Inatt har det varit kallt, under 10 C skulle jag tro. Då är det inte sommar längre. Plugghörnan ute är för kylig, hade filt igår, men idag lockar det inte ens att gå dit.
I torsdags var vi så upptagna så att vi – hör och häpna, hela familjen glömde karaten! Sanna har blivit uppetad till vuxenkaraten, hon är för bra för barnkaraten nu. Dräkten, som kallas Gi, har kommit. Hur som helst, comes lördag och vi har almanackan full, karate istället för i torsdags och Alvas balett samtidigt. Sanna skötte sig superbra, Senpai (Sensei=lärare, Senpai=lärarassistent) frågade om det verkligen var hennes första gång inne på vuxenkaraten.
Alva dansade jättebra, vi har övat lite hemma eftersom hon har handikapp pga språket, men hon var duktigare än jag trott. Flickan som var taskig förra veckan gav Alva blanka f*n i, så flickan ville leka med Alva mer än något annat. Förstås. Alla har väl hört talas om spelet och hur man ska vara svåråtkomlig? Alva veknade lite, men flickan gav upp, efter halva lektionen lämnade hon till och med studion. Tja, vi hade regn för andra gången i sommar och det var väl vädrets fel att de var lite trötta.
Det var member appreciation day på mitt gym, så vi åkte dit och fick nygrillade hamburgare och dricka till lunch. Hoppborg och ansiktsmålning bjöd de också på. Det kändes himla dumt att gå runt med vanliga kläder bland alla tränande individer, vi tränade ju inte alls. Jag hade väl tänkt det, men vi är snuviga hela gänget. Jag har säkert 37.3 och svärmor säger att hon tror att jag överlever, men jag tvivlar. Framtiden får utvisa.
Ett par timmar senare åkte vi till Terezas nya jobb som hade invigning i helgen. De kombinerar vuxenträning med barnaktiviteter istället för bara barnvakt och de håller till i den sötaste villa jag besökt här i USA. Tereza har konstlektioner förstås, det finns även dans och yoga. Alva och Sanna gick på dans, sedan målade och skulpterade de, Sanna sprang iväg på yoga och var äckelduktig. Innan de stängde vid 17 hade de en sista barn-yoga och Sanna ville gå igen, Alva följde med. Alva visade sig vara en riktig naturbegåvning hon också!
Jag vill lova att de små räkerna sov som barn på natten! Alva vaknade inte ens för sin vanliga klockan-tolv-yra.
Vi hade min låtsas-släkting Ellinor som barnvakt i fredags när vi åkte iväg på liten kryssning med Microsoft. Tyvärr var arrangemanget så kasst att det inte är värt att orda om. Det blev några fina bilder på Seattle men indianreservatet Tillicum Valley som vi kom till var bara patetiskt, exploaterat och tunt. Ungarna fick inte följa med, vilket var synd eftersom de om de fått följa med hade gett mig något utbyte av det hela, men att vallas runt bara vi vuxna hade jag hellre varit utan. Ungarna å andra sidan hade jätteroligt hemma med Ellinor.
Förhoppningsvis blir det någon ny utgång snart. Gymmet och Dojon anordnar båda ”parents night out” 26/9 och det skulle ungarna gilla; träning, pizza, popcorn och film! Dessutom har Tereza gett mig en födelsedagspresent redan, ha över ungarna på pyjamasparty. Är det inte fantastiskt?
Alva och jag gjorde manikyr & pedikyr i fredags. Alva vågade inte pedikyr, ”nästa gång” sa hon.
Sannas dräkt tvättat några gånger – den var hård! Lilla räkan… så söt och så stor…
Jag ser fram emot nästa lördagsmorgon när jag får sätta in en karateapa och en prima ballerina i bilen. Det kommer bli en härlig syn. Yeah vilken helyllemorsa jag börjar bli! 1 år som arbetslös will do that to you!
Tröttheten har ingen lag. Tyngdlag kanske.
Veckans roligaste:
Diskuterade rasism med Sanna. Förklarade hur vissa dumma människor tycker att andra är sämre bara för att de är t ex har annat etnicitet, kommer från ett annat land eller inte kan språket så bra, där även vi räknas in. Vi pratade länge, jag upprepade allt, man vill ju inte missuppfattas. Och för att dubbelförsäkra mig om att inte ha missuppfattats så brukar jag när vi pratat viktiga saker ”förhöra” barnen senare, då får även Viktor höra, det är en liten bonus. Den här gången visade förhöret vara bra… Frågade Sanna vad vi pratat om och hon sa att ”vissa” var mindre värda. (Säger inte vilka nu, så blir ingen sårad!) Gör om, gör rätt!
Men tösabiten är tack och lov färgblind. Inte helt, hon beskriver folk korrekt, men hon bryr sig inte om etniciteten, språket ännu mindre, kanske inte så konstigt. Det glädjer mig mycket.
) Äpplet var gult, stenhårt och ludet, luddet påminde om äckliga gamla plastdjur med ”sammetshölje” som jag hade när jag var liten. Jag drog slutsatsen att det inte var några äpplen utan kvitten. Kul, kul, har aldrig sett förr. Messade Viktor och frågade om kvitten är ludna, han hade ingen aning, bara att de såg ut som stora, fula äpplen.
