det gäller övriga familjen köper jag bara om det känns rätt, och hittar jag inget så skippar jag hellre present helt eller ger pengar. Nu när jag är här så känns det som att jag måste hitta rätt och jag har fortfarande inte skickat mina paket, jag lägger till saker hela tiden. Imorgon hoppas jag bli klar…!

På julmorgonen fick flickorna lite i en varsin strumpa också, men mycket sparsamt. En varsin playdoh, lite godis, något litet pyssel, bara så att de ska veta vad de amerikanska barnen pratar om.

 

Snön låg kvar och det finns ett så litet antal plogar här att vi blev kvar inomhus fram till annandagen då jag började tycka synd om Elin och vi drog till Southcenter för att shoppa lite och besöka regnskogsrestaurangen. Mellandagsrea och vidrigt mycket folk, köer in på parkeringen.
 

Elin introducerade mig för Victoria’s secret och deras godisdoftande krämer och lotions. Victorias sekret? Alva och Sanna älskade det, de smetade in sig och luktade parfym till kvällen.

 

På lördagen lämnade vi Elin på Sea-Tac. Det blev rätt tomt. Vi fick dock dela den här fantastiska vyn ihop dessförinnan, en styggelse till trädgårdsjulpyntning (nära våra kompisar som tog hand om Sanna och Alva när vi körde till flyget).

 

Det blev med lördagens paket i postlådan många dagar av paketöppnande. Vi fick en post-kaka (!) av familjen lillebror och skrattade halvt ihjäl oss. (Den är slut för övrigt.)
Mormor hade också skickat ”godispåse”-paket, svarta polosar (jag kommer inte behöva tvätta!) 5 myror-kläder och varsitt dataspel till flickorna. Alva fick en disk med 22 kaninspel och jag bara gapade över hur mitt i prick det var. Alva går ofta och larvar sig och säger typ ”åh vilken gullig kaniiiiiin” och hon är så himla pysslig med sina små djur just nu. Klär på katten och ankan och bär med sig djur i dockvagnsinsatsen konstant. Hon klarar nog inte av ett spel än, men jag ska försöka lära henne, hon kommer att älska det.
Nu väntar vi bara på pappas kuvert från Thailand!

Alva  är klassiskt bortglömt andra-barn. Så mycket som vi satt och jobbade med Sannas ritande och sjungande, lika mycket… får Alva öh… klara sig själv. Från att äta kritorna till att kunna rita ringar hängde vi med, men helt plötsligt har hon ritat en kanin. (Tidigare på dagen ritade hon sin första gubbe, huvud, ögon, mun – och händer!!) På bilden finns även ”en matta färger” (vi jobbar på att lära henne säga ”s”) men det första hon ritade var kaninhuvudet i mitten, med öron och kropp, sedan berättade hon att det var just en kanin.

 

Idag är det måndag och det mesta av snön är borta. En plog körde förbi och vi undrade varför, det finns inget att skotta upp längre, dessutom stod regnet som spön i backen som bonus till de 4 plusgraderna.

…men vår dörr är fin…

Vi drog till Seattle Premium Outlets. Det blåste och spöregnade. Sedan kom haglet. När vi gick till bilen 2-3 timmar efter haglet låg ett lager korn kvar.

Vi hittade ett par roliga kusin-presenter på outleten, men främst hittade jag 2 klänningar som jag absolut inte behöver men måste ha. Det är skillnad på outlet och outlet, den hemma i Barkarby är verkligen skit i jämförelse med den här. Någon butik undantagen förstås, men på det hela taget ser det ut som crap.

Varje gång vi hittade en så stannade vi vid åkgrejerna (vad heter dessa grejer egentligen?) och barnen fick åka 1 eller 2. Den här var ju absolut coolast.

 

Hemma igen, barnen var trötta, det var ändå 1 timmes resa. Jag smyger på Sanna som sitter och pysslar med en ask hon köpte. Hon köpte inte asken alltså, i den låg en zebra-brosch. Hon använder allt.

Alva låg utslagen i soffan. Hon har lite feber tror jag.

Är Alva dålig imorgon så ska jag dra till Bellevue och kika om inte ”min” bruna väska är på rea… annars blir det rullskridskodisco!