Vi har varit på Ikea, igen, och handlat lite som vi inte behöver och inget av det vi behövde, precis som det alltid går till när vi åker dit. Man började ana oråd när vi närmade oss med bilen och Alva vrålade ”jag vill gå in där!!”. Inte kan hon väl gilla att gå på Ikea?
Nåväl. Det var hyfsat lugnt besök, lite hoppande i bäddsoffor och utbrott när man inte fick köpa katt (Sanna) och panda (Alva). På vägen hem började hon sjunga. ”Trader Joe vad du va söt å fin när du kom in till mig och rulla upp gardin…” osv. Borde ha varit med stora bokstäver, för Alva lever absolut under parollen högt är vackert. Vi garvade åt henne, jag sjöng så en gång för 2 månader sen eller så, och efter det trallar de glatt på den båda två eller så får jag requests följda av ”en. gång. till. en. gång. till.”.
Vi svängde av 167:an och upp på 405:an mot Bellevue och Everett och mitt i svängen fullkomligen vrålar ungen ”jag heter Fred Meyer!!”
Jag vet inte om jag bara bleknade i ångesten eller om jag skrattade, men jag tyckte i alla fall att ”vi behöver ordna några nya intressen åt ungen”. Med början imorgon. Jag tror det blir hästar.
Anledningen till att jag drog detta till minnes var att ungen sprang naken genom huset alldeles nyss, på väg in till badkaret och hon utbrast högt, tydligt och på fullkomligt perfekt överklassbrittisk engelska ”Oh my God!”.
Mindre roligt idag var en sak som jag nämnt förr, bristen på kvalitet. Alla jag pratat US-shopping med säger att det är så bra, det är så lätt att byta och man kan göra det av nästan vilka skäl som helst och även efter väldigt lång tid. Jag är fullkomligt oimponerad av detta. Jag köper inte saker för att lämna tillbaka dem, jag köper det jag behöver och förväntar mig att det ska fungera direkt. Felaktiga saker har jag inte haft problem att byta hemma heller, tack och lov krävs det dock sällan. Vi for förbi Fry’s idag, ett jäkla humungous varuhus för all elektronik man kan tänka sig, alltså motstånd, förlängningskabel, skrivarpapper, leksaksrobotar, dvd-filmer, ja ni hajar. Vi tänkte kolla om de hade billigare transformatorer 110->230 V (vi kallar dem ”klumpen”) än Radio Shack vilka tar närmare $40 för sina, och man får bara 40 W. Viktor hittade en som gav 50W och kostade under tian. Ungarna hittade varsin 3D-tryckt lampa som de älskade, Sannas med Spiderman, Alvas med Batman, lamporna verkade stadiga och bra och barnen behöver mer ljus så WTF, vi tog dem. Och så köpte jag batterier till brandvarnaren.
Plockar upp alla varor och sätter mig på golvet med två jätteuppspelta småflickor och monterar deras lampor. Viktor hittar glödlampor, tur att vi hade köpt. Så provar vi transformatorn, elvispen är en bra kandidat, den klarar sig på bara 40W trots att den vill ha 280, bara den får sina 230 V. Det fick den inte med nya klumpen, den lät redo för pension. Bytte till Radio Shack-klumpen, wrooom så var den ung och pigg igen. Då var det bara skit alltså, den fungerade ju inte alls.
Lite sur men van efter alla skitinköp på Freddan knatade jag in till flickornas rum och ställde deras coola nya lampor på nattduksborden som stått och väntat på lampor i 2 månader. Alvas lampa såg konstig ut, jättesned. Försökte böja till lampfoten som pekade ut flera grader åt sidan, men den var gjuten och gick inte att rubba.” Tur att Sannas är ok” tänkte jag men insåg att det inte spelar någon roll, tillbaka måste vi ju likförbannat. Dessutom hade jag fel, hennes lutade upptill istället, skärmen hänger. Båda glödlampornas socklar var också lösa. Vad är det för fel på så mycket här? Varför är 2 saker av 3 som man köper skit? Och i det här fallet 3 av 4. Så visst är det trevligt att man får byta, men trasiga saker får jag faktiskt byta hemma också! I vilket land som helst skulle jag tippa på. Hade de misslyckats även med batterierna hade jag blivit väldigt förvånad, och ja, de var det enda vi var nöjda med.
Jag köper helst kvalitetssaker för något mer pengar, men jag tycker inte att de brukar misslyckas med lågprisalternativen heller därhemma, som t ex Rusta vars saker har fungerat hur bra som helst, jag har aldrig lämnat något i retur där. Här har jag börjat och köpt en billig vattenkokare, (den var ändå dyr i mina ögon, men de är ju å andra sidan vanligare i Sverige) och fått lämna tillbaka den. Bytte upp mig till den dyraste i affären och nu har den börjat bugga efter under 4 månader. Jag räknar med att få 5-8 år ur en vattenkokare, men kan acceptera så lite som 3 år också med tanke på att jag använder dem 4-10 gånger per dag. 4 månader anser jag vara fabriksfel.
Jag har funderat rätt mycket runt detta, (förstås/som vanligt/åh vad oväntat,) och undrar vad som händer med alla sopor. Ska jag behöva resa dit bara för att göra 3 returer? Eller ska jag lämna skräpet i garaget tills vi ska dit nästa gång (och då säkert glömma grejerna)? Och vad gör de? Gör de returer till Kina? Läggs det i en sopcontainer eller återvinns det som går? Det enda jag känner mig helt säker på är att de inte lagas. Det gör mig sorgsen.
Vi valde bort sängen vi såg på Ikea och köper beg från parallellgatan istället. En lastbils resa färre Renton-Redmond och retur och återanvändning av ett stycke säng.
(…dessutom slapp vi köpa säng vilket var en hel vetenskap i sig – det finns inte madrasser med träbotten som hemma!)
) men in-te till skolan… na-na na-na na-naah…” High-fiveade med Viktor, har vi garanterat aldrig gjort förr!
