Halv sjutti september 28, 2009

Jag skrev igår, men glömde lägga in det. Således; Söndag:

Vi satte på oss våra finaste comboysiga skjortor och åkte på state fair idag, ”doin’ the Puyallup”, precis som vi gjorde 2 dagar efter att vi flyttade hit i fjol. Det var skoj att tänka på hur ungarna inte förstod ett ljud då och det mesta idag. Tyvärr är Alva förkyld, hon blev frisk men det återkom och vi missade det. Hon klarade dagen rätt bra ändå.

Vi blev kvickt påhoppade av en säljare. Han frågade var vi kom ifrån. Frågan var så direkt att jag automatiskt svarade Sverige istället för Redmond, kanske undermedvetet val för att slippa säljas på något. Vi pratade på lite, men för att göra berättelsen kort så frågade han om vi var utbytesstudenter. Jag vek mig dubbel och asgarvade. ”Herregud, mannen, vi är 35!” frustade jag fram. Tänk att man får visa leg oftare i år än vad jag gjort sammanlagt mellan åldrarna 20-33 i Sverige! USA is doin’ me good… yeah…

Så tittade vi på djur och drog paralleller om grisen Wilbur för att ungarna skulle förstå vad vi var på, käkade lite skräp (ja, lite, vi hittade inget tillräckligt värt det) och åkte karuseller. Några bilder nedan.

 

Kursens första grupparbete är avklarat. På något sätt lyckades jag göra som när vi skulle skriva uppsatser i gymnasiet och skrev bara rakt av. Min gruppmedlem klagade på någon bagatell men var i övrigt nöjd, jag gjorde lika med hans deluppgift. Himla trevligt! Min grupp består av mig, min fd kollega från Itella (jättekul att vi råkar gå samma kurs och att han hittade mig!) och en kille som bor i Kina. Urdumt antar jag med så lång tidsskillnad men han i Kina verkar inte vilja vara med ändå.

 

Idag ja… idag hände det oundvikliga. Fan vad jag är gammal. Jag sköt på faktumet så långt det gick. Jag har sagt 34 fram till så sent som igår. Fylla år var kul fram till kanske… 32. 35, not so much fun. Det  är halv sjutti.

Fick önskad puls/pedometer-klocka i present. En fitnesstidning. Och Godiva-choklad (!). När Sanna och Viktor försvunnit på respektive dagaktivitet så åkte jag och fortfarande förkylda Alva till Southcenter och shoppade på hennes begäran. Alva satt nerbäddad i sittvagnen och käkade popcorn och njöt mest av att skjutas omkring, förutom när hon tiggde till sig kläder (hon fick en jättelurvig brun luv-klänning från Gap). Jag hade rabattkupong och storshoppade på HM, mycket ovanligt och väldigt trevligt. 

Men när man fyller år tycker jag fortfarande att man ska käka exakt vad man vill. Vi brukade få välja vad vi ville när jag var liten. Jag minns bara en beställning, jag beställde pizza, dubbelt inbakat tefat! I år kände jag bara ”vad jag är sugen på dillkött”. Brukar göra det på frystorkade soja-bitar, det är vego, billigare och kokar klart på nolltid, men jag har inte hittat det här. Det blev grytbitar. Lagerblad och hela pepparkorn hade jag inte heller. Dill på kruka kunde man ju glömma, det fanns 2-3 små kvistar á $2 paketet. Det fick vara värt priset, 2 paket dill och en burk dillfrö, numer planterade. Det blev sååå gott. Hur kan nåt så enkelt bli så bra? Avsaknad av flera ingredienser dessutom? Det är säkert fet-grädden. Vi käkade alldeles för mycket förstås. Och nu? ”Vad jag inte är sugen på dillkött.”

 

Härmed är det officiellt: Sanna har börjat bryta. Hennes svengelska är hjärtskärande gullig.

 

Pulsen har legat på 60 hela dagen. Nu tänkte jag på Intervjun och hjärtat hoppade upp på 73. Ska träffa gänget imorgon, rekryteraren, projektledarchefen och en programmerare, för att kolla personkemi och så. Jag har panik, på gott och ont, ser fram emot det så att det gör ont / är livrädd så att det gör ont. Och vad 17 ska jag ha på mig???
(Nya blåjeans, blus, kavaj.
Håret så enkelt som möjligt, i tofs.
Minimalt med smink och kvinnliga utsmyckningar; inga smycken utöver ring, örringar och klocka.
Viktors parfym.)

 

Lite bilder

Alva och Sanna på Sannas skolgård
 

Ballerinorna i steppskor (de väntar på att få klistermärken på händerna). Alva står, kobent som sin mor, 3:a från vänster.

Tjejerna framför pumpakarvningen på Puyallup.

En till pumpa, Alva, Sanna, 1/8 eller nåt av mig.
 

Alva på cool ride.

Sanna vågar det mesta. Killen var lite snäll mot henne, inte så många helsnurrar, men det suger nog rejält i magen ändå!

Uniformt september 24, 2009

Sanna har karatedräkt.
Alva har ballerinadräkt.
Idag kom min. Eller mina rättare sagt.

Det här är ett bib apron med körsbär på. Håller i min nya rosa äggklocka.
 

 
Det här är ett vanligt med knyt. Och såhär lycklig blir man över körsbärsförkläden.

Man förväntas säkert laga stek och baka majsbröd när man ser ut såhär, men jag steker faktiskt pannkakor till barnen och tofu till mig. Jag behöver inget bakat nu, men jäklars vad jag längtar efter att få baka lite!

Det blev rätt mycket shoppa idag. Det brukar mest handlas mat i vårt hushåll eftersom jag avskyr att kasta och slösa och jag hatar att ha massa onödiga prylar. Tänker nästan alltid 2 eller 20 gånger innan jag köper något, förutom maten alltså, det går nästan alltid att tillaga något om det inte duger i sin ursprungliga form. (Nej, jag kastar inte mat heller, vi pratar promillen här.) Men idag var jag och Alva på Costco, de lurade dit mig med rabattkuponger. Ny stekpanna, 18 burkar med snap-lock jättebilligt, täta muggar som Sanna kan ha mjölk i till skolan. Jag vet inte vad det är med min hamstra-gen, men jag känner mig så trygg med kylen full. Och mina svampar har det så bra i den lufttäta burken. Vilken tur att jag pluggar, hur läskigt insnöad på köket skulle man annars vara??

Såg en reklamsnutt för att nyinspelade avsnitt av V börjar sändas 3/11. Jag vet inte jag… men det ser coolt ut, jag ska titta. Men nu tittar jag vidare på Fringe, absoluta favoriten sedan ett halvår. Heroes är så tråkigt, jag avskyr när folk aldrig dör. Ring mig när Sylar är död på riktigt. Eller åtminstone god! Eller låt bli, jag har inte tid ändå. Six Sigma var det ju.

Till sist, och minst eftersom jag tror att det innebär otur att glädjas, så ska jag på andra intervju.

Skräckfyllda guldbruna ögon september 23, 2009

För 1 år sedan, nästan exakt 53 veckor sedan skulle jag tro så hade poolen vid vårt lägenhetskomplex stängt och ungarna och jag hade letat oss ner till Idylwood. Alva stod nästan alltid med ansiktet in mot stranden. Vid ett tillfälle då jag stod precis framför henne så ramlade hon bakåt. När hon låg där helt under vattenytan så såg hon mig rakt i ögonen med sina enorma, knallbruna, och kloka vackerbarnsögon uppspärrade och fyllda av panik. Det var alldeles vansinnigt läskigt, att se henne titta på mig alltså. I övrigt var jag inte orolig, jag visste att hon var säker, eftersom jag inte ville oroa henne så mötte jag bara hennes blick och log stort och kärleksfullt mot henne. Jag skojade med henne när jag fick upp henne och hon blev faktiskt aldrig rädd den charmiga lilla 2-åringen. Hon håller sig nästan alltid lika lugn som jag faktiskt, Sanna likaså. Själv visste jag att jag aldrig i livet skulle kunna glömma den där blicken.

Igår var vi och badade i den där poolen och den var 3 till 6 fot. Jag stod 1-2 meter ut från kanten och Alva fick väl för sig att hon skulle gå till mig. Vilket hon också gjorde. 3 fot, jodå, men 4… Nä, inte lika bra. Jag hörde hennes röst ropa mamma, men fattade inte riktigt eftersom jag pratade med Tereza, reagerade någon sekund försent och Alva bara fortsatte gå. Så när jag till slut vände mig mot henne så var hela barnet under vattnet. Och såg rätt in i mig med vitt uppspärrade, skräckslagna, knallbruna vackerbarnsögon. Jag log igen, men innerst inne var jag oroligare den här gången, fiskade upp henne i min famn och berättade för henne hur cool hon var.

 

Vi badade idag igen. Det blir nog sista gången för säsongen, för dagens 27 grader ska ner till 20-21 resten av veckan, och då kommer sjön att vara för kylig, på våren går det an, vem minns inte april *hutter* men nu när man är van vid badkarstemperatur är det värre. Kanske ett poolbesök till, det skulle ungarna gilla.

 

Apropå vatten så känner jag mig full av det efter för mycket skräp, kör således GI rivstart. Så nu har jag både träningsabstinens och kolhydratsabstinens. Fuskade med jordgubbar idag (snarr!) och ska absolut träna imorgon. Märks det att jag pluggar problemlösning eller??   Haha, uh… Yeah…

Jag hade min bästa intervju hittills idag. Ska sanningen fram så var det mest en telefonscreening, men samtalet var trevligt, rörde intressanta ämnen och jag fick prata om lite proffsiga saker en stund. För att hålla ert intresse på topp så pratade vi projektledningsprocesser, konflikthantering, ITILs olika beståndsdelar samt dess införande och användningsområden och förstås lite Six Sigma på mitt initiativ, brinner man för konstanta förbättringar och för en gångs skull har saker färska i minnet och således verkar kunna något – då tar man upp det!

Så antingen jag får jobbet eller inte så var det ett trevligt samtal. Jag vill förstås ha jobbet också, det var så himla intressant med helt ny och omogen projektledarorganisation som behöver utvecklas och skapas stöd för, roligare finns inte! Men jag vågar inte hoppas. Därför känns det trevligt att veta att det inte var bortslösad tid som så många andra av alla timmar jag lagt på ansökningar, screenings, intervjuer und so weiter.

Det enda som kunde ha gjort den här dagen bättre hade varit om paket kommit från Amazon också. Jag vill ha mina förkläden!

Labour day weekend september 7, 2009

Labour day-helgen kom med vädret från helvetet. Okej att vi behövde regn efter månader av torkat, men samma kväll som vi bjudit över folk för att grilla var oproffsigt tyckte vi. Vi drog iväg och köpte partytält några timmar innan folk kom. Alla kom ändå och garvade bara åt alltihop, jag tyckte att det inte var något att fota och skryta inför svenskarna med direkt, och någon kontrade med att det bara var som en regelrätt svensk midsommar. Fast varmare.

Viktor fyllde 36 här om dagen, så vi firade egentligen hans födelsedag och de coola nya utemöblerna, snarare än Labour day. Men en ledig dag tackar man inte heller nej till! Han fick väl inte jätteroliga saker. Det är inte samma sak att fylla 36 som 6 eller 16. Träningshandskar, träningsshorts, Clintan-t-shirt, Sanna valde Star Wars-Lego och Alva som inte kom på något gav honom en ny ram till nummerplåten på Fårrden efter att han blev avis på min. Nej, han fick inte körsbär.

Själv tog jag inga kort, jag sprang fram och tillbaka mest hela tiden som vanligt. Nu när jag har frys som behöver fyllas upp så har jag passat på att baka, och det rejält. 2 sorters muffins, 3 kärnmjölkslimpor (som inte blev bra alls) och svärmors ungerska små ostkakor, de påminner om smördeg fast utan socker och så är det riven ost i degen och ovanpå. Japp, lika nyttiga som goda. Och väldigt slut vid det här laget. Just det, bullar också, de flesta fyllda med apelsin/mandel och en del med kanel. Nu är botten på frysen täckt.

Jag drack för många Mike’s hard light lemonade och det slutade som vanligt med att vi hamnade i bubbelpoolen. Vaknade med begynnande migrän. Inte bra, men jag hann få i mig en värktablett innan det bröt ut. En jäkla tur det, min Six Sigma-bok är inte direkt underhållande och det var 100 sidor kvar att läsa till på lördag, nu 50. 
Egentligen är ämnet högintressant, han är bara en tråkig gubbe som skrivit boken. Eftersom jag jobbat så mycket i förbättringsprojekt så känns det också som att jag missar något hela tiden eftersom jag redan känner till 95% av allt jag läser. Intressantast idag var rollförteckningarna, man anger dem i bälten som i kampsport och avgränsningarna är skarpa. Han skrev också att svenskar är pålitliga och bättre på att ta egna initiativ pga att svenska ledare är mindre auktoritära än asiatiska och anglosaxiska chefer, men att svenskar å andra sidan är rätt dåliga på att kräva återkoppling och resultat och på så vis kan våra projekt dra ut på tiden. Allt har en baksida.

 

Kan ju nämna sådär i förbifarten att vi förlängde kontraktet på huset här om dagen, 1 år till, så om någon förväntar oss att flytta tillbaka österut så kan ni ju sluta med det. Å andra sidan går det trögt, trögt, trögt att söka jobb, så erbjud mig något tillräckligt bra i Sverige så kanske, bara kanske, kan man tänka sig det…

Nu serverade Viktor mig nystekta kåldolmar som jag förberedde igår. Yes.

Hämta kraft september 1, 2009

Det började rätt bra. Jag lämnade stor flicka i Kindergarten och åkte med liten flicka till preschool. Åkte hem med Alva och träffade Alvas älskade engelskfröken Debbie.

 

Sanna 2004, Sanna 2009. Vad hände???
 

 Alva äter yoghurt i preschool

 

So far so good. Innan jag går för att hämta Sanna får jag mail om jobbet jag ville ha, MS vill inte ens träffa mig för jag är inte teknisk nog. Jag förstår inte, 10 års j*vla teknisk erfarenhet och jag är inte teknisk nog? Jag blev så deppig att det gjorde fysiskt ont. Hämtade Sanna och det kändes som att jag hade en kvartsten om halsen.

I samma veva fick jag mail från baletten. Jag kan inte stava det längre utan var tvungen att fuska! Engelska: ballet, svenska: balett! Hur det än stavas så var klassen full och jag hänvisades till kl 9 istället. 9 varje lördag, jubel, jubel. 

Inte nog med det hittar jag inget att köpa i present till Viktor. Jag tror hans present blir att slippa fiskbullar och stryk på sin födelsedag. Började känna att jag inte orkar träna ens. Förresten var det skitväder också. Mulet, 18 grader, det duggade säkert 1/4 mm. Det börjar bli mörkt tidigt om kvällarna. Och så har jag sedan flera dar jätteont i högerbenets knäsena, hela vägen från knät till höftbenet, inte går det över trots stretch flera gånger om dagen. Ni hör gott folk – det är bara blä allting.

Jag deppade och tog till flaskan. Jodå, jag dricker när jag mår riktigt dåligt. Trots att jag kör bil med barnen i. Det sägs att man inte kan dränka sorgerna utan att de jäklarna kan simma. Det var knappt nämnvärt, men 66 cl Cherry-cola light senare kändes det faktiskt aningens aning bättre.

 

Tvingade iväg mig till gymmet. Värmde surt upp på combaten. Sen blev det lite bättre. Orkade inte med någon ensamträning bland vikterna så jag körde vidare med pump. Räknade ut att jag säkert gått på pump 750 gånger sedan jag började för kanske 9 år sedan. Deprimerande, inte konstigt att jag ledsnat.

Men något hände ändå, precis som alltid. Och som vanligt fattade jag inte innan att det var träning jag behövde. En plan började ta form i huvudet och det kändes lite bättre. När jag kom hem så visade det sig att mitt tjat lönat sig, Alva kom med i sin balettgrupp och får träffa Ella igen på lördag. Nu sitter jag och söker igen. Plugga tänker jag göra om dagarna när barnen är borta. De mörka kvällarna? Tja, utebelysning och uppvärmd bubbelpool duger gott. Den här töntigt kitschiga nummerplåtsramen jag köpt till Kittan piggar också upp. Härligt smaklös va!?

Vi har en ballerina augusti 29, 2009

Jag kommer just hem från kanske den bästa joggingturen någonsin. Jag har knappt sprungit sedan vi kom hem eftersom jag jämför med Väsby som var så perfekt för löpning. Det känns som att jag borde, när man börjar jobba har man inte tid att hänga på gymmet 4-5 dar i veckan utan får välja det som finns till hands. Ikväll kutade jag uppför 40:an, jag har inte vågat förr eftersom Frida berättade att den var tung. Alltså, jag får lock för öronen varje gång vi kör uppför den, fortfarande efter ett år. Men det var ingen fara, det gick lätt uppför och 15 minuter efter att jag lämnat huset var jag uppe på 156:an. Efter den långa uppförsbacken kändes jämn mark som att sväva. Det blir mörkt vid 20 om kvällarna nu, och kallt om nätterna, men luften var ljum. Det var tomt på gatorna i Microsoftkvarteren och på hemvägen längs Bel-Red låg en tung parfym av jäsande björnbär.

Det har tydligen bara regnat 1 inch på 3 månader. Jag vet inte om detta är någon sorts rekord, vore lite för hög frekvens på rekord sedan vi kom så det tror jag inte. Men jag ler nöjt för mig själv när jag tänker tillbaka på hur så många undrade varför vi skulle flytta till regniga Seattle. Jag säger bara en sak: det beror bara och endast på vad man jämför med.

Vi njuter allt vi kan. Igår var vi på gymmet på morgonen och sedan stranden från lunch ungefär. Ringde Viktor som handlade grillmat på hemvägen från jobbet och när han kom hemkörandes hittade han oss halvt intrasslade i björnbärsbuskarna mellan parken och hemma. Vi grillade, ungarna fick bygga sina egna burgare och vi bubblade i poolen. Härligt! Det slog mig att jag kanske aldrig kommer bli såhär brun igen någonsin.

För Alva var detta en mycket efterlängtad helg. Hon har drömt om balett i många månader nu, legat och tittat in under dörren bredvid Sannas karate och velat göra detsamma. Trodde väl inte att det fanns balettlektioner för 3-åringar, men när jag hittade en annons om pre-ballet så var jag tvungen att berätta för henne. Naturligtvis ville hon. Alva är inte typen som tjatar. Man måste vara lyhörd och fråga, inte för rakt på sak för då blir det ju ledande. Ibland pratar hon mycket om saker, som t ex detta, då är det lätt! Hon fick välja genom att prova på karate i torsdag och balett idag.

För mig och Viktor hade valet varit enkelt. Dels är vi emot balett, det är bara en sak i raden av aktiviteter som grundmurar könsskillnader om man frågar mig. Inte nog med det, det blir en resa till per vecka, och det kostar mycket (om båda går på karate blir det något billigare). För Alva var valet också enkelt… Hon hade absolut inte tråkigt på karaten, men hon älskade, älskade, ÄLSKADE baletten.

Redan efter halva lektionen (totalt 40 minuter) hade Alva blivit kompis med Ella. Jag kollade med Ellas mamma och de kommer att gå i samma grupp, lördagar 10:30. Jag stod med tårar brännande bakom ögonlocken, hon var så fin, så cool fast hon så lite förstod, så duktig, så vig! och så social. Och så roligt hon hade! Jag har aldrig sett henne så glad så länge förr.

Alva och nya kompisen Ella. När det var 5 minuter kvar så gnuggade de näsor. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Och jag förstår inte hur det gick till, Alva inte bara brister i talförmåga, de hade inte tid att prata.

 Alva är så mjuk och jag har länge hoppats på att hon ska finna en vän som är likadan, en som inte kör med henne, som låter henne  bestämma lika mycket och som tycker lika mycket om henne tillbaka, för Alva tycker mycket om sina nära. Det verkade kunna finnas potential här. (Jag vet, inte ropa hej innan man är över ån, men glädje ska tas ut i förskott!)

 

Jag fick inte jobbet på MS förresten! Jag är faktiskt mest lättad, nu slapp jag ta ställning om huruvida jag skulle ta det eller ej. Men, rekryteraren berättade att jag tydligen gjort absolut bäst ifrån mig på intervjuerna (hon var med) men att killen de valde jobbat på avdelningen förr. Han hade säkert bytt, sparkats och tvingats gå tillbaka igen. Jag letar vidare, det verkar faktiskt lossna lite äntligen.

 

Jag håller på att blåsa min dator så jag är lite dålig på att läsa min mail den här veckan. Bättring snart!

Min första Microsoft-intervju. Typ. augusti 26, 2009

Jag har just nailat min första Microsoft-intervju. Egentligen har jag väl haft en tidigare, men den var via telefon och jag skulle anställas av nåt annat företag och bara befinna mig i MS’ lokaler. Eller nåt. Hur som. Det var faktiskt riktigt trevligt, oväntat nog. Bara en sak som att jag började köra och tittade noggrannare på kartan och vägbeskrivningen, den såg för kort ut och borde vara fel. Men nej, jag skulle aldrig upp på I5:an. Hela vägen körde jag längs Lake Sammamish och det var riktigt njutbart. Om det blir av så skulle jag nog t o m kunna åka moppe eller cykla dit. Lite långt kanske. Men, den förväntade dryga halvtimmen visade sig bara bli 20 minuter. Härligt!

Jag träffade Joe och Simon. Min rekryterare Beth var också med. Joe och Simon var urnajs, rekryteraren däremot tyckte jag ärligt talat inget vidare om. Hon var så hispig inför intervjun, hon pratade om Joe som om han vore stenhård, jag som borde varit mest nervös (antar jag?) blev lite smittad. En stund.

När vi suttit i möte en stund så kändes det konstigt. Något för bekant, det kändes för hemma. Jag stakade jag mig knappt alls. Vadan detta? Jag som alltid brukar känna mig lite cooky, lite annorlunda och lite fel. Jag log när jag insåg att de var exakt likadana som WM-datingar. Vart man sig i världen vänder, supportkillar är lika i alla länder. Kan bara beskriva det som mysigt.

Intervjun var rätt intressant, vi pratade lite intressen t o m vilket jag hört är ovanligt här. Jag sa att jag tränar mycket och att jag gillar att baka. La till att jag måste träna mycket för att jag bakar mycket. Vi pratade en hel del teknik. Jag fick berätta vilka features jag gillar respektive ogillar mest i Windows. Jag gillar mest hur nya IE föreslår länkar, vad jag ogillar lyckades jag undslippa genom att gnälla på min lilla dator. Naturligtvis nämnde jag att vi har 5-6 datorer hemma.

Lustigast var de berömda Microsoft-frågorna. Tydligen är det så att MS har som standard att ställa ett antal knäppa frågor, man kan googla på dem, vilket jag förstås har. Jag bestämde mig för att jag inte ville förbereda mig och titta inte länge den gången, men likväl fick jag nummer 1 på listan jag hittade:

1. Joe: ”Why is a manwhole round?” Jag tyckte att det måste vara det för att passa locket. Bland annat. Man ska spåna en stund.
2. Simon frågade: ”By just asking questions that can be answered with yes/no, how would find out in which state my mother was born, with the least amount of questions?”
   Jag hade en kommentar på den här som Joe aldrig hört förr trots att han intervjuat 100-tals, och kommentaren var helt oväntad från en invandrare dessutom. Glad. Fick slack på den här frågan eftersom jag inte kan geografin. Men en fråga var om staten börjar på ”mi”. Dumt säkert, hahaha!
3. Joe pekade på Simons läskburk och sa att jag jobbade nånstans och burken skulle lanseras. ”Test it.”
   Jag råkade tappa en Cherry Cola i golvet här om dagen och kunde svara passionerat på frågan. Jag gillar att ha kul på mina intervjuer så det hela slutade med att vi kom in på att man vet vad som händer om man fryser burken, ”alla har väl snabbkylt öl och vet vad som händer om man glömmer dem? frågade jag. ”Min pappa blev jättearg.”

Man känner ju ofta om de gillar en eller inte, som det verkar är det väl också det som avgör om man anställs eller ej. Den bästa känningen fick jag efter att ha frågat vad de gillade med MS och Joe bl a berättade om alla grejer som erbjuds. De har bibliotek, både IRL och elektroniskt, och så har de Rosetta Stone (språkkurser). ”Wow” tyckte jag och tänkte på hur bra spanska jag ska kunna nästa sommar. Simon muttrade ”as if she’d need that” och Joe höll med.

 

Tidigare oron över att få jobbet? Det är förstås fortfarande dålig lön. Man kanske förväntas jobba långa dagar (Joe är där 7.30 – 20.30). Det verkar fortfarande tråkigt, vilket de också sa, det är tydligen hopplöst enformigt.

Så nu är frågan: om (haha, jag menar när) jag får det, ska jag ta det? Ser det bra ut att ha ett jobb punkt, eller ser det rentav illa ut att ha tjänat dåligt när jag ber om det dubbla när jag söker annat? Let me rephrase: är det dumt att ta ett steg tillbaka? Jag behöver nog dryfta den frågan med en amris.

 

Alva sitter och är söt på golvet och Sanna lyssnar på musik i sitt rum. ”Sur är din far, sur är din mor. Sur är din syster, sur är din bror. Och sur är du.” Bäst jag räddar dem och drar ner dem till stranden. Mmm… sol, ljummen vind och vatten.

Intervju! augusti 21, 2009

Har en intervju på Pyttemjuk på onsdag. Product Feedback Analyst Lead på supportavdelning. I Issaquah (halvtimme bort med bil, ingen annan transport finns) och rätt kass lön.

Jag vill minnas att jag såg mer fram emot att dra ut kariesangripen visdomstand när jag var gravid 2006.

Åthutningar augusti 12, 2009

Idag har vi gymmat och varit på KidsQuest efter mycket tjat från just kidsen. På vägen hem satt Alva och körde på med alla sina ”varför?” som hon gjort mycket på sistone. Bra musik på radion, jag passar på att sjunga med och slippa svara efter 10 minuter. Då hör man henne pipa där bakifrån, ”Mamma, var tyst så jag kan lyssna på låten!”. Ungj*vel…   Jag myser åt hennes lillgamla kommentarer.

Jag var på en jobbsökarworkshop igår kväll. Jag är full av inspiration och vill komma igång. Har till och med skrivit in mig, och familjen, på vårt första voluntärarbete. Oh så amerikanskt! Jag måste ur Sverige-träsket faktiskt, umgås mer med amerikaner, knyta kontakter och förändra hela mitt sätt att söka jobb på.

Så här följer bilder från semestern, sedan kommer jag nog att bli lite kortfattad ett tag, min nya jobbsöksapproach kommer att kräva en hel del tid. Jag tänkte passa på att fråga er om vettiga idéer till website. Ja, jag måste ha en nu… herregu, jag bor i Microsoftbyn och har varit webtekniker sedan 2000. Borde skämmas! Så vad ska den heta? Projen.us (=projektledar-Jenny alltså) finns ledig. Är det för skitnödigt? Suddrik.com då? Kommer det att skapa för många frågor? Jag menar, vad 17 är en suddrik? Har ni fler idéer?? Tacksam för kommentarer alltså!

 

Alva har somnat i sin presentlåda.

Lek på Sea-tac. Lekrum på flygplatsen, sån lyx!

6-eyes.

Mount Rainier utanför flygplansfönstret.

Duktiga globetrotters. Playdoh på resor (där man inte själv städar) var ett genidrag. Tack Viktor.

Vi landade på midsommarafton. Dumpade bagaget hos mamma i Väsby och åkte direkt vidare till Smedby och firande. Trötta barn men glad mormor.

Alva och kusinen Mathieu dansar också.

Alva älskar Mathieu.

Yes, vatten!

Mathieu sitter stilla…!

Stackars Sanna har inga framtänder.

Här är vi i Marabou-parken i Sundbyberg, ska tydligen vara norra Europas näst vackraste park eller nåt… Det fanns plaskis och vi träffade våra vänner från Kirkland, så jo, bra park!

Lek i Sollentuna med gamla kompisar från dagamamman. asiatrestaurangen där jag käkade semesterns första Yakiniku. Saga poserar glatt!

Alva och Smilla

Nere vid Ningings (dagmammans) strand träffade vi Ninging och dagbarnen. Märta är bara några veckor äldre än Sanna. Sanna hade så svårt att förstå att Märta också kunde både cykla och simma, fast hon är flicka.

Tjejernas snygga dagmamma som inte alls blir bra på bild! (Rättvist för de som är fula men blir bra på bild eller? )

Ja jag vet inte… men jag tycker att det här är så gulligt!!

Vilket väder va! Vi är vid Rösjöbadet med lillebror Peter och Frida och Angelina.

Det vackraste.

Sommarblekt och vindrufsig.

Alva har hittat en jämgammal Oskar hos dagmamman. Gulligt! (Och förstås skuldkänslor över att hon inte få gå hos dagmamman längre)

Stranden.

Gungorna hos Ullis. Alva blev överlycklig för de svenska däcken! Hon kunde göra fart själv utan instruktion. Jag  har inte hittat några i staterna.

Den här har jag mailat till engrish.com. Att Obban inte skickade tillbaka den här sändningen, eller åtminstone satte ner priset??

Sommarstockholm. Älskar.

Jag på fest med Ullis hos Rosy.

På landet. Alva fick vattenkana av familjen moster Barbro i 3-årspresent.

Tältet på höger är numer kasserat (ja, metallen urdragen och återvunnen!) efter att en kråka råkade flyga in och fastna – och skita ner varje kvadratdecimeter!

Vår badplats i Smara. Kan man annat än älska sommar-Sverige?
  
 
Men alldeles för få är dessa vackra dagar.

Alva hjälper med Sannas nybyggda flygplan.

Åhléns Fridhemsplan där vi köpte klänning åt Sanna efter att hon kräkts ner sig själv i bilen.
Alva älskar verkligen gosdjur.

Sanna, i nya klänningen på konstig handdriven åkgrej i Rålambshovsparkens parklek. Jag åkte också, men f*n heller att jag publicerar de bilderna!

Kittlande rutschkana.

SommarSanna

Dagen som började med inställt Gröna Lunds-besök (1 timme efter öppnandet var det 1000 pers i kö, utan överdrift) och fortsatte med kräks i bilen, blev kanske sommarens bästa. Lite glass på det här bara!

Viktor och jag återvände till Rålis för att käka middag och spela boule på Rålis boule-bar. Fun for everyone!

Min vackra sommar-Sanna hos farmor och farfar.

Örebro, Wadköping, bara några dagar innan hemresan. Sanna, Andrea, Alva, Frida.
 

Bara hucklet saknas.

Fantastisk lekpark!

Åkte ”hem till Väsby” igen och Sanna sov som en bebis. Jag blinkar bort töntiga tårar i ögonvrån. Ibland så stor, ibland så liten.

På landet igen, sländorna lekte attackplan.
  
Whoa, detta är livet…
Which brings us to…:

Ungarna i myggkläder. Sjuka mängder av de vidriga små insekterna. Hur kan någon bo här??

Sanna har fått en landet-cykel som jag köpte via blocket av en trevlig ungerska.

Far & barn tvättar stolar inför grillning nästa dag.
 
Grillningen själv blev det visst inga kort från, jag sprang väl runt för mycket!

Det är inte vackert i vår stuga, men likaväl är den vårt lilla paradis.

Den dagen hon inser att folk ger tillbaka lär hon vara mindre tuff den där lilla!

Liten trött sötnos bredvid mig. Jag klappade förstås.

Slutstation till Sveriges näst längsta vattenrutschbana, 131 meter vill jag minnas. Lite för spännande för mig, jättekul för 3- 5- och 35-åringar. Norrtälje.

En tandlös tös!

Så var det återigen dags att packa ihop landet inför vintern och åka, inte bara hem utan hem, hem. Äh, det går inte att förklara, men sorgligt var det, och är även nu när jag tittar på bilderna och minns.
Sista spadtagen

Sanna (och hennes pappa har hjälpt till ”lite”) har byggt en kompost så att vi kan slänga bajs ur mulltoan och således slippa dasstömningsavgiften. Haha, jag VET, så väldigt mycket more information than anybody needed, men det är så härlig kontrast till vardagen.

Det fåniga syrenträdet som bara vägrar växa, grodstenen med rabatten runt, som jag avinstallerat i år.

Vårt fula, fula, JÄTTEFINA lilla hus.

Jo, det är verkligen fulast från framsidan. Bra mot tjuvar kan tänkas, men vi borde verkligen göra något åt första intrycket!

 

Hos farbror Gabor, Kristina och nya lilla kusinen Filip. Sanna i toppen på deras gulliga lilla äppelträd.

Alva ska laga Gabors trappa, hon har hittat en spik som sticker upp.

Viktor, Alva och lilla Filip.
 

Men vad störd jag blir, inga bilder på Gabor och Kristina? Men grabben med frillan är fångad!

Samma kväll packade vi ihop allt och sprang till gymmet, vilket var stängt eftersom det var söndag. Så vi tränade måndag morgon istället, innan resan. Det var lagom att vara där 7.30 på morgonen så att man var trött på resan, och träna inför långflyg är det absolut bästa jag gjort mot svullnad och den allmänna ofräschhet jag bruka uppleva. Jag kommer att sakna Väsby-träningen, bättre joggningsvägar får man verkligen leta efter!

 

* ÅTER USA *
Vad annat kan man göra en jetlaggad tisdag? Ner till parken! Vi landade dagen innan och kom hem efter 23 på natten.

Åter i USA är det slut på nakenbadandet.
 
Fascinerande hur Alva vågar knata omkring i vatten som når henne till underläppen trots att hon inte kan simma.

Sanna i Idylwood-öknen… Jag sa ju det, det har varit varmt! Det sjuka är att i mitten av juni sjönk man ner och blev lerig när man gick i den här gräsmattan. (Hoppas den läskiga värmen återvänder!)
 

Stora, mjuka och jättefina björnbär växer i varje park.

Såhär ser jetlaggad 5-åring ut.

Tja, det blev väl aningen många bilder idag…

Veckans depp & veckans gnäll mars 9, 2009

Jag sitter och letar jobb igen. Ett par dagar i veckan letar och ansöker jag, det behövs inte mer för jag hittar inga tjänster att söka. Idag är det nästan en vecka sedan jag sökte senast och inte ett jobb har jag hittat att söka. Utöver det har jag skitont i ena knät… japp, det värsta som kan hända om jag ska bli instruktör. Det är bara att vila.

Jag vill åka hem till mamma eller Barbro eller Lena och fika. Bara sitta ner. Skita i om det finns ungar så att man har ”lekträff” samtidigt. De kan väl titta på en jävla film, det gör de ju ändå var och varannan kväll före tandborstningen. Imorgon vill jag gå till Jobbet. Farsan skulle säkert tycka att jag är helt från vettet som faktiskt vill jobba, särskilt som jag egentligen har råd att stanna hemma, många andra skulle nog instämma. Förvånar nog mig själv också om jag ska vara ärlig. För inte kan det väl vara så viktigt? Men det är det.

Dessutom:
- Jag tränar 10 timmar i veckan och äter cirka 1500 kalorier om dagen men står stilla i vikt.
- Det är skamliga 0,5 grader ute och har småsnöat idag.
- Mammas MSN skickar virus-spam varje minut och jag orkar inte stänga min MSN eller blocka henne.
- Alva försökte snatta små plastdjur på Target igår. Dessutom har hon eksem.
… och det behöver städas, som alltid i detta enorma hus, mitt hår är skitigt och behöver tvättas, bilen likaså, jag är livrädd för att gå upp på den där fåniga scenen på gymmet. Etcetera.

Tur att Frida är skitglad och retar på Alva kläderna och kokar Spiderman-macaroni&cheese åt dem. Jag vill lägga mig på golvet och rinna ner i mattan. Men då behöver vi ju ta hit mattvättare sedan så det går också bort.

Ledsen.