Ingen kommer undan statistiken november 11, 2009

Överskriften syftar som alla förstår på den svenska varianten på låten ”Complainte pour Ste. Catherine”. Vad sugen jag blev på att lyssna på den!

Jag har i alla fall bestämt mig för att SKITA i statistiken. Det känns obeskrivligt skönt att säga det, ännu skönare med svärord, så det kunde inte utelämnas. Jag trodde att jag var en sån som ger upp, och tänkte köra fast varenda fiber i min kropp skriker att den dööör av leda, men så slog det mig att jag är inne på fel spår! Jag vill ju jobba med business improvement, och processmätningar i all ära men det är inte vad jag gillar. Jag vill pinpointa flaskhalsar och felsöka i it-sammanhang, inte räkna felmöjligheter. Tänkte maila kursledaren och säga att jag inte tänker vara med för att statistiken verkar så äckligt tråkig. Men eftersom jag ändå har boken så ska jag nog läsa den ändå. Nåt går säkert in.

Så nu blir det installation av MS Expression Studio 3 (tack Viktor) och bygga hemsida. Jag ska till biblioteket och ta ut listor på arbetsgivare och toksöka jobb, det passar bra nu i november-december när det lugnar ner sig på arbetsplatserna, eftersom det resulterar i att folk tror att de kan ta ledigt från jobbsökandet, men egentligen har företagen mer tid att igenom ansökningar… och DÅ slår jag till!

ROLIGT! Nu är jag lycklig! Det kommer roligare kurser i vår!

 

Y’a longtemps qu’on fait la politique
Vingt ans de guerre contre les Moustiques
Lalalalalalalalala…

Prognos: regn med risk för spöregn november 11, 2009

Oj vad det regnar! Jag har aldrig sett så mycket nederbörd. Jag bryr mig föga, det är hyfsat varmt och jag måste inte vara ute särskilt mycket. När jag väl är ute så hittar jag bläcksvamp! Det enda som jag ogillar är att köra i regnet, i Sverige regnar det inte så ofta om kvällarna, här regnar det mest efter att det blivit mörkt och jag ser ingenting. Värst är i början av 520, där det står en radda betonggrisar längs vägen eftersom man håller på med vägarbeten för att bredda vägen. Där har jag fått mina enda vattenplaningar, trots alla ”chanser” förr om åren har jag aldrig upplevt riktig vattenplaning, ratten formligen slits ur händerna på en och det är nära att man flyger in i betonggrisavdelaren. Numer sniglar jag i vänsterfilen på väg hem från gymmet, och folk får köra om på insidan om de vill köra fortare än 50 mph som det är där.

Alva som mer eller mindre missade Pippi-åldern (undrar vad det kommer att innebära för hennes utveckling) är officiellt inne i prinsess-åldern. Hon vill ha Snövit-klänning och envisas med att hon är en prinsessa. Jag tycker inte att det är jätteroligt, varför ska hon vara prinsessa för? Kan hon inte bara vara en exceptionellt underbar unge? Det är ju redan klart! Hennes 3-årstrots, som så mycket mer åldersmässigt korrekt heter ”terribles twos” här, var väldigt mild. Nu är hon inne i en ifrågasättande ålder, och får för sig att sura och säga emot minsta lilla. Som tur är så är hon ju en exceptionellt underbar unge och ungefär lika långsint som en guldfisk, så hennes små åsiktsanfall blir knappt märkbara.

Sanna och Alva tittar på Snövit och det var så läskigt att Sanna fick lugna lillasyrran.

Jag firade kursavslutet och åkte till Nordstrom Rack och fyndade. Nordstroms är svindyrt, men racket säljer ut billigt. Det var verkligen roligt, jag tror att det var nystädat så det var lättare att hitta än sist jag var där. Hittade bland annat en fantastisk ”liten svart” från CK för bara $50. Behövs, mina klänningar som ännu inte lämnats till välgörenhet sitter förfärligt illa. Men allt är inte dåligt, på baletten i lördags så frågade en annan 3-årings mamma om jag också var dansare. Jag skrattade och sa att jag har 2 högerfötter och hon påpekade att hon trodde att jag var det. Gjorde hela min dag.

Tyvärr gjorde det inte kvällen. 6 sigma-provet gick inget vidare, jag har ingen aning om ifall jag klarade det. Provet var 02-05 (11-14 svensk tid) och jag var extremt trött och kom därför inte igång ordentligt förrän hälften av de 3 timmarna hade gått. Skrev så fort jag kunde när jag väl börjat, men hann inte riktigt med allt. Smällde i mig mina guarana-piller så när jag väl skulle lägga mig 5.30 var ögonen som tefat. Sov lite drygt 2 timmar, vaknade med pingpong-ögon igen. Vi åkte till gymmet. Jag tål inte sömnbrist, ett par timmars brist kan gå bra, men 5 saknade och jag är som drogad. Nästa kurs började igår och verkar dödligt tråkig. Jag funderar starkt på att strunta i den. Jag vill hellre söka jobb på heltid och bygga hemsida, det var så länge sedan sist. Jag överlägger på daglig basis med mig själv, ska jag köpa andra kursboken och börja eller ska jag bara strunta i det direkt? Statistik är så vansinnigt tråkigt, visst skulle det vara kul att anta utmaningen – om jag klarar den, men jag vet inte ens om jag kommer att ha nytta av kursen. Jag hatar att ge upp, jag känner mig som värsta förloraren, men det är så tråååkiiigt… Kan inte nån bestämma åt mig?

Onsdag imorgon och Sanna har ledigt från Kindergarten pga Veterans Day. Det försiggick tydligen en del flaggviftande i skolan idag, sånger om det härliga landet sjöngs och soldater besökte skolan och berättade om sina hjältedåd. Viktor berättade hur fasligt likt landet är totalitära stater och drog sig till minnes de ryska soldater som besökte hans barndoms skolor. För att ta till en gammal hederlig särskrivning: smak löst. Fascinerande på så många plan att jag inte ens orkar brodera ut, ja ni hajar.

Sånt här skriver barnen ofta, gärna och självmant i Amerikatt.

 

Jag gav upp att hitta vems av barnens strumpor som var vems. Så Sanna har fått ett jobb att utföra och det gör hon glatt, snabbt och effektivt.

Sanna är för övrigt så himla cool. Hon fixar att hålla på med sin nya dator, flyttar DVD-driven mellan maskinerna och chattar. Hon räknar, hon skriver. Sport vill jag knappt gå in på, hon fixar allt. Vi gör yoga ibland, där jag leder i flexibilitet vinner hon i styrka. Hon är fantastisk på karaten. Inga problem med någonting. Måste visa när hon gör yoga, det är så gulligt.

Bakasana (crane pose)
 

Adho mukha svanasana (Downward-facing dog)

Urdhva mukha svanasana (Upward-facing dog)

Tadasana – Mountain pose with little baby back bend

 

Jag är nykär i min man. Han är fortfarande den snyggaste killen jag vet.
Viktor stressar på jobbet just nu. Han jobbar likväl inte jättemycket, men till skillnad från många andra så jobbar han när han jobbar, så han kommer hem i tid om kvällarna.

Nu är klockan halv ett, dags att krypa ner hos lillgrisen som redan lagt sig i vår säng. Vi ska ha roligt imorgon, småchixen och jag.

Pluggar november 3, 2009

Fortsatt effektivitet. Det är trevligt. Dagen började med en 10 minuters hostattack och efter den huvudvärk, alltså dubbel Ibuprofen till frukost. Men sedan gick det bättre. Jag har överlämnat slutrapporten till min gruppmedlem för komplettering och idag har jag gjort provtentan. Grupparbetet blir nog bra, kanske 1 dag á 3-4 timmars arbete till. Tentan var jag mindre nöjd med. Jag tror att jag kommer att hamna precis på gränsen för godkänt om jag alls klarar den. I vissa fall förstår jag inte riktigt frågorna, i en riktig lärarledd lektion hade man förstått läraren bättre, men via internet lär man sig aldrig riktigt varandras språk. Det är för brett, man fick 5 huvudfrågor varav ett par var rena sakfrågor + utveckla dem, 1 inom projektledning, 1 fråga gick ut på att skriva en walk thru för skapande av histogram i dataprogrammet Minitab och den sista frågan var ren psykologi, den finns inte svar på i boken. Det känns lite tröstlöst, men jag är glad att det inte var någon statistikfråga i alla fall. Det innebär förstås inte att en sådan inte kan dyka upp på den riktiga tentan på lördag natt… Hmm… Känner mig lite nöjd ändå, jag vet att jag gjort så gott jag kunnat, funkar det inte så är det väl helt enkelt inte min grej.

 

Jag ber barnen om önskelistor. Hittills har Alva sagt ”biltelefon så man vet var man ska” och ”en dator som Sanna”. Saknar ni inget från Sverige? Bamsetidningar kanske säger de. Själv är man lite mer exakt. Roiboos Raspberry Cream lösviktste från Vinn. Punkt.

 

Nu vill jag att Viktor kommer hem så jag kan åka till gymmet för yoga och överkroppsträning. Mina magmuskler har lidit brist på träningsvärk allt för länge.

Avgiftad november 2, 2009

Idag är jag drogfri. Efter att ha bokat in vecka för hård-plugg blev man plötsligt effektiv, jag har pluggat en massa och lyckades söka ett tiotal jobb också. Straffet om jag inte är klar på fredag  är att min heliga 3-timmarsträning ryker. Men fortsätter det såhär kan jag gå som vanligt!

Here goes bildkavalkad.

En vackert mulen men ljum dag i Idylwood.

Ungarna åker fisk och äter Zbar.

Sanna har hittat ett smultron, men får inte äta. Ni minns vad era mammor sa när ni var små ”hundar kissar där!”.

 

Tisdag 27/10 blev min äldsta lill-räka otroliga 6 år gammal. Taskiga mor och far gav henne bara tråkiga presenter på morgonen. Nej, hon blev jätteglad över Spiderman-vantar och och mössa och självlysande spindeltröja. Titta vad gulligt nyvaken hon är!

Jag skickade henne till skolan med chokladmjölk och pannkakor och annat gott, det var inte många smulor med tillbaka!

Efter skolan frågade hon lite försiktigt. Efter fars hemkomst var det nästan bara elakt att hålla henne på halster. Men hon fick vänta på att jag sprungit min mils-runda också. Den som väntar på nåt gott! Här släpps hon lös! Den uppmärksamme noterar Bert som knackar på för att tigga Candy Corn av givmild Alva.

Först ut är present från Frida, Peter och Angelina. Massa kul pyssel. Det tog inte många sekunder innan första ballongen var uppblåst och pappa hade gömt resten av dem… Själv är jag avundsjuk på kattklistermärkena och gömde dem också så att de inte bara skulle tejpas på kläderna utan på något finare pyssel.

Hallon-lakrits-döskallar från kusin/nanny-Frida. Jag önskar att jag lyckats fånga på bild hur löjligt glad hon blev, hon skrattade högt!

Det var 3 små paket med döskallar, hon blev lika överlycklig för varje. Här hjälper Alva till… försöker i alla fall. Men får förstås inte.

Vi skulle göra touchy-feely-boxes till kalaset dagen efter och jag stod och skalade vindruvor. I en annan låda hade vi bomullstussar, i en ställde vi en skål kalla makaroner och en hade vi en skål hemgjord Slime. Tror det kommer bilder på slimet längre ner…

Frida skickade Mumin-tröja också, jättefin! Sanna har haft den 3 dar i rad nu. Jaa, VAD ska klasskompisarna tycka?? Haha, tur att hon är 6 år, jag har hört att folk noterar och ogillar om man har samma kläder flera dar i rad här. Kanske var det lika i Sverige… vad f*n vet jag – jag bryr mig ju inte!

Meningen var ju då att vi skulle fota alla presentöppningar och lägga upp bilderna här. Men så tog vi fram videokameran, som är ny och vi inte kan ännu, och glömde naturligtvis att fota.

Från farmor och farfar kom Lego och pysselböcker till båda barnen. Bäst var den stora trollerilådan, med hatt! Sanna skrattade och jublade när hon öppnade den! Jag fick även min skolbok, och Viktor tittade igenkännande på den. Han hade precis samma Matematisk Statistik, även jag kände igen framsidan från hans gamla skolboksgömmor. Hans var oläst, han hade skippat kursen. Med tanke på att jag inte fattar något av boken så är risken stor att vi snart har två olästa exemplar…

När det var dags för vår sista present så var det inte lika viktigt att filma, så vi slutade och tog fram kameran igen. Den här bilden är överexponerad, men hon är så fin… Kanske någon som orkar photoshoppa kan fixa hennes bleka nuna?

Två små töser tittar på icke påslagen dator.

Jag guttar pumpor. Kallt, slajmigt och irriterande för huden, fick röda utslag. Men de blev fina och fröna som senare blev rostade var goda.

Såhär blev det… Jag karvade den i mitten och Viktor med tålamodet och aningens erfarenhet har gjort de andra två.

Efter att ha sett Terezas pumpor bestämde jag att vi ska köpa riktiga verktyg nästa år, och jobba lite hårdare. Hennes detaljer… små, små fladdermöss och fina linjer. Hon är verkligen konstnär.

Dagen därpå var det dags för barnkalas. Jag borde ha förstått att man inte har kalas hemma eftersom de kalas Sanna bjudits på har hållits på lokal. Men vi valde att lära oss den hårda vägen. Här är Spiderman-Alva med en ballerina och en häxa från Sannas klass.

Sanna pillar i touchy-feely-box som Viktor gjorde.

Torr-is finns att köpa på Freddan för några kronor kilot.

Jag tänder ljus i döskalleglas och pratar med en mamma. Precis som alla andra lämnade hon barn och gick. Den här tjejen kom i alla fall in, och stannade i säkert 5-10 minuter. Tur för mig att Viktor gick några timmar tidigare från jobbet, annars hade jag blivit ensam med 12 ungar.

Ungefär här brister min tro på folk… Ingen unge är nöjd med någonting. Först provar en unge boxarna och står sedan och berättar för alla andra vad de innehåller. Jag tar fram gröna makaroner och korvfingrar, halva hotdogs med mandelflarn itryckta. Det vill en unge inte äta för hon kan känna smaken av karamellfärgen. Jag struntade i henne.

Leken ”mata spindeln” gick hem. Istället för knorr på grisen/svans på åsnan som tillsammans med piñata görs på ALLA kalas här (som fiskdamm i Sverige), så skulle de sätta flugor så nära spindeln som möjligt.

Myller av barn som äter dinosaurie-skelett-tårta. Sanna har valt. Förstås. Ungarna älskade den, jag tog en tugga och hade socker knastrande i munnen i en timme kändes det som.

Presentöppning

Sanna fick en massa jordgubb-Lisa-grejer från en flicka som antagligen inte önskar sig annat än ett jordgubbs-Lisa-liv själv, och säkert har hus och bilar osv på sin önskelista. Det var stora och säkert rätt dyra grejer… Sanna blev glad när hon fick dem, men när alla hade gått så ställde vi dem i arbetsrummet, hon vill hellre ge dem till Alva i julklapp. Hon är lustig… Hon kan gå ner och ta dem när hon vill om hon vill, men det här med dockor alltså… Inte hennes grej!

Men kanske Alvas?

Söta Dunya. Hon ler aldrig, så man vet inte om hon är missnöjd över sin insats eller jätteglad.

Kai (inte Sannas gamla kille utan hennes bordsgranne i klassen) är storm trooper.

Alva är på väg in i lekhålan

De lugnare barnen, de galna är uppe.

Vi hade en lång lista med lekar men gav upp och skippade det mesta. Några ungar fick rulla in varandra i toapapper, vilket var rätt kul. Men vi lät dem mest bara leka, i hela huset. De sista 1½ timmarna (av 2…) ville vi bara få slut på eländet.

En flicka OSA:de samma dag som kalaset, hennes mamma sa att hon var tvungen att ta med sina andra barn också. Helt ok för mig. Hon visade sig ha två barn i Kindergarten, i olika klasser, samt ett barn på nätt 1 år. Dottern lekte med Sanna och de andra, pojken var livrädd och gömde sig på övervåningen med sin mamma. Men… så helt plötsligt var mamman och det lilla barnet bara borta. Den blyga pojken blev som förbytt, han hoppade i alla soffor, han kastade bollar och bowlingkäglor och levde allmänt rövare trots att jag flera gånger sa åt honom på skarpen. När Viktor såg grabben så förstod han inte vem det var! När mamman kom tillbaka så blev pojken som förlamad igen.

En mamma hämtade inte sitt barn förrän 40 minuter efter utsatt tid.

Nästa år ska vi betala $200 och ha kalas på Bounce eller Chuck E Cheese eller något annat som duger för bortskämda snorungar som inte kan bete sig som folk. Eller så får Sanna bara bjuda bra ungar… jag tror jag vet vilka de är nu.

Men till slut var det över. Alva leker med kolsyreisen som blev över. Inte röra!

Pretty!

Och Sanna, hon fick göra vad hon ville med allt slime!

 

Trodde ni att det var slut här eller???

Nej, torsdag och vi ska köra trick or treat på Microsoft. Men skolan slutar 15, samtidigt som Microsoft-grejen började, och karaten börjar 16. Ingen tid för ombyte, så Sanna fick vara Karate Kid. Alva hade ledsnat på Spidermandräkten och kärat ner sig i häxkvasten, så det var som att få två nya små barn!

Kommentarer överflödiga antar jag?
Nån kollega till Viktor i alla fall.

Men tar det aldrig slut!? Jag vill gå och lägga mig…

Tja, sen blev det fredag, som det brukar efter torsdagar. Alva hade Halloweenfest i preschool. Alla barn tyckte att hon var så söt när hon kom in i sina häxkläder och tjatade på sina fröknar om att få titta på henne och bjuda henne på godis. Alva stajlade lite, det är bra för henne, hon brukar vara blyg inför folk. Själv körde jag 3-timmarsträning på gymmet, hämtade Alvan och så åkte vi till Sannas skola, där de också hade Halloweenfest och gick parad. Jag fick stationen ”dekorera kakor”. Alva fick vara med och satt mittemot Sanna på en frånvarande pojkes plats.

Nu fick ni se Sannas klassrum också.
Fredagsmys – here we come!

Lördag börjar med balett. Nästan alla var utklädda och Alva var uthålligare än någonsin. De fick pumpaformad kaka efteråt. De smakar sockrad papp, men Alva älskar allt som är sött.

Här är de klardansade och Alva står och spanar på lite större och mer kunniga flickor.

Vi lunchade på Red Robin, party party, och sedan åkte vi på Halloween-party i dojon. Här hade vi alla roligt!

Här är det dräkt-tävling. Sanna vann läskigaste. Killen med fe-dräkten vann roligaste eller bästa eller något och jag älskade den. Hur cool är inte en tonårig kille som vågar gå ut såhär?!?

Alla ungar som ville tävla fick gå fram och presentera sig. Jag blev förvånad att Alva vågade, ”Hi, I’m Alva and I’m a witch!” Med Sanna är det annat, hon vågar vad som helst om hon har chansen att vinna något.

Sanna hämtar pris.

Sedan åkte vi hem och skulle gå ut en stund, men den tidigare så fina dagen övergick i regn. När det började bli lite dunkelt ute hade det upphört och vi knatade ut för trick or treat-runda. Det var jätteroligt och vi fick se en massa grannar. Det gör vi aldrig. Några kom hem till oss också, men det var inte många. Här är vi nyss hemkomna och har just bjudit våra första gäster på godis. Smarta farsan i bakgrunden leker med Alvas nya kappa.

Så blev det söndag och det här kalaset såg jag fram emot. Vi bjöd hem våra svenska vänner och våra gulliga grannar. Sannas Kai blev sjuk och kunde inte komma och en familj dök helt enkelt inte upp, men det var ganska lagom antal. Det grisades ner en hel del, men alla hade roligt och det är det enda jag vill.

Längst bort är min fula men snusk-slibbigt äckel-goda chokladtårta gjord på 7 dl kakao, lika mycket socker och mängder med smör. Glasyren smakade gräddig fudge och var livsfarlig. Först kunde man liksom inte sluta äta, och helt plötsligt mådde man illa. Lådan bredvid är en ”kattlåda” alltså kokosbollskorvar på havregrynsbädd.

Två söta små skelett. Den lilla heter Viktor och han och Sanna är väldigt förtjusta i varandra. Även om vi inte ses så ofta så leker de som syskon.

Simon, Amanda och Yvonne fiskar fiskdamm. Jag tror att Simon får en sko.

Vi gjorde döskallehalsband och mata spindeln och käkade lite mer. Viktor bjöd de vuxna på öl, vin och Absinth. Nästan 3 timmar efter att kalaset började så sinade Alvas energi, trots en veckas nästan konstant matande med socker. Hon la sig på Annelies väska och pysslade. Några minuter senare ville Sanna börja leka med sina Bendaroos som hon fick under kalaset och utbrast högt och tydligt ”har de inte gått än så jag får leka med mina leksaker?”. Hur roligt vi än hade haft det så kände jag lika.

Vi monterade ner det mesta i Halloweenväg samma kväll. Fy 17 vad less man var! Det var för mycket för intensivt och hur rolig veckan än var så är jag så glad att den är över.

Och nu får jag gå och lägga mig. Jag visste inte att jag hade 1000 bilder  att lägga upp, då hade jag nog delat upp det i två…

Statistik och förbannad lögn oktober 21, 2009

Idag orkar ni fler bilder.

Pumpainköp i Sammamish i helgen som var.
Observera att Alva bär på nåt.

Jag tror att ungarna gillar såna här outings mer än något annat. De går bara runt och är. Allt annat är ju tråkigt, kräver snacks, köpa saker, t o m tivoli irriterar ibland, de blir ju trötta. Men att gå på en skitig åker, det är grejer det.

Solrosallé

Jorå, mamma och pappa tycker också om landet-outings.
Glömde alla gummistövlar i sommarstugan och vägrar köpa nya. Dr Martens på. Eller… fejk-Martens i plast från H&M för $40. Bekvämare än orginalet dock.

Sanna har kvar liftkortet från vårens tubing. Snart lär de öppna pisterna igen, det har varit flera varningar om snö i passen på sistone.

 

Ett av mina vackra, intelligenta och trevliga barn provsitter pumpa.

Tyvärr var alla pumpor ruttna som vi tittade på. Vi roade oss med att hoppa på dem, de mjukaste sjönk vi in i som i överjästa degar. Så vi plockade lite solrosfrön, köpte några pyttepumpor och drog till Trader Joe’s och köpte stora där istället.

Nu blir det X-rated en stund!

Jag chattade med en amris, gick ifrån en stund för att ta ut dagens andra paj ur ugnen, en körsbärspaj som trots dålig deg (helt slut på smör, tog olja istället) blev jättefin, och jag var så stolt över min första körsbärspaj någonsin att jag fotade den och la direkt över bilden till datorn. Bilden blev också jättefin, så jag frågade om han ville se min cherry pie. Han blev märkbart störd och jag informerades om att cherry pie minsann var ett välkänt uttryck för kvinnans vagina. Ojdå, tänkte jag och garvade åt ytterligare ett språkligt felsteg. Då undrade jag om han istället ville se ”my furry little animal”… Ekorren Bert vill säga.

Cherry Pie alias Porr-pajen

Pumpapaj (asgod och hyfsat nyttig!)

Idag ville barna baka och vi gjorde Drömmar eftersom jag länge velat testa och det var ju lättare än anat. (Tack Anna för Hirschhornsalz!) 60 st små blev det, men ungarna har snattat en del.

Recept Drömmar:
Blanda 200 g rumsvarmt smör/margarin och 1,5 dl socker. Rör ut 1,5 msk vaniljsocker och 0.5 tsk hjortronsalt i lite vatten, häll sedan i smeten och tillsätt 5 dl mjöl. Blanda, rulla 30 bollar. 150 grader C (300 F) 20 minuter.

Gå och baka!

 

Annars så pluggar jag så det gör ont. Jag kan inte riktigt uttrycka hur svårt jag har för det här. Mitt huvud är gjort för mjuka värden, jag kan inte räkna. Det är bara en halvtidskurs, men ger man sig på en statistik-kurs när man bara har gått B-matte på Komvux för 13-14 år sedan och dessutom med det blygsamma betyget G trots relativt idogt studerande, så blir detta en 150%-kurs istället. Jag ser bara bokstäver.

Jag tittar på matte

Är någon intresserad, så slå på ”standardavvikelse” på wiki, http://sv.wikipedia.org/wiki/Standardavvikelse.

Eftersom jag har infört träningsförbud till fredag så finns åtminstone tid att läsa.

Ajsing, bajsing oktober 20, 2009

Jodå, knät gör jätteont. Ibland känns det som knivar. Jag går spikrakt men försöker helst låta bli. Inte nog med att jag har grym ångest över att inte få gymma *snyft* föreställ er smärtan att inse att jag inte äger några byxor vida nog att rymma knästödet… Jag blev tvungen att halta till Kindergarten i… *storsnyft* mjukisbyxor. Jag tror inte att någon jag känner såg mig, men det spelar ingen roll, jag vet och det räcker alldeles tillräckligt. Så nu ska vilas.

Alva har idag skrivit både Alva och Sanna. Jag har sagt till henne att de barn som inte kan skriva sina önskelistor själva inte får några julklappar. Så det så. Tough love, men detta sätt allena får en treåring att lära sig något. Springa kan hon dock, och gosa. Och äta, se själva!

Sanna suger i sig sitt livs första milkshake. Hon fick säkert i sig 1/3.

Nyklippta barn. Alva fick frågan om hon klippt sig själv. Hon nekade. Jag frågade på svenska. Nej igen. Smörade. Till slut kröp det fram… tja, tur att det inte var värre än några tum lugg!

Kolla in fåntratten! Jag har för mig att hon sa något i stil med ”uuuuuh…” Hon roar mig till vansinnesgarv på daglig basis. Jag vet inte om hon har så exceptionellt humor, det kan vara så att hon bara är lik mig.

Sannas sanslösa hjärtfläta. Den satt kvar i 3 dar.

Alva i Idylwood. 
Hemma från preschool pga förkylning. Kl 9-13.30 lät hon såhär, med upprepning ungefär var 4:e minut: ”Mamma, kan vi gå till Idylwood-parken?”.
Mamma ville inte, men tyckte synd om henne. Så gick vi dit en timme innan Sanna skulle hämtas, höstens hittills kallaste dag och snålblåst från Lake Sammamish. Vi hade nästan 1 timme på oss att leka. Det gick 4 minuter och Alva sa: ”Mamma, kan vi gå hem? Det är ingen här och det är kallt…”.

Hon kan gunga själv. Duktig liten tjej. Jag är tacksam för jag vet inte var jag ska knuffa henne, i rumpan eller ryggen? Rädd att hon ska ramla. Jag brukar springa igång henne framifrån ibland. Jag läste ”Ständiga förbättringar” på en parkbänk. Alva kom fram till mig och såg tjurig ut. ”Mamma, vet du varför jag kom hit till dig? Jag är trött på gungjäveln. Helvete.” Så började det dugga och vi gick till Kindergarten. Jag hade ont i magen av skratt som satt kvar i magen, lite slank nog ut ändå. Förstår inte var hon får alla jävla svordomar ifrån, inte fan är det mig i alla fall.

Annan dag, varmare men blötare.

Världens snyggaste storasyster saknar gummistövlar och är lite avis. Men klagar inte alls.

Vi säger inte ”Cheese”! Mina ungar vrålar ”Fantastiskt” och så här fina blir de då!

Alvas förkylning urartade med 2-timmars hostattacker om nätterna och vi var hos doktorn igår. Sinusitis tror jag hon hade, bihåleinflammation. Tonsilitis, halsfluss alltså, trodde jag pga pingisbollarna hon har i halsen, men de var bara svullna, inte infekterade. Nu äter hon rosa penicillin som ser ut som, luktar och smakar godis. Men hon tar mycket, 2 matskedar, så det blir äckligt ändå. Jag blandar den i vaniljyoghurt. Ikväll blandade jag den med vispgrädde och frös den till glass. Barnet är hostfritt, friskt och lyckligt. Imorgon kan hon gå på preschool igen.

 

Vår ekorre Bert. Sanna har döpt. Uttalas naturligtvis amerikanskt: Bööört. Han äter oss ur huset och är dörren öppen knatar han in och letar efter oss (våra nötter antar jag…) inne i vardagsrummet.

 

Jag har mer foton som jag anser att ni inte orkar titta på idag. Jag orkar själv inte läsa andras lång-inlägg och vill därför inte göra egna. Borde lösa det genom att skriva lite i taget… eller skaffa en till blogg!?

Egentligen har jag inte tid heller, jag har Sannas Halloween-kalas att fixa, ett för klassen och ett för ”gamla” vänner. Snart är det även slutprov på Six Sigman och jag har gjort duglighetsstudie och äntligen börjat förstå mig på matematiska formlerna. Enorm tur det eftersom nästa kursbok som snart kommer (tack kära svärmor!) har den härliga titeln ”Matematisk Statistik” och den kursen kommer verkligen bli en utmaning för mig. Ska det blir Lean-ingenjör av mig så blir det ingen annan lektyr igen förrän i juni! Jag sa upp en av mina 5 prenumerationer idag, övriga lär följa. Förutom Women’s health kanske. Får se… Men nu är det dags att läsa ut det sista i gamla kursboken, sedan är samtliga 550 astråkiga sidor avklarade! Kul kille den där Lasse, han ser så söt och rar ut på bilden, men är så ofantligt trist…

Halv sjutti september 28, 2009

Jag skrev igår, men glömde lägga in det. Således; Söndag:

Vi satte på oss våra finaste comboysiga skjortor och åkte på state fair idag, ”doin’ the Puyallup”, precis som vi gjorde 2 dagar efter att vi flyttade hit i fjol. Det var skoj att tänka på hur ungarna inte förstod ett ljud då och det mesta idag. Tyvärr är Alva förkyld, hon blev frisk men det återkom och vi missade det. Hon klarade dagen rätt bra ändå.

Vi blev kvickt påhoppade av en säljare. Han frågade var vi kom ifrån. Frågan var så direkt att jag automatiskt svarade Sverige istället för Redmond, kanske undermedvetet val för att slippa säljas på något. Vi pratade på lite, men för att göra berättelsen kort så frågade han om vi var utbytesstudenter. Jag vek mig dubbel och asgarvade. ”Herregud, mannen, vi är 35!” frustade jag fram. Tänk att man får visa leg oftare i år än vad jag gjort sammanlagt mellan åldrarna 20-33 i Sverige! USA is doin’ me good… yeah…

Så tittade vi på djur och drog paralleller om grisen Wilbur för att ungarna skulle förstå vad vi var på, käkade lite skräp (ja, lite, vi hittade inget tillräckligt värt det) och åkte karuseller. Några bilder nedan.

 

Kursens första grupparbete är avklarat. På något sätt lyckades jag göra som när vi skulle skriva uppsatser i gymnasiet och skrev bara rakt av. Min gruppmedlem klagade på någon bagatell men var i övrigt nöjd, jag gjorde lika med hans deluppgift. Himla trevligt! Min grupp består av mig, min fd kollega från Itella (jättekul att vi råkar gå samma kurs och att han hittade mig!) och en kille som bor i Kina. Urdumt antar jag med så lång tidsskillnad men han i Kina verkar inte vilja vara med ändå.

 

Idag ja… idag hände det oundvikliga. Fan vad jag är gammal. Jag sköt på faktumet så långt det gick. Jag har sagt 34 fram till så sent som igår. Fylla år var kul fram till kanske… 32. 35, not so much fun. Det  är halv sjutti.

Fick önskad puls/pedometer-klocka i present. En fitnesstidning. Och Godiva-choklad (!). När Sanna och Viktor försvunnit på respektive dagaktivitet så åkte jag och fortfarande förkylda Alva till Southcenter och shoppade på hennes begäran. Alva satt nerbäddad i sittvagnen och käkade popcorn och njöt mest av att skjutas omkring, förutom när hon tiggde till sig kläder (hon fick en jättelurvig brun luv-klänning från Gap). Jag hade rabattkupong och storshoppade på HM, mycket ovanligt och väldigt trevligt. 

Men när man fyller år tycker jag fortfarande att man ska käka exakt vad man vill. Vi brukade få välja vad vi ville när jag var liten. Jag minns bara en beställning, jag beställde pizza, dubbelt inbakat tefat! I år kände jag bara ”vad jag är sugen på dillkött”. Brukar göra det på frystorkade soja-bitar, det är vego, billigare och kokar klart på nolltid, men jag har inte hittat det här. Det blev grytbitar. Lagerblad och hela pepparkorn hade jag inte heller. Dill på kruka kunde man ju glömma, det fanns 2-3 små kvistar á $2 paketet. Det fick vara värt priset, 2 paket dill och en burk dillfrö, numer planterade. Det blev sååå gott. Hur kan nåt så enkelt bli så bra? Avsaknad av flera ingredienser dessutom? Det är säkert fet-grädden. Vi käkade alldeles för mycket förstås. Och nu? ”Vad jag inte är sugen på dillkött.”

 

Härmed är det officiellt: Sanna har börjat bryta. Hennes svengelska är hjärtskärande gullig.

 

Pulsen har legat på 60 hela dagen. Nu tänkte jag på Intervjun och hjärtat hoppade upp på 73. Ska träffa gänget imorgon, rekryteraren, projektledarchefen och en programmerare, för att kolla personkemi och så. Jag har panik, på gott och ont, ser fram emot det så att det gör ont / är livrädd så att det gör ont. Och vad 17 ska jag ha på mig???
(Nya blåjeans, blus, kavaj.
Håret så enkelt som möjligt, i tofs.
Minimalt med smink och kvinnliga utsmyckningar; inga smycken utöver ring, örringar och klocka.
Viktors parfym.)

 

Lite bilder

Alva och Sanna på Sannas skolgård
 

Ballerinorna i steppskor (de väntar på att få klistermärken på händerna). Alva står, kobent som sin mor, 3:a från vänster.

Tjejerna framför pumpakarvningen på Puyallup.

En till pumpa, Alva, Sanna, 1/8 eller nåt av mig.
 

Alva på cool ride.

Sanna vågar det mesta. Killen var lite snäll mot henne, inte så många helsnurrar, men det suger nog rejält i magen ändå!

Labour day weekend september 7, 2009

Labour day-helgen kom med vädret från helvetet. Okej att vi behövde regn efter månader av torkat, men samma kväll som vi bjudit över folk för att grilla var oproffsigt tyckte vi. Vi drog iväg och köpte partytält några timmar innan folk kom. Alla kom ändå och garvade bara åt alltihop, jag tyckte att det inte var något att fota och skryta inför svenskarna med direkt, och någon kontrade med att det bara var som en regelrätt svensk midsommar. Fast varmare.

Viktor fyllde 36 här om dagen, så vi firade egentligen hans födelsedag och de coola nya utemöblerna, snarare än Labour day. Men en ledig dag tackar man inte heller nej till! Han fick väl inte jätteroliga saker. Det är inte samma sak att fylla 36 som 6 eller 16. Träningshandskar, träningsshorts, Clintan-t-shirt, Sanna valde Star Wars-Lego och Alva som inte kom på något gav honom en ny ram till nummerplåten på Fårrden efter att han blev avis på min. Nej, han fick inte körsbär.

Själv tog jag inga kort, jag sprang fram och tillbaka mest hela tiden som vanligt. Nu när jag har frys som behöver fyllas upp så har jag passat på att baka, och det rejält. 2 sorters muffins, 3 kärnmjölkslimpor (som inte blev bra alls) och svärmors ungerska små ostkakor, de påminner om smördeg fast utan socker och så är det riven ost i degen och ovanpå. Japp, lika nyttiga som goda. Och väldigt slut vid det här laget. Just det, bullar också, de flesta fyllda med apelsin/mandel och en del med kanel. Nu är botten på frysen täckt.

Jag drack för många Mike’s hard light lemonade och det slutade som vanligt med att vi hamnade i bubbelpoolen. Vaknade med begynnande migrän. Inte bra, men jag hann få i mig en värktablett innan det bröt ut. En jäkla tur det, min Six Sigma-bok är inte direkt underhållande och det var 100 sidor kvar att läsa till på lördag, nu 50. 
Egentligen är ämnet högintressant, han är bara en tråkig gubbe som skrivit boken. Eftersom jag jobbat så mycket i förbättringsprojekt så känns det också som att jag missar något hela tiden eftersom jag redan känner till 95% av allt jag läser. Intressantast idag var rollförteckningarna, man anger dem i bälten som i kampsport och avgränsningarna är skarpa. Han skrev också att svenskar är pålitliga och bättre på att ta egna initiativ pga att svenska ledare är mindre auktoritära än asiatiska och anglosaxiska chefer, men att svenskar å andra sidan är rätt dåliga på att kräva återkoppling och resultat och på så vis kan våra projekt dra ut på tiden. Allt har en baksida.

 

Kan ju nämna sådär i förbifarten att vi förlängde kontraktet på huset här om dagen, 1 år till, så om någon förväntar oss att flytta tillbaka österut så kan ni ju sluta med det. Å andra sidan går det trögt, trögt, trögt att söka jobb, så erbjud mig något tillräckligt bra i Sverige så kanske, bara kanske, kan man tänka sig det…

Nu serverade Viktor mig nystekta kåldolmar som jag förberedde igår. Yes.

Imorgon börjar det augusti 31, 2009

Så har den kommit nu till sist, dagen som vi väntat på. Tralala…
Först till Sannas Kindergarden kl 8.30 och när hon känner sig lugn (med andra ord ber mig dra) så far jag och Alva och har trial day på preschool. Det blir nog  bra det här, även om jag har lite ångest över att bli av med dem om dagarna. Man har ju vuxit ihop ganska mycket. Min kurs, Six Sigma som så vansinnigt opassande heter Sex Sigma i Sverige, började idag och så behöver jag tid att söka jobb. Jag tänkte skjuta iväg 10 ansökningar nu innan jag läser vidare på kapitel 3 i min skojiga, nya bok ”Ständiga förbättringar” på en bra bit över 500 torra sidor. Jag förstår om det låter trist, men jag tycker att det är skiiitkul. Kan knappt bärga mig!

Vi hade tänkt åka vattenrutschkanor idag, men så mindes jag, precis när vi skulle packa ihop och dra, att jäklars, vi får ju hem möbler idag. Tidsfönstret var 13-17.  15.00, precis för sent för att det skulle vara värt att åka någonstans längre, så stod herr UPS på gatan. Vår pall med möbler stod ensam i hans jättebil. Jag frågade om han inte hade någon hiss. Han sa nej. Han lyfte ner det cirka 100 kilo tunga paketet från lastbilen. Jag stod mest och gapade. Jag förklarade att min pappas lastbil varit kanske hälften så stor och han hade hiss. Scania, det är grejer det. (De har för övrigt utfört ett alldeles exceptionellt bra förbättringsarbete. Jag säger ju det, bra bok.) Han garvade förstås när jag som vanligt använde mig av uttrycket ”big ass truck”. Jag gillar att säga ”big ass”. Hur som helst drog vi upp paketet och 1½ timme senare hade ungarna och jag packat upp alltihop och burit det uppför trapporna, genom huset och ut på baksidan. Nu har vi ett vardagsrum utomhus också.

Påtvingat lillgammal juni 10, 2009

Vi brukar köra biltvätt som heter Brown Bear, men de har repat bilen så mycket att vi testade Pink Flamingos no touch-tvätt idag. Den var lyxig, kostade bara 2 dollar mer, men 2 killar jobbade med bilen, 1 före och 1 efter, och bilen blev äntligen ren, dessutom utan repor. På kvällen berättade Sanna att vi åkt biltvätt, sånt är kul må ni tro. Här fick vi ett härligt prov på att Sanna mest umgås med sina föräldrar när det gäller svenska. ”Den var fan så mycket bättre än Björn-tvätten!” förklarade hon.

Lyckades bita ihop några sekunder innan jag garvade häcken av mig.

 

Vi shoppade lite presenter att ta med hem, Sanna och jag. Alva hade kompis på besök, men hamnade på något vis utanför, så jag tog med Sanna till Target. Nu har vi bl a köpt 80 fruitskins. Såg för några dagar sedan en skitsöt kortärmad blus på Freddan… ja, jag vet, det är som att handla på Obban, men vad 17, ibland lyckas de! Vi knatade in där också. Det verkar som att jag mest handlar på ungdomsavdelningarna, så även idag. Den är ärmlös, vit och figursydd med lite krås på, och så är den mönstrad med körsbär. Lillasyster kommer att bli avundsjuk. Nu måste jag köpa en ny eller sy in min gamla pennkjol.

Min lärare är klar med betygsättningen men är inte nöjd med hur den kan kommuniceras ut via webportalen, så vi studenter måste vänta några dagar till. Jag vill gärna ha den extra feedback han vill ge oss, så jag väntar gärna, men sitter förstås på nålar ändå.