Hemlängtan och julpyssel november 30, 2009

Förra helgen råkade jag på min första religionsdiskussion. Det finns 2 krokar jag normalt inte nappar på, politik eftersom jag trots mitt intresse innan vi flyttade är så dålig på det, och religion eftersom jag även där inte anser mig kunnig nog, samt att om jag ska diskutera vill jag gärna vara ärlig, och vad gäller religion kan jag inte vara ärlig utan att såra. Men, när den här kvinnan, Ruth, ursäktade sig och sedan sa på ett nedlåtande vis att Sverige var efterblivna vad gäller religion. Såe… jag inte bara nappade på betet, utan förberedde mig på att svälja hela henne. Faktum är ju att svenskar slutade tro på Gud i ungefär samma veva som man slutade tro på tomtar och troll, det sa jag inte, men jag förklarade för henne att vi absolut inte låg efter utan före. Vi är trygga och behöver inte längre en tro. (Det är svårt att tro att är kristen, va?) Hon tyckte inte att rikedom ersatte behovet av tro, och det håller jag ju med om och betonade tryggheten, hur vi vet att vi har mat på bordet varje dag och att vi inte kommer att förlora våra barn i någon banal sjukdom som vi idag har penicillin mot. Det här föll inte i god jord vill jag lova! Men jag kunde inte sluta heller, jag blev besviken på henne, hon var ingenjör på Boeing och jag trodde att hon var intelligent, men så börjar hon snacka skit om andra religioner, om att man i samtliga andra måste bli bättre hela tiden och sikta på att bli Gud. Jag började faktiskt skratta. Det var så dumt. ”Mm… är det inte så att man ska bli den bästa man själv kan bli?” Att sikta på Gud är väl fel överallt, trodde jag i alla fall. Hon trodde mig inte och började prata om hur Jesus skapade en bro så man inte längre behöver vara perfekt utan kan nå himmelriket ändå.

Ja, det äcklar mig att höra sånt här, särskilt när det visade sig att hon trots att hon inte är katolik tror på bikt, denna styggelse! Denna enkla lösning på att få göra vad man vill och ändå kalla sig god kristen! Sorry chixet, men om du häcklar mitt land och sedan berättar sånt, då kan jag inte hindra mig. Så jag fortsatte. Med att Bibeln är påhittad saga skriven av äckliga, kvinnohatande gubbar flera 100 år efter Kristus, och att om alla biktande hycklare kommer till himlen men inte exemplvis min mor, trots att hon är bättre än samtliga kristna jag känner, då har jag inget där att göra heller! Ruth sa inte emot, hahaha! Jag tror att hon gav upp.

Jag undrar om Jesus inte bara gav dem en genväg till Sankte Per, det gav dem även en rätt till att vara så dåliga som möjligt. ”Stoppa ner min plus sized snabbmatsmiddag i 3-dubbla plastkassar som jag slänger när jag kört hem i min 3-liter-milen-Ford. Sen ska jag slå mina ungar, kalla min fru för hora, skjuta prick på ekorrar och imorgon ska vi gå i kyrkan.”

Det här skulle egentligen vara en parantes! Jag eldar upp mig. Vad jag skulle komma till är att efter den här ”incidenten” så har jag längtat hem. Men om jag minns rätt så gjorde jag det i fjol också precis runt jul. Perversa drömmar om familjeträffar, Barnens Djungel, synthklubbar, shopping, vårt hus, (som är uthyrt i 1½ år till,) svensk kvalitet, arbetsmarknad man förstår sig på, dagis som har barnen utomhus, och så vidare, de svärmar i huvudet konstant. Idag har jag satt upp elljusstakar och det lilla julpynt vi har, vi improviserar, men jag saknar jullådan som jag glömde på vinden i Sollentuna. Julen är favoriten, och det gör väl hemlängtan ännu starkare.

 

Jag har inte orkat blogga så mycket på sistone. Har inte mycket att säga. Skjutsar ungar, tränar, pysslar hemma, handlar. Ärligt talat så vete katten vad jag gör.  Vi har just haft Thanksgiving och ätit kalkon. Sedan var det black Friday, och vi handlade inget i år heller, men det var mycket folk ute. Jag tror att handlarna försöker införa något nytt, Cyber Monday, då ska man förköpa sig på internet istället. Vi behövde ny scanner eftersom vår gamla gick sönder för ett par år sedan, så vi beställde en från Best Buy, vi fick den för halva priset tack vare utdragen Black Friday och med gratis frakt tack vare Cyber Monday. Så behöver man något är det ju bra med dylika orgier i reashopping.

Alltså, bilder.

Alva har varit hos ögondoktorn och fått glasögon.

Alva älskar tomten och kramar så mycket hon kan. Sanna vill helst hålla sig några meter ifrån, vi tvingar henne att sitta bredvid. Men han var så rar så att hon gick med på att sitta i knät!

Det finns skumbollar här, men de är miljövidrigt importerade och sega pga sin aktningsvärda ålder samt okunskapen gällande förvaringen. Så jag testade att göra egna. Rånen blev bara pannkaka så nästa gång blir det färdigköpta smörgåsrån. Annars var de väl rätt goda.
Mums-Mums:

Sanna blev officiellt en Daisy Girl Scout i onsdags. Far var med och förevigade, filmkameran var med och bjöd på överraskningen ”inget batteri”. Vi har småfilmer tagna med vanliga kameran, om någon vill ha så säg till.
  

Vi på hoppborgsstället Pump It Up i Kirkland på Thanksgivingsmorgonen.
 

Det är svårt att fota kolibrier, de är så snabba att man tror att de teleporterar sig. Men här sitter han och sörplar sockerlag från kolibrimataren. Hoppas att jag kan få chansen att visa en bättre bild i framtiden!

Prinsessåldern är här!

Vi är ovana vid detta, vi har ju bara erfarenhet av vår 6-åring som struntar i allt vad prinsessor heter. Men det är mysigt. Dräkten har Alva fått efter Sannas klasskompis som är för stor för den. Flickans mamma är jätterar, jag tror att vi börjar bli vänner.

Utslagen flickunge med prinsess-spöt i handen.

Det här förvånade oss, precis som det gjorde i fjol. Granarna står sig längre eftersom det är en annan art än de som säljs inför jul i Sverige, men att börja sälja, och att det fanns köpare, redan 28 november, det är ju jättekonstigt.

Idag har vi varit på Ikea. Handlade massa ljus, jag ville köpa adventssljusstake men hittade ingen och fick improvisera. 4 elljusstakar har vi dock hittat. Det blev sill och lutfisk, dill, pärlsocker och vaniljsocker, Paradis och annat trevligt. Vi åker förstås nästran bara dit för matens skull.

Vi hade lämnat in barnen i barnhörnan och satte oss för att fika en stund. Den surrealistiska omgivningen, med den välkända inredning och alla svenska ord, det kändes precis som att vara i Sverige! Dessutom var inte barnen med, det är de alltid här, men i Sverige lämnade vi dem till farmor och farfar, så det kändes extra skumt. Viktor började plötsligt fnissa åt något, jag såg inte riktigt så han fotade och visade mig…

‘

Svart päls stack ut ur stjärtskåran. Härligt!
Det är inte ofta Viktor fnissar!

Fjolårets hemgjorda adventsljusstake var ful och slängdes, i år orkar jag inte göra en ny. Fat och blockljus blir det i år.

 

Trevlig första advent på er.

Trader Joe’s, Onsdag 13.00 september 16, 2009

Alva: Mamma, vad har de där vid provsmaken?
Skylten: APPLE TORTETATIN.
Jenny: Det står äppeltor.. äppelro… äppeltortatata… DET STÅR ÄPPELPAJ!
Manlig Trader-anställd garvar bredvid oss.

Går fram till provsmaken efter påtryckningar från Alva som går dit och smakar varje gång vi handlar där, även när det bara är sallad. Nja, kanske inte då. 
Jag ser att det står Torte Tatin.

Jenny: Ah, Tåårt tatäää.
Provsmakskvinna: Yeah, it’s really great you know.

Alva smakar.

Provsmakskvinna: It’s imported from France.
Jenny: Wow, now that isn’t good. (Jag är fascist, I know)
Provsmakskvinna: Yes, it’s only 4.95!
Jenny: (förvirrad) Oh, no, I meant the freight and, and… uh yeah.
Provsmakskvinna: Yes, but it’s ok. It’s frozen all the way. And still it’s just 4.95! Hard to believe, huh?

Jag bara blinkar.

Jenny: But… I’d rather rather pay double and have it made nearby?
Provsmakskvinnan förklarar hur allt har mer socker, margarin istället för smör osv här.

Spelade lite förstående och imponerad och så tackade vi och gick vidare. Äppelpajen var god.

Mer om växande barn mars 23, 2009

Mina barn är rätt lika, men ändå som dag och natt. Det är små saker, som att Sanna dricker mjölk och Alva dricker juice, och personlighetsdrag, Sanna älskar att kuta runt som en galning och skrika, Alva gillar att ligga framför TV:n och vila. Sanna gillar att rita om hon ska ta det lugnt, Alva tar det alltid lugnt och leker gärna mamma-pappa-barn med dockor, men gillar bollar också. Alva har över huvud taget aldrig brytt sig nämnvärt om att rita, på sin höjd lite klotter. För en månad sedan, eller mindre, fick vi kanske se en sol ibland, och lite ringar som hon sa var saker, men vi såg sällan något förrän hon berättat. Och så här om dagen (torsdag 19/3) kom plötsligt detta:

Inga huvudfotingar här inte. Hon har väl tittat på Sanna. Men ändå, från inget alls till riktiga gubbar, med hår, fingrar och ansikten? Jag blev lite grinig över att jag inte var hemma när hon gjorde denna, och ska jag vara ärlig så trodde jag inte på varken Alva, Sanna eller Frida (!) när de sa att Alva ritat. Men nästa dag ritade hon en till, och dagen därpå var vi på restaurang och hon ritade gubbar på alla blanka papper hon kom åt. Hon var helt hypnotiserad när hon ritade, verkligen ”igång”, som en kostnär som blir hög på sitt arbete. Åter kan jag dock se skillnad jämfört med Sanna, Sanna ritar en grej och så är hon klar, Alva fyller sina papper, även baksidorna, vilket inte skulle komma på fråga för storasyster.

 

Barnen har ont i magen, det verkar vara något som går. De kräks inte, de har bara ont. Själv får jag ont i magen efter 5 liter te. Jag har dragit ner.

 

Marymoor Park i lördags. Man kan inte annat än att älska den här utsikten, undrar om man nånsin vänjer sig? Ovanligt bra sikt, jag ser det här varje gång jag åker till gymmet. (Idag blev det bara styrketräning, astråkigt, men vad har jag för val?)

 

Jag har tidigare beklagat mig över töntiga curlandet som jag ser på preschool mm, men idag såg jag något av det absolut töntigaste någon kan föreställa sig. Det är för lustigt, mina ungar har fått varmkorv på stan redan innan de fyllt 1. De skulle bara veta på kraftkidssafe…

Personligen tycker jag att man borde puréa all mat, suga i sig den med sugrör och fortsätta med detta tills man dör. Då är man van när tänderna faller ut någon gång i framtiden. Nu ska jag koka och skala ett helt ägg, stoppa det i munnen och svälja det helt. Det ska vara nyttigt har jag hört.

Groundhog day februari 3, 2009

Vi får tydligen ingen tidig vår enligt denne.

Små ”amerikanska” fenomen januari 11, 2009

Vi har varit på Ikea, igen, och handlat lite som vi inte behöver och inget av det vi behövde, precis som det alltid går till när vi åker dit. Man började ana oråd när vi närmade oss med bilen och Alva vrålade ”jag vill gå in där!!”. Inte kan hon väl gilla att gå på Ikea?

Nåväl. Det var hyfsat lugnt besök, lite hoppande i bäddsoffor och utbrott när man inte fick köpa katt (Sanna) och panda (Alva). På vägen hem började hon sjunga. ”Trader Joe vad du va söt å fin när du kom in till mig och rulla upp gardin…” osv. Borde ha varit med stora bokstäver, för Alva lever absolut under parollen högt är vackert. Vi garvade åt henne, jag sjöng så en gång för 2 månader sen eller så, och efter det trallar de glatt på den båda två eller så får jag requests följda av ”en. gång. till. en. gång. till.”.

Vi svängde av 167:an och upp på 405:an mot Bellevue och Everett och mitt i svängen fullkomligen vrålar ungen ”jag heter Fred Meyer!!”

Jag vet inte om jag bara bleknade i ångesten eller om jag skrattade, men jag tyckte i alla fall att ”vi behöver ordna några nya intressen åt ungen”. Med början imorgon. Jag tror det blir hästar.

Anledningen till att jag drog detta till minnes var att ungen sprang naken genom huset alldeles nyss, på väg in till badkaret och hon utbrast högt, tydligt och på fullkomligt perfekt överklassbrittisk engelska ”Oh my God!”.

 

Mindre roligt idag var en sak som jag nämnt förr, bristen på kvalitet. Alla jag pratat US-shopping med säger att det är så bra, det är så lätt att byta och man kan göra det av nästan vilka skäl som helst och även efter väldigt lång tid. Jag är fullkomligt oimponerad av detta. Jag köper inte saker för att lämna tillbaka dem, jag köper det jag behöver och förväntar mig att det ska fungera direkt. Felaktiga saker har jag inte haft problem att byta hemma heller, tack och lov krävs det dock sällan. Vi for förbi Fry’s idag, ett jäkla humungous varuhus för all elektronik man kan tänka sig, alltså motstånd, förlängningskabel, skrivarpapper, leksaksrobotar, dvd-filmer, ja ni hajar. Vi tänkte kolla om de hade billigare transformatorer 110->230 V (vi kallar dem ”klumpen”) än Radio Shack vilka tar närmare $40 för sina, och man får bara 40 W. Viktor hittade en som gav 50W och kostade under tian. Ungarna hittade varsin 3D-tryckt lampa som de älskade, Sannas med Spiderman, Alvas med Batman, lamporna verkade stadiga och bra och barnen behöver mer ljus så WTF, vi tog dem. Och så köpte jag batterier till brandvarnaren.

Plockar upp alla varor och sätter mig på golvet med två jätteuppspelta småflickor och monterar deras lampor. Viktor hittar glödlampor, tur att vi hade köpt. Så provar vi transformatorn, elvispen är en bra kandidat, den klarar sig på bara 40W trots att den vill ha 280, bara den får sina 230 V. Det fick den inte med nya klumpen, den lät redo för pension. Bytte till Radio Shack-klumpen, wrooom så var den ung och pigg igen. Då var det bara skit alltså, den fungerade ju inte alls.

Lite sur men van efter alla skitinköp på Freddan knatade jag in till flickornas rum och ställde deras coola nya lampor på nattduksborden som stått och väntat på lampor i 2 månader. Alvas lampa såg konstig ut, jättesned. Försökte böja till lampfoten som pekade ut flera grader åt sidan, men den var gjuten och gick inte att rubba.” Tur att Sannas är ok” tänkte jag men insåg att det inte spelar någon roll, tillbaka måste vi ju likförbannat. Dessutom hade jag fel, hennes lutade upptill istället, skärmen hänger. Båda glödlampornas socklar var också lösa. Vad är det för fel på så mycket här? Varför är 2 saker av 3 som man köper skit? Och i det här fallet 3 av 4. Så visst är det trevligt att man får byta, men trasiga saker får jag faktiskt byta hemma också! I vilket land som helst skulle jag tippa på. Hade de misslyckats även med batterierna hade jag blivit väldigt förvånad, och ja, de var det enda vi var nöjda med.

Jag köper helst kvalitetssaker för något mer pengar, men jag tycker inte att de brukar misslyckas med lågprisalternativen heller därhemma, som t ex Rusta vars saker har fungerat hur bra som helst, jag har aldrig lämnat något i retur där. Här har jag börjat och köpt en billig vattenkokare, (den var ändå dyr i mina ögon, men de är ju å andra sidan vanligare i Sverige) och fått lämna tillbaka den. Bytte upp mig till den dyraste i affären och nu har den börjat bugga efter under 4 månader. Jag räknar med att få 5-8 år ur en vattenkokare, men kan acceptera så lite som 3 år också med tanke på att jag använder dem 4-10 gånger per dag. 4 månader anser jag vara fabriksfel.

Jag har funderat rätt mycket runt detta, (förstås/som vanligt/åh vad oväntat,) och undrar vad som händer med alla sopor. Ska jag behöva resa dit bara för att göra 3 returer? Eller ska jag lämna skräpet i garaget tills vi ska dit nästa gång (och då säkert glömma grejerna)? Och vad gör de? Gör de returer till Kina? Läggs det i en sopcontainer eller återvinns det som går? Det enda jag känner mig helt säker på är att de inte lagas. Det gör mig sorgsen.

Vi valde bort sängen vi såg på Ikea och köper beg från parallellgatan istället. En lastbils resa färre Renton-Redmond och retur och återanvändning av ett stycke säng.
(…dessutom slapp vi köpa säng vilket var en hel vetenskap i sig – det finns inte madrasser med träbotten som hemma!)

januari 10, 2009

NEEEEEEEJ!!!

Automatiska telefonförsäljarna har hittat min mobil.
Jag tar liiiiveeet av mig!!!

 

Fotnot:
1. Jjag överdriver. Lite.
2. Donotcall.gov fungerar INTE.

Snow day december 17, 2008

Idag har jag gjort något som är väldigt o-jag.
Igår satt jag och önskade innerligt att det skulle börja snöa så att vi slapp preschool idag (ja, jag hatar att vara art mum) men det kom inte en flinga. Vi vaknade sent idag, klockan 9, för barnen sover hos oss så mycket att vi aldrig sover djupt. Jag kikade ut genom de tunna slöjorna till gardiner och till min sorg syntes ingen snö. Det är bara att bita ihop.

Gick upp och kikade ändå in på Lake Washington School Districts hemsida, och JAAA! Skolorna är instängda för att det SKA snöa. (Men det skulle det ju igår också…?) Jag sprang runt i huset och skrattade och sjöng av glädje! ”Going to Miami (kommer från gamla avsnitt av Sabrina tonårshäxan, jag vet, pinsamt ) men in-te till skolan… na-na na-na na-naah…” High-fiveade med Viktor, har vi garanterat aldrig gjort förr!

Jag är så lycklig. *snyft*