Domedagen april 26, 2009

Så fick vi alltså provsvaren på Alvas matallergitest. Svaren är inte hundraprocentiga, men vissa saker kändes uppenbara. Vad som händer nu är att vi tar bort det som gav utslag på testet och återinför produkterna en i taget efter två månader. Vi började omgående genom att åka förbi PCC och inhandla alternativ. Trots alla bra, men dyra, alternativ så känns 2 månader väldigt jobbigt, för det var en hel del vi ska utesluta; mjölkprodukter, hönsägg, soja och vete. Jag är övertygad om att det är vetet som är boven, dels för att jag anat det själv länge, men också pga att det gav höga utslag och på flera områden; fullkornsvete, gliadin, gluten och spelt, till skillnad från t ex mjölkprodukter där enbart yoghurt gav lite utslag. 

 

 

 

 

Inköp: bröd, mandelmjölk + mandelmjölk med chokladsmak, kokoskakor, rismjöl, äggersättning, riskex, ank-ägg, ris-ost, kokosfett, kokosyoghurt, choklad, Lära-bars, rispasta och quinoapasta.

 

 

 

 

 

Förutom att roa oss med allergimat har det varit mycket tentaskrivande i veckan. Igår blev jag klar med några dagar till godo. Jag är inte nöjd dock. Blir jag aldrig.

De nya programmen släpptes på gymmet så jag och Frida tränade över 4 timmar igår, jag var hos min PT 7.30 på morgonen för att tejpa knät (och det höll). Imorse var jag iväg på fulla realesen av nya Bodycombaten och det var jätteroligt, förstås, men ännu roligare var att knäna funkade riktigt bra, trots de 4 timmarna igår. Det kan ha hjälpt med ispåsarna jag hade på i en timme och de 4 timmarna bubbelbad…

Svärföräldrarna imponerar, de badar ofta. Jag tänker alltid på hur kallt det blir att gå upp efteråt och badar sällan. Ildi satt med alla 4 timmarna igår. Mysigt, det är inte ofta man sitter still så länge.

Ungarna har lärt sig tycka om Elmo som ”alla” barn verkar älska här. De har bara sett en film för någon månad sedan, samt dockor i affärerna, men när jag frågade om de ville hälsa på Elmo vrålade de av lycka. Idag var vi alltså på My Gym i Bellevue som är en inomhuslekplats där man köper gymmedlemskort eller så kan man hyra stället för barnkalas. Eftersom det var gratis idag var det överbefolkat, men ungarna hade jättekul ändå. Lilla försiktiga Alva hoppade i bollhavet två gånger och blev som förbytt, hon kastade sig i gång på gång, och gjorde avstickare tvärs över lokalen till studsmattan för att sedan återvända. Och när Elmo kom sjöng och dansade hon med precis som alla andra ungar, Sanna tyckte först att det var töntigt men gillade stora Elmo så hon sympati-dansade ändå. Jag var förvånad, hon har varit rädd för tomtar, påskharen och Red Robin-maskoten, men Elmo var bara underbar. När det var dags för kram och fotografering så ställde barnen sig i kö två gånger, de kunde inte få nog.

Sanna hoppar
 

Kawabunga!
 

ELMO KOMMER!!
 

Fågeldansen
 

Tålmodiga farföräldrar

Keliga barn
 

Sedan orkade inte morsan deras längre och man ska ju ändå sluta när det är som roligast…

Farmor släpar eftersläntrar-Alva över Crossroadsparkeringen.

Tomt! april 18, 2009

Nu är det bara jag och barnen hemma. Viktor jobbar helg, svärisarna är i Kalifornien, (undrar om jag också kommer att stava fel till det på svenska om några månader, skrev calcium i ett mail igår!) Frida har kört Andrea till flyget. Måste erkänna att det är rätt skönt med lugnet.
Vi hade tänkt gå till parken men det verkar inte bli något ens med det, Alva vill ju inte gå på de offentliga toaletterna och vill hellre vara hemma. Igår satt jag bakom henne på en toalett så att den inte skulle spola henne i rumpan (vilket den gjorde på mig!) och det fungerade väl, men hon skriker som en vettvilling varje gång, precis sådär som folk gör i skräckfilm då de brukar belönas med en käftsmäll och någon säger ”Snap out of it!”
Nu är de på baksidan och plockar nedfallna Kamelior som de lägger på brickor och dörrmattan. Det är riktigt vackert och lite kitschigt att se, som Madicken och hennes lillasyster när de i identiska kläder springer genom stan på julafton. För mycket helt enkelt. Mitt inre är mjukt som Jello.

Slappar lite framför datorn, svarar på mail som jag ville besvara för veckor sedan. Tittar på en sjuk men kul present till mamma som fyller år snart. Ska lägga upp lite bloggbilder och sedan plugga. Kursen är SKIIITkul! Jag älskar boken och har läst halva, läser varje ord, läser ibland om stycken, och den är bara så bra. Tankar när jag var på del 2 börjar nu i del 3 omvärderas, även om det mesta är självklarheter som jag redan kände till så kommer insikter då och då när man får det uppställt så prydligt.

 

Veckans craving är Cola-flaskor. Det finns såna där vingummin, Haribo-Cola, små flaskor som är genomskinliga i toppen, men de är fel, fel, fel! Jag vill ha riktiga, de stora från Malaco. Vanligen är vi rätt duktiga på att klara oss på amerikanska produkter och köper väldigt lite importerat. Undantagen har varit tunnbröd och ost från Ikea, annars kör vi motsvarigheter eller bakar/lagar själva. Nu har dock Sanna blivit tvärkär i kaviar efter att jag på kul köpte en tub Kalles med från Ikea vid senaste besöket. Både miljövänligt och billigt, eller hur…! Det bästa är nog att smeta ner macka efter macka tills hon ledsnar, då blir det kanske 4 tuber nu och sedan stopp, istället för 24 om året! Kanske. Men jag hoppas att det funkar. Hon käkade 7 i torsdags.

Apropå onyttigheter så har lillasyster och jag maildiskuterat kost. Tydligen har jag exakt samma kost-funderingar och ger samma tillskott till Alva som autist-barn Lena känner får. Jag misstänker Candida, Lena säger samma sak i vändade mail.

Nu vill jag plugga, så här kommer bilder från senaste veckorna.

Såhär ser ”alla” träd ut nu

Alva leker med dammen (förbjudet) 7 april då det var +20 C ute.

Sanna med håv

Lyckliga barn i lekpark, Sanna orkar fortfarande skjutsa i uppförsbacke. Sanna är så overkligt vacker på den andra!
 

Mina glada svärföräldrar
NU ser jag att Feri sitter och värmer sig med min temugg, vilket fusk!

Shit, en bild som jag är med på, ovanligt!

Ännu mer ovanligt; Sanna som prinsessa och inte pirat/skelett/spiderman eller dylikt. Det känns som det lär kännas att ha en son som plötsligt vill ha klänning. Hon visar Lego-bygge. Är klänningen bekant för någon månntro?

Alva är mer traditionellt flickig. Vet inte hur det gick till. Hon leker också med Lego, men hon bygger inte coola helikoptrar som storasyster. Här har hon med sig sina barn och de äter mat.

På Rainforest Café under aporna. Barnen ritar frenetiskt. Och så något så ovanligt som en bild där mina svärföräldrar ler. Jag tror att det något ungerskt. Viktor ser också ut som på foton från förra sekelskiftet såvida jag inte tvingar honom att garva eller fula sig. De är mycket sötare såhär!
 

 

På äggmålning och äggjakt hos Krystalyn och Anders 10 april.
Det är samma dag som Rainforest Café. Den observante uppmärksammar att Alva har andra kläder på äggmålningen… japp, efter Rainforest kissade och kräktes hon ner sig. Vilken härlig dag! (Tralalala tralalalalalaaa)
 

 

Mitt favoritägg aller Zeiten, trots att bården blev misslyckad. Gav det till familjen Lalloo på påskknytis 11 april. Det första man ser när man tittar in i tittägg är vanligen botten. Där ligger kycklingar och ägg, i mitten löper bruna fotspår. Man undrar var de leder och vrider på ägget… och hittar då ett upp-och-nedvänt fågelbo med ett par ägg och en döskalle (ser precis ut som han i Nightmare before Christmas).
Två skilda personer har sagt åt mig att öppna bageri efter att ha käkat mina biskvier, och skulle jag orka så kanske… Men, näe…

Påskäggsjakt!
 

Kaninen måste väl ha en puss…

Ägg från World Market, Kinderegg från Bavarian i Pike Place, Lindt-kaniner och Lindt-ägg… Tja, det är väl bara det ätbara gräset och gelé-klubborna som är härifrån. Och strumporna förstås.

Dekadens!

Påskbesök!

Viktor med föräldrar och barn i Snoqualmie Falls (jag var hemma och pluggade). Kåken från Twin Peaks i bakgrunden.

Där molnen föds

Ildi & Feri

Skogspromenad ner till vattnet

Fall City tror jag. Sanna ser så cool ut.
 

Titta på de gulliga små nävarna… man vill ju bara äta upp henne.

Vid Sannas preschool, kyrkbyggnaden.
 

Det är kul att vara galning april 11, 2009

Förra gången jag var på spinning så flög en tanke genom huvudet på mig, jag såg mig omkring i klassen och insåg att, eftersom jag inte har delat deras erfarenheter som barn så kommer jag alltid att vara en kuf. Ingen stor insikt direkt, men en intressant tanke. Det är nog som Monika som var projektledare hos min kund på Riksdagen sa; man blir ödmjuk över att bo utomlands ett tag.  Jag antog att hon hade rätt, men insåg nog inte riktigt hur.

I skärtorsdags (kan man säga skärtorsdags?) var den svenska lekträffen hemma hos oss, eventuellt för sista gången eftersom Sanna ska gå i Kindergarden till hösten och Alva heltids-preschool… förutsatt att jag får jobb alltså. Hur som, jag satte på dem klänningar, Sanna Dalí-klänning och Alva en stormönstrad och sminkade dem, bara litegrann eftersom det inte blir något tiggeri. Rouge, rosa ögonskugga och stora, bruna fräknar. Alva ville ha mer så hon fick en liten kyckling på hakan, och Sanna som aldrig vill vara sämre fick en kanin i pannan. De var jättelyckliga. Sanna behöll sminket hela dagen, något jag trodde att hon skulle tvärvägra, och kom både till preschool och karaten precis så som hennes mor skapat henne. En mamma, helsköna April, visste direkt vad det var för något, hon hade läst i någon tidning om ”Världens knäppaste påsktraditioner”. Jag gjorde en snabb sökning och vi kan nog leda ligan. Artikel i Time, vilken jag antar var som hon läste: http://www.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,1889922_1890008,00.html Själv vill jag fortfarande bara ha ett Fabergéägg, men som sagt, borde väl ha ett jobb först…

Men idag är det påskafton och lördag, så efter att ha ropat ”vad var det för brunt som sprang förbi??” började ungarna frenetiskt leta påskägg. Jodå, den där påskharen är poppis. Nu är husbandet, kidsen samt in-laws på road trip till Fall City samt Snoqualmie Falls. Jag är hemma och pluggar. Tar en liten bloggpaus efter 2 timmars föreläsningar. Den där majjen jag har är en sån tönt, det är obeskrivligt vad han babblar.

Igår var vi i Southcenter för att gå på Rainforest Café samt köpa myntsamlingskarta till Gabor. (Vi samlar på quarters, man har gett ut ett för varje stat. Jag saknar 11.) Jag, Sanna och Ildi sprang in på Forever21, alla mina jeans har töjt sig flera storlekar, så jag köpte 2 par á $12, gotta love that place. Kom ut efter under 10 minuter. Alva var med Viktor och Feri på dass. Hon hade vägrat gå. Istället kissade hon på sig. Sedan blev hon så galet arg och skrek tills hon spydde. Det var verkligen en syn. Dyngsura byxor och spya på tröjärmar, byxor och Uggs. Vi skulle på kalas, äggjakt och äggmålning hos Krystalyn och Anders. Det blev till att köpa ny tröja och byxor. Alva verkar inställd på att kissa på sig oftare, hon gillade nya kläderna. Jag har hotat med återinförande av blöja. Jag undrar vilket val som vinner i hennes huvud.

 

Det är för övrigt ljuvligt att ha svärföräldrarna här. De verkar tro att de är i vägen, men de skulle gärna få stanna hela månaden (eller varför inte två? TRE?!) istället för att åka till Kalifornien. Barnen är så himla glada, de har saknat dem så mycket. Avlastningen jag fått är helt obeskrivlig; de hjälper, pratar och lyssnar tålmodigt på barnen, är hela tiden snälla och aldrig arga på dem, samt leker med dem. Och de lagar mat ibland också! Jag får mycket sällan hjälp med mat, även om jag kanske slipper laga den någon gång ibland, så måste jag likväl komma på vad som ska tillagas.

Det finns ju nackdelar också… att känna sig som hemma är ju bra, men igår kväll skällde jag på svärmor ”Men sluta diska nu och gå ut och bada! Ni ska ju ha lite semester också när ni är här.”.

Alltså, I could really get used to this! Mina kompisar kommer inte att tro mig, de vill varken ha hem svärföräldrar eller egna föräldrar för den delen, inte för länge i alla fall. Och mina svärisar har varit här en vecka, så jag borde veta vid det här laget!

Allvarligt talat så har jag nog saknat dem mer än jag trodde. Det blir väl lätt så att man inte tänker på det, man åker och allt är spännande, och så får man massor att göra, till slut vänjer man sig bara. Jag antar att det blir mycket svårare att åka hem hit från Sverige i sommar.

 

Nu hade jag tänkt avsluta med lite bilder, på våra hemmagjorda påskägg, tittäggen (som snart är bortskänkta), på äggsökningen imorse, kanske på svärisarna på Regnskogsrestaurangen och äggkalaset igår (vi har inga på Alva när hon var kräksig, synd va?) men Viktor har kameran med sig kom jag just på. Tur för pluggeriet!

Från förra veckan kan jag erbjuda: två snyggingar i solskenet inne i Seattle.
 

och lite utsikt. Dags att plugga vidare!

Storfamilj april 5, 2009

Helt plötsligt har vår lilla familj fördubblats i storlek och vi bor 8 under samma tak. Flickornas kusin/Fridas lillasyster Andrea kom fredag och lördag kunde småflickorna äntligen andas ut: farmor och farfar har anlänt. Det blev lite för mycket känslor för Alva som började tvärgråta för ingenting, men efter att ha fått gråta ut en rejäl stund var hon lycklig igen.

Jobbar på tentan när jag har tid över, så vi får se om det blir så mycket blogga av på några veckor… kanske när de är ute på road trips allihop.

Nu bär det av till Seattle. Där har vi inte varit på månader. (Pinsamt!)

Finns det något slut? april 3, 2009

Ungarna var bra igår och idag. Det regnar så jag tog med dem till gymmet en stund för lek när Frida hämtade Andrea från flyget. Hämtade Viktor tidigt (stal påskris längs vägen!) och han gick ut och lajjade med dem i parken, det var sol en stund, och jag stannade hemma och pluggade. När de kom hem började Alva gråta och… spydde igen! Finns det något slut på detta? Jag bad henne spotta och hon spottade så jag fick det mesta i ansiktet. Jag skrattade. ”Nu får vi se om det stämmer som jag säger, att jag inte blir magsjuk ens om jag blir spydd i ansiktet!”

Jag tror att Alva behöver en ”avgiftning”, hon har sprickor i mungiporna så hon har säkert svamp. Magen är jättekänslig. Vi borde kanske köra helt sockerfritt ett tag, och oraffinerat. Men hur skulle ungen klara sig ens en vecka utan macaroni & cheese??

 

Pluggandet börjar långsamt, man glömmer så lätt, kommer ur tekniken och vanan. Efter tidigare kurser har jag känt mig förvirrad i en vecka – 10 dagar sisådär, kanske längre efter intensiva kurser. Men att börja är värre, just nu vill jag bara lägga ner. Jag har massa kul att säga efter erfarenheterna på IT-företag storlek MEGA och IT-företag storlek mini, men att hitta något vettigt i litteraturen är värre. Kanske borde börja med att läsa böckerna, hahaha!

 

Andrea var inne och hälsade en stund, nu är de nere på byn och roar sig, syrrorna. Jag kan inte annat än anta att de fastnat i boklådorna som vanligt.