Har vilat ett tag. Inte bloggat, knappt surfat. Ingen tv.
Det känns lite bittert att inse, men allt går över. Väl tillbaka normaliserades livet. Stort var de nya insikter som gör att man har större förståelse och mer respekt för andra och sig själv. Tar inte skit, jag har rätt till min åsikt precis som alla andra. Men de sociala amerikanerna har även lärt mig att le. Det viktigaste är att vara trevlig och trivas, sållar bort otrevliga element. En lärdom, men nu är det bara… över.
Det enda amerikanska påminnelserna är att barnen svarar när jag pratar engelska med dem, nummerplåtarna på Kittan och några hushållsföremål. Jag har inga stora visdomsord och är milt besviken över det. Man vill ju vara ett orakel med kunskap om hur det är att vara återvändare. Men det gör absolut ingenting. Jag är så vansinnigt, obeskrivligt, skrämmande, ohyggligt, superjättelycklig i mitt skinn, lyckligare än jag någonsin varit, sådär så att det bubblar inom mig. Sover lite, äter knappt. Hög på livet, äntligen! efter de svarta åren mellan 7 och 30.
Jag undrar ibland när det ska gå åt helvete, och vad som kommer att ske, och inser att det visst bor en liiiten pessimist någonstans djupt därinne ännu. Förhoppningsvis kvävs den snart helt i mitt glädjerus.
Det händer mycket just nu, men det mesta bara i mitt huvud och faktiskt en hel del som inte lämpar sig i det här forumet.
Och “USA-blogg”-temat, det har förstås blivit obsolet. Så nu 3 år senare lägger jag ner, startar en ny, anonym och således ärligare blogg, med alla fula ord jag brukar hålla tillbaka, snuskigheter och både snälla gärningar och fula tankar, privat så till den mån att jag kan säga exakt vad jag tänker, med allt det jag inte vågat skriva där föräldrar och vänner läser.
I love y’all.
Kan du tänka dig en läsare som inte känner dig så där jättebra men ändå vet vem du är så låter din nya blogg som något helt i min smak… Så jag tar gärna adressen dit om jag får?!? ;o)
Jag sätter igång så hör jag av mig sen om den är läslig
Tack för kommentaren, gulliga du!!
Å vad härligt att du mår så BRA nu!
Och sedan skulle jag väääldigt gärna vilja följa med tll nästa blogg. OM det är möjligt. Du kan väl skicka ett mail isåfall.
KRAAM!
Tack rara du!
Jag hör av mig när den är på banan. Om jag törs
KRAM!!
ohhh noooo, du kan inte sluta
Älskar att läsa om ditt sätt att se på saker ! Anonym blogg låter som att det kan bli svårt att hitta !
Känns som din blogg är ganska ärlig som den är nu:) den nya kommer verkligen att bli exceptionell !!
Vad kostar det att få adressen dit
?
Den kostar MASSA pengar. Tur att jag är skyldig dig
Ah jag kommer att sakna din blogg och vilja garna folja med nasta om jag far?! Det later som du mar toppen, vad harligt! Men varfor maste det ga at skogen, njut och lev! Fast jag kan vara likadan sjalv och tanka att “sa har bra FAR man inte ha”, Jante sitter djupt rotad i en! (P.S Tavlan sitter nu pa vaggen i fin ram!!! Alskar den!)
Kram!!!!!!!!!!!
Det kommer inte gå åt helvete, för glädjen kommer inifrån, men det är som sagt ofattbart ibland…
Vad roligt att du gillade tavlan! Jag tycker att det är så kul att den sitter hemma hos dig…!!
Återkommer om andra bloggen när jag kommer igång!
KRAM!!
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeen, jag vill fortsätta läsa!
Jag ORKAR inte!!
Nu blir det snusk istället…